Mer flygOtur

Efter en härlig helg med mustaschvännerna, där det under torsdag och fredag var härligt vårväder med 17-18 grader blev det lördag och svinkallt. Men ändå klart och fint, på lördagen skulle vi egentligen varit på studiebesök på Shepheard Neame Brewery, men av olika anledningar kunde de inte ta emot oss, istället tog vi The Romney, Hythe & Dymchurch Railway till Dungeness. Det var en mycket speciell resa i ett tåg som var 1/3 av storleken på ett vanligt tåg. Helt fantastiskt faktiskt, in i minsta detalj var lok och vagnar skalenliga, det var inte helt enkelt att ta sig in i vagnarna men väl där gick det fint. Just vårt tåg drogs av ett ånglok, men det fanns diesellok också. Läs mer på http://www.rhdr.org.uk/rhdr/home_flash.html. Men nu var det söndag och dags att åka hemåt, min kompis Bo från Trelleborg skulle med ett tåg vid 14.20 medan mitt inte skulle lyfta förrän kl.18,40. Jag tog det lugnt och körde från Hythe strax efter kl.15, nu hade det börjat snöa(!), detta i en del av landet där det växer palmer vilt...... Det blev värre och värre vartefter jag närmade mig Gatwick Airport, men det var på plus-sidan så det smälte i stort sett direkt, och var nog aldrig mer än någon centimeter i "plogvallarna". När jag kom fram till flygplatsen var det fruktansvärt rörigt, dessutom höll de på att bygga om, så jag hade svårt att hitta till hyrbilsåterlämningen. Väl där var det så mycket folk så jag såg inga skyltar, men gick dit det var mest folk. Kom in i terminalen och såg skyltar med Departure, när jag kom till våningen för Check-In var det värre än en myrstack med folk överallt, jag tittade på skärmarna som visar flighter, tider och incheckningsdiskar men mitt flyg fanns inte med, faktiskt ingen Sterlingflight fanns med. Jag kände mig lätt förvirrad men hittade till sist en tavla som visade vilka flyg som gick från vilken terminal. Självklart var jag på fel terminal. Hittade skyltar som ledde till nästa terminal, följde skyltarna ner en våning och fick syn på skyltar med Check-In, tog rulltrappan och började leta efter en Sterling-disk. Hittade ingen den här gången heller, när jag tråcklade mig mellan allt folk och tagit mig till andra änden av hallen insåg jag att jag var tillbaka där jag började, på fel terminal....... Gjorde ett nytt försök och kom till slut till rätt terminal, här var det om möjligt ännu värre. Tittade på skärmarna men något Stockholmsflyg syntes inte till, faktum var att den senaste flightens tid var kl.16....? Nu började jag bli orolig. Då fick jag syn på Sterlings flight till Köpenhamn som kompisen Bo skulle åka med. Tänkte att Stockholmsflyget checkas säkert in på samma ställe, och mycket riktigt. Incheckning gick ganska fort och jag tog mig mot Security, där var det Stureplansdörrvaktarkollegor som såg ut att bara släppa in dem som var mest hippa, eller nåt. Jag närmade mig med bävan men blev insläppt efter att de kollat mitt boardingkort. Kom igenom Security och hamnade i en ännu värre myrstack, nu var det inte bara trångt syret verkade också vara på upphällningen, fortfarande syntes inget på skärmarna och jag drog mig mot informationsdisken, där var myrstacken om möjligt ännu värre och att ta sig fram för att ställa en fråga verkade alldeles omöjligt. Just då var det någon som skrek i högtaleriet att alla Easy Jet-flighter var minst två timmar försenade och att man inte behövde fråga något tidigare än en timme efter ordinarie tid..... Då förstod jag att även mitt flyg var försenat, som vanligt alltså, bara att gilla läget. Jag gick till Whiskyaffären för att kolla läget, medan jag stod där är det någon som klappar mig på axeln, det är Bo som borde åkt för fyra timmar sedan..... Medan vi står där kommer äntligen Boarding upp på skärmen för hans flyg, och han fick åka hemåt. Nu försökte jag hitta någonstans att sitta, men allt var överfyllt, till slut hittade jag ett ståbord vid en bar, alltid något. Jag köpte en svindyr fika, och ställde in mig på att vänta. Då kommer nästa klappp på axeln, det var en familj från Stockholm som kände igen mig som svensk och undrade om jag skulle till Stockholm? Det slutade med att vi gjorde sällskap och hjälpte till att passa varandras bagage och springa till baren för påfyllning, jag blev bästkompis med deras lilla 3åring, Amanda, underbart charmig liten tjej. När vi stått där och snackat skit några timmar tycker jag mig höra ordet Stockholm och något om 22 i högtaleriet, det står fortfarande inget på skärmarna men vi drar oss till Gate 22 och mycket riktigt nu var det Boarding. Det var ett himla jagande innan alla kommit ombord, eftersom det inte stod något på skärmarna och det inte är helt enkelt att höra vad som sägs i utropen. Halv två på natten rullade jag upp på gården och halv sex rullade jag ut från densamma, det blev en kort natt.... Tänk vad lite snö kan ställa till med....