Ett gott slut.............trots allt...

2008 har ju i mångt och mycket varit ett riktigt skitår, för företagets del har det mest bara varit motgångar, med två konkursade kunder som kostat mig omkring en halv miljon, vilket så klart sätter spår även för mig personligen som måste sätta in pengar i firman så vi ska överleva. Sedan har ju den allmänna nedgången i konjunkturen och inte minst inom fordonssektorn satt sina spår, hos mig likväl som säkert hos de flesta här i trakten som ju är beroende av fordonsindustrin i trakten. Det är egentligen bara att bita ihop och gilla läget. Något gott ska väl komma ur det här också.... Jag har under året i alla fall skaffat mig ett stort, visserligen hemligt glädjeämne, men som varit det bästa som hänt mig under året. Dessutom har jag varit på några fantastiska resor under året och så har jag underbara vänner runt mig, som definitivt gör livet lättare. Slutet har trots allt inte varit nattsvart, jag gläds med och ber att få lyckönska vännerna Per o Lotta på Ögir till att ha blivit framröstade till Årets Västra Mälardalingar. Eller ska det vara Västra Mälardarlingar...?

Det näst bästa är ändå det som hänt senaste dagarna. Som alla vet hyser jag ju en stor kärlek till Skottland. Jag har ett antal kiltar som jag gärna använder vid Whiskyprovningar eller speciella tillfällen där det behövs uppsträckt klädsel. Mönstret i en kilt kallas för ett Tartan och var förr i tiden oftast hänförligt till olika regioner eller distrikt, mest p.g.a. att de gjordes lokalt och man använde de lokala förutsättningarna till färgning och så. Från mitten av 1800-talet blev det vanligare och vanligare att varje skotsk släkt (klan) skaffade sig ett eget Tartan, ytterliggare längre fram började även vissa organisationer med anknytning till det skotska arvet att skaffa sig egna mönster. Keepers of the Quich, som är en skotsk orden har t.ex. ett mycket vackert mönster. Till slut var det så många mönster så man var tvungen att organisera det hela, det gjorde man i något som heter Scottish Tartans Authority, de håller koll på alla olika mönster och ger ut certifikat som skyddar de olika mönstren och dess tillhörighet.
Jag har naturligtvis känt mig lite i bakvattnet p.g.a. detta, och därför av respekt till dessa familjer och organisationer enbart använt Tartans som s.a.s. ansetts fria, jag har använt The Black Watch som kommer från ett höglandsregemente samt Scottish National som är Skottlands nationalmönster, ungefär som vi har Sverigedräkten. MEN NU! Nu finns äntligen ett Tartan jag som tillhörig en organisation kan bära och som s.a.s. är "mitt" Tartan, det är en Rabbin i Glasgow som tagit fram ett judiskt Tartan, och fått det registrerat hos nämnda myndighet. På bilden ser ni mönstret och det är så att varje mönster har sin betydelse, i det här fallet är basfärgerna blått och vitt, som ska symbolisera både Skottlands och Israels färger, i ränderna finns sedan guld som ska symbolisera guldet på Arken i Tabernaklet, silver symboliserar den speciella penna man använder när man läser ur en s.k. Thora-rulle, rött är för vinet som är centralt inom judiska traditioner, sedan är ränderna sammansatta i rader om 3 eller 7 vilket är nummer med stor symbolik inom judendomen. För mig är det verkligen häftigt att kunna bära ett eget Tartan, och behöver inte "skämmas" bland infödda skottar. En ny kilt är beställd och på väg hem.... GOTT NYTT ÅR!!!