Varma rekommendationer

Jag fattar inte att veckorna kan gå så fort. Det är bara en vecka sedan Ida dribblade om att hon ville ha en stake och trodde det var första advent. Nu är det nästan första advent… Veckan har varit omtumlande på flera sätt, brorsan har åkt in på sjukan med trasig pump, och jag har fått många av pusselbitarna i mitt byggprojekt att falla på plats, mitt i alltihop fick jag en DVD där en gammal bekant fört över gamla Super-8 filmer till DVD, Jag var en riktigt söt bebis enligt mina döttrar. Föräldrar tycker väl alltid att just deras barn är sötast, men tycker barn att deras föräldrar som barn är……?

I torsdags spelade jag in en julhälsning till Magazin24´s julkalender, ni som är trogna bloggläsare vet ju att jag tycker om och respekterar de flesta människor men det finns några jag har svårare för, vissa politiker t.ex. De fick ingen hälsning, men alla andra är välkomna att klicka på ”min” ruta den 3 december.

Igår gjorde jag både en samhällsinsats och något jag själv tyckte var kul, tur man kan kombinera detta. Jag var och träffade ett antal elever på Scheeleskolan, det är väl vida känt att det är en del på problem på skolan, i alla fall är det ju vad man hört ryktesvägen. Men det gäng jag träffade var faktiskt intresserade av vad jag hade att berätta om det liv de ska ta klivet in i snart, vuxenlivet. Jag hade en bitvis rolig dialog med dem och några elever var riktigt pratsamma, de hade drömmar om livet och jag försökte förklara hur de måste skapa någon form av handlingsplaner för att komma framåt och nå sina mål. Jag delgav dem min egen livsfilosofi, Var snäll! Livet blir mycket enklare då, och vi bytte e-mail-adresser med varandra ska bli kul att följa upp dem. Kanske man kan göra lite nytta bara genom att finnas som en vuxen övertrycksventil när det blir jobbigt.

Jag har dessutom fått en ny vän, en alldeles sagolik sådan. Efter förra helgens jury-arbete angående VM i Maltwhisky där jag s.a.s. stiftade en ny bekantskap har bekantskapen utvecklats till en vänskap på gränsen till förälskelse. Objektet för mina känslor är bara 16 år men har en kropp som är något av det fylligaste jag träffat på, rund och mjuk men samtidigt stadig och stark, doftar gudomligt med en fräschör jag inte känt på länge, att sedan låta tungan få del av dessa fantastiska smaker är som nektar för gudar. Att sedan luta sig bakåt, blunda och känna eftersmakens sötma fylla en är en känsla svår att beskriva i ord. Objektet heter Mortlach och är en Whisky från Speyside i Skottland, kan varmt rekommenderas.