ÄNTLIGEN! Nu börjar det lossna, i fredags kom det formella bygglovet med posten, så nu kan vi snart köra igång. Ska bli hur kul som helst att få sätta tänderna i detta. När man är som jag, d.v.s. van att vara den som ser till att saker o ting händer. Då är det fruktansvärt frustrerande att inte kunna påverka såna här saker, att behöva vänta på en seg byråkrati, kan ju ge vilken entreprenör som helst magsår. Tänk om det fanns ett politiskt parti för entreprenörer, fan vad vi skulle kunna uträtta mycket, dessutom på halva tiden jämfört de politiker vi får dras med. De du FR....
En kul grej hände häromdagen, jag är ju som de flesta vet inblandad i WBMA (World Beard and Moustache Association). Vår President Mr Bruce Roe borta i USA behövde lite hjälp med översättning till Italienska och frågade mig om hjälp. Jo, det kan jag väl ordna... Har ju inte lärt mig att säga nej på Svenska än mindre på Engelska. Han e-mailade texten, som var ganska kort, jag åkte med den till den enda Italienare jag känner, Adriano på Pizzerian hemma i byn. Började med att köpa en Pizza åt mig och Robin, sedan frågade jag snällt om han kanske kunde.... Jodå, det kunde han. Medan Pizzorna låg i ugnen skrev han den Italienska texten, läste upp den för mina döva öron och gav mig lappen tillbaka. Efter att vi ätit tog jag lappen och skulle renskriva den f.v.b. till USA. Då inser jag att hans artistiska ådra även smittat av sig på hans handstil, det påminde mest om Egyptiska hieroglyfer.... Jag skriver ändå av dem men tycker, utan att kunna ett ord Italienska, att det ser lite konstigt ut. På kvällen dagen efter åker jag tillbaka med svansen mellan benen, laptopen i handen och ber honom korrekturläsa.... Han formligen bubblar av skratt när han läser igenom texten som tidigare handlade om skägg och mustascher, den handlade tydligen om tvättmaskiner numera....... När han slutat hoppa o bubbla fick jag det skrivet direkt i datorn. Tack för det.
Om någon vänlig bloggläsare känner att de skulle kunna hjälpa till med Italienska översättningar skulle både jag och min håriga vänner vara tacksamma. Hör av er.
Tog lite sovmorgon i morse, det var ju skönt. Vid tio-snåret satt jag fortfarande och drack kaffe, läste morgontidningar och hade det ganska bra, nöjd med gårdagen som jag var.
Ida knappt 14 år kommer ner och ska ha lite frukost, säger inte så mycket på tonåringars vis, men tittar som om det var något speciellt. Vad är det? Pappa, är det inte något speciellt idag? Ingen aning? Jag är ledig det är väl lite speciellt! Men Pappa, jag vill ha en stake......! Eeeehhh, va? Vad säger man till en tonårsdotter som har såna krav? Jaaa, fortsätter hon. Det är ju första advent, vi måste ta fram adventsstaken.......
8 kommentarer:
Hej! Jag satt och surfade runt i din blogg som är kul. Men ett inlägg i november 2006 blev jag faktiskt lite fundersam över. Såhär skrev du: "Såg, läste och hörde idag att han som slog ihjäl taxichauffören i Kungsör fick ett strängare straff av Hovrätten. Kan inte vara mer än rätt tycker jag, nästan så fyra år ändå är i underkant för något sådant. Killen har gått i skolan tillsammans med min grabb, så jag vet mycket väl vem han är, var ett rötägg redan då. Kan lätt tänka mig hur föräldrarna mår, stackarna."
Stackars föräldrarna...? Jag undrar hur du och gemene man ser på detta med en ung man som kan slå ihjäl en person sådär bara. Har vi, i dagens samhälle, helt tappat fokus. Tror de flesta att vem som helst kan göra en sån sak. Lycklig barndom, kärleksfulla föräldrar, och så pang - så slår ens barn bara ihjäl någon? Det är ju inte så det fungerar här i livet...
Anonym, jag hänger inte riktigt med i din frågestälning men det var väl just din frågeställning jag besvarsde. Jag vet ju dessutom vilka föräldrarna är och mamman är ett sorgligt kapitel. Inte tror väl någon att ens barn ska göra något sådant? Men ändå händer det i de bästa familjer. Se bara vad som hände på Kungsholmen.
Jo fast varför skriva "stackars föräldrar"? Om de inte tagit hand om sin son på ett bra sätt så är det väl synd om sonen också...? Inte blir man väl en mördare om man haft det bra? Och om mamman var dett sorgligt kapitetel - var fanns då pappan?
Det var väl inte en så komlicerad frågeställning?
oj, skrev för snabbt. Många stavfel. Cornelia heter jag förresten :-)
Hej Cornelia, pappan har så vitt jag vet gjort så gott han kunnat, de skiljde sig när pojken var liten, och pappan fick vårdnaden. Men mamman hade naturligtvis umgängesrätt. Kanske generna spelar in?
Nja, har svårt att tro att generna gör att man blir en "mördare"... Vi vet inget om vad som händer inom hemmest 4 väggar och åtminstone jag har svårt att tro på förklaringen att ett barn som blivit väl omhändertaget och kärleksfullt behandlad av åtminstone en förälder blir en "mördare"... Jag kan aldrig tycka synd om varken förövaren eller föräldrarna i såna här lägen, det är synd om offret och offrets familj. Till att pojken blev som han blev finns nog en förklaring som varken du eller jag någonsin kommer att få veta. Det gör det därmed inte acceptabelt att han gjorde det han gjorde... //Cornelia
Cornelia, du har vissa poänger. Man jag undrar om du själv har barn. Tror inte man förstår problematiken förrän man själv är förälder.
Jopp, jag har två stycken faktiskt :-)./Cornelia
Skicka en kommentar