Förhinder, försenat, förbannat

Just nu är det fredag 30/3 och jag sitter i England och skriver detta. Jag är här på Engelska mustaschklubbens årsmöte och 60-års jubileum. Det var några exeptionellt stressiga dagar innan jag åkte, men väl på plats infinner sig ett riktigt skönt lugn, speciellt som vi befinner oss på ett hotell i Lewes som byggdes på 1600-talet, och inte har genomgått några större moderniseringar sedan dess. Men självklart har allt inte varit gnisselfritt. Jag åkte hemifrån vid 8-tiden i torsdags, planet gick i tid, och vi landade på Heathrow som vi skulle. Nu började krånglet, efter ett mindre maratonlopp till passkontrollen, Heathrow är stort, skulle jag äntligen få ta mig vidare. Men var är väskorna? Efter sisådär 45 minuer kom de i alla fall. Skönt, nu skulle jag bara hämta hyrbilen och rulla vidare. Via mina kontakter hade jag bokat en bil hos Hertz, efter lite letande hittade jag deras disk, men inte en människa syntes till, bara en skylt som hänvisade deras VIP-kunder till en busshållplats. Lätt förvirrade tittade jag mig omkring och alla diskar såg lika övergivna ut. Kanske någon galopperande sjukdom hade slagit ut alla...? Till slut var det en kvinna som såg min förvirrade uppsyn och kom till undsättning. Hon jobbade på National och kunde fixa en bil istället. OK, samma pris och större bil verkade bra. Efter pappersjobbet hänvisade hon till en busshållplats ett halvt maratonlopp bort. Väl på plats i bussen börjar en resa som tar en 20 minuter, men till slut var vi framme och jag fick min bil. Efter att ha trocklat mig ut från flygplatsen var jag ute på M25 som går runt London, normalt är hastighetsbegränsningen 70 miles/h på motorvägarna men nu var totalt 8 filer mer att likna vid en parkeringsplats, suck. Efter några timmar i krypfart var jag till slut framme. Checkade in och fick mitt rum, tog bagaget och gick upp. Rummet var cirka 7,6 kvm stort höjdskillnaden på golvet var någon decimeter mellan sängen och dörren, en sträcka på 2 meter! Dessutom var dörrposten ca 180 cm vid gångjärnen och 190 cm på andra sidan...! De har en viss karaktär på hotellen i England. Jag tog en snabbdusch och gick ned för en "Pint of bitter" och för att träffa några andra mustascher. Efter en stund blev vi hungriga och gick och åt. På såna här gamla hotell lever fortfarande mycket av gamla traditioner kvar, så vi fick ta med det vi ville dricka från puben... Konstiga traditioner!? Sedan blev det ytterliggare några öl innan det var dags att gå till sängs. När jag släpat mig upp till mitt lilla rum, satt i nyckeln, som ser ut som något till en stupstock från medeltiden, skruvat och vridit och till slut fått upp dörren höll jag på att skita ner mig... Jag hade fått en sambo. Hade väl inte gjort något om det varit en riktig puma eller något annat vackert. Men en liten, grå och allmänt korkad var inte vad jag såg fram emot att spendera natten med. Det var en duva... Hur den tagit sig in genom en minimal springa i fönstret fattar jag inte, men där var den i alla fall. Om jag höll på att skita på mig när jag öppnade dörren var det inget emot vad fågeljäveln gjorde. Den hade bajat ned allt den kunde, tror jag. Jag gick ner till nattportiern och berättade om min sambo, hans min var obetalbar, något mitt emellan Mr Bean och Prins Charles. Efter bara någon minut kom han tillbaka och ursäktade sig tusen gånger, sedan fick jag ett nytt rum och han hjälpte mig flytta. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur han så snabbt kunde bli av med duvan. Undrar om det blir duva till frukost på fredagen...? Fredagen startade bättre än torsdagen slutade. En rejäl engelsk frukost med den ena rätten flottigare än den andra och inte en duva så långt jag kunde se... Vid 10.25 skulle jag hämta några vänner från Tyskland på Gatwick Airport utanför London. Vid 9-tiden ringde han och sa att flyget var inställt och de istället skulle flyga till Heathrow via Paris, sedan skulle de ta sig till Lewes med tåg. Jag och några andra åker då till Brighton, bl.a. för att kolla in lokaliteterna där VM i skägg & mustasch ska hållas i september. Det vilar ett tungt ansvar på oss i Svenska landslaget, vi ska nämligen tävla från samma scen som ABBA gjorde när de vann Melodifestivalen med Waterloo. Lokalen rymmer 4500 personer... Häftigt! Släng dig i väggen Forum. Vi tog en promenad i det normalt sett jättemysiga Brighton, men eftersom vädret var typiskt engelskt så... Genomblöta gick vi till en pub för att fylla vätskeförrådet från insidan istället. Då ringer vår tyske vän från Paris och berättar att nästa flyg också är inställt... Grattis... På väg tillbaka slinker vi in på BBC's lokalkontor och frågar om vi kan få vara med i radio? Det gick bra, så Hans och Rod får 5 minuter att berätta om VM-tävlingarna. Nöjda med det åker vi tillbaka till Lewes. Där väntar TV och några tidningar på oss. Självklart ville de ha en vacker Svensk med så nu vet hela England vem jag är. Kul! En dusch och sen var det baren som gällde. Efter några pint var det dags för själva årsmötet som inte bjöd på några överraskningar. Efter detta var det trerätters middag som gällde, mitt i förrätten kommer så våra tyska vänner inramlande det tog "bara" 14 timmar att ta sig dit. Lördagen började med en likadan frukost som fredagen, sen skulle vi kolla in Lewes Castle. Som vanligt när det gäller engelska slott var det en både blodig och spännande historia vi fick höra. Efter slottet skulle vi kolla in ett hus där den enda överlevande av Henrik VIII's fruar hade bott, men jag och några till fastnade på en pub, så vi missade alltihop. Väl tillbaka på hotellet ringde jag hustrun som fyllde år, hon blev jätteglad, eftersom jag avstod från att sjunga... På kvällen var det stort kalas, för att fira sextio-åringen. Det var en 5-rätters middag och diverse tal, sedan blev det återigen puben till långt in på natten. Nu är det söndag och morgonen var lite tung, men en flottig frukost hjälpte upp det hela. Vid lunchtid var vi ett gäng som åkte till Copthorn för att träffa några andra vänner. Jag, Bo och Hans åkte i förväg. Jag hade för mig att förra gången vi var där hade jag slagit in Copthorn centrum i GPS'en och på vägen hade vi passerat Copthorn hotel, där vi skulle ses. Jag gjorde likadant den här gången men av någon anledning missade vi hela hotellet och virrade runt i samhället en stund. Nu sitter jag på Heathrow Airport och fick just veta att mitt flyg är försenat, minst en timme. Undrar om jag ska bli värre än tyskarna...?