10 minuter.....

Det har varit några stressiga dagar, men ändå kul. De försvunna pärmarna har slutat gäcka mig, nu är det istället försvunna, eller tillkomna transaktioner i bokföringsprogrammet. I morse kom revisor´n förbi och såg allmänt förbryllad ut. Det visade sig att när man skrev ut en balansrapport var det inte samma summor som i huvudboken....!!!??? Mycket underligt, men vi körde ett reparationsprogram och vips, så såg det mer rätt ut, undrar om det inte var enklare förr, när man skrev för hand i en Dagbok.

I helgen var jag i Malmö, hade en Whiskyprovning. Som vanligt var vi hemma hos Gittan och Christer, de är ett underbart värdpar, glada och gästfria. Gittan och dotter Carro hade dagen till ära klätt sig i skotskrutigt, mycket trevligt....
Men vägen dit var inte helt enkel, när jag berättade att jag skulle till Malmö frågade en kompis om jag inte kunde ta med en bil dit, han hade sålt den till en snubbe men de hade inte löst transporten av den, den hade nämligen vaken motor, växellåda, skärmar eller motorhuv monterade. Det var en Cadillac Eldorado från 1969 eller så. Snäll som jag är sa jag javisst. Kompisen kom och hämtade vår biltransport och kom sen tillbaka med Cadillacen lastad, nu kom bekymmer 1, det var ju ingen liten bil, den var en bra bit längre än flaket, även om hjulen inte satt längre från varann än på vilken Volvo som helst, men eftersom den saknade mycket delar fram blev det en viss förskjutning i lasten, den största delen av tyngden var bakom bakhjulen, vilket gav en minst sagt spännande väghållning i lastbilen.... Nåja, efter sådär en 6 timmar rullar jag in i Malmö, den nyblivna Cadillacägaren väntade mig vid garaget han lyckats hyra. Garaget var en gammak fabrikslokal där man hyrde ett antal kvadratmeter för att meka med bilen. Han såg inte ut att vara någon aspirant på Nobelpriset, men jag skulle ju ändå bara lämna bilen. Jaha, hej, nu är jag här. Var ska jag lasta av bilen? Ööhhhahh, kan du backa in mot garaget? Kan jag väl, men porten är inte den största..... Jag backade till, lyckades parkera mitt i dörrhålet som inte var många centimeter större än bilen, ut med ramperna och började vincha ner, nu kom problem 2... Eftersom den var så lätt i fram, och har stora överhäng fastnade vi halvvägs ner när bakkofångaren slog i backen.... Den nyblivna Cadillacägaren såg bara ut som en fågelholk och gjorde inga försök att hjälpa till, det var ju ändå hans bil... Jag vinchade upp en bit, letade fram några träbitar som jag la under bakhjulen och nu gick det bättre. Lyckades pricka in bilen så den i alla fall stod innanför dörren. Nu skulle den in i sitt bås. Ett bås som kanske inte var mindre än bilen, men nära på... Problem 3. Dessutom var det en alldeles för trång väg för att vi skulle kunna knuffa in den utan styrning på bakhjulen. Den nyblivna Cadillacägaren visade inga större ambitioner att hjälpa till utan tycktes ta för givet att jag skulle lösa allt. Jag kände det som att skulle jag lämna honom där skulle hans garagegrannar strypa honom om han inte fick undan bilen, så det var lika bra att hjälpa till. Jag undrade om han hade en garagedomkraft som vi kunde lyfta bakdelen med och på så sätt få möjlighet att svänga bilen runt sin egen axel. Nu sken han upp och sa något om att han hade en ny fin. Han dök ner i en plastkasse(!) vid mekarbåset och fiskade upp en liten tanig bensinmacksdomkraft...... Nu var jag nära att säga vad jag tyckte men log istället lite och förklarade snällt att det var en 6 meters Cadillac vi skulle flytta på, inte en moped.... Jag travade bort till en kille längre ner i lokalen, en kille som hade den goda smaken att hålla på med renoveringen av en Jaguar. Han hade såklart en riktigt garagedomkraft, med hjälp av den och Jaguarrenoveringsmänniskan själv så trixade vi in Cadillacen och jag smet iväg så snart jag kunde. Annars hade jag nog varit kvar än och skruvat ihop hans bil.... Undrar om han någonsin kommer att få ihop bilen??

I måndags var en stor dag, i alla fall om man heter Ida och ska iväg på sin första prao, hon satsar på att bli veterinär (är det samma som jurist?) så en prao på en djuraffär var ju klockrent. Det var Zoobutiken i Arboga som var prao-plats och jag skulle skjutsa dit henne till kl.09.30. Men vi glömde ta hänsyn till Murphys lag, för strax föra kl.9 ringde telefonen, det var en kund i Eskilstuna som behövde två bilar direkt. Ojoj, vad göra, försökte hitta någon av de stora barnen ifall de kunde skjutsa lillsyrran, men icke. Det slutade med att vi lastade två bilar, och drog till Eskilstuna, lämnade bilarna och skjutsade Ida till Arboga, hon blev en dryg timme sen, men alla hade förståelse för vårt dilemma så det gick bra.


Igår var det dags för en mentorsträff i mentorsprogrammet som Köpings Kommun och Företagarna dragit igång, det var en jättekul träff som avslutades med en matbit på Bishops Inn. Jag var tvungen att bryta upp vid 20.30-tiden för jag skulle leverera ytterligare en bil till Eskilstuna, for till jobbet och skulle lasta den på transporten, då var mina arbetshandskar borta. Nåja, kall och skitig lastade jag och drog iväg. Ville gärna hem så jag stressade på ganska duktigt, snöandet tilltog och när jag var på andra sidan Kungsör var det lika halt som på en Bandyplan. Lugnade mig lite men stod ändå på skapligt, i backarna blinkade lampan som varnar för hjulspinn, trots att jag körde på hög växel och gasade försiktigt. Nåja, jag hade ju ände en 1600 kg på flaket. Kom fram till målet i alla fall, lastade av bilen medan snöandet tilltog alltmer. Klockan var omkring 21.30 när jag styrde bilen hemåt, kom ut på E20 men ack så halt det var nu, t.o.m. med bilen olastad blinkade antispinnlampan vid minsta motlut. När jag kom till rastplatsen vid Råbyhed såg jag på håll en bil som stod med varningsblinkersen på, jag släppte av och lyfte blicken då ser jag att det är stopp i trafiken lite längre fram. Stannar, pratar med killen i bilen framför, han säger att det är en långtradare som trillat ikull långre bort, och blockerar hela vägen. Hmmppff, vajerräcken är nog bra men inte när man helst skulle vända och ta en annan väg hem. Sitter och lurar en stund medan köerna bara blir längre och längre, plockar upp mobilen och lägger en patiens, filosoferar lite, lyssnar på radions trafikrapport som berättar om vår olycka och tydligen en på andra sidan sjön också, vid Västerås, spelar ytterliggare en patiens... Nu har det gått två timmar och jag är trött på att sitta och glo in i långtradare en bit framför mig..... Hoppar ur och börjar gå framåt, kanske man får se något annat. Stannar vid långtradaren framför och pratar en stund med chauffören, han har lika tråkigt som jag. Vi surrar en stund och börjar promenera tillsammans, när vi kommer en bit fram ser vi att det sitter plaströr på ett ställe, istället för vajerräcke, det visade sig att de var löstagbara, vi rycker loss några och nu kan mindre bilar smita igenom och förhoppningsvis också jag, på väg tillbaka till bilen är det en liten tant i en liten Opel Corsa som tjoar lite, det visar sig att hon kände igen mig, och undrade om jag visste något. Jag förklarade om hålet i räcket och sa att man kan åka via Tumbo, hon såg så bekymrad ut så jag sa åt henne att haka på mig. Nu hade det gått nästan 3 timmar och medan jag smög närmare hålet såg jag att tanten svängde ut bakom mig. Väl vid hålet visade det sig att min hjulbas var för lång, en del av vajerräcket, där den var fäst i marken, hamnade under min bil och nu stod framhjulen i friheten medan bakhjulen satt fast på fel sida om räcket, men jag var både trött och hungrig och gasade lite mer, studsade över och satte fart mot Västeråsavfarten. Halkade runt rondellen vid motorbanan och körde mot Tumbo, tanten var bakom. Halkade och sladdade vidare tillbaka mot E20 och förhoppningsvis skulle komma ut efter olyckan, när jag väl når fram, ser jag att långtradaren är bärgad och att trafiken släppts på..... Hade jag bara stått kvar 10 minuter till.....