Måndag....

Hå ja ja måndag igen. Tvätthallsportreparatören kom efter mycket om och men på förmiddagen, stängde av tvätten en lång stund, bankade, bunkade och slog. Såg ut som om han arbetade. Medan jag var upp på stan en sväng hade han stuckit och talat om för tjejerna att nu kan ni tvätta igen. Porteländet gick väl i 20 minuter, sedan var det stopp igen. När jag försökte ringa reparatören igen fick jag veta att han bara jobbade halvtid och inte skulle vara tillbaka förrän imorgon. Undrar om de vill ha kvar serviceavtalet?

Det var lite måndag över hela helgen. Hade fixat en svit med jacuzzi och hela tjillevippen på Reisen i Fjollträsk, middag och show på Hamburger Börs, sen skulle det bli åka av. Trodde jag… När jag vaknade i lördags hade jag feber och ont i halsen. Jag är sjuk ungefär vart annat eller vart tredje år, så varför just nu!!??

Vet inte om det räknas som tröst när andra har som h..te som en själv. Men det står ett släp från Preem i Hovmantorp vid Hans Persson Bil’s parkering. När jag sett det några dagar ringde jag och frågade om de saknade ett släp med nummer si o så? Jodå, det var uthyrt men kunden verkade inte ha ambitionen att komma tillbaka. Kul för dem, åka 90 mil t.o.r. för att hämta en kärra. Jag berättade om mina resor med framför allt hyrbilar. Då tyckte de att deras problem inte var så stora… Allt är ju relativt. Kul bransch.

På tal om detta så var det en måndag förra hösten. Vi saknade en hyrbil sedan några veckor, kunden hade inte hörts av och inga telefoner fungerade, släkten vill inte veta av hyresmannen och… ja helt enkelt ett jobbigt fall. Men en dag ringde telefonen, det var en glad Norsk gutt (varför låter alla norrmän så glada?). Han ringde och undrade varför vår hyrbil stod på hans parkering vid Fiskuniversitetet, tyckte jag han sa. Den hade tydligen stått där länge och han var lite bekymrad eftersom han inte fick plats. Jodå, det var den försvunna bilen. Jag ringde Politin i Oslo som var väldigt hjälpsam, åkte ut till bilen och säkrade den, fixade bärgning, ringde tillbaka och gav mig telefonnumret till bärgaren. Jag ringde dit, fick allt bekräftat och åkte dagen efter med ett släp för att hämta bilen. Nycklarna var borta så jag tog reservnyckeln. Efter mycket letande och felkörande kom jag fram till bärgaren. Hittade min bil och det fanns inte en rak plåtbit på bilen. Den såg ut som om någon försökt köra genom ett grindhåll som var en decimeter smalare än bilen. Kul. Näväl, lastade på bilen och rullade hemåt. Väl hemma ringde jag försäkringsbolaget och förklarade vad jag visste om händelseförloppet. Ojdå, vet du inte vad som hänt och vet du inte ens ven som körde! Ja då kan vi inte betala ut någon ersättning. Hmph. Vad göra? Vi snyggade till bilen så gott vi kunde och fortsatte hyra ut den. Lite billigare den här gången. Vem vill betala för att åka i ett vrak. Men tro det eller ej. I första halkan i november lyckas en kund sätt bilen i vajerräckena mellan Köping o Västerås. Det blev både nya plåtar och ny lack. Snacka om tur i oturen…. Förresten så klarade sig kunden utan några skador. Jag bjussade t.o.m. på halva självrisken.