Så har jag vart ute o rört mig igen, den här gången var det Las Vegas som gällde. En snabbsväng på 5 dagar, men fyllda med nya intryck. Las Vegas är helt sanslöst, jag har nog aldrig varit på ett ställe som framstått som så onödigt i hela mitt liv.... Det sades att Las Vegas ensamt gör av med mer energi än hela delstaten i övrigt, sjukt... Men kul att ha fått se ändå. Sen såg jag väl ungefär 15 elviskopior, en himla massa små miniatyrkyrkor för snabba vigslar, å en himla massa annat, men två höjdare innehöll trippen. Det ena var en amerikansk variant på Ögir, de hade förutom en sällsynt engagerad ägare som dessutom var lärare på universitetet bredvid, över 700 olika öl, 200 olika Tequilas och en ansenlig samling Whisky. Det andra var en tripp med helikopter över Grand Canyon och Hoover Dam.
Själva flygningen till LV via London gick konstigt nog utan problem, inga förseningar eller missade flyg. Men så klart hände något utöver det vanliga. Det första jag såg när vi kom ut från flygplatsen och hade överlevt Homeland Securitys nagelfarande, var att det var rea på H&M, hur kul är det, när man är på andra sidan jorden? När vi satt och käkade middag i söndags kom ett gäng och satte sig vid bordet bredvid, jag tittade till som man brukar göra, och döm om min förvåning när en av de i sällskapet visade sig vara Filip Hammar.... Vad är sannolikheten att man springer ihop med en svensk på en av alla dessa restauranger som finns i Vegas, och vad är sannolikheten att det är någon från hembyn...? Som man dessutom känner.... Hå hå ja ja... Här är i alla fall lite bilder....
Som jag skrev på Facebook så har jag vart på en reunion med mina gamla barndomsvänner från tidigt 70-tal, en av vännerna, Johan, hade för 5 år sedan skrivit ihop sina minnen från den tiden och mailade mig sin text, jag har just läst den och jag har skrattat och gråtit om vart annat. Jag tänker inte återge allt eller hänga ut alla som det handlar om men jag kopierar in en del text som handlar om mig. Tänk så man var.... (är?)....
"När man är snart 16 år börjar vissa saker i vuxenvärden locka, nu var det alkoholen som hägrade lite. Dan´s mamma hade ett digert barskåp, men det var ju självklart att det inte var nåt hon skulle dela med oss. Dan som alltid var full av uppslag var ju inte oäven nu heller. Han skaffade ett par tomflaskor, den ena var en whisky flaska har jag för mig och den andra en vanlig sockerdricksflaska. Dessa flaskor fylldes med slattar från alla flaskor i tidigare nämnda barskåp, bandningen var näst in till självantändande.
Med nämnda blandning i en liten väska så begav vi oss ut på sjön med destination Harsten. Harsten var en ö som vid tiden för skådespelet var i besittning av Kungsörs motorbåtklubb.
Eftersom vi valde en dag mitt i veckan och dessutom på dagtid var vi ensamma där, det var Jag, Arne, Leffe, Gunnar min bror, Göran och Dan.
På ön fanns det några praktiska saker så som ett bord med stolar och ett utedass, till en början var det bordet vi begagnade. Vi dukade upp förtäringen bestående av två flaskor, en stor och en lite mindre, vi hade även på något vis kommit över 4 st mellanöl som placerades som en bodyguard runt flaskorna.
Med respekten likt den som högvakten har inför kungen öppnades första burken. Ett pschysch och skummet rann över den solvarma ölens kant. Att det sedan inte var lika gott som alla vuxna påstått var en annan sak."
Eller den här....
"Som vanligt tramsade vi runt och ställde till förtret på sjön även denna sommar. Dan var något av en expert på att reta människor i sin närhet när han med sin nonchalanta stil stänkte ner dom. Jag drar mig till minnes att han denna sommar retade ett fiskafänge i en liten båt med en mindre motor, han valde sina offer väl, till den milda grad att dom till Dans förtjusning jagade honom. För Dan var det naturligt vis en jackpott.
Dan åkte in på vad vi kallade för baksidan, baksidan var en liten vik som var grund och vass bevuxen. Då trodde naturligt vis efterföljarna att dom hade Dan fast. Visst hade han varit fast om det inte var för att just hans nya motor hade en självrensande propeller. Dan styrde fören in i en smal gång i vassen och i det ögonblicket kunde man nästan höra ett jubel från våra ovänner fiskafänget. När Dan sedan ändrade kurs och styrde rak in i vassen kände man nästan hur luften fylldes av efterföljarnas vällust över att snart få tag på marodören och utkräva hämnd. Dan är ingen dumbom, han visste exakt vad han gjorde. Dan fällde upp sin motor i ett läge som i datorvärlden skulle kallas felsäkert, med det menar jag att ingen vass trasslade in sig i hans propeller. Gänget, vi som stod som åskådare på land, hörde en rad ilskna och här för inte lämpliga ord att skriva om och vi kunde känna besvikelsen som fiskafänget kände över att sitta fast i en vassrugge och se på när en marodör bara fortsatte sin väg genom vassen ut på öppet vatten igen. Idag vet jag inte om jag skulle hurra så mycket som vi gjorde då utan att skämmas, det var ju trots allt Dan som var boven i första skedet."
Eller....
" Den här sommaren introducerade jag ett nytt sätt att landa båten. Det var en dag med ganska stora vågor som gjorde det besvärligt att komma iland vid en brygga. Jag var på väg till Arne och det var speciellt svårt att landa hos dom efter alla stenar som vi lagt i sjön.
Jag körde med båten planande, d.v.s. en ganska god fart, ända in till stranden så att motorn nästan tog i botten innan jag stängde av och fällde upp motorn i en enda rörelse. Resultatet vart att jag hade landat och hade samtidigt dragit upp båten på land, vilket var praktiskt med tanke på vågorna. Just denna första landning på detta vis var perfekt avvägd så att båten inte behövde bäras tillbaka till sjön.
Dan var inte sen att ta efter, förlusten av hans motor var glömd.
Stället där vi köpte glassen några gånger om dagen hade en gräsmatta ända ner till sjön. Dan försökte helat iden sätta personligt rekord i antal båtlängder upp på land där.
Tänk dig en liten båt som i fullfart kör rätt upp på land och en liten tuffing i solglasögon bara kliver ur som om han just parkerat sin cykel för att gå till kiosken att köpa en glass."
Ojojoj... Hur ska jag kunna tillrättavisa mina barn...?
"Sjöbataljerna blev allt vildare och mer våghalsiga, vi hade vattenkrig mot varann från båtarna.
Ett sådant vattenkrig gick naturligtvis ut på att blöta ner motståndaren så mycket som möjligt. Vi begagnade oss av öskar, hinkar eller annan vattenbärande utrustning som kunde ge önskad effekt. Vi använde även själva båten för att åstadkomma en fontän i en manöver som vi kallade sunesväng och hade alltid önskade effekt.
Sunesvängens upphovsman var Dan, det är en manöver som inte är helt utan risker. Den kom till en gång när Dan åkte mot en brygga där det stod några bekanta och vinkade. Dan låtsades att han inte såg sina vänner på bryggan och det såg ut som om han skulle åka förbi. När han var precis mitt för lade han om rodret så mycket han kunde, vännerna på bryggan såg antagligen bara kölen av Dans båt innan den av Dan skapade våg som sköljde över dom.
Tyvärr minns jag inte vilka det var som stod på bryggan, men att dom vart rejält blöta vet jag, kanske dom efter den rotblötan inte längre vill vinka till Dan.
Då kan du kanske förstå hur det vart när två båtar körde ”Chickenrace” för att sen försöka blöta ner den andra med en avslutande ”sune”."
I torsdags var jag på en Vernissage som min kusins dotter Dana höll på Studio 44 i Stockholm, vi har inte träffats sedan hon var 3 år, även om jag följt hennes framgångar via pressen så var det jättekul att få se henne och hennes konst. Vi konstaterade att eftersom vi heter nästan likadant så leder vi nog tillsammans google-ligan på flest träffar, testa att söka på D Sederowsky......
Det var i vilket fall som helst en intressant och spännande utställning som jag rekommenderar alla att se. Kolla in hennes hemsida
På väg därifrån tog jag en lång promenad från utställning på söder till mitt hotell nästan vid Roslagstull, det blev några mysiga bilder av Stockholm "by night"
Så har man traditionsenligt avnjutit gen.repet på årets Nyårsrevy a la Hagateatern på Ögir. Årets upplaga var nog den träffsäkraste vad gäller att driva med våra lokalpolitiker, i år var man lite mer rakt på tycker jag, och om det tycker jag.... Att jag dessutom förekom mer än vissa politiker och kommunaltjänstemän känns mest som en stor ära..... Att se mina "kopior" dansa Can Can i Kilt och Ulf A spela Per Bürger som recenserade en skäggväxt i form av min mustasch var ju bara hur roligt som helst..... Jag låter bilderna nedan tala sitt eget språk, ni som är mina Facebook vänner har fler bilder att se i albumet på FB.
På vägen hem ramlade termometern ner till -30..... I ljuset från bilen såg Ccilias cykel inte så pigg ut....
Min vana trogen tog jag min trognaste vän med på en promenad, jag tog också med min näst trognaste vän, kameran.Nu var väl inte ljuset det allra bästa, men några stämningsfull bilder blev det ändå.
Jag måste också passa på att tipsa om en blog, det är en kille som heter Ralfy, han är en än värre Whiskynörd än vad jag är. Kolla in....
