Det finns brott, och så finns det brott. Själv har jag armbrott. Många tycker synd om mig, men det verkar inte vara för att jag brutit armen och den är jättesvullen. Nä, de flesta verkar ha mer bekymmer om att jag inte kan åka hoj på ett tag. Också ett sätt att visa omtanke. Det år å andra sidan inte bara negativt att vara enarmad. Min hustru var tvungen att hjälpa mig i duschen. Mycket trevligt, det var ett tag sedan. Barnen bär fram allt jag ber om. Folk öppnar dörrarna. Frågar om jag behöver en hand, o.s.v. Dessutom har jag räknat ut att konvalecensen när det gäller städning, diskning och annat är uppemot 3 år. Rätt skönt faktiskt.
Sen finns det andra brott. Kriminella sådana. Igår var ljushuvudet jag bloggade om i min allra första blogg tillbaka och försökte på samma sätt ta sig in på tobakslagret. Lika bra bilder den här gången, och lika misslyckat. Hur enveten kan man vara...?
Nästa misslyckade brott var vid 18-tiden i kväll. En välkänd typ satt i en bil utanför medan kompisen var inne o handlade. Medan Monica servade kompisen passade han på att sticka ut armen genom rutan och sno åt sig en engångsgrill. Syntes klart o tydligt på övervakningskameran. Jag ringde Polisen, talade om vad som hänt, och vem som gjort det. De blev riktigt glada, de ville ha så mycket som möjligt på den här killen. Efter bara några minuter stod på mitt kontor och kollade på gärningen. Ytterligare någon timme senare ringer de och berättar att han erkänt. Tagen på bar gärning när han och polarna satt och grillade. Maten hade de "köpt" på Willys och tändvätskan på grannmacken. Undrar om de tror på tomten också...
Nästa brott är kanske inte ett brott...eller jo....men konstigt är det. Har en polare som suttit häktad ända sedan 28 januari, de första femtio dagarna med restriktioner. Utan att han egentligen begått något brott.... Även om domstolen tyckte annorlunda. Efter en del strul i förhållandet bad han damen i fråga att flytta, vilket hon gjorde under vissa protester. När han sedan i frid o fröjd satt och tittade på tv ihop med sonen, knackar det på dörren. Utanför står två poliser och undrar om han vill följa med till Västerås på förhör. Intet ont anande följer han med, i tron att det gäller en anmälan han själv gjort tidigare. Det visar sig att damen i fråga har anmält honom för grov kvinnofridskränkning. Han blir anhållen, sedermera häktad med restriktioner. I Tingsrätten vill ordföranden, som är den enda juristen i sammanhanget, fria, medan nämndemännen som är politiskt tillsatta lekmän vill fälla. Han fick 1,5 år på kåken för att damen hittat på en historia det inte fanns ett enda bevis för. Man måste ju undra om inte en jurists överväganden borde väga tyngre än lekmännens? Under tiden vill damen ha tillträde till huset för att hämta sina prylar. De bestämmer med försvararen att ses då och då för att bli insläppta. När försvararen kommer dit är huset redan tömt, utan åverkan och ingen "försmådd" dam som väntar. Hon har alltså i sin tut gjort sig skyldig till hemfridsbrott eller olaga intrång eller så. Men min polare får fortsätta sitta i häkte i väntan på att komma till Hovrätten. Ska det verkligen behöva gå till på det viset? När killar som de ovanstående kan gå fria? Vi behöver mer poliser, med större resurser till utredningar. De du GP....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar