Hoppade ur sängen glad i hågen, laddad för några dagar i o runt Irland. Hoppade in duschen, rakade mig o fixad mustaschen. Det kändes som en bra början på några dagars ledighet. Nu muttrade Robin om att jag tog tid på mig, men ska man försöka bli vacker så... En god frukost senare så var vi på väg till Västerås flygplats. Allt gick bra, hittade en parkering jättenära, när vi kom in öppnade de en incheckning precis, så vi behövde inte köa. Jag lämnade våra pass och vips fick jag mitt tillbaka, sedan började det... Robin, ditt pass har gått ut! Jaha, godnatt! Vad gör man nu? Jag försökte med lite säljsnack, men icke. Åsa i incheckningen var omutbar. Hon beklagade att det var söndag och polisen var ledig, så något rosa pass gick inte att ordna. Jag var ju incheckad så jag skulle ju i alla fall komma med. Vi gick till kassan och frågade men det enda förslag hon kunde komma med var att boka om Robin till nästa dag och jag skulle då få hämta honom på flygplatsen. Jag gav honom bilnyckeln och beklagade, men vi skulle ju ses imorgon. Nu var de en knapp timme till flyget skulle gå och jag funderade lite. Sedan ringde jag polisen, tur i oturen att man är lite känd, när han fick klart för sig vem jag var och vår situation ringde han in en kollega som kunde hjälpa till. Nu var det stressigt värre. Det stod en taxi utanför och Robin gick ut till den för att snabbt komma till polisstationen. Jag tittar efter honom och börjar gå mot säkerhetskontrollen. Men varför hoppar han inte in i bilen? Jag vänder och går ut. Det visar sig vara en Stockholmstaxi och han hade ingen aning om var polisen bodde. Nu var goda råd dyra, jag ringde Västerås taxi, förklarde hur bråttom det var och bad dem snabba sig. Nu var det 45 minuter till incheckningen skulle stänga och jag knallade in till säkerhetskontrollen. Väl inne, en kvart senare, ringer telefonen, det var taxin, han hade åkt till en annan adress, alltså stod Robin kvar utanför. Nu var det bara 20-25 minuter kvar, jag var inställd på att vara själv första dygnet. När jag ser att de börjar stänga incheckningen provar jag att ringa Robin, tänkte att jag kanske kan tala piloten tillrätta eller nåt. Robin svarar, hej, hur går det? Jo, jag är precis utanför! Oj! Jag tittar mot incheckningen och ser hur de börjar vifta o vinka, och där kommer han. 1400.- spänn fattigare men med ett rosa pass glider han in och vi kommer precis med på flyget. Just nu sitter vi på flyget och skrattar åt det hela. Där blev Robin några pengar fattigare men en erfarenhet rikare.
Så var vi på plats i Dublin. Efter att vi landat och fått hyrbilen drog vi ut på vischan för att hitta en pub där vi kunde få en lunch. Efter någon timme hittade vi ett ställe, det blev Roasted Lamb och en Guiness, så klart. Medan vi sitter där plingar telefonen till, det är ett sms från den där Dara, jag bloggade om häromdagen. Jag trodde i min enfald att det var en ung kvinna som behövde hjälp att övertyga pojkvännen. Jag hade bara ett rätt... Det var visserligen en pojkvän som skulle övertygas. Men Dara var en kille... Imorgon ska vi ses över några öl. Kan bli en intressant kväll. När vi var på inrull till Dublin hamnade vi bakom en Hyundai Athos, i bakrutan stod att den kom från Köping... Kolla bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar