På lördagen åkte vi 9 mil till en ”stad” som heter
onsdag, juli 16, 2008
Vi kom t.o.m. hem utan problem.......
På lördagen åkte vi 9 mil till en ”stad” som heter
onsdag, juli 09, 2008
Äntligen inget strul....
Så var vi äntligen framme, det var mycket strul och inte förrän nu har jag hittat internet att blogga på. Efter att vi kommit fram blev vi överfallna av mina mustasch-vänner, de tog ingen hänsyn till att vi förmodligen var fruktansvärt trötta efter att ha kommit 56 timmar för sent. Utan de skulle promt bjuda på en öl och välkomna oss, vi lyckade ta en gruppbild som sedan skulle vidare till Baseboll arenan i närheten för att visas upp för allmänheten på storbildsskärmar. Vi lyckades övertala vännerna att vi måste få packa upp väskorna och ta en snabbdusch innan vi åkte iväg och käkade.
Äntligen fick man en natt i en säng, den var välbehövlig. Dag 2 på plats åkte vi allihop till Seatlle och betedde oss som turister, kollade in The Space Needle och annat viktigt...... Jag blev lite i hatten, men det redde ut sig. Vi tog färjan tillbaka till Bremerton, där vi bodde, jag hade lovat att hålla en Whiskyprovning för ett gäng, det hade blivit något strul med lokalen vi skulle vara på, men vi fick låna ett rum av hotellet så det löste sig. Efter det åt vi lite gott och väntade på att 4 juli fyrverkerierna startade.
Men innan dess kom den nyfunna vännen Greg på
att han ville visa oss sin båt som låg i marinan mitt utanför, det var en riktig värsting. En 27 fots Sea Ray med 2 V8:under huven, som dessutom öppnades elhydrauliskt. Hög imponeringsfaktor på sånt. Det slutade så klart med att vi tog en repa, Greg berättade att den toppade 60 miles, det är snabbt det. Jag, brorsan och Bo fick instruktioner om hur vi skulle sitta och sen bar det av. Bo och jag som har mustascher hade lite svårt att hålla dem på plats....men det var det värt. Skitkul!! Sedan satt vi i Marinan och kollade in fyrverkerierna, det firas ganska rejält den 4 juli.
Vilka otroliga fyrverkerier!! Hög imponeringsfaktor där också!
Tack vare alla glada människor blev det en kort natt, jag hade dessutom lovat arrangörerna för NABMC att vara behjälplig på arenan med förbedömningar och en del praktiska saker, det är ju första gången detta arrangeras i USA. Fantastiskt vackert belägen lokal vi skulle vara i, med Olympiabergen som en fond i bakgrunden inöljda i lite dis. Efter att jag och de andra två i förjuryn hade placerat alla i sina respektive tävlingsklasser kom vi underfund med att i en klass, Helskägg med stylad mustasch, hade vi
bara två tävlanade, det är ju lite dåligt med tanke
på att pallen har tre steg..... Vad göra? Antingen ta bort klassen och be dessa två att styla om, eller så hitta någon i en annan klass som kunde styla om och på det viset dessutom vara säker på att komma på pallen, eller..... Vi satte igång operation övertalning och lyckades få brorsan att ställa upp. När tävlingarna väl var över hade vi lyckats riktigt bra. Bo kom etta i klassen Ungersk mustasch, jag kom trea i PB Freestyle, och brorsan som sagt trea i Helskägg med stylad mustasch. I min klass var det tufft och det var tvunget att röstas om mellan mig och en annan kille.
Kvällen fortsatte med festligheter och sedan var det sängdags igen, en lagom slö söndag skulle det bli, vi skulle ta 10.15 färjan från Bremerton till Seatlle för att se Seatlle Mariners möta Denver Tigers i Baseboll. Jag hade ingen aning om reglerna i spelet, men tänkte att det är väl som brännboll..... Jag fattar inte hur de bäst betalda i laget kan tjäna 15 000 000.- USD om året. Det hade varit roligare att se gräs växa, än att titta på den matchen. Vo kom i alla fall tillbaka till hotellet och fick en sagolikt god middag. Nu var allt officiellt över så jag, brorsan och Bo tog och åkte ett varv runt det som kallas The Olympia Peninsula. Fantastiskt vacker natur, underbara stränder, träd med en diameter av 7 meter(!), och riktig regnskog. Fantastiskt.
Igår drog vi till Postland, Oregon för att ett besök på Clear Creek Destillery, vi träffade på ägaren som tyckte det var fantastiskt att det kom folk ända från Sverige till hans lilla företag, underbart att få höra en riktig entusiast berätta om sina vedermödor att få fram sina alster.
Nu ska vi vidare till Kanada, vet inte när jag hittar en dator nästa gång.
fredag, juli 04, 2008
Som vanligt fortsätter....
Vilken resa! Efter att ha spenderat tisdagskvällen med att jaga uppgifter om vår fortsatta resa, sov vi några oroliga och korta timmar. Planen var att åka ut till Arlanda tidigt, och försöka komma med på ordinarie flyg, som skulle gå kl.11, i så fall skulle vi bli 24 timmar sena, men det var ju bara att gilla läget. Vi hade nämligen inte lyckats få någon klarhet i om flyget skulle gå, eller rättare sagt, vi fick uppgifter om antingen kl.9, kl.12 eller kl.15? När vi vid 6-tiden gick och käkade frukost satt det stora lappar òver hela hotellet, att planet skulle gå kl.12, jaha, då behövde vi ju inte försöka trixa oss med det andra 1 timme har ju inte så stor betydelse, vi åkte i alla fall till Arlanda tidigt för att få klarhet i anslutningsflyget från Philadelphia till Seattle, efter att ha köat i 4 timmar får vi veta att planet går kl.14(!?), och att vi är inbokade på en anslutning som går kl.20.35 lokal tid. Vis av gårdagens dribbel frågar vi killen i disken om planet verkligen är fixat? Jodå, det stod på hans skärm att allt var fixat. Vi nöjde oss med det, ställde oss i nästa kö för incheckning, vilket tog ytterliggare en dryg timme. Väl inne på terminalen blev det åter en Räkmacka, sedan en tur i taxfreen som inte var särskilt billig, vidare till passkontrollen för att stämpla ut ur Sverige en gång till, det var snabbt avklarat och vi ställer oss i nästa kö, till säkerhetskontrollen light, för att komma in till gaten. Medan vi står där blir det plötsligt ett himla liv längst fram, helt plötsligt blir alla som kommit in utkörda och gaten stängs, nu började det bli upploppstämning. Rykten kommer igång om att det inte finns något plan, att US Airways gått i konkurs m.m. Efter en halvtimme kommer samma papegoja från gårdagen och försöker meddela att planet inte är fixat! Att hon inte vet mer och detta upprepar hon ett antal gånger, nu är situationen ganska hätsk, brorsan o jag som är ganska lugna typer står mest bara o suckar, det är ju bara att gilla läget. Hon blir i alla fall ganska hårt ansatt av många andra, så hon lovar återkomma med en chef. Det tar ytterliggare någon halvtimme, men så öppnas gaten och alla tror, eller hoppas på det bästa. Väl inne är det killen vars skärm talade om att planet var fixat som tar till orda, han berättar nu att planet är nästan ihopskruvat, att det ska genomgå en säkerhetskontroll och ny tid är 16.45... Suck! Nåja med lite tur hinner vi med anslutningen till Seattle. Vi får en matkupong värd 75 spänn, som kompensation. Jag tar min kupong och ställer mog i nästa kö, tänkte köpa en öl och lite jordnötter. Efter ytterliggare en halv timmes köande inser jag att det kostar 82 spänn, sanslöst(!), så jag nöjer mig med ölen, ställer den på disken och ska lämna min kupong, då säger tjejen i kassan att man inte får köpa alkohol!!!??? Nu ger jag upp, ger brorsan min kupong och går och sätter mig... Klockan börjar närma sig avgångstid, men något flygplan har vi inte sett... Nu börjar det åter bli hetsk stämning, killen med skärmen lovar nu dyrt och heligt att planet är på väg till gaten, men det tar ytterliggare någon timme... Folk är i upplösningstillstånd, jag försöker som vanligt ta det lugnt och skämta till det, livar väl upp lite. Vi ställer in oss på en natt i Philadelphia och hoppas på det bästa. Kl.18 kommer i alla fall planet och en halv timme senare är vi på väg. Det slog mig att det var lite som i tv-serien Lost, vi var alla strandsatta på en flygplats och på ett väldigt o
Landade kl.13.30 i Seatlle, fick en hyrbil nästan direkt, men så klart tog det en halv timme innan väslorna dök upp. Nu är vi i alla fall på plats i på Hampton Inn i Bremerton WA. Välkomna på Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. lördag 5 juli i The Elk Lodge, Brmerton.
tisdag, juli 01, 2008
Som vanligt....suck
Det är alltså som vanligt....tänk att mina resor alltid ska styras av den där Murphy...