Gåtans lösning

OJ, vilken fest det var igår. 120 förvuxna 16-åringar som firade att vi slutade skolan för 30 år sedan. Förberedelserna har tagit lite tid, men det var det värt när man såg hur kul alla hade. Jag hade bl.a. tillverkat bildspelet med 309 bilder som rullade under kvällen, så jag hade ju sett hur alla såg ut, då. Jag var duktigt spänd på att se hur alla såg ut idag. Rent generellt kan man säga att vi killar utvecklat en viss pondus och blivit allmänt äldre, medan tjejerna bara blivit vackrare med åren, faktiskt redan före första ölen... När jag började plocka fram mina egna bilder från den tiden så saknades min egen nuna på klassfotot från nian. Nu kändes det inte som någon större förlust, men jag undrade vem som fått den, det var en gåta. Alla andra var med, men min bild var urklippt. Det som förvånade mig lite var att så många man hälsade på undrade hur det var med armen? Vadå, jag hade ju både långärmad skjorta och kavaj..? Hur kunde de se, eller veta? Till slut var jag tvungen att fråga. Ja, men du har ju skrivit om det i bloggen. Det verkar som om alla läser vad jag skriver. JÄTTEKUL!! Hej på er allihop... Kvällen rullade på, Shamrocks spelade riktigt härlig partymusik och humöret var på topp, Ögirs Whiskybar går ju inte av för hackor så det blev några vändor dit, och en hel del förklarande av olika sorter, hur och varför. Kul att som många tjejer var intresserade. Några försökte få upp mig att dansa, men det gick inte så bra. Kan inte påstå att det någonsin har roat mig, även om jag gillar att stampa takten till bra musik. Vi satt klassvis och många blev kvar med sina klasser, själv lider jag ju av en viss social uttryckslusta så jag gled runt lite, pratade och skålade med både gamla o nya vänner. Efter en stund blev jag sittande och prata med mitt, på den tiden, mycket hemliga föremål för mina tonårsstinna hormonuttryck. D.v.s. Tjejen med stort T som jag var så kär i men inte vågade berättade det för. Som alla andra tyckte hon att vi hade en kanonfest, vi kom att prata om dåtiden och jag berättade om alla bilder jag gått igenom, men också att min egen bild saknades. Då säger hon, men den bilden har ju jag... Tack Eva, där fick gåtan sin lösning.... Men vad kom det sig att du fick bilden? Vi hade väl inget ihop, annat än i min fantasi? Nej, jag minns inte heller, men vi var väl lite kära i varann. Aj f..n, tänk om man förstått det för trettio år sedan....