Äntligen...

ÄNTLIGEN!! Som en viss Gert Fylking brukar ropa, nu funkar bloggeriet igen. Det är konstigt, men sidan har stått still i närmare två veckor och ingen har kunnat fixa det för teknikern har haft semester. Det är ganska typiskt Sverige, är det sommar o semester så står allt still. Jag tycker i och för sig att det blivit bättre med åren, förr var det verkligen god natt, men nu är det lite liv o rörelse t.o.m. i en industristad som Köping finns det folk som jobbat hela sommaren. Inte minst jag själv.

Det har varit en hektisk tid medan bloggen legat nere, den personal som inte har semester har varit sjuka eller har inte kunnat jobba av andra anledningar…. Förra veckan var extra körig, jag fick äntligen ett mer modernt bokningssystem till uthyrningen. Datakillen kom och installerade allting, la in alla bilar och prislistor och gav en snabb lektion i hur det funkar, sedan åkte han och berättade att nu är det semester. Kul… till en början, sedan insåg jag att han inte programmerat priserna rätt, alla bilar var inte inlagda och var de inlagda var det i fel klass. Suck…!!!! När jag efter mycket om och men fått ordning på det var det bara att börja lägga in bokningarna som fanns i det gamla systemet. Ingen ska tro att det gick att bara läsa över, nä nä, det var bara att sätta sig och knappa in, ett 100-tal bokningar fram till december i år och en för nästa sommar. Sedan var det alla kunder, i det gamla systemet har vi ca 14000 kundnummer, men jag insåg snart att den uppgiften var för mycket för mig, så kunderna lägger vi in varefter de dyker upp. Allt detta tog mig närmare 3 dagar och när jag åkte hem i lördags var jag riktigt nöjd. Konny tog söndagspasset och när han fick tillbaka en bil som varit ute i 2 dagar debiterade detta fantastiska nya system kunden för en 30-dagarsperiod med prislapp för ett dygn…???!! Igår satte jag mig och gick igenom prislistorna ytterliggare en gång, tog ett par timmar, och sedan verkade det fungera. När jag glad i hågen kom till uthyrningen vid halv sju i morse var skärmen svart… Inget konstigt tänkte jag det är väl skärmsläckaren. Smekte musen lite grann, men ingen reaktion (lät bekant???), tryckte på mellanslagstangenten, men ingen reaktion, slog på enter, men ingen reaktion. Nähä… får väl göra en ”hard reset” då. Höll in strömbrytaren till allt blev tyst, väntade lite och tryckte igen. BIOS´en började bläddra ända till det stod, svart på vitt över skärmen, ”No contact with harddrive”…. God natt!!! Gjorde samma procedur igen men ingen ändring. Nu kom första kunden och ville ha en bil. Jaha…. det var ju spännande. Vilken bil? Han fick något som verkade lämpligt och åkte, medan jag skrev avtal på ett Post-It block. Nu ringde jag min vän datateknikern, som på datateknikers vis hade världens utläggning om alla fel som drabbat min dator. Utan att ha sett den. När vi flyttade ner till Ringvägen hade jag gjort rent maskineriet med en dammsugare, men jag tänkte att man kan ju alltid försöka iegn. Fram med verktygen och skruvade isär burken, plockade ur hårddisken, tog fram tryckluft och fyllde lokalerna med något som mest liknade Lützen-dimma. När dimman lagt sig och jag hittade datorn igen, skruvade jag i hårddisken, satte i alla sladdar och tryckte på strömbrytaren. O se på f..n, nu gick den igen. Samtidigt som datateknikern kom in genom dörren. Nu fick jag veta att man måste byta ut allt mellan eluttaget och skärmen, men tji fick han. Jag beställde en ny utrustning redan förra veckan, eftersom jag visste att de här grejerna var lite gamla. Undrar om han debiterar i alla fall??

Min bil är fortfarande sjuk. Nu är det Land Rover-kirurg #3 som håller på. Men inte ens han har fått rätt delar från LR i England, killen jag talade med var fly förbannad och nu skulle minsann LR få betala för deras bortkastade tid. Undrar vem som betalar för min?

Kom hem!!

Det har varit kul att följa kommentarerna på min förrförra blogg. Det blev ett riktigt dividerande mellan vännen Ron och någon anonym socionom. Inget ont om socionomer men jag får en känsla av många är lite blåögda och tror lite för väl om alla. Jag har visserligen själv en obändig tro på människan, men jag vet flera som jag t.o.m. skulle kunna namnge, som kommit till Sverige för att utnyttja systemet. Som exempel hade vi för några år sedan en kille som praktiserade på macken, hitsänd av Socialförvaltningen i kommunen, han tyckte det var pest att han var tvungen att jobba för bidraget medan vi tyckte det var raka motsatsen. Nu bar det sig inte bättre än att han råkade ut för en vattenskada i lägenheten, som Soc betalade, helt plötsligt fick han väldigt bråttom från jobbet för att rädda undan sina äkta mattor, Hästen sängar och platt-tv apparater, innan Soc fick syn på dem. Stackars socialbidragstagare. En annan kille som var här och praktiserade gillade inte att personalen fick äta på jobbet, mot löneavdrag, men att han skulle betala, droppen kom när han inte fick ta tidningar med lättklädda damer som skulle returneras, han kunde inte förstå att vi får pengarna tillbaka på returen. Istället gav han f..n i alltihop eftersom han inte fick mer än sitt bidrag när han var här. Det var tydligen mer lönsamt att göra något annat. Vad vill jag nog helst inte veta. Så tyvärr, många kommer till Sverige och utnyttjar systemet och har nog ingen större respekt för våra lagar och regler. För visst är väl alla välkomna hit om de respekterar vårt land för vad det är. Egentligen behöver man inte gå längre än till sig själv. Jag respekterar alla som respekterar mig. Men hur mycket Ron och den anonyme socionomen än munhugger så kan jag med den lilla erfarenhet jag har, tillägga att jag känner mig bra mycket säkrare i New York än i en Svensk stad, i New York behöver man knappt inte vända på huvudet för att se en polis, och det känns faktiskt väldigt betryggande. Skulle tro att debatten mellan Ron och anonym kommer att fortsätta, håll koll på kommentarerna.

Följetongen med min bil fortsätter, den har bott hos Land Rover-doktorn sedan den 28 maj! Det tog ett tag innan de fann felet, men efter mycket om och men hade de ringat in det. De beställde delar som naturligtvis var restade… När de väl fick veta att delarna var på gång, tog de in bilen i operationssalen och skruvade ner den till molekyler, det tog ca 6 timmar! När delarna väl kom, var det rätt artikelnummer på kartongen, men inte i förpackningen…. Lustigkurren som kallar sig kundmottagare ringde mig och frågade om vad jag nu åkte i fungerade bra? Jooo…det…gör..den..väl…!? Vad bra! För du får åka i den ett tag till…! Det var dessutom inte bara att delarna var fel, killen som skruvat isär skulle dessutom dra på semester och var tvungen att lägga ut ytterliggare nio timmar på att skruva ihop. För att kunna överlämna till nästa kille så han skulle veta hur allt skulle sitta. Idag ringde han igen och meddelade att nya delar skulle komma nästa vecka, men….. Jaha, vad men? Jo…hade något värdefullt i bilen? Nja, några Rolexklockor och annat. Hurså? Det var alldeles tyst i andra änden, sen kom. Är det sant? Nejdå, bara skämt. Men vadå? Jo, någon har sopat ut en sidoruta och krupit in i bilen, skitat ner och trampat sönder. Jaha, god natt. Jag rabblade upp vad jag visste att jag hade i bilen, men allt tycktes vara kvar. Nu har det alltså ytterliggare att göra och städa och reparera och… Undrar när bilen kommer hem?