...och glädjeämnen

Det har varit dåligt med bloggande på sista tiden, eller egentligen sedan jävelskapen med Fagersta började, i maj..... Men nu är i alla fall ett bekymmer ur världen, å andra sidan har ju fler dykt upp, det är konstigt, när man väl hamnat i en massa strul, är det lögn i fan och ta sig ur det. När man släckt eldsvådan i ena änden har det börjat brinna i en annan. Nu har jag äntligen lyckats hyra ut macken i Fagersta, att sälja fastigheten i dessa tider kan man ju se sig i stjärnorna efter. Nåja, vi sitter ju inte i sjön, även om det vore skönt att på något vis komma i gång med nybygget, så sitter vi ju ganska bra på Framtida Bil.....eller...nähä....nu var det dags för nästa eldsvåda. Framtida Bil ska satsa på fler bilmärken, vilket då betyder att vi inte får plats.....shit. Vad göra...Efter lite forskande har vi nu hittat nya lokaler t.v. Från någon gång i nästa vecka kommer vi att husera på ett kontor på Rosenlundsgatan 6, granne med Färg DroppIn, medan bilar o släp ska bo på andra sidan gatan, på den eldhärjade plattan bredvid JET-macken. Det blir säkert bra, bara kunderna lär sig att hitta oss, men skyltläget är ju bra, och JET är ju den mack som säljer enskilt mest soppa i stan.

Men det är ju inte bara vi som har problem, hela världen är ju upp o ner. Även om det är mycket jobbigt som händer, är det intressant att följa den politiska debatten, i alla fall på riksplanet. Jag har tyckt att regeringen inte riktigt levt upp till de förväntningar jag hade efter att vi blev av med GP, men när det nu hettar till måste jag säga att de uppträder på ett både behärskat och ansvarfullt sätt. Ingen kan väl med säkerhet säga hur en det sett ut om vi haft en annan regering, men att döma av de uttalanden som kommit från oppositionen tror jag snarare vi fått en fördjupad kris så här långt om de haft makten.
Även om media mest fokuserar på Volvo PV och Saab i sin bevakning, känns nog det som händer här hemma mer oroväckande för stunden, riktiga Volvo varslar, Getrag varslar, Uponor tar ner skylten o.s.v. På något vis måste vi ju försöka på rätsida på det hela, men fan vet hur. Synd att man inte är äckligt rik, då kunde man köpa sig en bilfabrik och bygga bilar som kunderna vill ha för stunden, Det var faktiskt en anledning värför jag en gång i tiden började med mackeriet, jag fick för mig att man på en mack inte var lika utsatt för konjunkturer som andra brancher, är det dåliga tider kan man sälja Blodpudding, och i bättre tider Oxfilé, den devisen höll väl också, ända till oljebolagen började lägga sig i utformningen av butikerna, då var det dags att hoppa av. För det talar väl också att min efterträdare i Köping nu planerar för att stänga på nätterna.....


Tack o lov finns det ändå glädjeämnen, på bilden ser ni ett stort sådant, Glenmorangie Signet. Jag fick den levererad idag och har testat den nu ikväll. En sällsynt lyckad Whisky vars malt till 20% består av s.k. chokladmalt, samma typ av malt som används till att göra Stout. Den är inte åldersbestämd, men enligt säkra källor består den av allt från 10-årig upp till 35-årig Whisky, som sedan har lagrats på både Sherry och nya fat. Resultatet är en sagolik dryck som doftar otroligt fruktigt, honung, marmelad, Sherry, färskt trä dessutum lite kryddig. Smaken går inte heller av för hackor den är silkesmjuk på tungan, nästan samma gräddiga känsla som en Wherters original, massor med röda söta frukter, mörk choklad som kontrasterar mot massor av vanilj, dessutom får jag associationer till läder (?). Eftersmaken är inte riktigt så lång som man kunde hoppats men med en mysig kryddighet. Helt enkelt ett riktigt Ess. På den 100-gradiga betygsskalan ger jag den 94 poäng.

Sen har jag faktiskt ett ännu större glädjeämne just nu, men det förblir min lilla hemlis ett tag till.