"Macken" å mer med Dan Sederowsky

En vanlig ledig söndag....

2011-02-13T20:38:00.000+01:00

Idag var det grått o trist på förmiddagen, men efter lunch blev det ett underbart vackert väder, perfekt för en lååång promenad med kamera och hund. Jag kom 10 minuter och 3 bilder hemifrån när telefonen ringde, det var sonen som ringda han var på väg från Oxelösund och det var meningen att han skulle plocka upp mig i Eskilstuna när jag levererade en hyrbil, jaha....bara att knalla hem igen och åka till stan. På väg till stan ringer SOS International och behöver en hyrbil åte en kund i Eskilstuna... Ok, vi grejar det! Ringde dottern och undrade om hon kunde följa med så jag slapp åka flera gånger, självklart pappa :), sa hon... Väl i Eskilstuna ringde SOS International igen, nu var det samma visa igen, bara att åka tillbaka till Köping med son och dotter samt dessutom hämta sonhustru och lilla barnbarnet på vägen. När jag väl lämnat av allihop åkte jag till jobbet och skulle lasta en bil att köra till Eskilstuna, då ringde 2 vanliga kunder och behövde bilar... Jaja, skynda er hit bara jag måste till Eskilstuna också. De kom och jag rullade iväg. när jag var i höjd med Folkesta ringde telefonen igen, nu var det Falck Räddningskår som behövde bil åt en kund, i Köping den här gången... Ok, jag är där om någon halvtimme... Stress, stress... Till saken hör att Polisen hade hastighetskontroll i Kungs Barkarö så jag var ju tvungen att ta det lite lugnt. Väl framme letar jag fram en bil åt kunden, pustar lite och gör färdigt pappren till Eskilstuna-bilarna. När jag känner mig klar och ska åka hem ringer telefonen igen, nu är det återigen SOS International som behöver en bil åt en kund, tack o lov i Köping eftersom jag var där..... Efter att ha hjälpt den kunden åker jag i alla fall hem... Nu är klockan 20.30 och jag hoppas jag får sova ifred i natt....

En vanlig ledig söndag...

Nyårskrönikan 2010

2010-12-31T23:46:00.000+01:00

Jag börjar min nyårskrönika på samma vis som den förra. Nämligen att jag inte får tiden att räcka till för bloggandet. Facebook tar bloggtiden samt att jag har jobbat mer än någonsin i år. Men jag kommer till det längre ner.

Året började hur som helst lika kallt som det slutade, även om det just då inte var lika mycket snö som nu.
F.ö. började året som brukligt är med Hagateaterns Nyårsrevy på Ögir, i årets upplaga var det några wannabe-mustascher som försökte dansa.... För min del var ändå det roligaste när jag själv smet in bakom scenen i full Highland-utstyrsel och fick skrämma kopiorna... hihi

Nästa stora händelse var en reunion med det gamla gänget från 70-talet, det var jättekul att träffa alla men av någon underlig anledning hade alla blivit mycket äldre..... Det tyckte jag var konstigt, i alla fall till jag fick se en bild där jag också var med...hmmm.. Vi sågs i Fjolltr...äsch Stockholm och för min del började festen dagen före med att jag var på en Vernissage som min kusins dotter Dana (så vackert namn...) höll i Stockholm, det var jag och hela kultureliten, men jag ser ju lite rolig ut så det funkade.... På väg från söder tillbaka till hotellet nere i stan visade sig Stockholm från sin vackraste vintersida.

Efter en kort sejour hemma, eller rättare sagt på jobbet drog jag iväg på årets första utlandstripp. Den här gången till Las Vegas, det var den onödigaste stad jag någonsin varit i, men helt galen och på det viset kul att uppleva. Men för en som gillar djur o natur och ogillar resursslöseri...njäää. Men resesällskapet var kul, två kusiner en kusinsfru och bästa vännen Bruce med fru, som passade på att fira sin 40-åriga bröllopsdag. Tack vare Bruce så hittade vi ett Ögir-liknande ställe i utkanten av staden och det var ett riktigt himmelrike för en öl-nörd som mig. De hade 700 olika ölsorter, så ska jag tillbaka till Las Vegas så är det för att prova igenom sortimentet....

I februari var det dags igen, nu gick resan till Chicago, med bara en kusin som sällskap. På flyget hade vi sällskap av damlandslaget i Curling som var på väg till OS i Vancouver, dessutom var inte helt okända Maria Montezami med också, stor kvinna kan man lugnt säga... Chicago var en trevlig stad, jag har aldrig varit någon stor älskare av stora städer, men Chicago hade många "småstadskvaliteter" så det var en kul upplevelse, massor med blues och jazzklubbar och dessutom mängder av microbryggerier i närheten gjorde resan väl värd. Sista dagen såg vi på tv att de varnade för värsta snöstormen med igensnöade vägar och stoppade flyg, kommunen skulle hålla skolor och annat öppna för hemlösa och andra som hade det svårt. När vi slog upp tittorna och drog upp rullgardinen var det 2 cm blötsnö..... De tycks ha en annan syn på snökaos än vad vi har....
Kusin Anne hade dessutom på kvinnors vis med sig "lilla" resväskan. Håhå jaja.

Hann inte mer än hem förrän värsta snöstormen slog till här hemma. Massor med snö och ostliga vindar är lite obra när man bor som jag gör. All snö landar nämligen i lä framför huset. På morgonen när jag efter mycket om och men fick upp ytterdörren hoppade vovven Wilma ut och bara försvann under snön, sen såga man hur det rörde sig under snön ungefär som en mullvad i en engelsk gräsmatta. Det tog 9 timmar att röja upp så pass att man kunde röra sig på gården. Suck, hoppas 2011 blir lite lindrigare.

Det här var en höjdare under året, Jim Murray som är en världsberömd Whiskyskribent, han ger bl.a. ut en årlig bok som heter The Whisky Bible, där provar han 1000(!) whiskies om året, var i Sverige och höll en provning. Jag lyckades få en pratstund med honom och bortsett från att han är engelsman var det en trevlig pratstund. Han berättade bl.a. vilken Whisky som är den bäst afrodisiakan...... Kan kanske vara bra att veta.

I oktober 2009 råkade jag bjuda högst på en e-Bay auktion, och helt plötsligt var jag ägare av en Rolls Royce Silver Spirit från 1986, efter mycket funderande på vad jag skulle göra med den, åkte jag ner till England i december och hämtade den, ställde den hos en kompis och fortsatte funderande på vad jag skulle göra med den. Antingen ha den kvar där eftersom jag ändå är i England stup i kvarten, sälja den på plats eller ta hem den. Bilen var i ett fantastiskt skick och eftersom jag har svårt att skiljas från mina bilar så bestämde jag mig för att ta hem den. Jag skulle som alltid till England första helgen i april så jag tog några dagar extra och tog med den hem. Kollade diverse färdsätt hem, men konstaterade att färja Dover-Calais var nog ändå enklast, sedan köra till Kiel och färja till Göteborg. Sagt o gjort, men eftersom sista kvällen i England blev lite sen så blev det en övernattning i Antwerpen, på hotellet frågade jag om de hade ett garage, jodå var svaret, men det är en väldigt smal och tvär väg ner i garaget så din bil får nog inte plats. Äsch, tänkte jag hur svårt kan det vara....? Det går inte att med ord beskriva hur trångt det var, och jag hade nog inte mer än några centimeter tillgodo på var sida inkl. fram o bak, men er kom jag. Desto värre var det dagen efter när jag skulle ut, det var dessutom väldigt brant, så när jag skulle upp såg jag bara det gigantiska motorhuven med Spirit of Ectasy längst fram, men jag klarade utan en skråma. Mest tur tror jag....

Det är inte mycket som går upp mot svenska somrar, och i midsomras var alla barnen hemma och hälsade på. Robin hade på något vis lärt sig att levitera..... Så nu jobbar vi på att få honom helgonförklarad eller något sånt. Han kanske kan ta hyra på en cirkus....om inte helgonförklarandet går igenom.

Min moster och morbror firade guldbröllop i somras, nästan hela familjen var där och gratulerade. Att vara gifta i 50 år känns som en lång tid, men om jag ser till att jag själv är jämngammal med deras äktenskap och de fortfarande envisas med att kalla mig lilla gubben så kanske det inte är så farligt....

I juli var det en av mina största händelser det här året, eller rättare sagt den största på i alla fall 14 år. Jag blev farfar till världens bästa lilla barnbarn, Tiffany.
Det är alldeles underbart att vara farfar och jag förstår inte att man inte satsade på barnbarn direkt och hoppade över barnen.
Med ett barnbarn behöver man bara ta det göttaste, min uppgift i världen är att älska och skämma bort och det är vad jag ska ägna 2011 åt. Plus allt annat förstås....
Tyvärr var hon inte riktigt hel när hon föddes och har fått spendera halva sitt liv på sjukhus, men nu är hon hemma och jag hoppas allt ska gå bra. Jag tyckte hon sa något i stil med "farfar är bäst" i julas, men jag kan ha fel....

Trots att lilla Tiffa låg på sjukan var det Skottland som drog i vanlig ordning i augusti, det är verkligen en lisa för själen att få komma till detta underbara land, njuta av skottarnas gästfrihet och alla vackra vyer för att inte tala om alla goda maltdrycker..... Och naturligtvis ett besök på The Royal Edinburgh Military Tattoo, so var lite extra i år eftersom de firade 60-års jubileum.

Resan gick sedan vidare till ett bröllop nere i England. En av mina bästa vänner i mustaschvärlden äktade sin Keri-Leigh i ett fantastiskt vacker bröllop. Bland gästerna var mustascher från hela världen och jag lyckades fånga några av dem i dimman på ängen utanför festtälten. Bilden går numer under benämningen "Moustaches in the mist" och är spridd över hela världen. Kul!

I oktober var det så dags att fylla 50, tänk...när mina föräldrar fyllde 50 var de ju jättegamla, men jag är ju fortfarande ung och vacker...eller nåja....lite ung i alla fall.
Det firades av familj och bästvänner, hoppas jag kan fixa något större kalas till sommaren.
Försökte föreviga det hela med en klassisk familjebild i modern tappning, men det gick sådär....

Här är i alla fall alla barnen samlade inkl. barnbarn och sambosar. Bilden är från juldagen då alla var hemma.

Året har dessutom fört med sig mycket annat, t.ex. har jag fått "barn" ihop med bästvännerna Per o Lotta Granberg, vi har ju blivit ölbryggare, eller i alla fall ägare till ett bryggeri... Det är mycket kvar att lära.... Dessutom har vi köpt SJ's gamla godsmagasin på järnvägsgatan och håller som bäst på att bygga upp bryggeriet och jag har precis i dagarna flyttat över min hyrverksamhet till samma adress. Tyvärr började det inte så bra, vi har inte fått upp all belysning ännu och i mörkret igår var någon framme och korpade hjulen från en av hyrbilarna. Om jag visste vem skulle jag skicka på honom en hjulstämning....

Det har rört sig på den politiska himlen under året också, tyvärr kom ju SD in i riksdagen, jag kan inte förstå hur man kan vara så korttänkt att man röstar på ett sådant parti.
En annan röra på samma himmel är att sossarna har blivit av med MS, tänk jag trodde det var lika svårt som att bli kvitt AIDS....

Med detta vill jag önska nästan alla ett gott nytt 2011, de övriga vet nog vilka de är och de önskar nog inte mig något gott nytt heller....

Önskad....

2010-07-18T15:22:00.001+02:00

Har fått några propåer om att jag borde blogga mer, men jag har helt enkelt inte haft tid. Massor med jobb och sen använder jag Facebook en hel del, allt sammantaget gör att tiden inte vill räcka. Nu har jag ju dessutom ett bryggeri och en fastighet vi köpt som tar massor av tid.... Pust pust. Men jag hoppas jag ska få tid, det kliar i skrivarfingret emellanåt. :)

Snart vår....

2010-03-14T14:18:00.000+01:00

Jag tog som vanligt mina bästa vänner, Wilma och kameran, på en söndagspromenad. Jag hade bara en t-shirt under jackan men det var ändå för varmt. Så härligt...

Gick på vägen ett par km innan jag vände hemåt över isen. När jag skulle ta mig från sjön och upp hemma, var snön över en meter djup, jag sjönk ner till magen, spännande att ta sig upp.....

Titta! Vägen hem....

Vårtecken....

Tänk att ett litet, litet löv kan besegra snön.....

Hem ljuva hem...

Än är det ett tag kvar till sjösättning....

Jag tycker....

2010-03-14T10:00:00.000+01:00

En av mina drömmar och ett mål här i livet har ju varit att bli professionell tyckare, det skrev jag i någon av mina allra första bloggar för snart 5(!!) år sedan. Jag skulle vilja vara snuskigt rik och kunna åka runt till alla opinionsbildande journalister och tycka saker, utan att behöva ta några politiska hänsyn.

Nu har det väl inte gått så bra med att bli snuskigt rik, men å andra sidan är det ju fritt fram att tycka saker i bloggar.

Nu ska jag tycka om ekonomin i Köpings Kommun, för något år sedan läste och hörde man om hur illa ställt det var, prognoserna pekade mot ett underskott på 40 000 000.-!! En stor del skylldes på lågkonjunkturen, men regeringen fick en massa skit för passivitet, och för man inget gjorde.

Nu har det visat sig att man gjorde ett resultat som var 66 000 000.- bättre än prognosen visade. En del kan tillskrivas all de besparingar man gjort inom olika förvaltningar, men en annan del, en betydande del beror tydligen på lägre arbetsgivaravgifter, färre sjukskrivningar och billigare avtalsförsäkringar. Vilket så vitt jag förstår är just ett resultat av regeringens politik.... Undrar om man kommer att få höra det från "vita huset"?

Jag tänker också tycka om något som jag inte tycker om. Alla idiotiska förpackningar som översvämmar oss. Varför är så många förpackningar stört omöjliga att ta sig in i utan en massa verktyg. Köp någon liten elektronisk mojäng t.ex. ett minneskort, det ligger i en formgjuten plasthistoria utan någon väg in utan kniv eller sax i närheten, eftersom det dessutom är förbjudet att bära kniv om inte yrket kräver det så sitter man i skiten om han har bråttom in och inte har några verktyg. När man väl har tagit sig igenom är det inte helt omöjligt att det dessutom är en mindre formgjuten förpackning inuti, som en sån där rysk docka.... Väl inne är de sedan ofta en hårplastförpackning som man ska pilla upp med nageln.... Nu är jag ju en förhållandevis frisk människa, men kan ju bara undra hur en reumatiker tar sig in.

Samma idioti är det kring matförpackningar. Det står med stor fet reklamanpassad stil att "NU MED NY REVOLUTIONERANDE ÖPPNING; SOM DESSUTOM ÄR ÅTERFÖRSLUTNINGSBAR" Ha... Hur många av dessa förpackningar går överhuvud taget att öppna utan att riva sönder grejerna? Å hur många går dessutom att återförsluta om man mot förmodan lyckas ta sig in. Testa på en ostförpackning! Osten har torkat bort på ett par dagar om man inte använder en gammal hederlig burk eller plastpåse.

Om idiotiska förpackningar tycker jag.....INTE!

Sorg....

2010-03-10T10:14:00.001+01:00

Mustaschvärlden sörjer....

http://www.youtube.com/watch?v=QMwiZFWoPKE

Nykär....

2010-03-04T21:34:00.000+01:00

Nu har det hänt igen. Jag är kär. Föremålet för mina känslor ser ni på bilden. Kilchoman Autumn Release 2009. Jag har provat mycket Whisky i mina dagar, både ung, gammal och antik. Just denna är speciell, dels för att den kommer från det första destilleri som byggts på ön Islay sedan Bruichladdich slog upp portarna 1898, dels för att man ger sig in i ett getingbo i en region som redan har 8 fantastiska destillerier. Första gången jag testade den var den alldeles nyfödd, jag och brorsan var på besök på destilleriet som höll på att byggas upp för andra gången (första gången brann det upp), då fick jag chansen att testa alldeles nytillverkad sprit, som redan då gav mig en aha-upplevelse som lovade otroligt gott för framtiden, nästa gång jag testade var det en 2-årig råsprit som hade utvecklats till något himmelskt för att vara bara ett barn. Idag har jag fördjupat mig i en av deras första utgåvor ar riktig whisky, och även om den fortfarande är ung, inte ens 4 år, är det något av det bästa jag provat, yngre än 10 år. Den har allt man kan önska utom möjligen en lååång eftersmak, men det är ju något som kommer med åldern. Min tasting note ser ut som följer:

Doft: En sagolik sötma som kommer direkt, massor av torvrök (söt torv?), havstoner, frukt och kryddor (peppar, kanel)

Smak: Stor kropp, oljig, mer torvrök, rökt kött, Sherry, russin, kryddor.

Eftersmak: Lång men ändå för kort, man vill på något vis hålla kvar den, torvröken liksom ringlar runt i munnen...mmm

Mer j..a snö!!!!

2010-02-21T18:16:00.000+01:00

I min förra blogg, för exakt en vecka sedan, var jag lycklig över hur vackert det var ute och jag förlät naturen för allt jävelskap med snöskottning.
I morse var det ett en meter tjockt täcke med nysnö på hela gården, suck.... Jag tar nog tillbaka den där förlåtelsen...

Tittade ut i morse, över en meter snö på gården...

Brorsan försöker ta sig fram och hjälpa mig loss efter en fastkörning, rätt kul att se, han sjönk ner till magen hela tiden.....

Vinterpromenad

2010-02-14T13:04:00.001+01:00

Tog en härlig promenad tillsammans med bästa vännen Wilma. Såna här dagar är naturen förlåten för allt jävelskap med snöskottning....

Next trip...

2010-02-10T21:12:00.001+01:00

Så har man varit i Chicago då, har aldrig varit här förut men första anblicken ger mersmak, det är en jättetrevlig stad med massor av trevliga resturanger och både jazz och bluesklubbar. Efter att ha gjort 13 timmar i Brittish Airways flygmaskiner till Las Vegas, måste jag säga att SAS har mycket att leva upp till, 9 timmar till Chicago kändes som en evighet, jag hade träsmak i rumpan efter ett par timmar, maten var sämre, underhållningen mycket sämre o.s.v. Inte konstigt att SAS går dåligt... Men sällskapet var det inget fel på, bortsett från min kusin Anne, så jag åkte tillsammans med Lag Anette Norberg som var på väg till OS och Maria Montazami som var på väg hem...

O'Hare flygplatsen är ju en av världens mest trafikerade, men terminal 5 som SAS trafikerar var ganska lugn, det gick lätt genom Homeland Security och tullen, hittade en taxi direkt och var på hotellet bara någon timme senare. I Vegas höll jag på att bryta ihop för det första jag såg utanför flygplatsen var att H&M hade rea, och här var bland det första jag såg en Hästens.butik. Sweden rules....

Dag 2 var en vacker vinterdag med -4 grader och strålande sol, perfekt för några bilder från ovan, Vi gick och vi gick och till slut var vi vid Willis Tower, förut hette den Sears Tower och var världens högsta byggnad, en bra bit över 400 meter hög.... Väl uppe på våning 103 var det en fantastisk utsikt över staden, att det var klart och fint väder förtogs av att vi inte fick gå ut, utan fick stå bakom skitiga fönster, inte så kul för en hängiven amatörfotograf, det fanns i alla fall inglasade balkonger, t.o.m. golvet var av glas, det var häftigt att stå på en glasbit 400 meter upp med hela Chicago under fötterna...
Sen fortsatte vi gå, och vi gick hur länge och långt som helst, men till slut var vi framme vid The Magnificent Mile, som är lite av huvudgatan här. I alla fall när det gäller shopping.... Men den brydde vi oss inte om, utan gick hela milen upp till nästa "lilla" hus, The John Hankock building, något lägre än Willi, bara 344 meter hög, men det brydde vi oss inte om, där fanns nömligen The Cheesecake Factory, en restaurang med en meny på 40(!) sidor varav de sista två bestod av Cheesecakes på längden o tvären. Efter mycken belutsvånda blev det i alla fall en lunch som var alldeles fantastisk. Sen gick vi vidare, gick och gick, tittade på affärer, turistbyrån fick ett besök, vi gick och gick igen och till slut var vi utanför Hotel Wit som har en bar med en himla massa öl, nu slapp jag gå, för nu provade jag en del lokala öl istället. Fantastiskt vilka microbryggerier de har i trakten, och vilka namn de har på sina öl, vad sägs om Goose Honker Ale, eller Dogfish IPA? Efter all öl och en himla massa miles i benen blev man så klart ganska slö, så en lång promenad tillbaka till hotellet för att slöa till en stund var inte fel. Efter lite utsträckning på hotellsängen (läs sova), var det dags att leta middagstillhåll, jag hade fått ett tips av min kompis Bruce om en restaurang som hette The Chicago Chop House och som skulle ha de bästa köttbitarna i stan, efter ytterligare en lååång promenad, vi gick och gick, var vi framme. Vi hade passerat en himla massa pubar på vägen som alla var överfulla, det var Superbowl på tv, men restaurangerna vi gick förbi var ganska tomma. Vi drog slutsatsen att det berodde på Superbowl. Som sagt, väl framme visade det sig att den enda kväll på året de hade stängt, var ikväll.... Ridå.... Vi började gå tillbaka och tänkte att vi hittar väl något annat, de näringsställen som såg intressanta ut från utsidan var stängda...... Men till slut hittade vi ett ställe som hette Sambasushi, det var ju ett lattjo namn, men eftersom jag gillar Suchi så... Stället skröt om sin unika meny som var en blandning av japansk, brasiliansk och peruansk kokkonst. I mitt stilla sinne tänkte jag att man kanske får lamabräss eller något annat spännande på suschin, men så var det inte den var alldeles som vanligt jättegod.

Dag 3 tog vi EL, som är deras variant på tunnelbana, med den skillnaden att den går 10 meter upp i luften, vi åkte med den till Evanston. Är man Rotarian så ringer det en klocka när man höra namnet Evanston, det är nämligen där som Rotary har sitt högkvarter. Det var jättekul för mig som Rotarian att få se själva hjärtat i vår organisation, vi blev väl omhändertagna och fick en guidad visning runt. Tyvärr var RI-Presidenten John Kenny upptagen så vi såg bara en skymt av honom. Hade varit kul att träffa honom annars, han är ju Skotte.... Jag fick i alla fall med en banner att ta med till klubben. Efter Rotary tog vi en promenad i Evanston, jag vet inte hur stort det är, men gissar att det kanske bor 40000 människor där. Det var en mysig stad, kul att gå runt i centrum och inte se alla dessa kedjor och varumärken som man annars springer på i centralorterna. Gissar att det är mycket vackert på sommaren, med ett kanonläge vid Lake Michigan. Väl tillbaka i Chicago blev det i alla fall en utsträckning på sängen igen innan återigen gick till The Chicago Chop House. Bruce hade rätt, det var det mest fantastiska kött jag smakat, jag tog något som kallades Tomahawk Eye och beställde den rare, d.v.s. rå i mitten. När man la kniven på var det som att skära i smör och köttet smälte i munnen. Helt fantastiskt. Enligt kyparen var det en bit som mörats i hela 60 dagar i deras specialkyl. Jag hade ingen anledning att misstro honom för det var verkligen sagolikt. Mer än mätt och belåten tarvades en riktigt lång promenad för att smälta maten....
Tillbaka på hotellet så varnade varenda tv-kanal om den Snowmageddon som skulle komma och dränka Chicago med omnejd i massor av snö. Vi funderade på hur det skulle bli med flyget hem nästa dag, men det var ju liksom bara att gilla läget. Jag kunde inte låta bli att få associationer till filmen Die hard 2 med Bruce Willis, filmen utspelas just på O'Hare flygplatsen i snöstorm.....

Dagen efter såg vi på morgonnyheterna om alla skolor som var stängda, och all beredskap man hade, de hemlösa skulle få bo i någon idrottsarena o.s.v. Men när jag tittade ut genom fönstret var det ca 1 cm blötsnö.....öööhh. Efetrsom vi skulle flyga på eftermiddagen kanske det skulle bli värre..... Eftermiddagen kom och nu var det nog...........1,5 cm blötsnö.... Taxin krypkörde till flygplatsen ifall det var halt, fast vägarna vara bara blöta..... Planet gick i tid och efter en nästan lika eländig hemresa som ditresa så landade vi på Arlanda kl.8 i morse, där var mycket kraftigare snöande, men inte bekom det piloten inte.

I taxin från flygplatsen

Hästensbutik i Chicago....

Hur kan man man döpa ett hus till Willis Tower... Little Willie...

Just utsikt....

En till just utsikt....

Med världen....eller i alla fall Chicago för mina fötter...

North River

Välkommen till Rotary HQ

T.o.m. Rotarys grundare hälsade välkommen, kall kille....

Den fantastiska köttbiten... Tagen med mobilkamera av mig

Samma köttbit, men bilden tagen av kyparen, med samma mobilkamera. Kan bildkvaliteten bero på fotografen?

Vilket slit...

2010-02-04T23:28:00.000+01:00

Nu har jag och broderskapet lyckats ploga upp en gång över till hans sida av gården. Det var några kubikmeter snö.... Pust

Vart tog den vägen...?

2010-02-04T01:14:00.000+01:00

Vilken jävla dag! En av hyrbilarna gick sönder nere i Malmö för en tid sedan, den blev klar i fredags och skulle ju på något vis hämtas hem. Jag räknade ut att onsdag skulle funka att hämta den, tänkte ta tåget först, men min kusin från Danmark lyckades få närkontakt med ett träd när han var här i julas och hans bil var ju klar så jag tänkte att jag tar den ner så slipper han komma hit och hämta den, och så har jag på det viset gjort två flugor på smällen.Nu visade det sig att det var en illa vald dag, med tanke på vädret..... Nåja, skam den som ger sig, jag tänkte att om jag åker vid 6-tiden så borde jag vara hemma igen vid 18-tiden, när jag kom ut i morse såg jag knappt inte gården för all drivsnö som kommit, luckan i vallen till brorsans gård var väl lagom för en bil så jag tänkte att han klarar sig nog utan att jag plogar först, så jag stack glad i hågen iväg till Malmö. Det gick i snigelfart mest hela vägen och en o annan bil låg det efter vägen, i höjd med Jönköping ringde telefonen, det var brorsan som undrade om jag möjligen hade min bilnyckel hemma? Näää, den har jag i fickan, hurså? Det visade sig att luckan som fanns på morgonen inte längre existerade och han satt fast i snödrevet, bara att gilla läget till jag kommer hem och kan dra loss honom då. Till slut var jag i alla fall nere i Malmö, två timmar senare än beräknat. Min bil skulle stå hos en av kollegorna i Malmö och enligt kartan jag tittade på skulle kontoret ligga i närheten av Centralen. Jag knappade in adressen i GPS:en men lyckades inte hitta något kontor, ringde dem och undrade.... Nej, bilen står ute vid vårt kontor hos Peugeot med adress si och så,.... Jaha, knappade in ny adress i GPS:en och var halvvägs dit när kusinen ringde och sa att han var på ingående till Malmö Central... Kunde jag möjligen hämta honom? Jaja, bara att vända tillbaka. Plockade upp honom och åkte till min bil. Fick nycklarna och började rulla hem i samma snigelfart, allt gick bra även om det gick sakta, till slut var jag på jobbet, då var klockan 21.30, hämtade min bil och åkte hem.

När jag väl kom upp på gården såg jag knappt inte hans bil, den såg mer ut som en igloo, han och brorsonen höll på att skotta febrilt för att jag skulle komma fram och kunna bogsera. Ta det lugnt sa jag, jag hämtar fyrhjulingen och drar undan snön, medan jag hämtade den skulle brorsan ta fram en bogserlina från min bil och undrade hur man öppnade bagageluckan? Det sitter en knapp ovanför stereon sa jag och gick till fyrhjulingen. När jag kom tillbaka med den såg han ut som om han sålt smöret och tappat pengarna... Det finns nämligen två knappar ovanför stereon, en att låsa med och en att låsa upp med, han tryckte så klart på fel och hela bilen blev låst, med motorn igång.... Har du reservnyckel, frågade han? Ja, sa jag, någonstans.... In och letade, hittade den, men den har legat där i 5 år så batteriet var så klart slut, provade att låsa upp med nyckel, men det gick inte heller, han hade lyckats låsa den i s.k. "dead-lock"-läge vilket innebär att den bara kan öppnas med fjärrkontroll eller inifrån.... Vad göra? Efter mycket bökande lyckades vi i alla fall bryta oss in och vi påbörjade fritagningsförsöket av hans bil, första bogserlinan höll för två ryck utan att hans bil rörde sig ur fläcken, nästa bogserlina höll inte ens för det.... Till slut tog vi dubbla 5-tons spännband och efter 5 ryck lyckades vi få loss bilen. Nu var det bara resten kvar, ploga bort all snö från gården, jag har just kommit in och klockan är över 1 på natten. Vilken jävla dag...! Förresten... Vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den tycka ha kommit av sig....

Så här såg det ut i morse när jag tittade mot brorsans gård....

På väg till Malmö..

Sam o Fredrik försöker hitta bilen under snön....

Nu är bilen hittad och igång..

Snacka om vinter....

Ny tripp

2010-01-31T19:25:00.000+01:00

Så har jag vart ute o rört mig igen, den här gången var det Las Vegas som gällde. En snabbsväng på 5 dagar, men fyllda med nya intryck.
Las Vegas är helt sanslöst, jag har nog aldrig varit på ett ställe som framstått som så onödigt i hela mitt liv.... Det sades att Las Vegas ensamt gör av med mer energi än hela delstaten i övrigt, sjukt... Men kul att ha fått se ändå. Sen såg jag väl ungefär 15 elviskopior, en himla massa små miniatyrkyrkor för snabba vigslar, å en himla massa annat, men två höjdare innehöll trippen. Det ena var en amerikansk variant på Ögir, de hade förutom en sällsynt engagerad ägare som dessutom var lärare på universitetet bredvid, över 700 olika öl, 200 olika Tequilas och en ansenlig samling Whisky. Det andra var en tripp med helikopter över Grand Canyon och Hoover Dam.

Själva flygningen till LV via London gick konstigt nog utan problem, inga förseningar eller missade flyg. Men så klart hände något utöver det vanliga. Det första jag såg när vi kom ut från flygplatsen och hade överlevt Homeland Securitys nagelfarande, var att det var rea på H&M, hur kul är det, när man är på andra sidan jorden? När vi satt och käkade middag i söndags kom ett gäng och satte sig vid bordet bredvid, jag tittade till som man brukar göra, och döm om min förvåning när en av de i sällskapet visade sig vara Filip Hammar.... Vad är sannolikheten att man springer ihop med en svensk på en av alla dessa restauranger som finns i Vegas, och vad är sannolikheten att det är någon från hembyn...? Som man dessutom känner.... Hå hå ja ja... Här är i alla fall lite bilder....

Rea på H&M.... ööhhh

Välkommen till.... Ja varför inte?

I ölkylen på The Freaking Frog. Beer Heaven.. :)

Bruce i speltagen...

Jag visste det! Elvis lever! Hans brorsa och...

...hans morsa o farsa med...!

Lilla bildspelet....

Coolt...

Las Vegas, lite grann från ovan...

På väg till Grand Canyon

I (på?) Grand Canyon

Här bodde vi, 57:e våningen....

Fontän ljud o bildspel, utanför Hotel Bellagio

Vulkanutbrott på Treasure Island

Jack....nåja han är snäll i alla fall... :)

Vänner

2010-01-16T22:55:00.001+01:00

Som jag skrev på Facebook så har jag vart på en reunion med mina gamla barndomsvänner från tidigt 70-tal, en av vännerna, Johan, hade för 5 år sedan skrivit ihop sina minnen från den tiden och mailade mig sin text, jag har just läst den och jag har skrattat och gråtit om vart annat. Jag tänker inte återge allt eller hänga ut alla som det handlar om men jag kopierar in en del text som handlar om mig. Tänk så man var.... (är?)....

"När man är snart 16 år börjar vissa saker i vuxenvärden locka, nu var det alkoholen som hägrade lite. Dan´s mamma hade ett digert barskåp, men det var ju självklart att det inte var nåt hon skulle dela med oss. Dan som alltid var full av uppslag var ju inte oäven nu heller. Han skaffade ett par tomflaskor, den ena var en whisky flaska har jag för mig och den andra en vanlig sockerdricksflaska. Dessa flaskor fylldes med slattar från alla flaskor i tidigare nämnda barskåp, bandningen var näst in till självantändande.

Med nämnda blandning i en liten väska så begav vi oss ut på sjön med destination Harsten. Harsten var en ö som vid tiden för skådespelet var i besittning av Kungsörs motorbåtklubb.

Eftersom vi valde en dag mitt i veckan och dessutom på dagtid var vi ensamma där, det var Jag, Arne, Leffe, Gunnar min bror, Göran och Dan.

På ön fanns det några praktiska saker så som ett bord med stolar och ett utedass, till en början var det bordet vi begagnade. Vi dukade upp förtäringen bestående av två flaskor, en stor och en lite mindre, vi hade även på något vis kommit över 4 st mellanöl som placerades som en bodyguard runt flaskorna.

Med respekten likt den som högvakten har inför kungen öppnades första burken. Ett pschysch och skummet rann över den solvarma ölens kant. Att det sedan inte var lika gott som alla vuxna påstått var en annan sak."

Eller den här....

"Som vanligt tramsade vi runt och ställde till förtret på sjön även denna sommar. Dan var något av en expert på att reta människor i sin närhet när han med sin nonchalanta stil stänkte ner dom. Jag drar mig till minnes att han denna sommar retade ett fiskafänge i en liten båt med en mindre motor, han valde sina offer väl, till den milda grad att dom till Dans förtjusning jagade honom. För Dan var det naturligt vis en jackpott.

Dan åkte in på vad vi kallade för baksidan, baksidan var en liten vik som var grund och vass bevuxen. Då trodde naturligt vis efterföljarna att dom hade Dan fast. Visst hade han varit fast om det inte var för att just hans nya motor hade en självrensande propeller. Dan styrde fören in i en smal gång i vassen och i det ögonblicket kunde man nästan höra ett jubel från våra ovänner fiskafänget. När Dan sedan ändrade kurs och styrde rak in i vassen kände man nästan hur luften fylldes av efterföljarnas vällust över att snart få tag på marodören och utkräva hämnd. Dan är ingen dumbom, han visste exakt vad han gjorde. Dan fällde upp sin motor i ett läge som i datorvärlden skulle kallas felsäkert, med det menar jag att ingen vass trasslade in sig i hans propeller. Gänget, vi som stod som åskådare på land, hörde en rad ilskna och här för inte lämpliga ord att skriva om och vi kunde känna besvikelsen som fiskafänget kände över att sitta fast i en vassrugge och se på när en marodör bara fortsatte sin väg genom vassen ut på öppet vatten igen. Idag vet jag inte om jag skulle hurra så mycket som vi gjorde då utan att skämmas, det var ju trots allt Dan som var boven i första skedet."

Eller....

" Den här sommaren introducerade jag ett nytt sätt att landa båten. Det var en dag med ganska stora vågor som gjorde det besvärligt att komma iland vid en brygga. Jag var på väg till Arne och det var speciellt svårt att landa hos dom efter alla stenar som vi lagt i sjön.

Jag körde med båten planande, d.v.s. en ganska god fart, ända in till stranden så att motorn nästan tog i botten innan jag stängde av och fällde upp motorn i en enda rörelse. Resultatet vart att jag hade landat och hade samtidigt dragit upp båten på land, vilket var praktiskt med tanke på vågorna. Just denna första landning på detta vis var perfekt avvägd så att båten inte behövde bäras tillbaka till sjön.

Dan var inte sen att ta efter, förlusten av hans motor var glömd.

Stället där vi köpte glassen några gånger om dagen hade en gräsmatta ända ner till sjön. Dan försökte helat iden sätta personligt rekord i antal båtlängder upp på land där.

Tänk dig en liten båt som i fullfart kör rätt upp på land och en liten tuffing i solglasögon bara kliver ur som om han just parkerat sin cykel för att gå till kiosken att köpa en glass."

Ojojoj... Hur ska jag kunna tillrättavisa mina barn...?

"Sjöbataljerna blev allt vildare och mer våghalsiga, vi hade vattenkrig mot varann från båtarna.

Ett sådant vattenkrig gick naturligtvis ut på att blöta ner motståndaren så mycket som möjligt. Vi begagnade oss av öskar, hinkar eller annan vattenbärande utrustning som kunde ge önskad effekt. Vi använde även själva båten för att åstadkomma en fontän i en manöver som vi kallade sunesväng och hade alltid önskade effekt.

Sunesvängens upphovsman var Dan, det är en manöver som inte är helt utan risker. Den kom till en gång när Dan åkte mot en brygga där det stod några bekanta och vinkade. Dan låtsades att han inte såg sina vänner på bryggan och det såg ut som om han skulle åka förbi. När han var precis mitt för lade han om rodret så mycket han kunde, vännerna på bryggan såg antagligen bara kölen av Dans båt innan den av Dan skapade våg som sköljde över dom.

Tyvärr minns jag inte vilka det var som stod på bryggan, men att dom vart rejält blöta vet jag, kanske dom efter den rotblötan inte längre vill vinka till Dan.

Då kan du kanske förstå hur det vart när två båtar körde ”Chickenrace” för att sen försöka blöta ner den andra med en avslutande ”sune”."

Dan vs Dana

2010-01-16T20:56:00.000+01:00

I torsdags var jag på en Vernissage som min kusins dotter Dana höll på Studio 44 i Stockholm, vi har inte träffats sedan hon var 3 år, även om jag följt hennes framgångar via pressen så var det jättekul att få se henne och hennes konst. Vi konstaterade att eftersom vi heter nästan likadant så leder vi nog tillsammans google-ligan på flest träffar, testa att söka på D Sederowsky......

Det var i vilket fall som helst en intressant och spännande utställning som jag rekommenderar alla att se. Kolla in hennes hemsida

På väg därifrån tog jag en lång promenad från utställning på söder till mitt hotell nästan vid Roslagstull, det blev några mysiga bilder av Stockholm "by night"

Gammelåret i revy....

2010-01-06T01:03:00.000+01:00

Så har man traditionsenligt avnjutit gen.repet på årets Nyårsrevy a la Hagateatern på Ögir. Årets upplaga var nog den träffsäkraste vad gäller att driva med våra lokalpolitiker, i år var man lite mer rakt på tycker jag, och om det tycker jag.... Att jag dessutom förekom mer än vissa politiker och kommunaltjänstemän känns mest som en stor ära..... Att se mina "kopior" dansa Can Can i Kilt och Ulf A spela Per Bürger som recenserade en skäggväxt i form av min mustasch var ju bara hur roligt som helst.....
Jag låter bilderna nedan tala sitt eget språk, ni som är mina Facebook vänner har fler bilder att se i albumet på FB.

På vägen hem ramlade termometern ner till -30..... I ljuset från bilen såg Ccilias cykel inte så pigg ut....

Nyårsdagen...

2010-01-02T18:31:00.000+01:00

Min vana trogen tog jag min trognaste vän med på en promenad, jag tog också med min näst trognaste vän, kameran. Nu var väl inte ljuset det allra bästa, men några stämningsfull bilder blev det ändå.

Jag måste också passa på att tipsa om en blog, det är en kille som heter Ralfy, han är en än värre Whiskynörd än vad jag är. Kolla in....

Nyårskrönikan.... 2009

2009-12-31T17:15:00.002+01:00

Så var ännu ett år till ända. Tydligen ska man nu säga att det är slut på 00-talet och att vi går in i 10-talet. Jag brukar skriva en liten årskrönika här på bloggen och om man ska tro andra medier så ska man dessutom skriva om det gångna decenniet, det tänker jag däremot inte göra, det ända jag kan säga är att det är skönt att man inte behöver återuppleva året med 0 6 igen….. Ett konstaternade jag i alla fall gjort är att det inte blivit så mycket bloggande som det brukar, jag vet vems fel det är. Det är Facebook som tar all den tid jag brukar lägga på att blogga, nu kan jag ju skälla på politikerna direkt, vilket är lite roligare….

Året har ju på många sätt varit ett riktigt skitår, med världsdeppresion och efterföljande arbetslöshet, inte minst här i vår del av världen. Själv har jag blödit något fruktansvärt i lågkonjunkturen, det är ju så att vi som är direktleverantörer till industrin får ju ta första smällen, å andra sidan står vi först i kö när det väl vänder och för min del känns det som om det vänt, vi ökar bilparken för varje månad nu och det känns skönt.

2009 börjad i alla fall bra, det var ett underbart väder, -7 grader och strålande sol, jag var ute och fotograferade en del tillsammans med min bästa vän Wilma. Alla som ojar sig om kylan idag kan jag glädja med att den 4 januari i år var det -23 grader.

Mycket av början på året handlade om Gaza-krisen, jag undrar om den är över eller om det bara är tidningarna som har annat skriva om, grisepidemier, Tigrar som är otrogna och Ankor som skiljer sig. Det är väl i alla fall inte fullt krig. Jag reagerade i alla fall starkt på hur Hamas utnyttjade barn, hoppas de tagit sitt förnuft till fånga och låter barnen vara barn.

Naturligtvis recenserade jag också Hagateaterns Nyårsrevy, och jag ser fram emot nästa års upplaga. Jag ska på Generalrepetitionen på tisdag och ser verkligen fram emot det.

I början på året lyckades jag i alla fall bevisa att uttrycker man sig bara tillräckligt utmanande så väcker man många frågor och kanske även känslor till liv, jag testade att vara lite kryptisk i bloggen för att se om folk var beredda att betala för att få veta vad jag egentligen menade. Faktum var att två stycken betalade 500.- för att få veta att jag bara lurades, de har så klart fått sina pengar tillbaka men var ganska besvikna på att det inte var deras väg till lycka. Desto fler hörde av sig och försökte pumpa mig på information utan att betala. Tyvärr går ju en del på vad som helst, jag läste idag om en stackars farbror i Västerås som trodde han vunnit flera miljoner på ett engelskt lotteri, han hade betalt totalt 800 000.- för att få ut sina pengar.

I början på året fick jag också en uppenbarelse, jag insåg att Jesus nog egentligen var kiropraktor, och att killen som reparerar min rygg är hans profet. Jag var där den 2 februari och har inte haft ett problem med ryggen sedan dess…..

Jag är ju mycket ute och håller föredrag, mest om Whisky, men även om marknadsföring och sånt, men i början på året var jag ombedd att hålla ett föredrag på en herrmiddag, en nykter sådan. Efter mycket funderande blev det ett föredrag om mustascher, mycket uppskattat faktiskt…..

Under våren blev jag med moppe också, det var dags att skaffa något åt dottern som fyllde 15 i januari, jag hittade en störtskön chopperliknande historia som stack ut så där lagom att jag blev alldeles lyrisk…. Köpte den via en internetauktion och insåg när den väl kom att den var i storlek för en 2-3 åring inte en 15 åring, så tokigt det kan bli, det slutade med att den blev min lunchmoppe under sommaren, jag måste ha sett hemskt kul ut, för folk som tittade på mig skrattade så de höll på att vika sig dubbla. Jag såg antagligen ut som en mustaschprydd köttbulle på jul….

En stor del av mitt bloggande under våren handlade om min revisor som jagade mig för att behövde en pärm med verifikat, jag vände ut och in på varenda hylla på både kontoret och i förrådet, bara för att komma fram till att den hade han ju redan fåttt….

Vintern slutade i alla fall någon gång i mars, då satt jag nämligen fast mellan vajrarna på vägen mellan Eskilstuna och Kungsör p.g.a. den sista blixthalkan.

I mars hade vi i Rotary en konsert till förmån för projektet End Polio Now, Vi lyckades samla ihop ca 25 000.- som oavkortat går till utrotandet av Polio, det uppmärksammades också vid Rotarys distriktskonferens i Hallstahammar där jag som representant för Köpings Rotaryklubb och Carina Andersson som representant för Köpings-Scheele Rotaryklubb fick mottaga diplom för att vi var så duktiga. Hoppas vi kan lyckas med något liknande nästa år.

Jag var som vanligt en sväng till Skottland i april, det blev en fantastisk tripp, fick en underbar kontakt med en herre som heter Raymond Armstrong och äger Bladnoch Distillery, det kontakten har utmynnat i att det numera ligger ett fat Margadale och vilar i hans lagerhus, om några år är det dags att börja provsmaka, ska bli otroligt spännande.

Under våren kom Ardbeg med sina nya Whsiky, Supernova, den skulle enligt uppgift vara det rökigaste som hamnat på marknaden. Rökig var den förvisso, men hade nog mått bra av lite längre tid i faten.

I maj var det årets höjdarresa som gällde, 2,5 vecka i Alaska, med VM i mustasch som höjdpunkt för resan, men frågan är om inte Alaskas natur och vildmark var den egentliga höjdpunkten, jag har så mycket bilder så jag vet inte vilken som är den mest enastående….. Måste åka tillbaka någon gång och bara fotografera. Här om dagen var det en av mina vänner från Anchorage som hade varit bara10 meter från en Djärv, bilden finns på FB.

Under året har jag också fått agera frisörstylist åt en farbror med mustaschdrömmar, det har varit riktigt kul, nu har barnbarnet lärt sig så nu behövs jag väl inte. En kul sak på temat var att min dotter Annas bästkompis som studerar till frisör eller något i Finland, häromdagen berättade att de skulle ha skäggvård på schemat, läraren förklarade om olika hårtyper och hur man bäst behandlar dem, sedan drog hon fram en bild som exempel på hur det kan se ut. Gissa vem som var på bilden…..

Blev uppsökt av några killar från Irland som reste runt i Europa i syfte att skriva en bok om mustascher. De kom hem till mig och vi hade en kul stund, medan de intervjuade och fotograferade. Jag träffade dem igen när jag var på en mustaschträff i Tyskland i september. Jätte kul killar. När jag för några veckor sedan var till england med hjälp av Ryan Air visade det sig att de sålt ett reportage till Ryan Airs månadsmagasin, så vem flinade på bild tror ni? Och dessutom beskrevs som den legendariske……? Kul!

Fick i somras också chansen att vara bonde för en dag, när LRF hade ett marknadsföringsjippo. Det var jättekul! Gav mig insikten i vad en plastmorsa är för något.

Det blev en sväng till Cornwall i somras, fantastiskt vackert, lite smolk i bägaren blev det när Sverige-England spelade UEM i fotboll och vi satt på en bar i Newquay, talad eom för alla engelsmän att de skulle akta sig för di svenske, men det gick ju som det gick så vi fick smita från puben med svansen mellan benen…..

Under sommaren fick jag också på skallen för att jag bloggar för lite, men den förklaringen finns ju högst upp….

En höjdpunkt under mitt år var i alla fall att få arrangera Svenska Mustashklubbens 25-års jubileum, självklart skulle vi då vara på min hemplan. Det blev en underbar fest och ett kärt återseende av gamla vänner. Klubben tackade mig för jobbet jag lagt ned genom att ge mig något jag saknade i min samling av mustaschregalia, en soppsked för oss med mustasch….

För de som ev. glömt bort det, och mest minns hur varm och blöt november var, kan jag berätta att första frosten med is på rutorna hade vi den 29 september. Var tog den där globala uppvärmningen vägen egentligen?

En jakt jag länge fört fick sin upplösning under hösten, jag fick tag på en flaska Ardmore 30 yo som jag länge saknat, jag hittade den i en lite suspekt butik i New York, det var inte lätt att få hit den och blev dessutom duktigt dyrt eftersom jag var tvungen att betala tull på den, men nu pryder den sin plats i samlingen och ska väl förhoppningsvis förränta sig.

Jag har ju också uppmärksammat alla konstiga stavningar som dyker upp här o där, att man gör en liten tabbe här i bloggen är kanske inte hela världen, men när stora företag med reklambyråer som kostar skjortan gör det, då kan man börja undra. Det senaste är Arlas Bravo Juice, Sveriges omtycktaste..... håhjaja

Under året har jag också förlorat en gammal och kär vän. Det är väl aldrig kul med begravningar, men den här gången var det en ljus och glad tillställning, förmodligen precis som han vill ha det. Efter begravningen skrev jag så här;

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.

Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

Jag tycker fortfarande att fler borde se det ur ett sånt perspektiv!

Jag höll också på att förlora en annan kär vän, men tack och lov klarade han krisen och är nu på bättringsvägen även om han var lite sänkt just idag.

Så här i slutet av året har jag också knäckt myten om tomten, samt firat jul med nära och kära. Extra kul att alla barn var hemma, det är ju inte lätt när de börjar bli vuxna….

Som avslutning på krönikan kan jag berätta att en kund utnämnde mig till en av världens äldsta bloggare. Det var vännen Lasse på Br.Petterssons Bilservice som hade hittat mitt namn i en 91:an Karlsson-tidning från 1973, jag hade vunnit ett pris och fått göra en egen tidningssida. När jag visade henne en kopia sa hon:Oj, du bloggade visst redan då…..

Ett riktigt gott slut önskar jag nästan alla….och ett riktigt GOTT NYTT ÅR tillönskas samma urval…..

Lyckad (?) felstvanign...

2009-12-11T20:51:00.000+01:00

Jag stavar säkert fel ibland här på bloggen, och grammatiken kanske inte alltid är den rätta, även om jag försöker och egentligen är ganska noga med det. Men jag ser ofta andras fel, kolla t.ex. in skylten ovanför videobutiken i Köping, de säljer Godis, Dricka och Snaks....
Eller de handskrivna lapparna vid kortterminalerna på Willys, "vänd magnetremsan innåt".
Men idag såg något som tog rekord, kolla bilden. Den tog jag på IKEA i Västerås idag, nog tycker man att ett multinationellt företag som säkert har en dyr reklambyrå borde korrekturläsa sina skyltar bättre....

Eller så är det medvetet för att språkpoliser som jag ska uppmärksamma det och blogga. I så fall har de lyckats....

(Ö) Känd.....

2009-12-06T17:00:00.003+01:00

Så har jag varit ute och rört på mig igen, var en sväng till London och skulle hämta en bil. Passade samtidigt på att träffa några kompisar och gå på engelska mustaschklubbens månadsmöte. Ni som är vana läsare av min blogg vet ju att mina trippa brukar kunna bli både försenade och knasiga, jag skulle den här gången mot mot bättre vetande åka med Ryan Air från Västerås, när jag kom fram till säkerhetsmänniskan så säger hon; Åh det är ju du med mustaschen, har du inte sonen med dig idag? Hon kom alltså ihåg när Robin och jag för drygt 2 år sedan var till Dublin och hans pass hade passerat bäst-före-datum, minns du inte så kolla här. Tokerierna fortsatte med att jag bläddrade i ett Ryan Air Magasin medan jag väntade, vem flinade där på en halvsides bild? Jo, jag...... Det var ett reportage av grabbarna från Irland som besökte mig i somras. När jag väl kommit ombord och flygvärdinnorna delade ut ett magasin till alla var det inte lätt att resa inkognito, de som satt närmast tyckte det var jättekul och surrade som sjutton, flygvärdinnorna tyckte jag borde få resa gratis men de kunde inte göra något åt det....

Nåväl, jag kom fram sent om sidor, hade bokat ett billigt BnB i Bishops Storford som ligger bredvid flygplatsen, killen med bilen jag skulle hämta skulle hämta mig vid 10-tiden dagen efter så jag såg fram emot en sovmorgon. För det första var sängen inte speciellt skön, den hade ingen bäddmadrass och man kände varenda fjäder när man låg i den, värmen hade de sparat in på och när jag började leta efter en handduk, så hittade jag ingen. Gick på muggen som fanns i korridoren utanför, där fanns inte heller några handdukar eller badlakan men väl en skylt som berättade att man kunde hyra dem för £1.-, det fick bli mycket toapapper, snål som jag är. La mig och skulle titta på tv en stund, slog på den, den hade 2 kanaler, båda analoga och tv'n hade en liten bordsantenn så när bilden var hygglig fanns inget ljud och tvärtom.

Vaknade och skulle gå till frukosten som ju brukar vara trevlig på ett BnB, ack vad jag bedrog mig, där var det självservice, det fanns bröd att rosta i kylen, smör och marmelad. En vattenkokare samt Tescos billigaste snabbkaffe eller te. Nåja, jag behövde inte svälta, och vad kan man begära för £27.-/natt. Pratade med Chris som skulle hämta mig vid kvart i 10, han sa sig vara framme om ca 10 minuter, ok sa jag, tog mitt pick o pack och gick ut att vänta....väntade och väntade men ingen Chris. Halv 11 ringde jag honom och undrade..... Det är svårt att hitta, sa han, adressen finns inte på min GPS och Dunmow RD är väldans lång, men jag kommer. Jag väntade ytterligare en halvtimme sen ringde jag igen. Nej, sa han jag får ge upp, jag hittar inte. Ojdå, sa jag, kan du stanna vid ett hotell då, så tar jag en taxi dit. Han ringde tillbaka efter 10 minuter, ok jag är utanför Days Inn! Jag ringde taxi, förklarade var jag var och vart jag skulle, tjejen i växeln bara skrattade och tyckte jag skulle gå, det var 5 minuters promenad (öh!). Hon förklarade vägen och fem minuter senare var jag i Chris bil.

Allt gick bra, jag fick med mig bilen och på väg ner till London för att träffa kompisarna stannade jag vid ett vacker grönt fält och skulle ta några bilder, när jag ställde mig på huk för att få en bra vinkel att fotografera från kände jag att min vänstra fot gungade konstigt...... Jag hade satt foten i en gigantiskt hundskit.... Skit(!) kul mitt ute efter en engelsk motorväg, med inget att torka av sig på, dessutom var det lurviga fårskinnsmattor i bilen, så det var inte det lättaste att inte skita ner dem.....

Körde vidare till jag hittade en rastplats med toalett där jag fick utföra min lite mer annorlunda behov. När jag efter en del köande hade trixat mig in i centrala London hade jag för ovanlighets skull tur. Efter andra varvet runt kvarteret där jag tänkte stanna hittade jag en parkeringsplats som var precis så stor att jag kunde baxa in nästan 6 meter Rolls Royce. Efter lite kliande i huvudet kom jag också på hur jag skulle betala, jag fick ringa ett parkeringskontor där en jättetrevlig tjej svarade att hon ville veta var jag stod, vilket reg.nr och vilket kreditkortsnummer. Det var lite jobbigt att uppge reg.nr, LIL är nämligen engelsk slang för tutte...(!)

Jag gick iväg till en pub, fick äntligen något att äta efter morgonens rostade bröd, i väntan på att vi alla skulle ses på puben The Windsor Castle, det blev som vanligt ett kärt återseende och mycket skratt under kvällen, som inte slutade förrän klockan var bortåt 3 och jag rullade tillbaka till flygplatsen, mitt flyg gick 06.35 så det blev ganska så lagom.

På hemvägen så var det inte mer än max 70 personer ombord och när de fick sina Ryan Air magasin blev det full uppståndelse, i stort sett alla ville ha min autograf så jag fick inte sova som jag tänkt mig.

Är det att vara ökänd, när man får skriva autografer i Storbritannien?

En julbetraktelse.....

2009-12-01T19:42:00.004+01:00

Om du är barn och längtar efter julafton med tomten och allt, blunda när du läser min betraktelse....

Det finns ca 3 miljarder barn på jorden. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner tomtens målgrupp, d.v.s. kristna västerlänningar.

Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn/hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, om vi antar att det finns minst ett snällt barn i varje hushåll. Jultomten har, p.g.a. jordens rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, som ju borde vara det mest logiska. Han besöker alltså 967,7 hem/sekund!!!

Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000-dels sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner i skorstenen, dela ut paket, hoa 3 gånger, klämma ett par snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och vidare till nästa hus.

Under förutsättning att alla hus är jämnt fördelade är det i snitt ca 1 km mellan varje. Tomten färdas således ca 100 miljoner km, att gå på toa eller pausa av andra anledningar är inte med i beräkningen. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km/sek eller om man så vill med 3000 gånger ljudets hastighet.

Man kan jämföra det med den snabbaste farkost som människan skapat, nämligen rymdsonden Helioa 2, den färdas med 67 km/sekund. En normal Ren som våra Samer håller kan komma upp i ca 30 km/timme.

Om vi antar att var barn får en present som väger 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt är då inte inräknad. På land kan en normalstark och fullt frisk Ren dra ca 200 kg. Även om vi antar att tomtens flygande specialrenar kan dra en vikt som är 10 gånger högre, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten kan hitta ungefär 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer i så fall att ge släden en sammanlagd vikt på ca 600 000 ton.

600 000 ton som flyger med 1000 km/sekund skapar en enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteor som inträder i jordatmosfären. De två renarna längst fram kommer då att absorbera en energi motsvarande 15 000 triljoner watt. Ledarrenarna kommer att brinna upp omedelbart, och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.

Alla renar kommer att möta sin skapare på mindre än 4,26 tusendelars sekund, d.v.s. när tomten når till det femte huset. Det här är så klart hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/sekund på 1/1000-dels sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft som är 17 000 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (gissningsvis med hänvisning till synliga kopior), skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa vartenda ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Kontentan av detta är alltså att om tomtestackarn någonsin levat så är han definitivt död nu.

Eftertanke...

2009-11-27T23:19:00.001+01:00

Idag tog jag farväl av en kär gammal vän..... Begravningar är aldrig roliga, men idag var det ändå en hel del skratt, precis som han nog hade önskat.

Varför bloggar man om något så tråkigt som en begravning? Jo, det här var en mycket speciell begravning. Om vi tänker på allt som skrivs om motsättningar mellan människor, mellan svarta och vita, mellan Hutsier och Tutsier, mellan Israel och olika arabiska extremister eller som man brukar uttrycka det mellan Judar och Palestinier. Det som skrivs är ju bara negativt. Nu ska jag skriva motsatsen, trots att det rör sig om en begravning.

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.

Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

Så var det, det där med tid igen....

2009-11-22T13:17:00.001+01:00

Nu har det hänt igen, jag har fått påstötningar och glada tillrop från trogna bloggläsare om att jag inte bloggar tillräckligt mycket. Jag kan ju inte säga emot, för det gör jag inte. Men tiden räcker som vanligt inte till. Det är den vanliga visan att arbetet inkräktar för mycket på fritiden, och när man som jag är småföretagare då flyter ju dessutom allt ihop till en grå massa. Senaste tiden har det glädjande nog varit fullt upp på jobbet, t.o.m. svårt att få fram bilar för att täcka efetrfrågan, och det är ju positivt, kanske det börjar vända nu, såg att SAAB i Trollhättan t.o.m. har återanställt, sånt är glädjande. Men sen har jag haft massor av Whiskyprovningar, vilket väl får härledas till kategorin fritid, men det tar mer tid än den där man står och förklarar för gästerna vad de har i glasen, det är mycket pluggande om olika destillerier och olika buteljeringar, vem har gjort vad o.s.v. Samtidigt är du ju så väldigt skoj så jag gör det med glädje. Förra veckan var det årets distriktskonferens i Rotary distrikt 2340 som vår klubb tillhör, det är också en sån där grej som är otroligt rolig och som man inte vill missa.

Mitt i all stress kom en farbror till mig och undrade om jag kunde fixa hans mustasch, han skulle på något möte med tillhörande fest och ville se vacker ut. Jag hjälpte honom i våras när han skulle på skolavslutning, men nu var det dags igen. Inte kunde jag säga nej till att hjälpa honom med det, hur skulle det då gå? Så jag sa självklart. Den här gången hade han med barnbarnet som nu fick chansen att lära sig, och lovade att ta hand om morfars mustasch i framtiden. Han var jätteglad för hjälpen, och jag fick känna glädjen av att ha hjälpt honom. Kul!!

På tal om mustascher så såg ni i förra bloggen om Movember, som samlar in pengar till forskningen kring prostatacancer, nu har man tagit fram en speciell Whisky i numrerad upplaga där all vinst går till forskningen, för en som har förkärlek till både Whisky och mustascher så var det ju inte svårt att köpa några flaskor, på bilden är varianten som kallas Handlebar och består av 11 år gammal Whisky från Scapa Distillery. Den var dessutom riktigt bra, gjorde ju inte saken sämre.

Har också försökt hinna med att läsa Filip & Fredriks senaste verk, Tårtgeneralen, jag har väl inte hunnit så mycket som jag tänkt men idag kom jag fram till ett stycke som handlade om mig(!?).... Det är väl författarens rättighet att trixa med texten, men jag bodde faktiskt inte i Köping på den tiden, jag bodde i Arboga, och det var 6-7 år innan jag köpte macken. Men det blev ju en kul story ändå. Jag tackar för uppmärksamheten.

Annars är det nog två saker som är det största tidstjyvarna, det ena är Facebook som tar en hiskelig tid, samtidigt som det är så fantastiskt att få kontakt med gamla vänner man inte talat med 40 år och ända tycks ha en del gemensamt med. Det andra är att jag i min jakt på flaskor till samlingen fastnar i olika auktionsajter på nätet. En av dessa resulterade dessutom i att jag köpte en bil. Det hade jag inte alls tänkt, men så kan det tydligen gå....

Idag försöker jag faktiskt ta det lilla lugna, komma ifatt med en del hemma på gården och så, men ska snart iväg på Kungsör Rotaryklubbs konsert till förmån för projektet EndPolioNow. Det ska bli riktigt trevligt, hoppas många har hörsammat inbjudan och allt är utsålt. På konferensen förra helgen fick både min klubb, Köping RK, och vår systerklubb Köping-Scheele RK mottaga diplom för att vår gemensamma konsert i mars drog in så mycket pengar till EndPolioNow.

Så även om det är svårt att hinna med bloggandet, beror det mest på att livet är stressigt men kul! Faktiskt så stressigt att jag inte hinner reta upp mig på korkade politiker som ju annars är en av mina "favoritsysslor", men jag kan inte låta bli att kommentera haussen som blev kring vem som skulle arrangera nästa Köpingsfest. Jag tycker det är jäkligt dåligt av politikerna att inte våga ta beslutet utan att lägga det i händerna på en förvaltning. Ingen skugga ska falla över dem. Men vad är det för styrelse som är så beslutsfäig!? Hade det varit en företagsstyrelse, hade den blivit avsatt för länge sedan. Tänk på det ni som röstar i Köping!

2009-11-04T22:42:00.001+01:00

Jag var ju med och startade den första svenska mustaschkampen genom att medverka i Rix Morgonzoo. Mustaschkampen är ju Cancerfondens sätt att dra in pengar till forskningen kring Prostatacancer. I samband med det så spånade vi om jag skulle låta håret växa ut i nacken och göra som en mustasch. I en stor del av övriga världen är det en organisation som heter Movember som driver en insamling för samma mål. En av mina mustaschkompisar i England, Rod Littlewood, som var en av de som spånade med mig tog tanken till sig när han ombads stötta insamlingen, han hade visserligen hår innan, men nu är allt utom en mustaschliknande bit kvar. Kul va?

Om någon vill veta mer kan ni klicka här, och om någon vill skänka en slant till forskningen, klicka här.

Land Rover och motgångar

2009-10-30T20:54:00.000+01:00

Jag har sagt det förr, Land Rover rules! Ni som följt min blogg kanske minns när jag fick en liten Skoda i rumpan på min bil, Skodan gick nästan i 2 delar medan min bil fick några repor.... I dagens Expressen såga jag om en annan Land Rover, som hade närkontakt med en Älg. Älgen flög över bilen och tvärdog, visserligen fick Land Rovern lite skador, min inte som andra, mindre bilar brukar få. Kolla in artikeln här.

Efter en i vanlig ordning jobbig vecka, såg jag fram emot helgen, gå på Ögirs 5-års kalas och bara ha det lite bra. Men ack vad jag bedrog mig. När jag kom tillbaka från lunchen fick jag veta att jag inte kan vara kvar på mitt kontor..... Det var uthyrt till andra. Normalt sett inget konstigt, men jag fick en(!) dag på mig att flytta. På söndag skulle det komma byggare så jag var tvungen att vara ute redan då, mycket underligt, men något missförstånd var helt klart begånget. Egentligen ingen stor grej ändå, jag har ju ett kontor på andra sidan väggen, men då får man gå in via verkstaden. Problemet ligger i att det kontoret är mer än belamrat med grejer som måste stuvas in någon annan stans, sen måste det nya kontoret målas, telefon och data dras in, nyckelinkast ordnas och lite annat. Så där rök min vilohelg med tillhörande födelsedagskalas.
Om någon känner för att hjälpa till så kommer jag att spendera det mesta av min vakna tid med att flytta och fixa, någon som är bra på att spackla och måla...?

Högsäsong vs. Dödsäsong

2009-10-21T22:36:00.002+02:00

Det har varit väder med tre d:en i några dagar, Dis, Dimma, Duggregn. Men i söndags var det strålande väder, så jag tag hund och kamera på en promenad. När jag gick ut från huset kom brorsans minsta barnbarn och ville "fubba mä", han var så söt när han frågade och stack fram lilla handen så det är klart han fick gå med oss. Nu går det ju inte så fort med en lien pys på 2,5 år men vi travade iväg mot fågeltornet vid Barkaröviken. Några fina fototillfällen blev det i alla fall.

Jag undrar om konjunkturen börjar vända? De senaste veckorna har vi haft massor med hyror, vi har fått plocka in mer bilar och det har känts som om det varit två kunder på varje bil. Det är sån snurr så vi hinner knappt inte tvätta dem. Jag hade två bilar som skulle levereras till Kungsör ikväll, hade inte en enda bil inne vid normal hemgångstid, så jag fick vänta in en som kom kl.20 och en som kom kl.21, tanka, tvätta och städa dem lite snabbt, lasta en på bilen och en på släpet och sen vidare till Kungariket. Hoppas det håller i sig, för även om det är jobbigt är det f...t kul!!

Något som kanske inte är så kul hände förra fredagen, när jag kom hem från jobbet trött och eländig efter ännu en stressvecka visade det sig att kylskåpet gått sönder.... Bara att gilla läget, plocka ur allt och tur som var så är ju temperaturen ute ganska lagom. På lördagen lyckades jag låna ett kylskåp så då satt vi i alla fall inte i sjön. Måndagen efetr ringde jag kylskåpsreparatören som lovade komma senast onsdag. Onsdagen kom och kl.10 knackade kylskåpsreparörsmänniskan på dörren. Han hittade genast felet, maskinisten hade dött..... Jag hade ingen aning om att det var möss som skötte maskineriet i ett kylskåp, men nu vet jag bättre. Han tog fram sina begravningskunskaper och släpade ut liket. Sedan satte han dit ett nytt kretskort, tydligen ska det gå i graven med maskinisten och sen gick kylskåpet som aldrig förr. Jag såg inte till någon ny maskinist, men han kanske flytter in senare. Igår kom räkningen för begravningen och den var på 1754.-. En klok man sa till mig att jag borde kolla om det inte täcks av hemförsäkringen. Jag ringde Länsförsäkringar och efter mycket kopplande var jag hos en skadereglerare som glatt presenterade sig och undrade vad som hänt? Jo, sa jag, det är ett dödsfall..... Jag lovar! Det blev knäpptyst i andra änden......

Äntligen hemma....

2009-10-12T21:03:00.000+02:00

Idag kom den, min länge jagade flaska Ardmore 30 yo, efter en resa som startade i Kennetmonth i Skottland, mellanlandade den hos en Whiskyspecialist i New York som skickade den vidare Bremerton, WA, alltså tvärs över hela Amerika, därifrån har den färdats tillbaka till Europa men den här gången till Kungsör. Nu står den bland sina Ardmore-systrar i min samling och förgyller sin plats. Min flaska är den 509:e, undrar hur många som är urdruckna?

Idag ringde Gösta Westling från P4 Västmanland, han undrade om jag ville komma till studion och prata gentlemannaskap, det var ju en ny variant att inte få prata mustascher även om det blir svårt att inte komma in på. Om någon är intresserad så är det fredag den 23 mellan 11 och 12.

Lite senare idag fick jag ett mail från en kille som skriver för RoverLand, en tidning som handlar om Land Rover. Han undrade om jag hade lust att skriva lite om Discovery3 i tidningen..... Känns inte som om jag har tid med det, men berättade att det finns en del att sno från min blogg. Vilket han gjorde, jag fick nyss ytterligare ett mail där han hade hittat en blogg, och undrade om jag kunde sända länkar till fler. Det gjorde jag. Nu tror jag inte många av er bloggläsare, läser RoverLand, men det är ju ändå kul att komma i tryck.

Elefantdricka....

2009-10-11T16:30:00.001+02:00

Igår var det party för Ögir-Lotta som hade bestämt sig för att fylla 40. En jättekul fest var det, som slutade inpå småtimmarna, det blev väl några öl men faktiskt bara en Whisky. Jag uppvaktade naturligtvis med en flaska Whisky av samma årsmodell som hon själv.
I morse var jag in på Facebook och skickade en gratulation, eftersom själva födelsedagen var idag. När jag tittade till FB lite senare har hon kommenterat med "Tack för 69:an!"...........

Vi har just ätit söndagsmiddag här hemma. Vi hade en extra mun i form av Idas pojkvän Axl. När vi satt vid bordet kommenterade jag mjölkpaketet, där det stod att kossor dricker 100 liter vatten varje dag. Min kommentar var "Oj, undrar vad en elefant dricker?" På tonårsvis svarade Axl kort, "mer". Men sa jag då, inte dricker väl elefanter Mer, de dricker väl också vatten? Ingen förstod......

Jakten börjar inte på måndag....den slutade igår....

2009-10-07T22:21:00.002+02:00

Oj vad jag har jagat en flaska originalbuteljering av Ardmore 30 yo, den är endast producerad i 2208 flaskor och kommer aldrig mer att blandas...... Dessutom gick alla flaskor till USA..... Ni som känner mig vet ju att jag har ett extra gott öga till Ardmore Distillery som är ett av de få kvarvarande som fortfarande tillverkar sin Whisky på det traditionella sättet, det finns inte en dator någonstans i processen, utan allt sker med känsla och näsa. Jag var på destilleriet i våras och fick en genomgång för att kunna vara deras Brand ambassador i Sverige, då berättade Distillery manager Alistair Longwell att han nästan fick hota med att säga upp sig om han inte fick en dator till kontoret..... Tro dä.... De t.o.m. värmde sina pannor med kol ända till för ca 5 år sedan, då sprang en panna läck och ni kan ju tänka er vad som hände när spriten nådde ner till kolhärden..... Så som en eftergift till säkerheten har man nu byggt om och värmer pannorna med inbyggda ångrör istället, ett avsteg från det traditionella kanske men för säkerhets skull så... Vid besöket fick jag hålla i en av dessa flaskor men dessvärre inte smaka eftersom det var den sista flaskan och den skulle bo i destilleriets besöksrum som man håller på att bygga. Ända sen dess har jag jagat en flaska på alla sätt och vis, igår fick jag äntligen napp. Hos en specialiserad handlare på Park Avenue i New York fanns en flaska kvar, vid kontakt så fick jag självklart köpa den (dyrt). Lyckan var fullkomlig ända till han sa att han inte kunde skicka den till Sverige p.g.a. några skatteregler som jag inte förstod, eller ville förstå. Vad göra? Jo, jag lånade min kompis Bruce adress i Bremerton, visserligen nästan lika långt från New York som Kungsör men ändå i USA. Nu är flaskan på väg till honom och om någon vecka borde den vara i säkert förvar hos mig.

Vem sa att det börjar en jakt på måndag? Den tog ju slut igår.....!!!!

Hösten är här....

2009-10-04T18:25:00.000+02:00

Var på en konferens med MABI igår, det är ju alltid kul att träffa kollegor och byta erfarenheter, men igår skulle vi dessutom ha lite Teambuilding. Vi var i Nynäshamn, för de som inte känner till det har Ford Motorsport sitt högkvarter där, så vi hamnade hos dem, blev uppdelade i lag som skulle tävla mot varann, grenarna var terränghjuling, Quad, Wrong way och Rallycross. Terränhjuling var väl inte något konstigt även om den var lite nojiga eftersom de aldrig kört liknande, men lugnade sig lite när de fick veta att det var automatväxlat. Jag som är van hade inga problem, inte förrän jag skulle stanna... Det var en liten Polaris vi åkte på och när jag skulle stanna insåg jag att det inte fanns något handtag där jag som hoj-åkare är van att hitta bromsen, den satt på andra sidan, där kopplingen borde suttit(?), konstigt. Sen var det Quad som gällde, det fanns en liten 400 cc:are och en på 800 cc, jag tog så klart den större och jävlar i min lilla låda vad det gick undan. Kul som.... Alla lyckades inte riktigt lika bra en av kollegorna tog i mer än han klarade och landade i diket, gjorde en snygg volt över styret ner i gyttjepölen på andra sidan diket.... Nästa gren var Wrong way, det var en gammal Ford Sierra som gick åt höger när man svängde vänster och tvärt om, vi skulle köra slalom..... Jag lyckades köra över det mesta men var ändå inte värst, en av kollegorna fick väl mer eller mindre panik och drog rätt ner i diket som var gott o väl 50 meter från banan..... Efter terränghjuling och Quad var jag rejält blöt och skitig, för självklart var vi där när vädret var som värst. Det fanns ett litet fikeri så jag gled in för lite kaffe innan det var vår tur att köra Rallycross. Nu var jag lite varmare och lite, väldigt lite torrare, hoppade in i bilen jag skulle köra och drog iväg på ett testvarv, vi skulle köra ett varv på tid och jag kände mig för lite, när hornen väl vuxit ut och jag ställde på kom jag lite för brett ut ur en kurva slog emot vallen och hamnade en bit utanför idealspåret som jag tittat ut förut, det var bara det att just där var ett riktig jävla blöt hål, när jag passerade det visade det sig att bilen hade hål i golvet, så var det med den lilla, lilla torrheten. Men kul var det.

Idag fick jag äntligen lite tid hemma, nu skulle bryggan upp och sommarvattnet stängas av. Jag hoppade i grodmansdräkten, eller sjöstövlarna kanske, hämtade fyrhjulingen för att ha en vinch att dra med. Det gick utan några större problem, även om det var jobbigt. Bryggan uppe och vattnet avstängt. På väg tillbaka från fyrhjulingsbosättningen såg jag en ett stackars nypon som hängde kvar på busken jag alltid trasslar in mig i när jag klipper gräset. Det lyste alldeles jätterött mot den lite dystra busken, kunde inte låta bli att ta en bild.....

Kom och köp konserverad gröt....

2009-09-29T23:18:00.003+02:00

I min ständiga jakt på ovanliga Whiskybuteljeringar i allmänhet och buteljeringar från Ardmore Distillery i synnerhet ramlade jag på denna apparat. Den ska tydligen kunna skilja på fulsprit och äkta vara, ska vara speciellt bra att ha med sig på krogen.....
Allt går att sälja med mördande reklam....

Första vinterbilden.....

2009-09-29T21:35:00.000+02:00

Kl.07.00 i morse. Huuuu...!! Det är is på hela bilen....

Ett gott skratt förl.... ja vadå?

2009-09-28T23:18:00.000+02:00

Hihi, idag var jag och fixade min moster och morbrors nya dator. Samt blev väl försedd med underbar mat, tack tack. Min moster som är alldeles förstörd av reumatism har en speciell mus till datorn som gör att hon kan scrolla runt som vi andra. Medan jag höll på med datorn, satt de och såg på tv, när jag kom in i tv-rummet frågade min morbror om jag fixat Desirees mus....... Det tog en stund innan han kopplade vad han sagt. Men kul hade vi...

Bonde(?) för en dag....igen

2009-09-27T11:42:00.001+02:00

Oj, vilken stressdag det var igår. Gick som vanligt upp och sparkade liv i tuppen, någon måste ju väcka honom också.... Åkte och hämtade min Rolls Royce för att göra den bröllopsfin, den skulle nämligen vara med på Bröllopsmässan i Kungsör, efter att ha ställt upp var det så dags att åka till Köping, där skulle jag vara konferencier på "Landsbygden i stan-jippot". Kom dit i hygglig tid så jag hann med en kopp kaffe innan det körde igång, men sen gick det för fullt i närmare 5 timmar. Det var en kanonkul tillställning med massor av glada och positiva människor som både sålde och köpte närodlade och lokalt producerade livsmedel, och annat hantverk. En riktig marknad, skulle man kunna säga. Min vana trogen hade jag naturligtvis kameran i högsta hugg, jag hade tänkt att ta min lite mindre kamera eftersom det inte krävdes så mycket en sån här dag, men den var trött i batterierna så det fick bli EOS1:an. Lite tung att släpa på kanske, men vad gör man inte för konsten. Tyvärr kostade historien mig min ögonmussla, den trillade väl bort när jag trängdes med alla. Men det finns folk eller maskiner som inte gör annat än ögonmusslor, så det löser sig säkert. Vid många av borden var det olika tävlingar där man skulle gissa antal kottar eller hur mycket en höbal vägde eller så, jag förstår hur man räknar kottar, men vad för slags våg har man till en höbal. Vid pumpavägningen använde man en vanlig badrumsvåg, lite opraktisk kanske, men med lite god vilja så gick det också. Vinnarpumpan vägde otroliga 49.9 kilo!!!! Kom från Högsta gård som dessutom säljer vegetariskt griskött(?), eller var det ekologiskt? Nåja....

Vi blev väl födda av radiokocken Ralf Håkans, han gjorde en höstgryta på allt möjligt som såldes i stånden runt torget. Jag hade fullt sjå att springa runt o prata, men hann i alla fall få en liten smakbit. JÄTTEGOTT!!

Det var en allmänt härlig stämning, när vi skulle dela ut priserna i de olika tävlingarna var tyvärr inte alla pristagare på plats, så det blev lite roddigt, men vi löste det bra. I Tramptraktortävlingen var första pris en egen tramptraktor men det fanns också ett specialpris från Sparbanken som en liten kille på 2-3 år hade vunnit, jag minns inte vad han hette, men när hans farmor skulle skicka upp honom på scenen och jag skule ta emot blev det lite jobbigt, det är kanske som de säger.... Det var jag som skrämde Rädda barnen.....

När dagen närmade sig slutet var det avtackning, jag hade fått en bukett Rosor från Åkervalls att ge till arrangörs-Lena som verkligen gjort ett jättejobb och borde få någon slags hedersomnämnande av traktens bönder. I samma veva slet hon fram en likadan bukett till mig(!), dessutom fick jag en puss i mustaschen. Den gjorde min dag!

Men min dag var inte slut med detta. Nu åkte jag hem och bytte om till full Highland-utstyrsel och drog till Ögir för att hålla en Whiskyprovning med ett gäng från försvaret. Jag var helt slut efter allt annat men lyckades hålla god min. När jag kom dit höll kvällens band på att ställa upp på scenen och jag gick fram till dem förklarandes att jag behövde stänga av en stund för att sätta upp min presentation. Men vi skulle tydligen vara i Bistron, så nu fick jag bekymmer med projektor eftersom jag inte tagit med min egen. Så vi fick montera ner allt och släp in den till Bistron, nu saknade jag kablar men efter lite letande hittade vi några som passade. Nu kom nästa bekymmer, hur jag än tryckte på dator och projektor fick jag ingen bild. Då fick jag hjälp av Krister Svartström som var där och skulle ta bilder av mig till ett reportage, han var en fena på det där med projektorer så ett par minuter innan jag skulle köra igång var det bild, ljudet fick vi ta från datorn, men det funkade det också. Efter provningen var alla glada och tackade för lektionen, de försvann ut för att äta, medan jag packade ihop. Jag orkade inte stanna kvar på mat, utan åkte och hämtade min dotter, Anna, som följde med till Kungsörstorp för att plocka ihop grejerna kring Rollsen och köra den till Rolls Royce-garaget. Nu var klockan nästan 21, jag skjutsade hem Anna, åkte hem och bytte kläder, tog en öl och en macka med vegeteriskt(!) rökt griskött, satte mig att vila med Dan Browns senaste bok, men somnade efter ett kapitel. Det tar på krafterna att hålla igång en hel dag...... Jag var ändå tvungen att gå upp i tid för efter att jag lämnat Anna ringde jobbtelefonen, det var en kund som behövde en bil på söndag morgon, jag är ju en snäll människa så......

Skyltar???

2009-09-22T20:47:00.000+02:00

Idag skulle jag sätta in lite pengar i Sparbankens insättningmojäng. När jag kom in såg jag att det satt en lapp över displayen som förkunnade att "En reparatör var på veg", jag tyckte det var lustigt att banken som gärna upplevs som "lite bättre" inte kunde stava bättre än så. När jag kom närmare såg jag att det var ett illa skrivet ä, så min lilla lustifikation kom av sig.....
Däremot såg jag en annan rolig skylt, efter banken åkte jag till Djurkliniken för att köpa allergifoder åt vovven, på dörren stod; Om du har en kanin, säg till personalen så får du gå in en annan väg. Nu har jag ingen kanin så jag klev in genom dörren. Men varför ska jag behöva gå en annan väg bara för att jag ha en kanin?

Mot Scherwoods....äsch Tyskland ska det vara

2009-09-20T19:53:00.000+02:00

Så har man varit på resande fot igen. Den här gången till Tyskland för att medverka vid Bartclub Grundau-Steinaus 25 års-jubileum. Resan ner gick ovanligt bra, inget strul och vi landade 10 minuter före tidtabellen. Jo, förresten jag hade lovat en av mina polare att jag skulle fixa ett litet broderat märke med en svensk flagga på, han glömde det när han var här för 2 veckor sedan. Jag kollade först på turistbyrån i stan, men de hade inga. Ingen fara tänkte jag, tar det på Arlanda istället.... Men ack vad jag bedrog mig, jag vimsade runt hela flygplatsen utan att hitta något, han blev utan.....
När jag väl kommit ur planet messade jag Rod och Andy som skulle landa en stund senare, en knapp timme om jag inte missminde mig, jag skrev att jag väntar vid hyrbilsdisken. Väl där blev jag upplyst om att BA går till en annan terminal än SAS som jag flög med. Nåja, jag hämtar väl bilen själv och letar mig fram till Terminal 2. Från hyrbilsdisken var det säkert en halv kilometer genom katakomber, hissar o trappor innan jag hittade bilen. Väl där letade jag mig fram till upphämtningsplatsen vid Terminal 2, sprang in och kollade, men det enda Londonflyg jag hittade var 2 timmar bort....mycket förvirrande, men bara att bida sin tid. Jag var lite hungrig så jag tog och körde till en liten by en kvart därifrån, hittade ett mathak, satte mig att kolla menyn, skulle just beställa när telefonen ringde, det var Andy som undrade var jag var(?)..... Nu blev jag än mer förbryllad....men släppte menyn och gick till bilen igen. Vi fann varann direkt och satte av mot Grundau som ligger bara en knapp timme bort. Vi konstaterade att vi alla var hungriga och svängde ner till en liten by, parkerade på torget och började leta matställe, det första hade redan slutat servera lunch, men det tredje såg mer öppet ut. Killen bakom disken var lika duktig på engelska som vi på tyska, men så mycket förstod vi att kocken hade gått för dagen, killen lovade i alla fall att fixa något. Det gjorde han med besked, vi fick en pasta med Kantareller och något slags kött i en krämig sås. Jättegott! Ja just ja, hyrbilen var en historia för sig. Eftersom vi bara skulle till hotellet och tillbaka, var det onödigt med något dyrt, det billigaste de hade för 3 feta mustascher var en Ford Fusion, helt ok tyckte vi... Men väl ute på autobahn visade det sig att det var inte helt enkelt att hinna med i trafiken. När vi väl fått upp ångan i 150 km/t och jag byter fil för att köra om, ja då slår kompressorn till ac'n igång och den stackars lilla motorn storknar, nåja vi kom fram till hotellet i vad vi trodde god tid, men de första vi möter är några mustascher från Berlin som kommit långt före oss. Vi knallar in till receptionen och funderar på vad vi ska säga, Andy hade nämligen anmält sitt deltagande lite sent och Rod som hade fixat hotellbokningen hade gjort lite fel, han hade bokat bara en natt åt Andy, och när han klickade tillbaka för att ändra sa bokningssidan att hotellet var fullt. Väl där var det inga problem utan tjejen i receptionen bara ändrade(?), lita inte på bokningssajter. Nu fick vi frågan om vi ville ha rökrum, ja tack sa Andy. Då fick han med sig en askkopp till rummet.... Tydligen hade gästen som haft mitt nummer innan också varit rökare för fy så det luktade i rummet. Vi bodde i en by som heter Gelnhausen, som har en underbart vacker medeltida stadskärna, vi hamnade till slut på en uteservering där vi blev kvar till småtimmarna.
Eftersom man i Tyskland gärna är lite petig med hur man ordnar saker och ting skulle naturligtvis jubileet firas med en tävling, dessutom med VM-regler vilket gav det hela en lite fånig status som ett inofficiellt vm. Hur som helst lyckade mina vänner övertyga mig om att ställa upp i klassen Fu Manchu, som är en kinesisk mustasch, egentligen en kategori som man helst bör ha speciella kläder till, men jag tänkte att jag ställer väl upp ändå. Så på lördagsmorgonen var det bara att försöka räta ut min något bångstyriga mustasch, efter en halv tub vax, en halv hotelltvål och en massa hårspraiy så var den "utdragen". Vi åkte bort till arenan där vi skulle vara, men Rod var inte nöjd med mitt utseende så han gav sig den på att hitta en kinesutstyrsel, vi snurrade runt i diverse butiker men hittade inget annat än en solros i papp(!) som med lite omstukning gick att ha på huvudet.... Jag blev i alla fall fyra....och fick många glada skratt! Dagen slutade med några öl på hotellets uteserrvering, härligt att kunna sitta ute fortfarande.
Söndag morgon var det frukost och tillbaka till flygplatsen, när vi väl svängde ner mot terminalerna insåg snurriga Rod att hans mobil var kvar på hotellet. Nu var goda råd dyra, han skulle bara hem, byta flyg och ta en ledig vecka i Spanien, jag skulle aldrig hinna fram o tillbaka innan deras flyg skulle gå, även om jag skulle klara mitt. Efter några spännande telefonsamtal på en blandning av engelska och tyska fick vi en taxi med stor motor att komma med telefonen, det blev kanske inte dyra råd, men väl en dyr transport....
När jag så var på bussen som skulle ta mig till flygplanet såg jag att Rods snurrande fortfarande förföljde mig...

Fler bilder finns här

Snurr snurr

2009-09-15T19:43:00.000+02:00

Ja, kära nån så det kan bli. Mitt på dagen saknades det 3 bilar till imorgon. Jag lyckades hitta en i Västerås och en i Uppsala, men den tredje var det svårare med. På väg till Uppsala ringer telefonen strax före Enköping, då blev en bil avbokad, det var kanske inte bra, men löste i alla fall ett problem. Eftersom det varit så stressigt hade jag inte hunnit äta så jag stannade vid McDonalds i Enköping, när jag skulle åka vidare med hamburgare i ena näven, telefonen i den andra och styrde med knäna, så ringde nästa telefon. Då var det spännande att fippla fram den.... Det var i alla fall kunden som jag var på väg att hämta en bil åt som avbokade....ridå. Bara att vända hemåt igen. Väl tillbaka visade det sig att ytterligare en kund avbokat och vips så hade vi en bil över..... Nu hann jag jobba undan lite papper och sedan skulle jag köra över en annan lånad bil till Västerås. Under tiden hade grabbarna lyckats hyra ut den lediga bilen och när jag kom tillbaka hade de gått hem, en kund hade inte hämtat sin bil så jag ringde dem och de kom efter 10 minuter. Nu slog jag en blick på bokningarna inför morgondagen och konstaterade att en bil inte kommit in, den ska ut kl.7 i morgon bitti..... Så var man tillbaka på ruta ett, en bil som saknas och ingen lösning på problemet...håhå jaja

Måndag den 13 september....eller?

2009-09-14T21:46:00.000+02:00

Oj vilken dag. Jag gick upp före 5 i morse för att hinna ta hand om en kund som skulle komma kl.6 kl.05.40 stod jag vid informationstavlan utanför MotorNilsson och skickade min mest mysiga morgonandedräkt genom ett plaströr som satt fast i handen på en polis..... Hon verkade inte ett dugg gladare än jag vid den tiden på dygnet.
Dagen fortsatte i samma fart, varenda bil skulle ut och några till, jag hade ett helsike att få bilarna att räcka till, och mitt i alltihop ringer kunder och vill ha fler.... HJÄLP!! Med lite pusslande och lånande lyckades jag få bilarna att räcka till onsdag. Men då är det brist igen, jag har ju imorgon på mig att ruska fram en kärra, ringer någon mer och behöver en bil blir det extra jävligt, eller kul, hur man nu väljer att se det hela. Det känns hur som helst skönt att det börjar lossna igen, kanske vi sett botten på lågkonjunkturen och att det börjar röra på sig igen? Men det är mycket att ta ikapp, lågkonjunkturen har kostat några miljoner....suck.

Trots en överfull dag på jobbet har jag ägnat kvällen åt att klä in stolarna jag köpte till mitt hobbyrum, jag har nog ingen framtid som tapetserare men de är i alla fall........tja....ovanliga kanske....

Jag har ju tidigare bloggat om allt strul jag vanligen drabbas av vid resor, nu var det brorsans tur. Han och brorsonen har varit och sett finalen i Europeiska Dragracingmästerskapen på Santa Pod i England. De for i fredags och skulle åka hem idag, det vara bara att flygbiljetterna gällde igår..... Så där stod de och kom inte längre än till incheckningen. De ringde och jag kollade alternativa flyg, men allt var fullbokat om man inte ville åka svindyr Business Class. Så just nu sitter de på ett hotell i Stanstead och väntar på ett Ryan Air flyg imorgon, så tokigt det kan bli....

Tid över?

2009-09-07T23:20:00.002+02:00

Oj, så var det nästan över för den här gången. Hur mycket jag än tycker om mina vänner tar det på krafterna att ha dem här. Att det är som att valla katter är mer av ett understatement....

Det har hur som helst varit otroligt kul att så många ville komma till Köping för att fira klubbens 25-års jubileum. Totalt blev vi 38 stycken som firade i dagarna två, även om det blev 3 och 4 dagar för somliga. I fredags var det förbrödning på hotellet, den slutade i Rods rum tillsammans med några flaskor Whisky, det blev en seg lördagsmorgon, men jag var tvungen att vara vid hotellet senast kl.10 för att valla ihop "hjorden". Vi gjorde gemensamt avstamp till Bilmuseet kl.10.30, det var meningen att vi skulle vara på plats kl.11 så jag tyckte det var lagom, och det var det nog, men när vi var nästan framme blev vi stoppade av redaktör Eneroth som ville intervjua och ta lite bilder. Det gick bra till en början, men när han skulle ta en gruppbild visade det sig att vi var för många, för tjocka eller att hans kamera inte hade vidvinkel nog. Snäll som jag är erbjöd jag mig att låna honom mitt objektiv, jag tänkte att hans funkar nog om Tommie som höll min kamera stod lite längre bort. Jag kollade aldrig inställningarna, för jag hade ställt min kamera på automatik så hon skulle kunna knäppa några snabba bilder, men ack vad jag bedrog mig. Hans objektiv och min kamera tyckte inte om varann, ett halvformats objektiv på en helformats kamera är inget ideal, och den gruppbild jag tänkte förgylla bloggen med blev minst sagt skit. Hoppas jag kan få någon av hans bilder. Vi hade fått lunchen sponsrad av Nordic Bet, som dessutom hade vänligheten att förse oss med tröjor, både med Svenska Mustaschklubbens och deras logotype, men också en tvetydig text på ryggen "I bet mine is bigger than yours". Man kan som sagt tolka den som man vill, men på bilden här bredvid tycks Kalle och Jörg diskutera om det är magen som menas..... Själv tror jag så klart att det är mustaschen som menas. När redaktör Eneroth fick klart för sig att vi besöktes av både förre världspresidenten i världssamfundet och konstnären jag bloggade om förra gången, så drog det hela ut på tiden och katthjorden var skingrad igen. Bara att valla ihop dem och en halvtimme sena var vi i alla fall på museet. Det är en fantastisk samling och de som följde med runt var mäkta imponerade. Det var meningen att jag skulle tolka till engelska och en annan kille till tyska, men stundtals var det bara guiden Bengt och vi tolkar som gick runt....håhå jaja. Alla var i alla fall nöjde, inte minst med lunchen i det mysiga klubbrummet.
Eftermiddagen var fri för dem att göra vad de kände för, själv tog jag tillfället i akt att åka hem en stund och vila, innan jag bytte till bättre kläder och for tillbaka för den STORA festen som skulle ske på Ögir. Det blev en underbar kväll med helt igenom svensk mat so var mäkta uppskattad av alla som fick smaka. Vi hade fixat en nubbe till sillen och jag hade sån tur att det var flera kring som inte ville ha den, så vips hade jag flera.... Mellan för och varmrätt passade våra gäster på att ge klubben presenter från sina respektive klubbar, mycket fint blev det, men roligast var ändå att höra talet som jag hade översatt till fonetisk svenska, för att engelske Rod skulle kunna läsa. Jag förstod i alla fall, men jag är inte så säker på att övriga gjorde det....
Kvällen fortsatte med en underbar konsert signerad Lina Adolphsson, vilken röst hon har den damen! Efter konserten droppade en del av, men vi var ett gäng som blev kvar och snackade skit över några öl. Vi kom in på det här med svensk mat och Lotta var inte sen att fylla på, så en burk Surströmming är numer i Antwerpen och den andra åker till USA på torsdag, tack Lotta o Per. De har lovat att öppna och äta dem vid sina respektive klubbmöten, ska bli kul att få kommentarerna.....
Den här kvällen slutade på Ronnies rum, återigen i sällskap av några flaskor Whisky, jag for hem vid 3-tiden men enligt uppgift var de andra kvar till klockan 5.... Jag orkade inte masa mig tillbaka till Köping förrän vid 12-tiden på söndagen, och då hade de flesta redan åkt till sina flygplatser. Men några gubbar var kvar och de hade jag bjudit hem på söndagskvällen. De var nyfikna på min whiskysamling (varför är jag inte förvånad?), men jag höll dem lite på alster och visade dem runt på åsen först, hade tänkt vänta till efter maten, men de var som barn på julafton.
Efter att de fått prova några raringar fick jag Famous Grouse konstnären att både posera med en vintage-flaska och även signera den.

Någon som vill köpa en signerad flaska väldigt dyrt?

Idag har jag vallat runt några tyskar och holländare i vår kungliga huvudstad innan de tog flyget hem. Det var kul att höra hur imponerade de var över staden på vattnet, man behöver höra det ibland, för mig är det ju annars bara Fjollträsk.

På onsdag kommer Bruce och Tommie tillbaka från en avstickare till Norge, vi ska ta en "last supper" tillsammans innan

de tar flyget hem till "amerkat" på torsdag morgon. Trots stress och sömnbrist blir det lite tomt, jag har ju levt med planeringen i flera månader.... Å andra sidan får jag kanske lite med bloggandet.....

Mustaschandet fortsätter.....

2009-09-03T23:40:00.001+02:00

Idag var det bara en mustasch att hämta, och bara i Västerås, skönt. Jag stressade runt som en Iller på jobbet från kl.6 till kl.12, sen hämtade jag min amerikanska vänner och tog med dem till Västerås, Tommie ville ha "some serious shopping". Hon hade övat på att säga Köping med hennes amerikanska brytning och hur hon än vred och vände på det hela fick hon det att låta som shopping..... Maken Bruce trodde inte riktigt på det hela men svalde förtreten. Vi släppte henne vid Hälla medan vi själva gick för en lunch. Efter lunchen blev det flygplatsen och hämtning av mr Jonathan Halbert. Jonathan är lite speciell för mig som whiskyconnesiour, han är nämligen den konstnär som ritat The Famous Grouse, rätt häftigt i min värld, han är dessutom tvättäkta skotte vilket gör det hela ännu roligare. Vi plockade upp Tommie som tyckte hon var i tidsnös...håhå jaja. Självklart åkte vi Jaguar och självklart började det regna på vägen tillbaka....döm om min förvåning när torkarna helt plötsligt fungerade......

Mer mustascher....

2009-09-02T23:13:00.000+02:00

Låååång men trevlig dag är till ända. Jag gick upp vid 5 i morse för att möta mina vänner från USA som skulle landa kl. 7.45 på Arlanda, jag hade för länge sedan lovat att hämta dem med Rollsen så jag åkte mot Valskog för att hämta den ur idet, nästan framme kom jag på att jag glömt nycklarna på jobbet....bara att vända tillbaka. Nu hade jag nycklarna, men istället regnade det hur mycket som helst, bilen var nytvättade och jättefin, men det var bara att gilla läget. Det tog dessutom en stund att ta sig fram för torkarna på Jaggan har gett upp, den käkar säkringar som en mördarsnigel äter trädgårdar. Jag kom i alla fall iväg med en Rolls med fungerande torkare, väl framme så behövde jag bara vänta 10 minuter så kom de, men parkeringen kostade sanslösa 80.-. LFV är inte blyga. Jag hade förberett ankomsten till hotellet med att de skulle rulla ut Röda mattan och helst fixa en Papparazzi som fotograferade, och jodå, Svartström stod där med kameran i högsta hugg. Bruce och Tommie i bilen såg ut som fågelholkar, men talade inte om mycket annat idag.....
Efter att de fått vila lite medan jag var på jobbet så åkte vi till Ögir för en lunch och en svensk whisky till Bruce. Nästa stopp var att åka till Skavsta och hämta Keith från Skottland, ännu en mustaschpolare. Tyvärr var planet lite sent, så Bruce och jag tog en fika och snackade skit. Nu började jag bli lite trött, men till slut kom han i alla fall. Vi rullade hemåt och jag tänkte ta en genväg över skogen, när vi väl kom ut på 53:an var vi nästan framme vid rondellen i Malmköping, men trött som jag var svängde jag till Strängnäs istället för till Eskilstuna, så den tidsvinsten gick åt skogen, det gick inte att vända för "någon" hade monterat vajerräcken överallt. Vi var inte mer än 5 minuter senare än jag räknat med, men då gick det lite fort stundtals.....
Imorgon kommer det fler mustascher, och jag tänker gå och lägga mig nu...

Känslans seger över förnuftet....

2009-09-01T22:59:00.000+02:00

Efter sju sorger och åtta bedrövelser hade jag äntligen min Jaguar modell äldre på rull, det har varit en riktigt följetong under sommaren, med bränsleläckage både här o där. Nu var den äntligen igång och jag skulle köra den 10 meter från kontoret till verkstan för en liten make up. Kom nästan fram.... Sen var det tvärstopp, konstaterade snart att det inte kom något bränsle. Konstigt bränslepumpen är ju ny.... Kollade om det fanns ström....och jodå, det fanns det. Jag hörde hur det knäppte i pumpen, men inget liv. Nu lossade jag bränsleledningarna så den skulle kunna snurra fritt.....men inte ett liv...!! Tog loss den helt o hållet, knackade lite på den men inte ett liv. Gissade att det kanske fastnat något mellan kuggarna så jag pytsade i lite olja....inget hjälpte. Åkte ner till HBV för att se om någon var klurig nog, men de konstaterade samma sak som jag, något sitter ohjälpligt fast där inne. Efter lite letande i kataloger hittade vi rätt pump och skulle just till att beställa den, när vi såg att det satt samma pump i diverse bilar, bl.a. Opel. Tänkte just åka och inventera deras reservdelslager när grabbarna hittade en gammal dammig kartong på HBV-vinden. Lådan innehöll inte en likadan pump, men väl en snarlik, med lite nya anslutningar och mycket svordomar sitter nu någon slags alien-pump och pytsar in 2 liter/mil. Ska bli intressant att se hur långt jag kommer den här gången.
Det är som de säger "Känslans seger över förnuftet -- Kör brittiskt!"

Huvudbry

2009-08-31T21:59:00.000+02:00

Till helgen smäller det... Då firar vi Svenska Mustaschklubbens 25-års jubileum här i Köping, det kommer mustascher från hela Europa och delar av USA för att gratulera. Lite stressigt börjar det bli, de första gästerna ska jag hämta på Arlanda på onsdag morgon, nästa gäng på Skavsta onsdag kväll, blir ett herrans farande, men det ska bli hur kul som helst. På torsdag kommer några mustascher från svenska klubben, så då får jag hjälp.
Men just nu har jag ett huvudbry???? En kompis från England vill hålla tal vid jubileums middagen, men han vill göra det på svenska, så han bad mig översätta och skriva det fonetiskt.... Hur lätt är det då? Hur skriver man ett a på engelska, deras a:n uttalas ju "ej"? Eller ett ö.....hmmmm

Vadå söt???

2009-08-30T01:25:00.000+02:00

Idag har jag inte heller haft någon tid över.... Men eftersom alla skäller när jag inte bloggar så.... Efter att ha stressat runt på jobbet på förmiddagen, var det äntligen dags att ta med Ccilia och åka till Forum för att se Änglarna. Det var en helt underbar föreställning, det är bara att beklaga de som inte fått chansen att se dem. Stundtals hade jag gåshud...helt underbart faktiskt. Sötast var i alla fall lilla Milo Berggren med sin lilla gycklarmössa...

De uppmärksamme ser kanske att jag bytt ut bilden på mig själv här bredvid, jag har också bytt profilbild på min Facebooksida. Tänk vad en bild kan ställa till det, det är jättemånga facebookare som kommenterat bilden, alla har dessutom uttryckt sig positivt(!?) konstigt nog. Vad är det för speciellt med en rund gubbe i sina bästa år som flinar på en websida? De flesta har använt uttryckt som "Kanon" och liknande, men rekordet är "jag tycker att du är "söt" på den här bilden -))))) puss kram". Jag vill inte vara söt! Jag vill vara macho och manlig......

Ryktet om min död är betydligt överdrivet....

2009-08-27T20:30:00.009+02:00

Idag har jag fått på skallen av 3 stycken...... Missnöjda kunder kanske? Näää! Någon jag förfördelat med min stora käft? Näää! Kört över någon? Näää! Jag har fått på skallen för att jag inte bloggar tillräckligt mycket!! Men hallå där ute..... Inte är det någon som försöker klona Tolkien för att få veta hur det gick för Gandalf, Frodo och de andra. Men att jag inte haft tid att blogga det är tydligen viktigt. För det är just tiden som inte räckt till, jag har haft häcken full på jobbet, jag har blivit president i Köping Rotary klubb, jag har rest en del, dessutom har jag byggt om hemma, jag har byggt ett hobbyrum, fullt av Whisky, jag har.... Allt tar sin tid och bloggandet har blivit lidande, nu har jag en stor grej kvar som tar upp en stor del av min tid den närmaste vecka. Svenska Mustaschklubben fyller 25 år, och vid förra årsmötet fick jag i uppdrag att ordna någon form av festlighet, det har jag gjort, i Köping. Så håll utkik efter ett fyrtiotal mustascher som glider runt i stan nästa helg. Vi kommer att bo på Hotell Scheele, besöka bilmuseet och ha själva jubileumsmiddagen på Ögir. Det kommer folk från halva världen för att gratulera oss, ska bli riktigt kul. En av mina engelska vänner ville hålla ett tal, på svenska, så han bad mig översätta det och skriva det fonetiskt..... Hur i h...te ska jag få ner det så han kan läsa? Om det är någon bloggist där ute som är bra på sånt får ni gärna höra av er.

De närmast föregående veckorna har gått åt till att sy ihop min kusins 60-års kalas med 80 gäster och jag som Toastmaster, det var lite hektiskt ett tag, men blev en jättekul fest.

För ett par veckor sedan tog jag med mina tonåringar till London, ville visa dem en riktig storstad. Vi hade jättekul, men jag lyckades så klart få ett giktanfall och hade ingen medicin med. Det var bara att gilla läget och halta på så gott det gick. Vi gjorde de vanliga turistgrejerna, men jag lyckades också få till en bild av några turistfällor som visar hur stor London Eye verkligen är, Big Ben ser ut som ett fickur i jämförelse.... Ida och Ccilia ville som de tonåringar de är gå på Club, efter att vi varit och sett musikalen Hairspray gick vi förbi några, men det var inte några ställen jag skulle vilja släppa mina döttrar till... Så jag tog dem istället till The Handlebar Club, inte riktigt vad de tänkt sig, men jag tror de hade kul i alla fall. Mina kompisar var övertygade om att de inte var mina döttrar. A nasty bastard like you couldn't get such pretty girls....... Sa dom....hhmmppf

Har det börjat vända i konjunkturen? Jag tycker man hör en hel del positivt från våra företagskunder, och kommunens näringslivschef sa att det är en hel del förfrågning om både lokaler och mark. Det är bara att hoppas det går vägen. Våga vägra lågkonjunktur!!

Inte så mycket....

2009-07-03T20:22:00.022+02:00

Det är inte lätt att få tiden att räcka till bloggning, i alla fall inte när det är så vackert väder som vi haft. Senast bloggen handlade ju om mitt liv som bonde, idag var det final och omröstning om vem som klarade bondandet bäst. Vann gjorde Marianne Koskela från Kolbäcks Gästgiveri, hon inte bara vann utan körde över oss andra fullständigt. Det var i princip Marianne och sedan vi andra, trots det blev jag trea efter Micke Bohman på Sparbanken. Det var hur som helst förbannat roligt, och jag har träffat otroligt trevliga människor.
En annan kul händelse härom dagen var att jag lyckade sälja några av mina bilder, det var en Skotsk(!) tidning som ville ha bilder från senaste VM-tävlingarna i mustasch, jag blev inte rik, men i alla fall £10.-, räcker ju till några pint på puben.....

Jag har också hunnit med en snabb tripp till Cornwall, som ligger längst sydväst vart på Brittiska öarna, jag törs inte skriva att det ligger i England, för urinnevånarna anser sig inte vara engelsmän utan Corwallers, det har ett eget språk, Cornish, som väl är en variant av Gaeliska. Cornwall är känt för sin grönska och sina trädgårdar, men jag vill nog mer framhålla deras glass....mmmm. Resan började lite kul, när jag kom fram till tullmänniskan på Arlande och skulle visa passet, sa han, hej, ska du iväg o tävla igen?
Öööhh, va? Vet du vem jag är? Jaha, jag har sett dig på tv, sa han. Aha...då behöver jag inte visa passet? Men det behövde jag...... Vi flög för ovanlighets skull in till London City Airport, enbart p.g.a.
priset, för det ligger onekligen lite off när man ska till Cornwall, hur
som helst blev det en hyrbil och i min naivitet trodde jag att gps:en skulle leda oss sydost ut på M25:an som går runt London, men icke sa nicke, den förbannade apparaten tyckte vi skulle åka genim hela centrala London, säkert den vettigaste vägen om apparatjäveln vetat om att det inte är någon trafik i centrum, men de som varit i London vet ju att det är precis raka motsatsen, så efter nästan 3 timmar var vi igenom London, lagom kul med en manuell bil att sitta och blåhålla kopplingen i flera timmar. Lustigt nog tog vi oss förbi de flesta av turistmålen i stan, vi passerade Towern, London eye, Big Ben, Westminster Abbey, House of commons och en massa annat. Glädjeämnet i kramp-i-benet-resan var att vi passerade Fullers Brewery som tillverkar ett av mina favoritöl, deras ESB, synd att inte kön stod still tillräckligt länge bara....då hade man kanske hunnit med en pint. Efter ytterligare 5 timmars bilåka kom vi fram till Cornwall och Newquay där vi skulle bo i 3 nätter. Dagarna ägnade vi åt att fara runt och titta på allt det vackra, alla dessa underbara fiskebyar med anor från 1300-talet, smala gator där knappt vår lilla Peugeot fick plats. På tal om plats så var inte vägarna för övrigt så mycket bredare, om man som jag inte vill åka på huvudvägarna hamnar man på jättesmala landsortsvägar, där växtligheten är så tät på sidorna att man knappt får upp dörrarna på bilen, OCH DÄR FÅR MAN MÖTEN(!!) med halvgalna infödingar som verkar köra under devisen att det kom ju ingen igår..... Vid många av de skymda kurvorna låg det glassplitter så det var inte svårt att räkna ut vad som hänt. På fredagen skulle ju Sverige spela mot England i U21 EM, var ska man se en sån match om inte på en lokal pub... Så blev det, och vi var inte sena att låta resten av puben få veta att vi var minsann svenskar och skulle spela skiten ur England...... Efter första halvlek var vi något mer dämpade och fick så klart en o annan glirning från de andra, men i andra vände det ju och vi satt som på nålar, tänkte att nu ska ni få..... Det gick ju som det gick och vi fick stå ut med en o annan glirning, men de tröstade oss också så vi försökte se ut som goda förlorare.....
Lördagen fortsatte med utforskande av den Corniska halvön med glassätande och självklart färska skaldjur att smörja kråset med. Det sägs att i cornwall får man chansen att uppleva massor av väder på en dag, och det var helt riktigt vi hade kanske inte regn eller snö, men allt från 15-25 grader, allt från tjock dimma till klarblå himmel, verklilgen fascinerande, dessutom har de jättestor skillnad mellan ebb och flod, ett häftigt skådespel, att på bara någon timme se båtar som låg lång upp på landhelt plötslig fluta runt i Atlantens vågor. Nog är Jägaråsen vackert, men inte har vi så mycket tidvatten inte.....

Plastfarsa....

2009-06-24T22:00:00.002+02:00

Så har man då varit bonde för en dag, eller i alla fall en halv. Det var både lärorikt och kul. Jag blev hämtad på jobbet strax efter 7 på morgonen, så bar det av till Nogsta Gård. Där fick jag börja med att ge kalvarna mat, sen fick jag böka över en kalv till rätt box, den hade smitit över till kompisen.... Sen fick jag ströa och mocka hos kossorna. Det var nog det roligaste för medan jag rakade skit gick en kille med filmkamera framför mig, vad han inte såg när han tittade i sökaren var att kossorna bredvid honom var lite lösa i magen....hihi. Sen var det dags att släppa ut dem på grönbete, vilket gav sig självt, det var bara att göra loss dem så drog de ut i det gröna utan att man behövde be dem.
Efter utfört slit var det dags för en bonnafrukost, smakade underbart i bersån i det vackra vädret. Nu bar det av ut på en åker där jag skulle köra runt en traktor med en hövändarmojäng baktill, det gick lättare än jag trodde faktiskt. Jag körde fram å tillbaka till de vinkade att jag istället skulle följa med och titta på några åkrar och få se olika angrepp påp växterna och hur man kommer tillrätta med dem. Mycket intressant faktiskt, kul att också få veta varför det många gånger är lite olika färg på växtligheten, trots att de växer på samma gärde. Efter den lektionen var det lunch och sen var det tillbaka till det vanliga jobbet. Nu får vi se om jag har någon chans att bli hedersbonde på Bondsafarin fredag den 3 juli.

Om någon undrar över rubriken så kommer den sig av att uttrycket plastförälder har fått en ny innebörd för mig. Jag har alltid trott att det var styvföräldrar som kallades så, men det är naturligtvis de som matar kalvarna. Om någon trodde som jag att kalvarna diar kossorna så är det fel. De få mjölken serverad i plasthinkar med en plastspene på. Det måste ju betyda att jag var plastfarsa igår.....

Vadå blek.....

2009-06-21T21:30:00.005+02:00

Jag har många gånger fövånats över folks dumheter, idag kom ett mail via kontaktsidan på min hemsida, killen (för jag tror inte kvinnor uttrycker sig på det viset), skrev en massa dumheter som jag inte förstår varifrån de kommit, han har inte varit i kontakt med någon av oss, dessutom tar vi inte kontanter, bara kort. Alltså precis raka motsatsen mot vad han skrev. Var kommer alla dårar ifrån? Och var får de allt ifrån? Här är en kopia på mailet . Idag hände det igen, jag fick cred för min mustasch, trogna blogg-läsare minns kanske att jag för ett par år sedan träffade en kille från Köping, Andreas, i Dublin av alla ställen. Idag ringde han, han var hemma och hälsade på över midsommar, han hade dessutom en fotograf och en journalist från Dublin på besök, de höll på att göra en bok om berömda mustascher för Movembers räkning, och Andreas slussade dem vidare till mig. Så vitt jag vet skulle jag ändå bli kontaktad av Movember för att få fart på det i Sverige, en av mina engelska mustaschpolare är inblandad i det och han hade hänvisat till mig. Hur som helst så kom de hem till mig på Jägaråsen, jag var skitig från topp till tå efter att ha haft isär och smort upp styrningen på båten, mustaschen hängde som jag vet inte vad, dessutom klädd i bara ett par shorts, men de tyckte det bara var kul så de sköt ett antal bilder innan jag fick tvätta av mig och snygga till mustaschen, sen fikade vi och jag visade dem lite mustasch-regalia, bl.a speciella kaffekoppar för oss som måste vara rädda om våra mustascher. Sedan tog vi lite fler bilder. Innan de skulle gå drog jag fram min kamera, ville ju föreviga ögonblicket, Andreas anmälde sig som fotograf och eftersom jag inte lyckats få på mig några kläder tyckte de att de också borde plocka av sina tröjor. Sagt och gjort, och jag som trodde jag var vit.......

Det är bevisat!!!

2009-06-13T19:30:00.013+02:00

Det pratas ju mycket om att fordonsbranchen är i kris, det är den..... Mest mediautrymme har väl SAAB fått den senaste tiden, inte minst nu när det tyck vara en försäljning på G till Koenisegg. Att SAAB verkligen är på fallrepet, eller möjligen hänger på en skör tråd är nu helt bevisat, och bildbeviset är mitt.....

Det är en liten värld.....

2009-06-10T21:34:00.003+02:00

I höstas sålde jag en av mina Jaguarer till en kille i Tyskland, han var hit i slutet av september och tittade på den, sen hade vi lite telefon och mailkontakt, efter att vi var överens hämtade han bilen och sedan tänkte jag inte mer på honom. Men idag var jag i Fjollträsk och skulle hämta ett par bilar eftersom mina inte riktigt räcker till. När jag stod utanför Toyota i Rissne och lastade såg jag en snubbe jag tyckte var killen från Tyskland, men skakade av mig tanken med att det verkade ju rätt osannolikt att han skulle stå där. Medan jag höll på att greja kommer han fram till mig och....joho...mycket riktigt det var han!! Vad är sannolikheten att vi skulle springa på varann hos en bilhandlare i Stockholm? Inte nog med det, när jag gick in på bilfirman igen var det en ny kille bakom disken, han tittade på mig och sa "hej Dan", inget konstigt egentligen, namnet står ju på min tröja. Men i nästa andetag säger han "har inte du en Jaguar?" Öhh..va..jooo....flera stycken faktiskt....??? Det visade sig att jag för några år sedan köpt delar av honom till någon av bilarna.
Snacka om att vi lever i en liten och dessutom krympande värld!!!
I kväll ringde dessutom tysken och undrade om jag kunde gå i god för honom i en affär med en gammal Volvo PV han höll på att köpa....

Vadå fri handel!?!?

2009-06-07T20:44:00.002+02:00

Idag är det val till till EU-parlamentet. Jag har alltid varit en vän av idéen om ett Europa, bl.a. för möjligheten till fritt flöde av både människor och varor. Inte minst har ju alla som åker till Tyskland och shoppar lastbilslass med öl och annat upptäckt en av fördelarna. Lustigt nog är det däremot inte ok för mig att köpa en enda flaska Whisky i Skottland och skicka den med posten, om jag inte själv åker dit och lägger den på postlådan. Kolla in texten nedan som förklarar idiotin kring det hela. Att köpa fyllesprit i Tyskland är alltså ok, men att köpa samlarobjekt i Skottland är det inte. Så vadå ett Europa????

"We regret we are unable to send any whisky to Sweden.
The Swedish Tax Agency quotes the Swedish Excise Duty Act that “when individuals in Sweden buy alcohol from another EC-country and the goods are transported by the seller or someone else on behalf of the seller, the seller is liable for excise duties in Sweden”.
In order to offer whisky to Swedish addresses, LFW would have to register, appoint an agent and be liable for paying the Swedish duty.
The law with its EC roots, originally quite clearly created to protect against the import of containers of gin, palettes of cigarettes and super-tankers of petrol also catches single bottle imports when and if sold.
The red-tape, cost and delay mean that for ourselves to be sending bottles to Sweden is unrealistic.
You would in such a case incur an additional cost of (at least) £6 duty, Swedish VAT, several administration fees and considerable delay against normal practice, whereas we would have other, greater difficulties of tax recovery and costs.
So while trading to Sweden would be nice and a fresh breeze for all whisky interested Swedes - it really is not realistic to act, be it in accordance with or in breach of this law.
We are sorry, your custom would have been very much appreciated and your cheerful banter is always a pleasure."

Öhhh...

2009-06-05T23:25:00.002+02:00

Jag blir titt som oftast utsatt för olika undersökningar från SIFO och andra, inte minst på jobbet. Idag kom ett formular SCB, de kan man inte ens bortse ifrån som företagare, lostar pengar att inte svara. Frågorna handlade om företagets elektroniska infrastruktur. Man fick en web-adress och en inloggningskod. När jag svarat på en himla massa snarlika frågor kommer frågan...... "Har ni tillgång till internet?"
Hur kan man ställa en sån fråga när man sitter och besvarar en elektronisk enkät på nätet? Öhhhh...

I pappas fotspår...

2009-06-04T20:41:00.002+02:00

Nog för att jag visste att våra skolor här hemma funkar dåligt, och att politikerna enligt mig är ganska släta i sitt förhållande till skolan. Det senaste påhittet är ju nu att slå ihop klasser och göra dem jättestora, för att spara pengar på lärarlöner. Att det går ut över de elever som behöver extra hjälp, likväl över de som inte behöver det men som istället inte får studiero, det verkar inte bekomma.
På inslaget i dagens Tvärsnytt nämner man inte ett ord om detta......bara om hur man ska försöka komma tillrätta med de problem som redan finns. Varför gör man det genom att skapa nya???

Det var i alla fall kul att se Ida gå i mina fotspår och sticka fram hakan i TV....

Salong mustasch

2009-06-03T19:48:00.002+02:00

Idag fick jag ett ovanligt besök, vid 9-tiden i morse kom en farbror in på jobbet, jag såg i ögonvrån att han hade en hygglig mustasch (yrkesskada?). Jag tänkte att han vill väl hyra något, men icke, han undrade om han fick störa och sedan frågade han om han var man får tag på mustaschvax. Jag berättade att vi har en sort vi säljer via Svenska mustaschklubben, men att jag använder en sort som heter Brothers Love och som jag köper i Tyskland. Jo, sa han, han hade varit runt hos frisörerna i stan utan att få någon hjälp. Grejen var nämligen att hans barnbarn skulle ta studenten och han ville vara lite extra fin. Det var ju gulligt tänkt, men när jag försökte förklara hur han skulle göra såg han väldans bekymrad ut...
Det hela slutade i alla fall med att jag lovade fixa hans mustasch på morgonen den 12:e, så nu är man frisör också.... Salong Mustasch finns ju redan..... hmmm Någon som har ett namnförslag?

Hemma

2009-05-30T21:37:00.037+02:00

Det blev inte så mycket bloggat som jag hoppats, heltrög uppkoppling på hotellet, och inte så mycket tid. Måste ju hinna med att uppleva också. Hur som helst, efter förra bloggen for vi vidare till Sitka, en intressant liten håla lite längre norrut, Sitka var väldigt influerat av den tid när Alaska var ryskt, många hus hade lökkupoler på taket och det fanns en gammal rysk-ortodox kyrka med tillhörande grav där någon rysk prinsessa skulle vila. Omgivningarna var som överallt annars otroligt vackra, är var det fler örnar än måsar i luften, dessutom massor av korpar, jättestora sådana, Hugin och Munin kan slänga sig i väggen…. Dessutom hade de en något uddda offentlig toalett, verkligen offentlig….

Nu var det dags för 1,5 dygn till havs, vi gick in i en smal smal fjord, upp mot en glaciär, strålande sol och underbara vyer, ett gäng Späckhuggare lekte en bit ifrån oss….. Det var meningen att vi skulle gå upp riktigt nära glaciären men det var för mycket isberg, isberg som dessutom tagit med sig en del sten och kaptenen var väl rädd för bucklor i skrovet, så vi stannade en bit ifrån, men hänförande vackert var der i alla fall. I vattnen kryllade det av Havsutter, jättestora jämfört med våra. Jag lyckades fånga ett par på bild som antingen övade livräddning alternativt tillverkade fler uttrar…..

Sista natten till sjöss, när vi vaknade var vi i Wittiher, p.g.a stor skillnad mellan ebb och flod kan inte fartygen gå in i Anchorage utan man får kliva av och ta sig med buss till Anchorage som ligger ca 50 km bort. Rederiet tillhandahöll bussar för helt sanslösa $68.-!!! Ett av skäggen ombord hade lite kontakter så han ordnade så vi blev hämtade i typiska amerikanska skolbussar, gula och fina på utsidan, men insidan lämnade en del övrigt att önska, det var bara fästen för handbojor som skiljde insidan från en fångtransport, det fanns ett säkerhetsbälte i hela bussen, och det var för chauffören… Är de inte rädda om sina barn där borta? Den enda vägen till och från Whittiher går genom en tunnel i berget, en tunnel som från början byggdes för tåg, men allt eftersom det blev vanligare med biltrafik så började man använda tunneln även till bilar, så nu skulle vi samsas med tåg på samma spår/väg(???), det var visserligen reglerat med trafikljus, men jag har en känsla av att de flesta såg trafikljus mest som ett pittoreskt inslag i gatubilden, för när vi lyckligt och väl kom ut på andra sidan stod det en bil som garanterat haft närkontakt med tåget, den var fullständigt demolerad och mindre än hälften så lång som den borde varit….

Vi kom i alla fall lyckligt fram till hotellet. Nu tog vi en promenad, gick bort och tittade på arenan där tävlingarna skulle gå av stapeln, hittade en intressant pub, den utgav sig för att vara irländsk men hette något så skotskt som McKingley(?), bra öl och skaplig mat hade de i alla fall.

På kvällen var vi bjudna på en BBQ av våra värdar i SCABMC (South Central Alaska Beard and Moustache Club), en trevlig tillställning i en av Anchorages parker, lite kylig men god mat, god öl från en av sponsorerna och goda vänner gjorde kvällen till en höjdare. I bussen på väg dit fick vi bl.a. veta varför det var så höga staket runt många av husen vi passerade, det berodde på att det bor mer än 2000(!) älgar i stan…. På väg hem stod en dessa älgar bredvid gatan, tyskarna som var med var alldeles tokiga, förklarar faktiskt lite varför de stjäl så många av våra älgvarningsskyltar. Det finns också björnar i centrum, en av dem försökte strypa mig….

Torsdagen var inget inbokat så vi tog en promenad runt i staden, en ganska ful stad faktiskt, downtown Anchorage tycks vara anpassad efter japanska turister i

första hand, vi hittade i alla fall en liten buss som körde guidade turer runt i stan, vi hoppade på en och fick sällskap av ett gäng kineser som var mer intresserade av våra mustascher än av Anchorage, men det löste sig efter en stunds fotograferande, en av dem hade en Hasselbladare, gissa om jag blev avundsjuk…

Fredagen skulle det vara en parad genom med alla tävlande, vi skulle gå genom staden och komma fram vid en park mitt i där det hölls tal och var allmänt stimmigt faktiskt. Medan jag och Bo gjorde

oss i ordning med Sveriges fana och klubbens standar kom en dam fram till oss och frågar på klingande svenska ”hej, är det du som är ifrån Kungsör?”….ööhh aahh…jo, det är jag, men…? Det visade sig att de var från Eskilstuna och hade läst om mig i Eskilstunakuriren, de var i Kalifornien för att hälsa på dottern, men hon hade dragit till Anchorage för att se vårt VM så föräldrarna följde efter, de hade biljetter till morgondagens tävlingar och såg fram emot det. KUL!!

Paraden leddes av en älg som heter Seymore, tydligen någon slags symbol för Anchorage eller Alaska, jag vet inte vilket. Men han var väldans sympatisk och lånade vår stolta fana, viftade och härjade med den så det stod härliga till.

Lördag var det så tävlingsdags, jag hade lovat att vara med i förjuryn, och se till att alla tävlande hamnade i rätt kategori, så jag var tvungen att vara på plats redan kl.9,30, det blev en lång dag, med många sköna skratt och en publik som stundtals var alldeles vilda. För min del slutade det som vanligt, den ständiga fyran, så även Bo. Men vi var lika glada för det, det viktiga var ju ända att ställa upp för att samla in pengar till välgörenhet.

Söndag var det äntligen över…nu skulle vi ut naturen och uppleva vildmark innan avskedsfesten. Efter lite snurrande hade vi så några björnar mitt framför oss, riktigt bra bilder blev det också…..

Avskedsfesten var vid en gammal guldgruva, eller rättare sagt vid en flod med guld i bottenslammet, sedvanlig BBQ och öl, men också möjlighet till att vaska guld. Jag och Rod hyrde varsin

vaskpanna, fick en snabblektion och drog till floden, fan trot…men vi hittade faktiskt några ynka korn. Hade man haft mer tid så…… Hmmm, kanske man ska åka tillbaka?

Måndag var det hemåkardags, hittills hade ju resan gått bra, så mina farhågor var på topp, vi checkade in för första sträckan

Anchorage – Seattle, jaha, flyget försenat 1,5 timme, inget att göra, vi gick in i alla fall, väntade på våra engelska vänner som hade gått till en annan disk, men de hade blivit ombokade till en annan flight som skulel gå en halvtimme tidigare, medan vi kliade oss i huvudet och funderade på vad vi skulle göra i väntan på flyget kom en uppmärksam flygplatsjobbare som undrade vad vi sökte? Vi förklarade problemet att vi behövde ett fikeri eller liknande medan vi väntade. Men ni behöver inte vänta, sa hon, de har ändrat sig och flyget är inte försenat… Eeehh…nähä… Vi gjorde lång näsa åt engelsmännen och gled bort till gaten, vi skulle ju ändå träffa dem i Seattle, men medan vi satt på planet kommer de in, då hade tjejen vid deras disk bokat om den igen, den här gången till det ursprungliga flyget. Allt gick bra och vi landade i Seattle, letade oss bort till den internationella terminalen och satte oss att vänta på flyget till London, medan vi satt där ropade de upp våra namn och bad oss komma tillinformationsdisken. Vi gick dit och damen bad oss först verifiera bagaget, eftersom vi checkat in det via ett annat flygbolag, sedan sa hon att de tyvärr var fullbokade och att jag, brorsan och Bo ”got the lucky numbers”, vi hade nämligen blivit

uppgraderade tillBusinessclass. Fan, det är ju så man ska resa, vi fick en riktig restaurangmeny, vi fick äta på porslin med riktiga bestick, vi fick dricka hur mycket Champagne vi ville, vi hade

massor av utrymme och med en knapptryckning blev

stolen en säng, ungefär som i den tecknade filmen med Musse Pigg, Långben och Kalle Anka på campingsemester.

Nu är vi i alla fall hemma i fattigdom och eländemen många gånger rikare på upplevelser.

Naturen är storslagen...

2009-05-18T05:02:00.001+02:00

I förra bloggen glömde jag tanterna på Granville Island! Det var helt sanslöst…överallt var det tanter i röda hattar…!!! De flesta hade dessutom lila kläder för övrigt. Så vitt jag förstod var tanterna mest en plåga för omgivningen, jag fick ingen förklaring till varför, det var bara så. Medan en annan förklaring var att de på något vis samlade pengar till välgörenhet. Roliga såg de ut i alla fall, fast det kanske de tyckte om sju mustascher som smög omkring i samma butiker….
När vi väl kom ombord på båten var det en dam som hade en röd någonting i håret, jag gissar att hon än så länge bara är en hang-around, och ännu inte fått ta på hatten….

Sedan förra bloggen har vi i alla fall hunnit med att besöka Juneau, som är huvudstaden i Alaska, nej vi träffade inte Sarah Palin! Men det blev en oförglömlig tripp i alla fall, jag tycker att städer ser ju ungefär likadana ut överallt, i alla fall i den här delen av världen, det är gator och hus, inget speciellt gammalt eller historiskt intressant, så jag vill ta en tur med en mindre båt, och spana efter valar. Vi hoppade in på en turistinformation och jodå de kunde få med oss på en båt som skulle ut och spana, men det skulle gå om 10 minuter…. Ja, ja det hinner vi, det skulle tydligen bara vara ”one block away”, vi fick våra biljetter och knallade iväg efter kajen. Vi såg inga småbåtar som såg ut att vänta på några passagerare, efter att vi gått så där en 5 kvarter (blocks) så gav vi upp, då var klockan dessutom en stund efter att båten skulle ha gått. Vi knallade tillbaka, svettiga och förbannade på killen som sålde biljetterna, när vi kom in såg han väldans frågande ut…. Jag förklarade som det var, men han stod på sig om att det skulle ha varit i närheten… Mitt i en mening säger han dessutom något om att de skulle plockat upp oss på en parkering(!?), men sa jag…skulle de alltså komma med buss? Ja, visst säger han då, båtarna utgår ifrån Aku Bay…… Det förklarade ju en del, där hade vi sprungit runt och letat efter en båt. Hur som helst så bokade killen om oss till en tur kl.15 istället, så det löste sig. Istället tog vi linbanan upp på Mount Roberts för att njuta av utsikten och kanske få lite bra bilder, helt plötsligt får vi syn på två Vithövdade örnar som cirkulerar ca 50 meter under oss, jag lyckades få några hyggliga bilder på dem, det är fascinerande flygfän, väldigt mycket större än sparvar faktiskt.
Vid utsatt tid kom sen bussen och hämtade oss, vi for till båten, hoppade ombord och drog ut på havet. Det är en otroligt mäktig upplevelse att se dessa enorma djur komma upp till ytan, tyvärr var de inte av det lekfulla slaget men en hel del häftiga bilder blev det ändå. Men just känslan av att ha varit så nära några av de största varelserna på jorden är en känsla som är svår att beskriva, men känner sig otroligt liten i det stora hela, samtidigt som det känns som en ynnest att få vara en arvtagare till vår underbara natur. Vi såg också Mendenhall glaciären från havet, mäktig att se om än på lite avstånd.

Idag (söndag, jag vet ju inte när jag kan lägga ut bloggen), har vi varit i Skaqway som är porten in till Klondike och Yukon där den stora Guldruschen var, vi hyrde en bil och drog upp i bergen, det var tydligen USA´s värsta stigningar, och det kan jag lugnt säga, de var häftiga. Den här delen ligger så nära Brittsh Columbia så vi var snart på den Kanadensiska sidan, hade hoppats på att se mer av vilda djur men de höll sig undan, däremot ramlade vi på världen minsta öken, rätt otroligt faktiskt, mitt uppe i bergen i Yukon fanns en sandöken…. Efter ett tag kom vi fram till en sjö, som var grön!! Tydligen är det sjöar som får sitt vatten från smältande glaciärer som blir gröna, otroligt vackert var det i alla fall. På tillbakavägen såg vi på långt håll något som såg ut som en Björn, jag stannade och vi rusade ut, Rod som hade med en kikare kollade och det visade sig vara en s.k. Rock Bear. En Rock Bear är en sten som lurar en att tro något annat. När vi kom tillbaka till USA´s gräns och slängde fram passen skulle tulltjänstemannen var lustig och undrade om vi sett några vilda djur, samtidigt som han talade om för mig som körde att jag skulle inte hålla ögonen på vägen utan på sidorna om, om jag skulle se något. Då talade jag om hur många Rock Bears vi sett, då var det han som blev ställd för såna hade han aldrig sett….. Det var roligt att få göra bort den stela myndighetsutövaren……

Snart i Alaska...

2009-05-15T08:52:00.000+02:00

Efter en halvtaskig natts sömn kom vännen Bruce och hämtade oss på söndagsmorgonen, vi hoppade in bilen som nu syntes riktigt rymlig när vi inte hade en massa bagage. Färden gick till Mount Rainier, vartefter vi kom högre o högre upp blev det mindre och mindre grönt kring oss, när vi åkt i ett par timmar stannade vi och hoppade ut för att sträcka på benen, då var det snö kvar i vallarna och i skuggiga partier….. Enligt Bruce var vi bara halvvägs upp, vi fortsatte och stannade vid olika utsiktspunkter och det låg mer o mer snö på sidorna om vägen, vid ett ställe var det typ 2 meter(!!) snö kring parkering. Väl uppe så långt det gick, var det säkert 4(!!!) meter snö kvar, vi skulle käka lunch på ett ställe, men det visade sig att det var begravt i snö och det stod en grävskopa utanför som höll på att gräva fram huset…..

I stället var vi in på den officiella turistfällan där en macka inslagen i Gladpack kostade $7.50…..

Nu vände vi hemåt och eftersom det var Mors dag i USA den här söndagen var vi (tillsammans med resten av släkten) inbjudna till Bruce dotter och make på en BBQ, jättetrevlig och jättegott, men alla var trötta efter en dag med frisk luft, så vi for tillbaka till hotellet för en natts skönhetssömn.

Nästa dag skulle vi vidare till Vancouver BC, nu skulle dessutom Bruces fru med, plus all packning…..men det löste sig genom att Bruce lurade med en kompis som körde sin egen bil, vi spred ut oss och packningen så nu flöt det på riktigt bra. Efter lunch stannade vi vid ett alldeles underbart litet diner, precis hämtat ur någon sunkig roadmovie man sett. Inredningen var lagom sliten med dovt gulaktigt ljus, och de få gästerna såg ut som om de åt europeiska turister till frukost, men alla var jättetrevliga inte minst tjejen som serverade som snarare led av mundiarré, självklart åt vi hemgjorda hamburgare och chili, där blev man en erfarenhet rikare…..

Väl på plats i Vancouver tog vi oss ner till en bar som hette Cambies, vi hade fått tips om den från en Kanadensare som for runt i Europa, vi hade gjort upp om att träffa mustascherna från Belgien där. Vi frågade vid vårt hotell var stället låg och tjejen tittade lite konstigt på oss, varnade oss för att gå in i kvarteren bakom baren….. Nåja, vad vore livet utan lite spänninge? Vi hittade i alla fall dit och det verkade onekligen populärt även om klientelet knappast var i vår ålder, medan vi väntade på belgarna började sista matchen i Stanley Cup-finalen mellan Vancouver och Chicago. OJ! Vilken stämning det blev. Riktigt rolig att få tala om att Mats Sundin och Sedin-bröderna som gjorde några mål faktiskt var svenskar. Tyvärr gick det inte hela vägen Chicago vann med 7-5, men kul var det.

Efter lååång väntan kom så belgarna, självklart trötta efter en lång resa, men det blev stora famnen och några öl. Vi hade tänkt att vi skulle gå och äta och vi hade rekat ett ställe som hette The Spagetti Factory, vi bokade plats för 20 personer och så var det några som gick i förväg medan jag skulle lotsa de andra till rätt ställe. Det slutade med att belgarna nöjde sig med att dricka öl, medan vi bara blev 6 stycken som åt…..personalen var inte jättelyckliga. Kul var det i alla fall när vi beställde, brorsan beställde någonting Alfredo med skaldjur, och jag som satt efter beställde detsamma med uttalade antagligen det hela lite bättre, vi blev nämligen lite förbryllade när kyparen frågade Sam om han ville ha pasta eller pommes frites till? Beställer man pasta Alfredo borde det ju liksom vara givet…. Men när maten kom in fick Sam en köttbit med spagetti, medan jag fick min pasta Alfredo…. Kyparen bytte för all del ut det hela, men ändå…. Efteråt gick vi till en bar i närheten, passerade igenom baren, ut på baksidan, genom en gränd, in genom en lite anonym dörr och vips så var vi i en Whiskybar, de hade några hundra olika buteljeringar, men inte en enda Ardmore….vilket jag upplyste dem om att det var en brist….. Det blev en sen måndag…..

Tisdagen tog vi det lugnt, åt en sen frukost och åkte till Stanley Park, som är ett friluftsområde på en halvö utanför Vancouver, vackert men kallt väder gjorde att vi kunde njuta av underbara vyer över staden även om det var lite kallt att promenera. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe på en udde, nykokta musslor med koksmjölk, citrongräs och chili…mmm.

På onsdagen drog vi till Granville Island för att äta frukost, Granville Island är både en nöjespark och myller av marknader med massor av färsk närproducerad mat. Underbart bara att gå runt och titta och känna dofterna, det satt en liten kines och tillverkade stenstämplar medan man väntade, Rod bad honom göra en mustasch, vilket han gjorde på bara 10 minuter, bra timpenning för den gubben, stämpeln kostade 70.- Kanadadollar…. Sen åkte vi hem och packade, tog en promenad i centrum som slutade med att vi blev sittande på en pub i närheten av färjan som vi skulle med.

Efter en del köande kom vi ombord på Carnival Spirit som fartyget heter, igår gick mycket tid åt till att träffa alla gamla vänner som skulle med på samma tur, vi är ett 80-tal mustascher från hela världen som sitter i samma båt. Efter middagen blev det i alla fall kasinot. Jag tog med 20 Dollar och tänkte inte spela bort mer. Efter en stunds ryckande i de enarmade banditerna började det skramla o tuta o låta i maskinen, jag hade vunnit!! Just då visste jag inte hur mycket, men när räkneverket stannade på 7500 höll jag på att tappa andan, tänk $7500.-!!! Men glädjen blev något mindre när det visade sig att maskinjäveln räknade i Cent….. Jag vann i alla fall $75.-.

En en svettig natt i en alldeles för varm hytt, i alla fall enligt mig och brodererskapet, Bo tyckte det var åt helvete för kallt…..så gick för att äta frukost. Frågan var nu; Vad hittar vi på? En hel dag på sjön….hmmm? Det visade sig att de hade en Vin & ost-provning, det lät ju intressant vi bokade den, sedan gick jag för att skaffa internetkod. Fick den efter mycket om och men, köpte en 100-minuters för sanslösa $55.-!!!!! Plus en anslutningsavgift om $3,95!!! Nåja, är man beroende så är man. Loggade in för att kolla mailen, svarade snabbt på ett och loggade ut. 7 minuter borta redan!!! Insåg att mitt bloggande får nog bestå av bokstäver, bilder får vänta till det inte kostar skjortan att ladda upp. Provning var intressant så till vida att det skulle vara vin och ost, det var visserligen 4 olika viner, men en(!?) enda ost, hur man kan kalla det ost-provning fick vi aldrig veta?? Sedan gick vi ut på däck, det hade klarnat upp och var helt sagolika vyer som passerade. Hade hoppats på lite djurliv men icke… Det var duktigt kallt så vi gick tillbaka till hytten en stund, när vi väl började få upp värmen plingade det i högtaleriet och kaptenen hojtade om att det var en flintskallig Örn som närmade sig, typiskt när man väl var gått in!!! Efter en stund ropade han igen, den här gången var det valar i sikte. Vi rusade ut och jodå, på långt håll lyckades jag fånga några blås, en rygg och några stjärtfenor, årets första valrörelse, inte illa. Vi dröjde oss kvar, för nu var vi på väg in i en smal passage där det borde finnas möjlighet att se örn både med och utan bj. Underbara vyer, men inget liv, inte förrän vi kom till ett lite öppnare ställe där var det valar igen, men tyvärr inga bättre bilder.

Vi gick in och drog en fika, när kaptenen berättade att det möjligen kunde finnas getter, vi drog ut på däck men såg inga, däremot ganska långt bakom oss var det något som rörde sig i vattnet….upp med kameran och där var årets andra valrörelse, den här gången var det en hel familj Späckhuggare som jag lyckade få på bild. Så häftigt!!!!! Nu är det dags för middag, när jag kommer tillbaka ska jag bränna några minuter med att kopiera det här till bloggen.

Hoppas kunna ladda upp bilder när vi kommer fram till hotellet i Anchorage, men det är inte förrän på onsdag.

Kors i taket...

2009-05-10T15:50:00.003+02:00

Fantastiskt!!!!!!! Vi tog oss fram till Seattle alldeles utan strul, inga förseningar, ingen trängsel, gott om plats på flyget, jag hade en hel rad för mig själv, bra filmer ombord och vattnet kom från Skottland.... Jag ska nog inte flyga med någon annan än BA i fortsättningen.

Väl i Seattle 21 timmar efter att vi lämnat Kungsör blev vi mötta av kompisen Bruce som tänkte skjutsa oss till hotellet, han var något optimistisk när han trodde att han skulle få in 6 stycken mer eller mindre runda människor med 2 väskor vardera i en Ford Windstar, men efter lite bök och knök kom vi underfund med att om vi satte oss först och Bruce stoppade in väskorna "på" oss så gick det, där fick vi för den rymliga flygningen, tur det bara var en kvart till hotellet.
Vi checkade in och skulle ta en öl, men hotellet serverade inga, så vi drog till närmaste bar, den hette The Bull Pen, men hette tidigare The Spanish Castle och är man i Seattle och hittar den puben då måste det ju vara Jimi Hendrix gamla favoritställe, och mycket riktigt. Tänk, jag har kanske suttit i samma stol som en legend........

USA nästa...

2009-05-08T23:04:00.003+02:00

Nytt försök!! Nu är det dags för VM i Mustasch igen, tänk att det redan gått två år sedan VM i Brighton! Jag såg att Magazin24.se skrev att jag var på VM i USA förra året, men det var jag inte, förra året var det kontinentmästerskap, jag var på både NABMC i USA och EBMC i Tyskland, bästa placering blev en 3:a i USA. Minnesgoda bloggläsare minns väl min och brorsans något struliga resa över Atlanten förra året, 56 timmar försenade. Hoppas det ska gå bättre den här gången, vi flyger med Brittsh Airways, känns helt klart bättre än US Airways som strulade förra året. Men som vanligt med mina resor så ska ju något krångla, vi är ett gäng på 6 stycken som reser ihop, jag och en till från det svenska teamet samt brorsan som "fan-club", på Heathrow ska vi dessutom träffa några vänner från England. Krånglet den här gången var att när jag och en av engelsmännen, Rod, satt i telefon vid varsin dator och skulle checka in oss för att få sitta tillsammans så började det med att Rods dator bröt ihop, en omstart så gick det igen, när vi väl var klara och skulle skriva ut våra respektive boardingkort visade det sig att vår skrivare hade sagt upp sig.....inga boardingkort - ingen resa....hmmm. Efter lite dribbel lyckades jag i alla fall ordna så vi får våra kort på flygplatsen. Jag hoppas det inte var början på jävelskapen, utan slutet.

Men innan jag kom hem och fick krångla med detta hade jag en något hektiskt dag, jag hade massor av bokföring att ta hand om, massor av post att sortera, massor av mail att besvara och glädjande nog massor av kunder. När jag väl satt och gjorde bilplaneringen för nästa vecka insåg jag att jag inte har bilar nog för att klara efterfrågan. Jag ringde kollegan i Västerås och kollade om de hade någon bil över, njaaa........en Skoda Fabia kunde han avvara, ok jag tar den. Jag hann inte mer än lägga på luren så kom bärgaren med en farbror som krockat sin VW Polo, och försäkringen betalar en likvärdig bil så..... Farbrorn fick en Cadillac t.v så lovade jag att hämta Skodan och komma hem till honom och byta. Tanken var att jag skulle skjutsa vår praktikant Anja till Eskilstuna och hämta en buss, medan jag skulle till Västerås och lämna vår Opel GT som skulle på mässa och sedan ta Skodan till farbrorn som bodde i Kolbäck, få med mig Cadillacen hem och vara tillbaka till ca kl.16. Det gick ju som vanligt, det pratas överallt där man stannar och så går tiden, på väg tillbaka så ringer telefonen, då är det Lotta från Eskilstuna som behöver en lastbil på måndag morgon, tänk om vi vetat det ett par timmar tidigare, då hade jag sparat en timmes kringflackande, men det var ju som vanligt bara att gilla läget. Robin tog med en kompis och for till Eskilstuna med lastbilen medan jag försökte komma ifatt med pappren....pust! Kom hem vid 20.30.....14,5 timme på jobbet, nu behöver jag semester....

Hoppas komma åt datorer på vägen så jag kan uppdatera bloggen, hoppas få många fina fototillfällen. Vi flyger till Seattle, stannar där i 2 nätter, far vidare till Vancouver för ytterliggare 2 nätter, sedan kliver vi på ett kryssningsfartyg som ska ta oss till Anchorage i Alaska, det tar en vecka.... Jag hoppas på bra väder för naturen efter den här kussträckan ska vara något alldeles extra.

Supernova..... o mer

2009-05-02T23:14:00.004+02:00

Så har den äntligen anlänt, Ardbeg Supernova, med en malt rökt till 100 ppm phenolhalt ska det bli riktigt spännande att prova. Så vitt jag vet ska den vara destillerad 2001 (var jag nu läste det?), den är alltså max 8 år men troligen inte mer än 6-7 år. Det märks också, både till doft och smak att det är en ung Whisky. Nedan har jag totat ihop en tasting note, kan vara användbar för er som jagat rätt på en flaska, men är för snåla för att öppna den....

Doft: Rökig (så klart), faktiskt någon slags oljig rökighet, Torv, Frosties, Citrus, Kanel, Honung och Jod (som en gammal plåsterlåda)
Smak: Mer rök, aska, Torv, Svartpeppar, våt ylletröja, inte speciellt stor (säkert ungdomen), förvånande söt med vatten tillsatt, sälta och något lite sjögräs.
Eftersmak: Ännu mer rök, honungssötma, men alldeles för kort.

En whisky som säkert skulle må bra av lite längre lagring, även om den skulle förlora lite av rökigheten.

Jag kom också över en flaska Singel malt spirit (!), eller som de själva säger nästan Whisky. Det är en flaska från ST George´s distillery i England(!), ja faktiskt så försöker engelsmännen slå sig in på whiskymakandet. Min buteljering är bara 18 månader och är deras rökiga variant. Jag måste erkänna att det lovar riktigt gott, har ingen aning om hur den är lagrad, men gissningsvis ganska små fat eftersom den redan är ganska utvecklad. Kul att testa i alla fall, så här upplevde jag den.

Doft: Havsluft, lätt rökt, småkakor(?)
Smak: Askopp, spritig, ganska söt.
Eftersmak: Knappt rök, kort.

En Whisky som säkert kan bli något att räkna med, men ska nog inte jämföras med en Skotsk, snarare med Svensk Mackmyra.

Född i fel kropp....

2009-04-28T21:37:00.003+02:00

Det finns många tecken på att sommaren är i antågande, eller redan här. En del tycker att det är sommar när Mälaren är badvarm, en del vill ha två flugor(?) för de säger att en fluga gör ingen sommar, andra tycker att sommaren är här när finbilen eller hojen är framme, båtfolket har naturligtvis sjösättningen som en avgörande del av sommaren. Men jag har efter snart 30 år som företagare börjat inse att sommaren är här när det börjar komma bluffakturor med posten. Idag kom årets första! Vid en snabb blick ser det ut som en faktura på något man beställt, men tittar man mer nogrannt och läser det finstilta så ser man att det är ett erbjudande..... De har dessutom lyckats skicka den till min gamla mackadress. I mitt lilla företag är det ju jag själv som öppnar och går igenom posten, men på många större företag har man kanske semestervikarier som inte ser allt och då slinker en sån här igenom. Jag undrar hur mycket pengar de drar in på ett år? Eftersom de kommer nya varje år måste det ju vara lönsamt.

Det har varit några fysiskt slitsamma dagar, det har fått mig att inse att jag är född i fel kropp.....(!?) I söndags var det en del grävande hemma, jag skulle starta upp vattenpumpen som tar vatten ur sjön för bevattning, det gick riktigt bra..... Ända till jag gick upp på gården och skulle öppna kranarna, då insåg jag att vi hade en fontän i gräsmattan...."någon" hade glömt att tömma systemet i höstas så det stod vatten kvar i ledningarna och nu hade det så klart frusit sönder, grävde upp, åkte till Silvan i Eskilstuna och skulle köpa skarver, men eftersom de ska slå igen och hade utförsäljning var det sällsynt tomt i hyllorna, jag hittade bara några t-kopplingar men med en plugg i ena hålet gick det ju att skarva ändå. Väl ihop slog jag på vattnet, då var det en ny fontän 10 meter längre bort, bara att börja om igen. Igår var jag till ryggradsreparatören som knådade mig till jag var frisk igen, så idag var det dags för fysiskt jobb igen, vi hade en herrans massa släp och några bilar som fortfarande hade vinterdäck på, så idag har jag bytit på dem, det var efter det jag insåg att jag har mer gemensamt med en transexuell som anser sig ser vara född i fel kropp............ jag är född i en för gammal kropp.....

Glöm inte.....

2009-04-25T19:38:00.013+02:00

Jag är inte det minsta långsint, men vissa saker kan jag bara inte bortse ifrån, speciellt irans presidents tal på konferensen i Geneve, som jag bloggade om häromdagen. Som på beställning kom ett e-mail från en kompis i England, det innehöll ett bildspel som förklarade förintelsens fasor. E-mailet innehöll också en uppmaning att sända det vidare till alla man känner... Jag sände det bara vidare till en, och inte ens till någon jag känner, jag skickade det till irans president via hans hemsida, dessutom kopierade jag bilderna till bloggen så alla kan se och begrunda.......

Jag har sagt det förr...

2009-04-20T21:42:00.005+02:00

Det pågår någon slags konferens i Geneve, så vitt jag förstår ska den handla om rasism och tanken var väl att det hela skulle utmynna i något slags manifest hur vi ska få bukt med rasismen i världen. Ett vällovligt mål kan tänkas men följ länken och kolla dåren nedan.
Jag har sagt det förr och kommer säkert få säga det många gånger om......

Den sista dåren är ännu inte född....>>

Skatter

2009-04-14T20:31:00.003+02:00

Satt o läste DI på nätet, såg en rubrik om Skäggskatt, klickade upp sidan och se på f..n, hade de inte en bild av mig som illustration av skägg som borde beskattas. Lattjo....

Skottland ToR

2009-04-07T20:25:00.010+02:00

Onsdag 1 april
FANTASTISKT! Inget strul med flygresan till Edinburgh, men..... när jag landade började det. jag hade ont om kontanter så jag skulle växla till mig lite skotska pengar, det finns två växlingskontor i samma utrymme som bagagebanden, bägge var stängda.... Jaha, hoppas det är öppet i terminalen då!? Det var det, 3 personer före mig, kruxet var ett de två första var de som jobbat i de stängda kontoren, och skulle tydligen redovisa sina kassor. Tog sisådär 15 ninuter för var o en, jag och fransmannen före mig var lagom irriterade, till slut var det min tur att växla, själva växlandet tog nog under 1 minut. Håhå jaja, knallade vidare till hyrbilsdisken, där var det två före i kön, han som stod längst fram hade det struligt med något, och tjejen i disken såg mest förvirrad ut, efter ytterligare tio minuter har han fått sin bil, nästa kille kliver fram och tjejen börjar med hans bokning, nu dyker en ung man upp bakom hyrrbilsdisken, jag presenterar mig och lämnar fram min Voucher, den unge mannen börjar knappa men ser mer o mer ansträngd ut.... Till slut ber han så hemskt mycket om ursäkt, men min bokning är struken.....eeehh? Han lämnar över till den förvirrade tjejen som inte heller ser annat än en annulering? Jag som började bli både trött o irriterad talade ''vänligt'' om att det är ok om de gör en ny bokning, som de ser är den ju redan betald. då protesterar hon och säger att jag måste betala nu, men de skulle kolla upp Vouchern dagen efter och jag skulle få besked när jag lämnade tillbaka bilen. Äntligen på väg! Hoppade på bussen till parkering, hoppade av vid fel hållplats och stod helt plötsligt ensam på en kolsvart parkering utan att ha en aning om var bilen stod..... Efter ett mindre maraton hittade jag till slut bilen.... Körde inåt stan, passerade en stor skylt som förkunnade att huset den satt på var "House of blinds", vad är vitsen med en skylt om man vänder sig till synskadade? Skulle bo mitt i, men det var lättare sagt än gjort, halva stan var uppgrävd för att de håller på att dra in ett snabbtåg som ska gå mellan flygplatsen och hamnen, till slut hittade jag i alla fall hotellet. Det hette The Osbourne hotel, om det var Osbourne själv eller hans snurriga bror som jobbbade natt har jag ingen aning om, men jag presenterade mig och sa att det skulle finnas en bokning i mitt namn, han tog fram en mapp med reservationer men kunde inte hitta mig.... Han ursäktade och såg än mer förvirrad ut.... Till slut tog jag mappen själv, drog upp listan med bokningen från The Handlebar Club och pekade på mitt hamn. Nu lyste han upp och insåg att jag skulle ha rum 413! Jaha, sa jag, vill du dra mitt kontokort innan jag får nyckeln. Jo, det ville han nog, men han visste inte vad det kostade, han undrade om jag kunde fixa det efter frukosten istället? Kan jag väl sa jag, han gav mig nyckeln, talade om att det var på fjärde våningen och pekade mot hissen. Hissen var från förra sekelskiftet tror jag, en sån där med två dörrar som man måste stänga noga om hissen ska röra sig. Efter vederbörlig dörrstängning skulle jag tryck på knappen, det fanns våning 1, våning 2 och våning 3! Eehh, jaha, våning 4 sa han....?? Åkte i alla fall upp till 3:an och såg till min glädje en pil som pekade mot Room 401--, jag gick i pilens riktning och kom fram till det sista rummet, rum 410! Va i hela...? Gick tillbaka, såg inget annat och tänkte åka ner igen, tryckte på hissen......som inte kom. Någon hade så klart inte stängt dörrarna ordentligt.... Började gå neråt, kom till våning 2. Där stod en skylt som hänvisade till Room 411-413!! Följde pilen genom en korridor, ut genom en dörr NER för några trappsteg, vidare i en korridor och ut genom en dörr, där fanns en låång svängd trapp uppåt, som slutade precis utanför rum 413. Äntligen! Installerade mig och såg till min besvikelse att badrummet inte hade den traditionella heltäckningsmattan.... Innan sängdags skulle öl och något att tugga på sitta fint, jag tog alla låånga svängda trappor neråt, när jag kom till botten våningen hade rummen nummer som började på 501!! Vilken jävla logik! Hamnade i alla fall på puben bredvid, aldrig har väl en pint Calodonian 80's smakat så bra som efter den pärsen.....

Torsdag 2 april
Hängde på låset till frukosten, visserligen var hotellet billigt men frukost brukar ju vara svårt att misslyckas med. Började med flingor och mjölk, mjölken var varm...... Tog ett glas juice, lika varm.... Beställde "A full Scottish breakfest" som normalt består av ägg, bacon, tomat, korv, vita bönor och i bästa fall lite Black Pudding. In kom en tallrik med ägg (varma), bacon (varm), någon slags sönderstekt tillplattad korv (varm), en halv tomat (kall) och lite vita bönor (kalla!) t.o.m. det rostade brödet verkar ha varit rostat en timme i förväg..... Medan jag satt där kommer två kompisar från USA in, Ken och David, jättekul att se dem igen, vi konstaterade att det var 2 år sedan sist. Jag berättade för dem att jag hade ett möte med en kille på ett destilleri kl.11 och undrade om de vill följa med? Det ville de så klart, de hade aldrig varit i Skottland och det var ju en bra chans att se mer än Edinburgh. Vi kom iväg lite sent, dessutom ville de stanna och fotografera i alla fall, men en timme sena kom vi i alla fall till Ardmore Distillery. De gör en av mina absoluta favoritmalter, och är ett av de sista destillerierna som fortfarande gör allt helt traditionellt, inte en dator finns i produktionen.Mina amerikanska vänner var mäkta imponerade över The Stillman som med enbart hjälp av näsan visste när desillatet var perfekt. Alistair, som The Distillery manager heter tog sig verkligen tid med oss, i 4 timmar gick vi omkring och fick verkligen se destilleriet från insidan, när vi kom till lagerhusen var vi med och tömde färdiga fat, det gör man rätt ner i en ränna i golvet, stoppa ner ett finger och smaka sa han. Sagt och gjort, tänk på det nästa gång ni testar en Ardmore Traditional cask eller en Teachers Highland Cream, den har mitt dna i sig.... Efter det körde jag småvägar tillbaka till Edinburgh, förbi balmaral Castle och annat sevärt. Kvällen avslutade på min favoritresturang, The Mussel Inn.

Fredag 3 april
Nu började alla andra ramla in, det var många glada återseenden. Jag hade lovat att hämta en kille från Tyskland vid flyget, så jag drog iväg. Gissar att flygplatser är riktiga mjölkkor för folk i byggbranchen, det finns väl inte flygplats som inte är lika mycket en byggarbetsplats. Edinburgh Airport är inget undantag, när jag närmade mig terminalen var det trångt som f..n, men till slut kom jag fram till hoppaiochur-zonen, såg i ögonvrån att man fick stå 2 timmar och det kändes ju bra. Knallade in på terminalen och konstaterade att deras flyg var minst 1,5 timme försenat. Hade ingen lust att vänta, skickade ett sms och talade om att han fick ta bussen in. När jag kom ut till bilen stod en polis och skrev böter...men det var ju två timmar fritt? Han upplyste mig om att det var på parkeringen bredvid, och att hade jag inte kommit inom 5 minuter hade de bogserat bort bilen och sprängt den, allt i säkerhetssyfte..... Han såg inte ut som om han skämtade.... £30.- fattigare åkte jag tillbaka till hotellet och umgicks med kompisarna. Vi var ett gäng som tog en lätt lunch och softade med några öl på eftermiddagen. Kl.5 började anledningen till att alla var i Edinburgh, årsmötet i The Handlebar Club, det löpte på som det var tänkt, sedan drog vi till en Tandoori restaurang och käkade Curry. Hade jag kunnat vara utan faktiskt. Kvällen avslutades på en pub i närheten, på puben var det en massa möhippor och flickorna tyckte det var jättekul med våra mustascher.

Lördag 4 april
Idag skulle vi se Edinburgh med en guide var det tänkt, jag har ju redan sett det mesta men hakade på i alla fall. Utanför Edinburgh Castle försökte vi klämma oss in i vaktkuren, gick inte så bra, men kul var det. Efter slottet hamnade vi så klart på en pub, drog en pint och en lätt lunch. Efter det hade vi en visning bokade i Skotska parlamentets nya skrytbygge, en fantastisk byggnad som inte liknar något annat, tyvärr kändes den lite malplacerad i en så historisk stad som Edinburgh men, men. Efter det var det dags för årets "gala"-middag, i år så klart med skotska inslag, vilket betyder att vi hade en "Burns supper", en av våra skotska medlemmar fick vara Chiftain och berätta historien om Haggisen innan han brutalt stack kniven i den och vi sedan blev serverade, han gjorde det med en otrolig inlevelse, kolla in www.mustascher.se/galleri/AGM 2009>>.
Middagen hölls för övrigt på The Royal Scots Club, dit jag faktiskt blev inbjuden att överväga ett medlemskap. Jag är kanske inte så kunglig, men det tycktes inte spela någon roll längre.

Söndag 5 april
Vaknade ganska tidigt, trots en seeeen natt innan. Idag tänkte jag ta med mina amerikanska vänner på en tur söderut istället, vi styrde kosan mot Bladnoch, för självklart finns det ett destilleri som intresserade mig. Vi kom iväg sent, mest beroende på att några andra som på lördagen sa sig vilja följa med, hade lite svårt att släppa taget om kudden, så vi åkte själva. Det var ett alldeles strålande väder med milsvidd sikt, Skottland är SÅ vackert när det är sånt väder. Halvvägs ner började vi bli hungriga, vi stannade i första bästa by, Thornhill hette den. Parkerade vid puben och trillade in, döm om vår förvåning när vi passerar igenom den traditionella puben och landar i ätamatavdelningen. Det är som att komma in i en värsta sortens designerrestaurang, som dessutom serverade kalasgod mat. Tänk vad som kan gömma sig i en liten by. Väl framme i Bladnoch var det som vi trodde, strängt. Men grinden av öppen och jag körde in, tänkte i alla fall kolla in från utsidan och ta några bilder. Medan vi traskar runt kommer en dam fram till oss och undrar om hon kan hjälpa till, vi förklarar att det behövdes inte, men vi berättade också vilka vi var, då ville hon promt visa oss runt, eller helst att maken eller sonen skulle komma. Sonen dök upp och visade oss runt, medan vi stod i ett av lagerhusen kommer pappa i familjen, Raymond, och tycker att vi självklart ska korka upp några fat och testa hur innehållet mår. Efter det blev det mycket diskuterande om olika whiskyn och dess för eller nackdelar, det slutade med att han bjöd oss på en egenlagrad Port Ellen, 25 år hade han hållit på den innan den buteljerades.... Doftade sagolikt!!!! Smakade som gräddkola!!!! Det är så kul med entreprenörer som brinner för sin sak och bjuder på sig själva. Efter det for vi tillbaka till Edinburgh, men nu blev det de snabba vägarna för klockan var mycket.

Måndag 6 april
Nu var det hemgång. Ken och David skulle också vidare så innan vi åkte till flyget tog jag dem till Roslin chapel, alla som läst Da Vinci koden vet vad jag menar, fast då hette den Roslyn chapel. Jag släppte dem på flygplatsen och åkte för att lämna tillbaka bilen. När jag stod vid disken försökte jag få rätsida på min avbokade bokning, men de såg ut som fågelholkar alla tre. Egentligen inte så stor skillnad mot hur min kunder måste uppleva oss......

Dags igen...?

2009-03-31T20:48:00.002+02:00

Ni som följt mitt bloggande genom åren vet ju vilket helsike jag brukar ha varje gång jag ska flyga någonstans.... Imorgon bär det av till Skottland, jag flyger Nyköping -- Edinburgh. Undrar hur mycket som ska gå fel? Hur som helst har det börjat ganska bra. Igår kväll ringde bärgar´n och behövde en hyrbil, jag for in och fixade det. Det var ett par från Nyköping som fått haveri på sin bil, de åkte vidare med hyrbilen och skulle höra av sig under dagen när de talat med verkstaden. Kunden ringde och berättade att han inte fick någon hjälp i Köping, men verkstaden i Nyköping kunde fixa bilen. Han undrade vad det skulle kosta om jag tog med hans bil och hämtade hem hyrbilen, jag drog till med en lämplig summa, killen skulle återkomma sa han. Det tog inte många minuter så ringde han och berättade att han övertygat försäkringsbolaget att de skulle betala för transporten.
Det betyder alltså att jag får resan till flyget betald.... Kanske att turen är med mig den här gången.....

Lika stressigt som vanligt, hinner ju inte ens blogga....

2009-03-29T19:35:00.002+02:00

Oj vilken stressig tid det varit, förra veckan hade jag totalt 5 Whiskyprovningar att hålla i, det var inte lätt att hinna med både det och att jobba, dessutom har vi problem att reda ut mitt bokslut, gissar att jag konterat något galet, revisorn håller på att försöka hitta felet......undrar om han inte börjar tugga fragda snart.....

I helgen var jag på mitt första möte med Jaguarklubbens styrelse och kontaktpersonerna i klubben, vi var på ett Vandrarhem i Borghamn, det var jättetrevligt men hu så kallt det var på rummet. Det fanns två element i ett litet rum på 10 kvadrat, men det kändes ändå som Isbjörnarnas paradis, till slut kom jag underfund med att det var bara ett element som var igång. Efter lite mekande fick jag igång det andra, så på söndagsmorgonen var det i alla fall plusgrader och Isbjörnarna hade flyttat.

Idag fick jag en kallelse till kirurgen i Köping, det stod i kallelsen att jag skulle lämna prover senast en vecka innan besöket, eftersom tiden var 7 april var det inte mycket att vifta på. Ringde Familjeläkarna i Kungsörm efter en bra stund i telefonkö kom jag fram och fick veta att det inte fanns några tider......öööhhh? Men den trevliga sjuksyrran sa att jag kunde gå till drop-in provningen på Köpings lasarett. Så dit ska jag imorgon, önska mig lycka till och att jag inte behöver sitta och vänta för länge. Har en del att fixa med på jobbet, dessutom åker jag till Skottland på onsdag och det vore gott att vara ikapp då.

Kontanter kostar...

2009-03-17T21:01:00.003+01:00

Jag var en sväng till Stockholm idag. Sålde en överbliven hyrbil som jag levererade till kunden, det passade bra eftersom jag hade en annan bil att hämta på en verkstad i Kista. Jag skulle möta kunden inne i stan, så jag tyckte det var bäst att hämta nycklarna till den andra bilen först, den var på en väldans imponerande anläggning, de hade t.o.m. dygnet-runt öppen verkstad.... Det vore kanske något att satsa på i Köping, tänk att kunna använda bilen på dagarna, slänga in den på verkstad över natten och få den nyservad och tvättad på morgonen.
Jag klev in i hallen, hittade kundmottagningen som skulle ha min nyckel. Presenterade mig lite försiktigt och skulle just till att säga mitt ärende när tjejen bakom disken börjar hojta om att hon vet och att hon känner igen mig.... Eehh, jaha......men hur kan du veta....? Då drar hon fram en plastmapp med min nuna på och och en texta att det här är Dan från Köping han ska hämta bil 596MABI. Tokfan har alltså googlat fram en bild och gjort sig till.... Hur är det Micke, har du för lite att göra på jobbet?

Jag har som sagt sålt en bil, eller rättare sagt två stycken. Satte ut annonser på Blocket och bilarna gick samma dag som annonsen kom ut, undrar om det börjar vända i bilhandlandet? Men en sak jag inte förstår är de som svarar på annonsen och erbjuder xxxxx kr kontant? Vad skulle det göra för skillnad om kunden betalar kontant, med kredikort, check eller kontöverföring? Det är ju samma summa. Kan någon bloggläsare förklara det? De som skriver det tror ju uppenbarligen att det skulle vara ett sätt att pruta, men egentligen innebär det ju merarbete för mig, för då måste jag gå till banken och sätta in pengarna, och det är ju ett merarbete som kostar tid. Tid är ju som bekant pengar, alltså borde en kund som betalar kontant betala mer.....

Saliga äro de givmilda....

2009-03-15T17:19:00.011+01:00

....eller hur man nu uttrycker sig. Vilken ljuv känsla.... Det var en fantastisk eftermiddag/kväll igår, som medlem i Köping Rotaryklubb var jag med och arrangerade gårdagens konsert till förmån för Rotary International´s projekt End Polio Now.

Projektets mål är att helt utrota Polion från jordens yta. Meningen var att det skulle vara gjort till Rotarys 100-årsjubileum 2005, men tyvärr återstår några svårtillgängliga delar av
Nigeria, Pakistan, Afghanistan och Indien. Rotary har lovat att ställa upp med 200 000 000.- USD resten kommer från i första hand Bill & Melinda Gates Foundation, FN och ett antal länder.
Varje Rotaryklubb har därför uppmanats att under 3 år samla in dessa pengar. Vårt bidrag, tillsammans med Köping-Scheele Rotaryklubb var att ordna en konsert i Karlbergskolans aula.
Det var så otroligt lyckat! Vi hade över 200 besökare som var snälla och skänkte över 25000.-, helt otroligt. Alla vi som jobbade med projektet ställde upp helt ideellt, alltifrån artisterna till de som bakade fikabrödet, bar bord o.s.v. Jag var så fylld av lycka efteråt, det är en ynnest att få vara med och ge av sin tid för ett så gott själ, eftersom det kostar 5.- att vaccinera ett barn har vi med dagens resultat gett 5000 barn möjligheten att växa upp och förhoppningsvis få ett bra liv.
Det var faktiskt inte bara besökarnas givmildhet som imponerade, artisterna bestående av ett antal körer och några solister var sanslöst bra, vår konferencier Ewa Nilsson lyckade dessutom hålla ihop föreställningen på ett föredömligt sätt. T.o.m. min Ccilia 13 år, var imponerad av artisterna, trots att det inte var riktigt hennes musik.....

10 minuter.....

2009-03-11T22:08:00.006+01:00

Det har varit några stressiga dagar, men ändå kul. De försvunna pärmarna har slutat gäcka mig, nu är det istället försvunna, eller tillkomna transaktioner i bokföringsprogrammet. I morse kom revisor´n förbi och såg allmänt förbryllad ut. Det visade sig att när man skrev ut en balansrapport var det inte samma summor som i huvudboken....!!!??? Mycket underligt, men vi körde ett reparationsprogram och vips, så såg det mer rätt ut, undrar om det inte var enklare förr, när man skrev för hand i en Dagbok.

I helgen var jag i Malmö, hade en Whiskyprovning. Som vanligt var vi hemma hos Gittan och Christer, de är ett underbart värdpar, glada och gästfria. Gittan och dotter Carro hade dagen till ära klätt sig i skotskrutigt, mycket trevligt....
Men vägen dit var inte helt enkel, när jag berättade att jag skulle till Malmö frågade en kompis om jag inte kunde ta med en bil dit, han hade sålt den till en snubbe men de hade inte löst transporten av den, den hade nämligen vaken motor, växellåda, skärmar eller motorhuv monterade. Det var en Cadillac Eldorado från 1969 eller så. Snäll som jag är sa jag javisst. Kompisen kom och hämtade vår biltransport och kom sen tillbaka med Cadillacen lastad, nu kom bekymmer 1, det var ju ingen liten bil, den var en bra bit längre än flaket, även om hjulen inte satt längre från varann än på vilken Volvo som helst, men eftersom den saknade mycket delar fram blev det en viss förskjutning i lasten, den största delen av tyngden var bakom bakhjulen, vilket gav en minst sagt spännande väghållning i lastbilen.... Nåja, efter sådär en 6 timmar rullar jag in i Malmö, den nyblivna Cadillacägaren väntade mig vid garaget han lyckats hyra. Garaget var en gammak fabrikslokal där man hyrde ett antal kvadratmeter för att meka med bilen. Han såg inte ut att vara någon aspirant på Nobelpriset, men jag skulle ju ändå bara lämna bilen. Jaha, hej, nu är jag här. Var ska jag lasta av bilen? Ööhhhahh, kan du backa in mot garaget? Kan jag väl, men porten är inte den största..... Jag backade till, lyckades parkera mitt i dörrhålet som inte var många centimeter större än bilen, ut med ramperna och började vincha ner, nu kom problem 2... Eftersom den var så lätt i fram, och har stora överhäng fastnade vi halvvägs ner när bakkofångaren slog i backen.... Den nyblivna Cadillacägaren såg bara ut som en fågelholk och gjorde inga försök att hjälpa till, det var ju ändå hans bil... Jag vinchade upp en bit, letade fram några träbitar som jag la under bakhjulen och nu gick det bättre. Lyckades pricka in bilen så den i alla fall stod innanför dörren. Nu skulle den in i sitt bås. Ett bås som kanske inte var mindre än bilen, men nära på... Problem 3. Dessutom var det en alldeles för trång väg för att vi skulle kunna knuffa in den utan styrning på bakhjulen. Den nyblivna Cadillacägaren visade inga större ambitioner att hjälpa till utan tycktes ta för givet att jag skulle lösa allt. Jag kände det som att skulle jag lämna honom där skulle hans garagegrannar strypa honom om han inte fick undan bilen, så det var lika bra att hjälpa till. Jag undrade om han hade en garagedomkraft som vi kunde lyfta bakdelen med och på så sätt få möjlighet att svänga bilen runt sin egen axel. Nu sken han upp och sa något om att han hade en ny fin. Han dök ner i en plastkasse(!) vid mekarbåset och fiskade upp en liten tanig bensinmacksdomkraft...... Nu var jag nära att säga vad jag tyckte men log istället lite och förklarade snällt att det var en 6 meters Cadillac vi skulle flytta på, inte en moped.... Jag travade bort till en kille längre ner i lokalen, en kille som hade den goda smaken att hålla på med renoveringen av en Jaguar. Han hade såklart en riktigt garagedomkraft, med hjälp av den och Jaguarrenoveringsmänniskan själv så trixade vi in Cadillacen och jag smet iväg så snart jag kunde. Annars hade jag nog varit kvar än och skruvat ihop hans bil.... Undrar om han någonsin kommer att få ihop bilen??

I måndags var en stor dag, i alla fall om man heter Ida och ska iväg på sin första prao, hon satsar på att bli veterinär (är det samma som jurist?) så en prao på en djuraffär var ju klockrent. Det var Zoobutiken i Arboga som var prao-plats och jag skulle skjutsa dit henne till kl.09.30. Men vi glömde ta hänsyn till Murphys lag, för strax föra kl.9 ringde telefonen, det var en kund i Eskilstuna som behövde två bilar direkt. Ojoj, vad göra, försökte hitta någon av de stora barnen ifall de kunde skjutsa lillsyrran, men icke. Det slutade med att vi lastade två bilar, och drog till Eskilstuna, lämnade bilarna och skjutsade Ida till Arboga, hon blev en dryg timme sen, men alla hade förståelse för vårt dilemma så det gick bra.

Igår var det dags för en mentorsträff i mentorsprogrammet som Köpings Kommun och Företagarna dragit igång, det var en jättekul träff som avslutades med en matbit på Bishops Inn. Jag var tvungen att bryta upp vid 20.30-tiden för jag skulle leverera ytterligare en bil till Eskilstuna, for till jobbet och skulle lasta den på transporten, då var mina arbetshandskar borta. Nåja, kall och skitig lastade jag och drog iväg. Ville gärna hem så jag stressade på ganska duktigt, snöandet tilltog och när jag var på andra sidan Kungsör var det lika halt som på en Bandyplan. Lugnade mig lite men stod ändå på skapligt, i backarna blinkade lampan som varnar för hjulspinn, trots att jag körde på hög växel och gasade försiktigt. Nåja, jag hade ju ände en 1600 kg på flaket. Kom fram till målet i alla fall, lastade av bilen medan snöandet tilltog alltmer. Klockan var omkring 21.30 när jag styrde bilen hemåt, kom ut på E20 men ack så halt det var nu, t.o.m. med bilen olastad blinkade antispinnlampan vid minsta motlut. När jag kom till rastplatsen vid Råbyhed såg jag på håll en bil som stod med varningsblinkersen på, jag släppte av och lyfte blicken då ser jag att det är stopp i trafiken lite längre fram. Stannar, pratar med killen i bilen framför, han säger att det är en långtradare som trillat ikull långre bort, och blockerar hela vägen. Hmmppff, vajerräcken är nog bra men inte när man helst skulle vända och ta en annan väg hem. Sitter och lurar en stund medan köerna bara blir längre och längre, plockar upp mobilen och lägger en patiens, filosoferar lite, lyssnar på radions trafikrapport som berättar om vår olycka och tydligen en på andra sidan sjön också, vid Västerås, spelar ytterliggare en patiens... Nu har det gått två timmar och jag är trött på att sitta och glo in i långtradare en bit framför mig..... Hoppar ur och börjar gå framåt, kanske man får se något annat. Stannar vid långtradaren framför och pratar en stund med chauffören, han har lika tråkigt som jag. Vi surrar en stund och börjar promenera tillsammans, när vi kommer en bit fram ser vi att det sitter plaströr på ett ställe, istället för vajerräcke, det visade sig att de var löstagbara, vi rycker loss några och nu kan mindre bilar smita igenom och förhoppningsvis också jag, på väg tillbaka till bilen är det en liten tant i en liten Opel Corsa som tjoar lite, det visar sig att hon kände igen mig, och undrade om jag visste något. Jag förklarade om hålet i räcket och sa att man kan åka via Tumbo, hon såg så bekymrad ut så jag sa åt henne att haka på mig. Nu hade det gått nästan 3 timmar och medan jag smög närmare hålet såg jag att tanten svängde ut bakom mig. Väl vid hålet visade det sig att min hjulbas var för lång, en del av vajerräcket, där den var fäst i marken, hamnade under min bil och nu stod framhjulen i friheten medan bakhjulen satt fast på fel sida om räcket, men jag var både trött och hungrig och gasade lite mer, studsade över och satte fart mot Västeråsavfarten. Halkade runt rondellen vid motorbanan och körde mot Tumbo, tanten var bakom. Halkade och sladdade vidare tillbaka mot E20 och förhoppningsvis skulle komma ut efter olyckan, när jag väl når fram, ser jag att långtradaren är bärgad och att trafiken släppts på..... Hade jag bara stått kvar 10 minuter till.....

Psykiskt lidande...

2009-03-06T20:00:00.004+01:00

Igår ringde revisor´n igen, saknade ytterligare en pärm... Jag tyckte det var konstigt, men han stod på sig. Så innan jag åkte hem körde jag förbi förrådet, det blev en ny akrobatisk uppvisning till översta facket i pallstället, jag gick igenom alla pärmar genom att titta på märkningen men icke, den saknade pärmen fanns inte. Nu gick jag igenom dem en gång till, den här gången öppnade jag varenda en och tittade på innehållet, ut i fall jag hade märkt den fel.... Efter en dryg timme gav jag upp och åkte hem.
I morse tittade jag genom kontoret, men pärmen var borta. Vid 8-tiden ringde revisor´n och undrade hur det gått. Jag sa som det var, att den finns inte, jag har letat överallt och lite till.... Ojojoj, hur ska vi göra då? Är du säker på att du tittat överallt? Frågade han. Ja, jag har kollat, och halvt slagit ihäl mig i min akrobatiska iver, den finns bara inte. Men kan du inte åka och kolla igen, tyckte han, du kanske var trött och missade något igår. Ja ja, jag åker ut och kollar igen, men hinner inte förrän i eftermiddag. Nu kom en kund och räddade situationen, jag la på luren. Medan jag höll på med kundens bokning ringde telefonen igen, det var revisor´n igen. Han hade hittat pärmen, precis där den skulle vara i hans hylla, men av någon anledning hade han stoppat in den baklänges och såg den inte.....
Undrar om man kan skicka honom en faktura för psykiskt lidande???

Optimisten...tids och lägenhets....

2009-03-04T22:19:00.002+01:00

Det är skönt att det finns optimister. Tänkte på Jan Emanuel Johansson, han har tydligen försökt hyra ut en lägenhet i Stockholm för 40000.- i månaden och en kåk i Visby för 140000.- i månaden. Trodde han att någon skulle betala det? Eller ännu värre, trodde han att han skulle kunna ha någon politisk trovärdighet, när han agerar tvärsemot den politik han företräder. Men han kanske trodde att man automatiskt blir utrikesminister om man har taskiga lägenhetsaffärer.... Som Laila Freivalds.

Idag blev jag otroligt tagen av en text, en text skriven för snart 100 år sedan av en Kahili Gibran. Texten väckte min nyfikenhet och jag googlade på hans namn, och fann bl.a. att vid hans begravning gick kristna, judiska, muslimska och andra religiösa ledare sida vid sida för ett sista farväl, det är ju konstigt att de då inte ska kunna hålla sams idag.

Uj så stressigt det blev idag, i morse var jag på Företagarfrukost, alltid intressant och kul. Sedan trodde jag att det skulle bli hyggligt lugnt, men då dog min mobil, det slutade med att jag var tvungen att göra en generalomstart och vips var alla inställningar bort, tog en bra stund att återställa, sen ringde revisorn och behövde några pärmar för att få ihop bokslutet. Eftersom jag har allt arkiverat i en lokal jag delar med en annan kille, så flyttas grejer runt ibland, jag visste var de borde ligga, men icke....Letade bland alla gamla pärmar men var redo att ge upp, då ringde jag min "sambo" och undrade om han flyttat några pärmar? Ja, jag la dem på en pall och ställde högst upp i pallstället vid porten. Godnatt! När jag lyfte blicken såg jag dem ligga sisådär 5 meter upp i luften, efter lite akrobatkonster var de till slut nere. Nu hade jag lagt ut flera timmar på ingenting. Jag skulle dessutom handla presenter till Ccilia som fyller 13 imorgon, och så skulle jag hämta några flaskor på bolaget som ska vara med på en provning. Apoteket skulle också ha ett besök, men tiden rullade på, nu ringde en kille och ville köpa en bil, men jag var ju kvar i förrådet så han fick vänta, slängde mig tillbaka, visade bilen, drog upp på stan för att handla... När jag är på väg ringer en kund och vill ha en 7-sitsig bil imorgon bitti.... Ojdå, jag har nog ingen ledig... Jaja, sa hon, kniper det kan vi ta en 9-sitsig. Jag lovade fixa något, snabbt tillbaka till kontoret för att konstatera att det inte fanns några 9-sitsiga lediga heller.... ringde runt till kollegorna men det var lika illa där, till slut fick jag napp i Örebro, nu skulle den ju hämtas också. Pust pust.... Upp på stan igen och fortsatte handla, då ringde en kund som ville hämta en lastbil... Jag kommer snart ska bara...då ringde nästa kund och hade panik för hans bil var sönder och han satt fast... Ojojoj, hann handla det viktigaste åkte och hämtade kunden, kom tillbaka till kontoret, lastbilskillen stod och väntade (lätt irriterad), han fick sin bil, kunden med den trasiga fick en annan och jag drog till Örebro.... Kom hem vid 20-tiden, ett nätt arbetspass på nästan 14 timmar....

Vårkänslor

2009-02-26T19:46:00.004+01:00

Vilket underbart väder det var en stund idag, det var så man fick riktiga vårkänslor. Nu har jag visserligen uppnått den ålder när vårkänslor inskränker sig till en väldig lust.......att åka motorcykel, men ändå.....
Vid 11-tiden kom en kund in och ville hyra ett släp, när han skulle gå såg vi att det satt en liten Talgoxe utanför dörren, vi öppnade försiktigt och kunden tog foten och skulle peta lite på fågeln så den makade på sig, då hoppade den upp på hans fot, tittade på oss och flinade lite. Den syntes helt oberörd av att ha två stora människor kring sig, pep lite och tittade på oss. Jag gick in efter kameran och hann knäppa två bilder innan han tröttnade på oss, bredde ut sina vingar och flög iväg. Vilken konstig händelse, men håll med om att det blev en kul bild.

Något annat kul hände när jag for hem, telefonen ringde, det var en av grabbarna som hyr Fagerstamacken av mig. Vi dösnackade lite och han ursäktade att han inte kunde betala hyran itid... Jaså du, sa jag, så kan vi inte ha det! Då berättade han att orsaken berodde på att han hade stoppat in pengar i kassaskåpet löpande under veckan, kassaskåpet har en liten lucka ungefär som bankernas serviceboxar, och idag när han skulle hämta ut dem och gå till banken..... Då får han jordens hjärnsläpp och stoppar in nycklarna i luckan, pling!, så föll de ner till pengarna!!!! Jag skrattade så tårarna rann, tänk hans min när han insåg vad han gjort!!! Kollegan med den andra nyckeln är dessutom på semester och kommer hem på lördag, därav fördröjningen av hyran. Kan nästan förlåta förseningen med en sån anledning.....

BOZ(ze) 510

2009-02-25T22:16:00.002+01:00

Så var den igång, en riktigt chopper-moppe vid namn Bozze....
Som synes på bilden är den inte speciellt stor, nu är visserligen min bil ganska stor, men den är verkligen liten.
Det var ett elände innan jag fick igång den. När allt var ihopskruvat, batteriet laddat och tanken fylld, så tryckte jag på startknabben....vrr vrr vrr. Inget hände, så irriterande....konstaterade att det kom bensin till förgasaren...hmm? Kollade om det eventuellt var några microbrytare som skulle aktiveras, stödet ev. bromsar? Men jag hittade inget. Skruvade ur det yttepyttelilla tändstiftet och skulle kolla gnistan...hmmm ingen gnista...kan det vara tändspolen? Nu gav jag i alla fall upp, drog ett e-mail till inportören och undrade om de hade några tips. Han hade inget mer än att han upplyste mig om den enda microbrytaren som satt vid stödet. Då kom jag på att jag hade stödet nere när jag kollade gnisten. Åkte tillbaka till garaget och kollade brytaren vid stödet. Japp, den var felmonterad. Skruvade tillbaka den och tryckte på start. Nu brummade Bozze igång med riktigt skön motorgång, med tanke på storleken.
Fick en kommentar på förra bloggen om var Bozze kommer ifrån, den är som så mycket annat adopterad från Kina. I Sverige heter den officiellt AKI MC.

Klart tjejen ska ha moppe....

2009-02-23T20:58:00.008+01:00

Ida som fyllde 15 för en månad sedan ville så klart ha en moppe. Jag satt o surfade runt för att kolla vad som verkade vettigt. Hittade en helt sanslöst läcker moppe i form av en chopper. Ropade in en på auktion till vad jag själv tycker skapligt pris, 6000.-. Enligt vad jag kunde förstå skulle den vara 1,85 lång och 66 cm hög. I min mc-influerade värld är den uppgivna höjden, sadelhöjden.

Jag tänkte att det verkade vara en lagom moppe, dessutom skitläcker, hon skulle bli coolast i skolan. För någon vecka sedan kom den hem, nerpackade i en kartong, som verkade misstänkt liten, speciellt som det stod att moppen krävde enklare montering vid hemkomsten.

Robin hjälpte mig att baxa ner den i garaget, väl där slet vi upp kartongen, inuti var en metallhäck, med ett virrvarr av kromade delar och annat. Jag var lite fundersam på hur alla dessa delar skulle passa ihop, och hur stor moppen egentligen skulle bli.

Idag tog jag mig tid i garaget och började montera ihop den. Det visade sig att monteringen bara bestod av gaffel, styrkrona, styre, framhjul och batteri. Nu är allt ihopskruvat, så när som på att batteriet ska laddas, och luft ska pumpas i hjulen.

Längden stämmer nog, men höjden.....inte var det sadelhöjden inte, nej det var höjde upp till styret, sadehöjden var väl ungefär 30 cm........ Hå hå ja ja, den är i alla fall ganska läcker....