Sagan om ringen

Det var förskräckligt vad det tjatas om betalda eller obetalda tv-avgifter i alla nyheter. Idag toppade dessutom SSU-ordförandens domslut nyheterna. I partiledardebatten igår gick GP och Ohly hårt åt de utpekade. Det är konstigt att minnet är så kort om vad deras respektive kompisar har gjort, att Gudrun Schyman sög åt såg både reseersättning och skatteavdrag m.m. och att FINANSminister Bosse ”Pucko” Ringholm betalade svarta löner till tränarna i Enskede IK där han var ordförande, det var som bortblåst ur deras minne. All heder åt FR som inte tog upp det och började med pajkastning. Kan de inte säga att det är 1-1 och försöka göra något bra för Sverige istället. Suck…

I maj 2004 var jag på OKQ8-konferens på Malta. Mycket trevlig tillställning, vi konfererade, solade, badade, åt och drack i några dagar. När jag stod i kön till incheckningen på väg hem upptäcker jag till min fasa att min dyra fina guldring inte längre sitter på fingret… Med hjärtklappning och stress rusar jag ut till bussen som tack o lov står kvar. Kollar igenom hela bussen, men ingen ring. F..n också, nu måste jag dessutom gå ombord på planet. Hej då ringen….! Väl hemma chansar jag på att skicka ett e-mail till hotellet och fråga om jag kanske glömt den på rummet? Det hade jag inte, men de hade hittat en ring i cafeterian, kunde det kanske vara…? Jag beskrev den och mycket riktigt, det var min ring. Kan ni vara snälla och skicka den? Jag betalar naturligtvis frakten. Tjejen på hotellet försökte med alla möjliga fraktbolag men ingen vågade ta smycken, de skyllde på försäkringsfrågor o.dyl. Nähä, då får man väl vara lite kreativ. Jag försökte själv med olika bolag, utan att säga vad det var, men då blev det ändå mer nobben. Det gick en tid och jag funderade på att ta en weekend-tripp dit och hämta den själv, men hittade ingen tid. Då såg jag en annons från en av våra lokala speditörer, som skröt om vilka fantastiska tjänster de kunde utföra i Europa, inget var omöjligt… Ända tills jag ringde… Förra sommaren körde jag ett brudpar som skulle på bröllopsresa till Malta. Perfekt! Eeeh… skulle ni kunna göra mig en tjänst? Jag har sumpat en ring… o.s.v. Ja, självklart! De fick adressen till hotellet och jag mailade till hotellet och förklarade. Efter ett par veckor senare ringde jag brudparet. De hade tydligen haft annat för sig än att hämta chaufförens ring… Nästa försök var en leverantör som berättade att han skulle åka till Malta i september i år, och självklart kunde han hjälpa mig med ringen. Det sista han sa var att han skulle ringa innan han stack. Han har fortfarande inte ringt…. För ett par veckor sedan hörde jag att en kollega skulle dit på en konferens. Jag berättade för honom om ringen och frågade vilket hotell de skulle bo på? New Dolmen Hotell, sa han. OJ, det var ju där jag var! Skulle du kunna göra mig en tjänst….? Idag var jag i fjollträsk och träffade min kollega, han hade ringen, nu sitter den på mitt finger. Den sagan om ringen slutade i alla fall lyckligt.