fredag, november 27, 2009

Eftertanke...

Idag tog jag farväl av en kär gammal vän..... Begravningar är aldrig roliga, men idag var det ändå en hel del skratt, precis som han nog hade önskat.
Varför bloggar man om något så tråkigt som en begravning? Jo, det här var en mycket speciell begravning. Om vi tänker på allt som skrivs om motsättningar mellan människor, mellan svarta och vita, mellan Hutsier och Tutsier, mellan Israel och olika arabiska extremister eller som man brukar uttrycka det mellan Judar och Palestinier. Det som skrivs är ju bara negativt. Nu ska jag skriva motsatsen, trots att det rör sig om en begravning.

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.
Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

3 kommentarer:

"Feffe" sa...

Bra skrivet, skänker en tanke både till de annhöriga till erik, och givetvis till erik med *som jag faktiskt mest minns från att man va liten å han kom ut på surströmmingsskiva och alltid hade med sig apelsintårta från bivur, vid dessa tillfällen var ju farmor i livet också och allt var så mycke gladare då, eller så e de att man e vuxen nu, hursom, en mycket trevlig och rolig person har lämnat oss och jag hoppas han har det bra nu iaf.

Hasse Jerner sa...

Mitt i prick Dan!

kusin sa...

Det var verkligen en bra eftertanke.
Jag också saknar den gubbe som jag lärde känna sista decenie och som "åtminstone" han hade roligt och skoja och driva med mig. Var jag ensam så frågade han efter lokföraren? var hon med, altså lokföraren, så låtsade han nonchalera mig(på skoj) och vänder sig mot henne frågande : vad ser du egentligen hos honom (altså mig)?
Ja svarade hon jämt, det kan man faktiskt undra.
Erik var verkligen en mycket bra människa som tyckte om alla folkslag och även djur, han tom skänkte en hel del till bl.a tigrar. Det berättade han vid något tilfälle.
Vi träffades nästan en gång i vecka hos våran gemensamma vän i munktorp och fikade eller åt.
Sist var det surströmningskiva och det var kul. Jag saknar verkligen Erik och kommer kanske att göra även längre fram.
Synd att jag fick inte tilfället att vara med och se honom en sista gång.
jag tycker lika mycket om judar och kristna eller vilka som helst, bara dom är snälla och har bra avsikter mot andra och är i första hand ärliga och trevliga.
Erik var en sån människa.
Tack kusinen för både omtanke och eftertanke.