Onsdag?...Eller...

Oj, det är redan onsdag! Jag blev lite dygnsvill, har jobbat lite mycket. Det började i söndags morse, telefonen ringde vid 06,30 det var Emma som hade lite strul med kassan, dessutom hade hon ont i ryggen och visste inte om hon kunde jobba kommande natt, men det brukar ordna sig. Jag var visserligen lagom seg, hade inte sovit många timmar efter en fest. Men vädret var så vackert så jag satte mig på verandan med en balja kaffe och bara njöt. Dagen rullade på jag och mina smådöttrar tog båten och njöt av livet. Mamma Carina var hemma och fixade bl.a. med köttet vi skulle grilla när vi kom hem. Vi hann inte mer än hem förrän de ringde från macken och berättade att Emma inte kunde jobba. Jaha, kolla med Caerola om hon kan ta det då, hon är ju ändå ledig på måndagen. Caerola hade också varit på en blöt fest och kände inte för att jobba. Kanske Anna då? Nej, hon skulle iväg med några kompisar efter jobbet. Men va f..n, om jag åker in några timmar då, så kan du komma när du varit med dina polare, du är ju ändå ledig till kl. 16 på måndag. Nej, jag har ingen lust…. Bara att gilla läget, lägga ned grillandet, ta en dusch och dra till jobbet. Det är visserligen jättekul att stå i kassan och slänga käft med folk, men när man vet att man har sisådär 24 timmar arbete framför sig och bara har sovit 4 timmar sedan lördagen känns det lite segt… Jag löste av Peter kl.19 som skulle komma tillbaka igen kl. 7 på måndagsmorgonen. Det sista jag sa till honom var, försov dig inte nu! Passet rullade på, det var inte en lugn stund. Kl. 6 på måndagsmorgon ringde Morgan och meddelade att inte kunde komma till jobbet, han hade blivit misshandlad i helgen, stackarn. Jaha, återigen var det bara att gilla läget, nu hade jag inte bara mina sysslor att ta hand om när Peter kommer, utan måste ta hand om hyrbil, tvätt och fastighet också, nu började det bli svårt att gilla läget! Klockan närmade sig sju och jag började längta efter att få sätta mig ner, i alla fall på ett visst ställe. Klockan blev fem över sju och ingen Peter! Straxt efter halv åtta dyker han upp och ber tusen gånger om ursäkt för att han försov sig, visst kan man sova över någon gång. Men var det tvunget att vara just nu! Jag satte fart med allt som skulle göras, dessutom är jag sekreterare i Köpings Rotaryklubb i år, eftersom vi har möten på måndagar hade dessutom det hängandes över mig. Det är tur man kan bejaka sina kvinnliga sidor och trimma simultanförmågan och göra fler saker samtidigt. Vid 16.30 hade jag i alla fall hunnit med det viktigaste. Nu fick jag i alla fall åka hem, nej visst nej, jag hade ju lovat att skjutsa hem Peter också, till Arboga, han hade ju ingen bil. Straxt efter 17 var jag hemma, fortsatte verandasittandet jag avslutat 24 timmar tidigare med en öl och en överbliven köttbit från gårdagen, där somnade jag… Sen blev det tisdag och jag låg efter med arbete och skulle dessutom till Fjollträsk på ett möte. Stress, stress och mer stress och helt plötsligt var det onsdag…