Så har jag vart ute o rört mig igen, den här gången var det Las Vegas som gällde. En snabbsväng på 5 dagar, men fyllda med nya intryck. Las Vegas är helt sanslöst, jag har nog aldrig varit på ett ställe som framstått som så onödigt i hela mitt liv.... Det sades att Las Vegas ensamt gör av med mer energi än hela delstaten i övrigt, sjukt... Men kul att ha fått se ändå. Sen såg jag väl ungefär 15 elviskopior, en himla massa små miniatyrkyrkor för snabba vigslar, å en himla massa annat, men två höjdare innehöll trippen. Det ena var en amerikansk variant på Ögir, de hade förutom en sällsynt engagerad ägare som dessutom var lärare på universitetet bredvid, över 700 olika öl, 200 olika Tequilas och en ansenlig samling Whisky. Det andra var en tripp med helikopter över Grand Canyon och Hoover Dam.
Själva flygningen till LV via London gick konstigt nog utan problem, inga förseningar eller missade flyg. Men så klart hände något utöver det vanliga. Det första jag såg när vi kom ut från flygplatsen och hade överlevt Homeland Securitys nagelfarande, var att det var rea på H&M, hur kul är det, när man är på andra sidan jorden? När vi satt och käkade middag i söndags kom ett gäng och satte sig vid bordet bredvid, jag tittade till som man brukar göra, och döm om min förvåning när en av de i sällskapet visade sig vara Filip Hammar.... Vad är sannolikheten att man springer ihop med en svensk på en av alla dessa restauranger som finns i Vegas, och vad är sannolikheten att det är någon från hembyn...? Som man dessutom känner.... Hå hå ja ja... Här är i alla fall lite bilder....
Som jag skrev på Facebook så har jag vart på en reunion med mina gamla barndomsvänner från tidigt 70-tal, en av vännerna, Johan, hade för 5 år sedan skrivit ihop sina minnen från den tiden och mailade mig sin text, jag har just läst den och jag har skrattat och gråtit om vart annat. Jag tänker inte återge allt eller hänga ut alla som det handlar om men jag kopierar in en del text som handlar om mig. Tänk så man var.... (är?)....
"När man är snart 16 år börjar vissa saker i vuxenvärden locka, nu var det alkoholen som hägrade lite. Dan´s mamma hade ett digert barskåp, men det var ju självklart att det inte var nåt hon skulle dela med oss. Dan som alltid var full av uppslag var ju inte oäven nu heller. Han skaffade ett par tomflaskor, den ena var en whisky flaska har jag för mig och den andra en vanlig sockerdricksflaska. Dessa flaskor fylldes med slattar från alla flaskor i tidigare nämnda barskåp, bandningen var näst in till självantändande.
Med nämnda blandning i en liten väska så begav vi oss ut på sjön med destination Harsten. Harsten var en ö som vid tiden för skådespelet var i besittning av Kungsörs motorbåtklubb.
Eftersom vi valde en dag mitt i veckan och dessutom på dagtid var vi ensamma där, det var Jag, Arne, Leffe, Gunnar min bror, Göran och Dan.
På ön fanns det några praktiska saker så som ett bord med stolar och ett utedass, till en början var det bordet vi begagnade. Vi dukade upp förtäringen bestående av två flaskor, en stor och en lite mindre, vi hade även på något vis kommit över 4 st mellanöl som placerades som en bodyguard runt flaskorna.
Med respekten likt den som högvakten har inför kungen öppnades första burken. Ett pschysch och skummet rann över den solvarma ölens kant. Att det sedan inte var lika gott som alla vuxna påstått var en annan sak."
Eller den här....
"Som vanligt tramsade vi runt och ställde till förtret på sjön även denna sommar. Dan var något av en expert på att reta människor i sin närhet när han med sin nonchalanta stil stänkte ner dom. Jag drar mig till minnes att han denna sommar retade ett fiskafänge i en liten båt med en mindre motor, han valde sina offer väl, till den milda grad att dom till Dans förtjusning jagade honom. För Dan var det naturligt vis en jackpott.
Dan åkte in på vad vi kallade för baksidan, baksidan var en liten vik som var grund och vass bevuxen. Då trodde naturligt vis efterföljarna att dom hade Dan fast. Visst hade han varit fast om det inte var för att just hans nya motor hade en självrensande propeller. Dan styrde fören in i en smal gång i vassen och i det ögonblicket kunde man nästan höra ett jubel från våra ovänner fiskafänget. När Dan sedan ändrade kurs och styrde rak in i vassen kände man nästan hur luften fylldes av efterföljarnas vällust över att snart få tag på marodören och utkräva hämnd. Dan är ingen dumbom, han visste exakt vad han gjorde. Dan fällde upp sin motor i ett läge som i datorvärlden skulle kallas felsäkert, med det menar jag att ingen vass trasslade in sig i hans propeller. Gänget, vi som stod som åskådare på land, hörde en rad ilskna och här för inte lämpliga ord att skriva om och vi kunde känna besvikelsen som fiskafänget kände över att sitta fast i en vassrugge och se på när en marodör bara fortsatte sin väg genom vassen ut på öppet vatten igen. Idag vet jag inte om jag skulle hurra så mycket som vi gjorde då utan att skämmas, det var ju trots allt Dan som var boven i första skedet."
Eller....
" Den här sommaren introducerade jag ett nytt sätt att landa båten. Det var en dag med ganska stora vågor som gjorde det besvärligt att komma iland vid en brygga. Jag var på väg till Arne och det var speciellt svårt att landa hos dom efter alla stenar som vi lagt i sjön.
Jag körde med båten planande, d.v.s. en ganska god fart, ända in till stranden så att motorn nästan tog i botten innan jag stängde av och fällde upp motorn i en enda rörelse. Resultatet vart att jag hade landat och hade samtidigt dragit upp båten på land, vilket var praktiskt med tanke på vågorna. Just denna första landning på detta vis var perfekt avvägd så att båten inte behövde bäras tillbaka till sjön.
Dan var inte sen att ta efter, förlusten av hans motor var glömd.
Stället där vi köpte glassen några gånger om dagen hade en gräsmatta ända ner till sjön. Dan försökte helat iden sätta personligt rekord i antal båtlängder upp på land där.
Tänk dig en liten båt som i fullfart kör rätt upp på land och en liten tuffing i solglasögon bara kliver ur som om han just parkerat sin cykel för att gå till kiosken att köpa en glass."
Ojojoj... Hur ska jag kunna tillrättavisa mina barn...?
"Sjöbataljerna blev allt vildare och mer våghalsiga, vi hade vattenkrig mot varann från båtarna.
Ett sådant vattenkrig gick naturligtvis ut på att blöta ner motståndaren så mycket som möjligt. Vi begagnade oss av öskar, hinkar eller annan vattenbärande utrustning som kunde ge önskad effekt. Vi använde även själva båten för att åstadkomma en fontän i en manöver som vi kallade sunesväng och hade alltid önskade effekt.
Sunesvängens upphovsman var Dan, det är en manöver som inte är helt utan risker. Den kom till en gång när Dan åkte mot en brygga där det stod några bekanta och vinkade. Dan låtsades att han inte såg sina vänner på bryggan och det såg ut som om han skulle åka förbi. När han var precis mitt för lade han om rodret så mycket han kunde, vännerna på bryggan såg antagligen bara kölen av Dans båt innan den av Dan skapade våg som sköljde över dom.
Tyvärr minns jag inte vilka det var som stod på bryggan, men att dom vart rejält blöta vet jag, kanske dom efter den rotblötan inte längre vill vinka till Dan.
Då kan du kanske förstå hur det vart när två båtar körde ”Chickenrace” för att sen försöka blöta ner den andra med en avslutande ”sune”."
I torsdags var jag på en Vernissage som min kusins dotter Dana höll på Studio 44 i Stockholm, vi har inte träffats sedan hon var 3 år, även om jag följt hennes framgångar via pressen så var det jättekul att få se henne och hennes konst. Vi konstaterade att eftersom vi heter nästan likadant så leder vi nog tillsammans google-ligan på flest träffar, testa att söka på D Sederowsky......
Det var i vilket fall som helst en intressant och spännande utställning som jag rekommenderar alla att se. Kolla in hennes hemsida
På väg därifrån tog jag en lång promenad från utställning på söder till mitt hotell nästan vid Roslagstull, det blev några mysiga bilder av Stockholm "by night"
Så har man traditionsenligt avnjutit gen.repet på årets Nyårsrevy a la Hagateatern på Ögir. Årets upplaga var nog den träffsäkraste vad gäller att driva med våra lokalpolitiker, i år var man lite mer rakt på tycker jag, och om det tycker jag.... Att jag dessutom förekom mer än vissa politiker och kommunaltjänstemän känns mest som en stor ära..... Att se mina "kopior" dansa Can Can i Kilt och Ulf A spela Per Bürger som recenserade en skäggväxt i form av min mustasch var ju bara hur roligt som helst..... Jag låter bilderna nedan tala sitt eget språk, ni som är mina Facebook vänner har fler bilder att se i albumet på FB.
På vägen hem ramlade termometern ner till -30..... I ljuset från bilen såg Ccilias cykel inte så pigg ut....
Min vana trogen tog jag min trognaste vän med på en promenad, jag tog också med min näst trognaste vän, kameran.Nu var väl inte ljuset det allra bästa, men några stämningsfull bilder blev det ändå.
Jag måste också passa på att tipsa om en blog, det är en kille som heter Ralfy, han är en än värre Whiskynörd än vad jag är. Kolla in....
Så var ännu ett år till ända. Tydligen ska man nu säga att det är slut på 00-talet och att vi går in i 10-talet. Jag brukar skriva en liten årskrönika här på bloggen och om man ska tro andra medier så ska man dessutom skriva om det gångna decenniet, det tänker jag däremot inte göra, det ända jag kan säga är att det är skönt att man inte behöver återuppleva året med 0 6 igen….. Ett konstaternade jag i alla fall gjort är att det inte blivit så mycket bloggande som det brukar, jag vet vems fel det är. Det är Facebook som tar all den tid jag brukar lägga på att blogga, nu kan jag ju skälla på politikerna direkt, vilket är lite roligare….
Året har ju på många sätt varit ett riktigt skitår, med världsdeppresion och efterföljande arbetslöshet, inte minst här i vår del av världen. Själv har jag blödit något fruktansvärt i lågkonjunkturen, det är ju så att vi som är direktleverantörer till industrin får ju ta första smällen, å andra sidan står vi först i kö när det väl vänder och för min del känns det som om det vänt, vi ökar bilparken för varje månad nu och det känns skönt.
2009 börjad i alla fall bra, det var ett underbart väder, -7 grader och strålande sol, jag var ute och fotograferade en del tillsammans med min bästa vän Wilma. Alla som ojar sig om kylan idag kan jag glädja med att den 4 januari i år var det -23 grader.
Mycket av början på året handlade om Gaza-krisen, jag undrar om den är över eller om det bara är tidningarna som har annat skriva om, grisepidemier, Tigrar som är otrogna och Ankor som skiljer sig. Det är väl i alla fall inte fullt krig. Jag reagerade i alla fall starkt på hur Hamas utnyttjade barn, hoppas de tagit sitt förnuft till fånga och låter barnen vara barn.
Naturligtvis recenserade jag också Hagateaterns Nyårsrevy, och jag ser fram emot nästa års upplaga. Jag ska på Generalrepetitionen på tisdag och ser verkligen fram emot det.
I början på året lyckades jag i alla fall bevisa att uttrycker man sig bara tillräckligt utmanande så väcker man många frågor och kanske även känslor till liv, jag testade att vara lite kryptisk i bloggen för att se om folk var beredda att betala för att få veta vad jag egentligen menade. Faktum var att två stycken betalade 500.- för att få veta att jag bara lurades, de har så klart fått sina pengar tillbaka men var ganska besvikna på att det inte var deras väg till lycka. Desto fler hörde av sig och försökte pumpa mig på information utan att betala. Tyvärr går ju en del på vad som helst, jag läste idag om en stackars farbror i Västerås som trodde han vunnit flera miljoner på ett engelskt lotteri, han hade betalt totalt 800 000.- för att få ut sina pengar.
I början på året fick jag också en uppenbarelse, jag insåg att Jesus nog egentligen var kiropraktor, och att killen som reparerar min rygg är hans profet. Jag var där den 2 februari och har inte haft ett problem med ryggen sedan dess…..
Jag är ju mycket ute och håller föredrag, mest om Whisky, men även om marknadsföring och sånt, men i början på året var jag ombedd att hålla ett föredrag på en herrmiddag, en nykter sådan. Efter mycket funderande blev det ett föredrag om mustascher, mycket uppskattat faktiskt…..
Under våren blev jag med moppe också, det var dags att skaffa något åt dottern som fyllde 15 i januari, jag hittade en störtskön chopperliknande historia som stack ut så där lagom att jag blev alldeles lyrisk…. Köpte den via en internetauktion och insåg när den väl kom att den var i storlek för en 2-3 åring inte en 15 åring, så tokigt det kan bli, det slutade med att den blev min lunchmoppe under sommaren, jag måste ha sett hemskt kul ut, för folk som tittade på mig skrattade så de höll på att vika sig dubbla. Jag såg antagligen ut som en mustaschprydd köttbulle på jul….
En stor del av mitt bloggande under våren handlade om min revisor som jagade mig för att behövde en pärm med verifikat, jag vände ut och in på varenda hylla på både kontoret och i förrådet, bara för att komma fram till att den hade han ju redan fåttt….
Vintern slutade i alla fall någon gång i mars, då satt jag nämligen fast mellan vajrarna på vägen mellan Eskilstuna och Kungsör p.g.a. den sista blixthalkan.
I mars hade vi i Rotary en konsert till förmån för projektet End Polio Now, Vi lyckades samla ihop ca 25 000.- som oavkortat går till utrotandet av Polio, det uppmärksammades också vid Rotarys distriktskonferens i Hallstahammar där jag som representant för Köpings Rotaryklubb och Carina Andersson som representant för Köpings-Scheele Rotaryklubb fick mottaga diplom för att vi var så duktiga. Hoppas vi kan lyckas med något liknande nästa år.
Jag var som vanligt en sväng till Skottland i april, det blev en fantastisk tripp, fick en underbar kontakt med en herre som heter Raymond Armstrong och äger Bladnoch Distillery, det kontakten har utmynnat i att det numera ligger ett fat Margadale och vilar i hans lagerhus, om några år är det dags att börja provsmaka, ska bli otroligt spännande.
Under våren kom Ardbeg med sina nya Whsiky, Supernova, den skulle enligt uppgift vara det rökigaste som hamnat på marknaden. Rökig var den förvisso, men hade nog mått bra av lite längre tid i faten.
I maj var det årets höjdarresa som gällde, 2,5 vecka i Alaska, med VM i mustasch som höjdpunkt för resan, men frågan är om inte Alaskas natur och vildmark var den egentliga höjdpunkten, jag har så mycket bilder så jag vet inte vilken som är den mest enastående….. Måste åka tillbaka någon gång och bara fotografera. Här om dagen var det en av mina vänner från Anchorage som hade varit bara10 meter från en Djärv, bilden finns på FB.
Under året har jag också fått agera frisörstylist åt en farbror med mustaschdrömmar, det har varit riktigt kul, nu har barnbarnet lärt sig så nu behövs jag väl inte. En kul sak på temat var att min dotter Annas bästkompis som studerar till frisör eller något i Finland, häromdagen berättade att de skulle ha skäggvård på schemat, läraren förklarade om olika hårtyper och hur man bäst behandlar dem, sedan drog hon fram en bild som exempel på hur det kan se ut. Gissa vem som var på bilden…..
Blev uppsökt av några killar från Irland som reste runt i Europa i syfte att skriva en bok om mustascher. De kom hem till mig och vi hade en kul stund, medan de intervjuade och fotograferade. Jag träffade dem igen när jag var på en mustaschträff i Tyskland i september. Jätte kul killar. När jag för några veckor sedan var till england med hjälp av Ryan Air visade det sig att de sålt ett reportage till Ryan Airs månadsmagasin, så vem flinade på bild tror ni? Och dessutom beskrevs som den legendariske……? Kul!
Fick i somras också chansen att vara bonde för en dag, när LRF hade ett marknadsföringsjippo. Det var jättekul! Gav mig insikten i vad en plastmorsa är för något.
Det blev en sväng till Cornwall i somras, fantastiskt vackert, lite smolk i bägaren blev det när Sverige-England spelade UEM i fotboll och vi satt på en bar i Newquay, talad eom för alla engelsmän att de skulle akta sig för di svenske, men det gick ju som det gick så vi fick smita från puben med svansen mellan benen…..
Under sommaren fick jag också på skallen för att jag bloggar för lite, men den förklaringen finns ju högst upp….
En höjdpunkt under mitt år var i alla fall att få arrangera Svenska Mustashklubbens 25-års jubileum, självklart skulle vi då vara på min hemplan. Det blev en underbar fest och ett kärt återseende av gamla vänner. Klubben tackade mig för jobbet jag lagt ned genom att ge mig något jag saknade i min samling av mustaschregalia, en soppsked för oss med mustasch….
För de som ev. glömt bort det, och mest minns hur varm och blöt november var, kan jag berätta att första frosten med is på rutorna hade vi den 29 september. Var tog den där globala uppvärmningen vägen egentligen?
En jakt jag länge fört fick sin upplösning under hösten, jag fick tag på en flaska Ardmore 30 yo som jag länge saknat, jag hittade den i en lite suspekt butik i New York, det var inte lätt att få hit den och blev dessutom duktigt dyrt eftersom jag var tvungen att betala tull på den, men nu pryder den sin plats i samlingen och ska väl förhoppningsvis förränta sig.
Jag har ju också uppmärksammat alla konstiga stavningar som dyker upp här o där, att man gör en liten tabbe här i bloggen är kanske inte hela världen, men när stora företag med reklambyråer som kostar skjortan gör det, då kan man börja undra. Det senaste är Arlas Bravo Juice, Sveriges omtycktaste..... håhjaja
Under året har jag också förlorat en gammal och kär vän. Det är väl aldrig kul med begravningar, men den här gången var det en ljus och glad tillställning, förmodligen precis som han vill ha det. Efter begravningen skrev jag så här;
Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.
Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...
Jag tycker fortfarande att fler borde se det ur ett sånt perspektiv!
Jag höll också på att förlora en annan kär vän, men tack och lov klarade han krisen och är nu på bättringsvägen även om han var lite sänkt just idag.
Så här i slutet av året har jag också knäckt myten om tomten, samt firat jul med nära och kära. Extra kul att alla barn var hemma, det är ju inte lätt när de börjar bli vuxna….
Som avslutning på krönikan kan jag berätta att en kund utnämnde mig till en av världens äldsta bloggare. Det var vännen Lasse på Br.Petterssons Bilservice som hade hittat mitt namn i en 91:an Karlsson-tidning från 1973, jag hade vunnit ett pris och fått göra en egen tidningssida. När jag visade henne en kopia sa hon:Oj, du bloggade visst redan då…..
Ett riktigt gott slut önskar jag nästan alla….och ett riktigt GOTT NYTT ÅR tillönskas samma urval…..
