Dagen S

Äntligen dagen S, S som i semester. Gick upp vid fem, duschade, fixade mustaschen o väckte barnen. Underligt att det är så lätt att gå upp i ottan när man ska på semester, men så jobbigt när man ska till skolan. Vi åkte straxt efter kl. sex, naturligtvis var jag tvungen att stanna till vid jobbet, vanans makt. Allt gick bra till Arlanda, vi hittade parkering och checkade in. Robin fastnade i säkerhetskontrollen med sina skor. Jag trodde väktaren tog dem för krigsfartyg, men det var visst stålhättan. Däremot sa ingen något om min Victorinox-kniv. Konstigt... Men man kanske utgår ifrån att Bin-Laden inte flyger charter, han har väl privatjet gissar jag. Dagens höjdare var i allla fall när flygkaptenen hälsade oss välkomna ombord och ursäktade att vi skulle bli lite försenade. Andrepiloten hade sovit över... Många i planet grymtade, men jag tyckte det var ganska komiskt. Just nu är kl. 14.30 och vi landar om c.a 45 minuter. Skönt.
Nu är kl. 20.15 och jag sitter med en öl på balkongen. Straxt ska vi gå o käka. Intressant incheckning på hotellet. Receptionisten var som en krokodil. stor käft och inga öron. Hon malde på och jag försökte svara efter bästa förmåga, men hon verkade inte lyssna. Fick i alla fall nyckeln och jag tyckte hon sa att vi skulle gå ut till vänster och in i nästa huskropp. Samlade ihop barnen, Ccilia var hur kissnödig som helst, väskorna och mig själv, släpade bagaget över gården, tog hissen till fjärde våningen. Var är rum 428? Det står ju 461-480! Fan, det måste vara nästa hus. Samma släpande igen, upp till fjärde. För att konstatera att där fanns rum 431-460! Nu började Ccilias kindtänder stå under vatten. Vi får gå tillbaka och fråga. Släp, släp. När vi äntligen kom tillbaka till receptionen såg jag att direkt till HÖGER om disken fanns det hissar. Vi chansade, åkte upp, klev ur. OCH STOD MITT FRAMFÖR RUM 428. Visst är livet underbart.