Behövande...

Nu sitter jag på StockholmVasteras Airport, vilket konstigt namn. Incheckningen gick bra men paret före mig var lite roliga. Tror det var första gången de flög. De hade en resväska, varsin kabinväska och tjejen hade dessutom handväska. Oj vilka bekymmer de hade. Kan jag ta både handväskan och kabinväskan? Tänk om vi måste checka in kabinväskorna, vi har ju inga namnlappar, o.s.v. Det var ett under att de inte svimmade före incheckningen. När jag gick till säkerhetskontrollen irrade de fortfarande runt och visste inte vart de skulle gå. Det blev ju en roande start på dagen...
Då var man ombord på planet, konstigt men det är samma visa varje gång man ska ombord. Ingen panik, alla på en gång. Förstår inte folk att det finns plats åt alla och planet lyfter inte förrän alla är ombord. Själv tog jag det lugnt, gick ombord bland de sista, och fick sitta vid mittgången längst fram. Varför ska man stressa? Stress ger ju bara magsår eller nåt... Malaria kanske....? Plötsligt tänds "fasten seat belts"-lampan och flygvärdinnorna ropar ut att alla måste sätta sig genast. När alla satt sig öppnas dörren till cockpit, ut kommer chauffören, glider in på muggen, kommer ut från densamma, går tillbaka till cockpit och släcker lampan. Den killen har makt! Har i alla fall haft trevligt resesällskap. Suttit med två killar från Lövsta Bruks Hembrygdsförening, verkar vara en jättetrevlig förening. De hade mycket tips om vissa brygder.
Efter sju sorger och ett antal bedrövelser är jag äntligen på hotellet. GPS är nog bra men man måste programmera rätt. Jag slog in adressen och fick en varning om betalvägar. Naturligtvis slog jag fel och bad apparaten skippa betalvägar, det slutade med en omväg genom London på ca 4 mil, sedan visade den förbi alla skyltar som visade Canterbury, men jag följde anvisningarna. När den visade att vi var framme, var vi i fel ände av rätt väg. Vägen var ca 3 mil lång och hotellet låg naturligtvis i andra änden. Nu ska jag duscha, gå till puben och beställa en pint. Den behövs...