Jag har blivit adopterad…. Av en katt…..!? I morse kom jag glad i hågen till jobbet, men när jag klev in på kontoret höll jag på att få en hjärtsnörp….! I min stol låg en katt! Den hade promenerat in i natt, tagit mitt kontor i besittning och tydligen bestämt sig för att han bodde där… Det var en jättefin kisse, så fort jag satt mig hoppade den upp i mitt knä och började spinna. Vi bekantade oss med varann en stund, sedan blev den lika trogen som hunden därhemma, så fort jag reste mig och gick, tassade den efter. Rätt mysigt faktiskt. Men vad gör man nu? Först ringde jag länsman, men de hade inga uppgifter om en saknad kisse. Sedan ringde jag Kattjouren, samma besked där… Vad gör man nu? Nu tog vi ut den, var säker lite nödig, och kanske hittar hem sedan. Det tog inte två minuter så kom den tassande igen…!? Nåja, lite mat måste han ju få i alla fall, fram med en burk Whiskas. Nu var vi världens kompisar. På eftermiddagen kom dottern och ville jag skulle passa hennes hund, mitt barnbarn. Det gick ju så bra…. Snacka om hundliv. Jag tog med vovven och gjorde några ärenden, sedan fick hon tillbaks honom. Nu sitter jag med en katt på kontoret som vägrar gå hem, ingen vet vems det är, och jag tänker snart gå hem. Hemma finns redan tre utekatter och en Schäfer. Vad göra? Om någon känner igen kissen kan ni väl höra av er.
tisdag, september 18, 2007
Det vete katten....? Eller ett hundliv...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Den är ju rätt lik en katt som var efterlyst i magazin24.se för några månader sen.
Hur gick de med katten
Anonym, det går sådär med katten. Just nu är den hos min dotter, men hon ska ta den till vetrinären för att kolla om den är cippad.
Lämnade i veckan ett röstmedelande om min saknade katt till kattvännerna och idag kom det glada åter samtalet om att ni antagligen hade min katt...
ringde upp er och fick telefonnummret till Anna och mycket riktigt så var det min enormt saknade lilla Ruben Rubin!
Jag vart så glad att tårarna bara rann. Hade nästan börjat ge upp hoppet.
Jag är så glad att det finns godhjärtade människor som Ni. Inte alla som tar sig an vilsna små katter. Vet inte hur jag och barnen ska kunna tacka er. Tack Tack Tack för att ni var så snälla mot Ruben och för att ni lyft en stor sten ur mitt hjärta!!
P.s på Måndag blir det kastrering och öronmärkning för älsklingen!
Va kul Angelica att kissen kom till rätta. :-)
Vilken tur Dan att du är djurvän och brydde dig om det lilla livet. Tack vare dig så hittade han hem igen. Skulle något liknande hända så har vi på Kattvännerna (f d Kattjouren) en chipavläsare, så man behöver inte åka till veterinär för att kolla katten.
Marie - Kattvännerna
Skicka en kommentar