Åhh vilka veckor. De går så fort nu för tiden så jag vet inte hur jag ska hinna med? Telefonen ringer ideligen, fullt krig med OKQ8, kollegor som är oroliga, personal som ska fråga om det ena eller andra, barn som ska hämtas, bilar levereras, whiskyprovning, förberedelser inför Cruisingen, möten, trasiga hyrbilar att hämta i Stockholm och Mora, bevaka whiskyauktioner, sova… PUST! Mitt i alltihop trodde jag dessutom att jag låg bra till med tiden, men då hade klockjäveln gått sönder så jag visste inte vad hon var…? Man kan bli tokig för mindre… Gick inte veckor saktare förr? Säkert GP’s fel! Det finns ju i alla fall ljuspunkter, när man väl fått ihop presentationerna till whiskyprovningarna och får hålla provningen på riktigt då känns det bara bra. Provningarna på Ögir är bara så roliga. Kul och frågvissa gäster som verkligen tycks njuta av stunden. I morgon ska jag dessutom hålla en provning för LRF norr om Köping, jättekul.
Förresten är det inte bara veckorna som går fort, igår satt jag på kontoret när jag hörde ”Hej, Pappa”, det var Ccilia 10 år som kom med en kompis. Fan, det var inte länge sedan man bytte blöjor på ungen o nu kommer hon till stan för egen maskin. Betyder det att man blivit äldre? Eller är det bara barnen som växer upp? Är det kanske som med hundår där hunden blir sju år äldre på ett människoår? Det går kanske 10 barnaår på ett vuxet…? Nu kom sonen hem från lumpen, han är 20 år, men blöjbytena känns inte speciellt avlägsna där heller. Hur kan alla bli äldre runt omkring en?
Jag kom att tänka på en händelse för några år sedan, jag stod och pratade med en kund, han tillhör inte direkt intelligensreserven, vi pratade just om ungar som blir äldre och jag skulle skämta till det med att ungarna växer upp men jag tycks inte bli något äldre. Då tittade han mycket allvarligt på mig och sa lite stammande; Men, men har du inte sett dig i spegeln på länge….? Jaaa, vart tar tiden vägen….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar