Nu är en era över....

Så var man utan mack………. Kan inte direkt påstå att jag känner någon direkt separationsångest, visst är det lite vemodigt att lämna det man byggt upp, men med tanke på vilka idéer jag har för framtiden känns det bra att kunna frigöra lite tid till det. Tid o tid förresten, igår blev det 12 timmar enbart med biluthyrningen… Men det blir nog bättre. Hoppas det ska fungera att ha uthyrningen inhyrd hos Framtida Bil t.v., nu har vi telefonväxeln på plats så det ska nog vara lite enklare nu, om ett par veckor har jag också mitt kontor på plats och då blir det ännu enklare. Min efterträdare fick börja den hårda vägen, två nätter på raken, det är hårt att vara företagare, å andra sidan…. När jag hade ont om personal jobbade jag ensam, för jag tyckte inte att jag hade råd med både lön o sjuklön, men han hyrde in min Robin, och sin egen pojk, dessutom var han där själv. Tre personal på natten, vilken service, fan det måste gå bra om man har råd med det, kanske man skulle öppna en ny mack….?!

Nybygget tar mer o mer form, på fredag ska vi ha, vad jag hoppas, är det sista teoretiska mötet om bygget, för att sedan kunna gå vidare med mer praktiska ting. Det blir verkligen något annorlunda. Enligt marknadsmänniskor jag talat med finns inte dess like i hela världen. Så det var enligt dem ytterst viktigt att ta ut alla patent och varumärkesskydd jag kunde. Fan, det är ju teori, jag gillar ju att få saker o ting att fungera, men nåja, om det är så viktigt så. För de kunder som redan har ett s.k. Tvättfrikort och som inte kan nyttja det för tillfället har jag lagt upp en e-mail lista, där jag kommer att skicka ut information om hur bygget fortskrider, om någon bloggläsare är intresserad kan ni höra av er med adress, så lägger jag till er på listan också. För en entreprenör som mig är det verkligen en vitaminkick att få förverkliga sina idéer, om ett par veckor kommer jag dessutom att sjösätta en reklamkupp, som garanterat kommer att väcka uppmärksamhet, kolla efter min nuna. Länge leve den fria företagsamheten….!

Min gamla ”kompis” GP förnekar sig inte. Det är väl inte en helt okvalificerad gissning att nu när han inte är partiledare och statsminister längre så visar han sitt rätta jag. Min, och även andras, tolkning av de senaste tidningsskriverierna är att han, och säkert andra i hans parti, enbart sitter där och företräder partiet och partiets ståndpunkt för att de får betalt för det….. När de väl har slutat så beter de sig snarare som de moderater de troligen alltid varit….. När jag väl är inne på ämnet så fick jag ett e-mail angående min blogg om MS. Där framställdes en teori om anledningen till alla SÄPO-vakter som var med. Självklart hade hon hört talas om allt som händer i Köping, och ville vara säker på att inte bli nedslagen o misshandlad. Tja….

Slutet gott, allting... i alla fall med katten

Det gick bra med katten. Igår kom han hem till familjen tack vare att jag kontaktade Kattjouren och kanske tack vare bilderna på bloggen. Även om bilderna skulle kunnat antyda att namnet på kisse var Gustav, som en uppmärksam läsare påpekade. Han undrade dessutom om katten snodde min mat, i så fall var det inget snack om saken, då var det Gustav. Men icke, namnet var Ruben och han var en riktig raskatt.

Häromdagen åkte jag upp till banken för att lämna dagskassan, vid banken stod en svart BMW med extra allt. Det syntes på långt håll att det var SÄPO som var på besök, när jag sedan svängde upp på Stora Gatan var det en massa vanliga polisbilar också. Då förstod jag att det var för att MS drog en fika på Ninni's. Direkt fick jag två funderingar. Varför behöver MS ett sånt uppställ av poliser? Finns det fler än jag som har svårt för henne? Eller är egot för stort? Hon är ju ändå "bara" partiledare numer. Det är väl en sak om regeringen har vakter kring sig, men en partiledare? Jag såg vid ett tillfälle SD's JÅ stå på ett torg och orera, men inte var det ett sånt uppställ då? Han är ju också partiledare, och borde väl om någon ha en hotbild kring sig. Det andra jag reagerade på var att varför åker SÄPO BMW? Vad är det för fel på våra svenska bilar? Hallå SAAB o Volvo! Reagera!

Det vete katten....? Eller ett hundliv...?

Jag har blivit adopterad…. Av en katt…..!? I morse kom jag glad i hågen till jobbet, men när jag klev in på kontoret höll jag på att få en hjärtsnörp….! I min stol låg en katt! Den hade promenerat in i natt, tagit mitt kontor i besittning och tydligen bestämt sig för att han bodde där… Det var en jättefin kisse, så fort jag satt mig hoppade den upp i mitt knä och började spinna. Vi bekantade oss med varann en stund, sedan blev den lika trogen som hunden därhemma, så fort jag reste mig och gick, tassade den efter. Rätt mysigt faktiskt. Men vad gör man nu? Först ringde jag länsman, men de hade inga uppgifter om en saknad kisse. Sedan ringde jag Kattjouren, samma besked där… Vad gör man nu? Nu tog vi ut den, var säker lite nödig, och kanske hittar hem sedan. Det tog inte två minuter så kom den tassande igen…!? Nåja, lite mat måste han ju få i alla fall, fram med en burk Whiskas. Nu var vi världens kompisar. På eftermiddagen kom dottern och ville jag skulle passa hennes hund, mitt barnbarn. Det gick ju så bra…. Snacka om hundliv. Jag tog med vovven och gjorde några ärenden, sedan fick hon tillbaks honom. Nu sitter jag med en katt på kontoret som vägrar gå hem, ingen vet vems det är, och jag tänker snart gå hem. Hemma finns redan tre utekatter och en Schäfer. Vad göra? Om någon känner igen kissen kan ni väl höra av er.

Semesterbrist...

Tänk att man ska behöva semester efter semestern för att orka. Det är likadant varje gång jag varit ledig. Veckan i Skottland som skulle vara en batteriladdare och en allmänt skön stund, blev visserligen en batteriladdare men ack så dåligt med sömn. Att resa med tre vänner från staterna innebär tydligen att det ska festas varje kväll.... med allt det innebär. Dessutom ska det till tidiga mornar så de får se allt turistist. Jag kom hem vi nio-snåret i söndags kväll, lite social samvaro med familjen, sedan i säng. Då var klockan nästan midnatt, upp o iväg till jobbet klockan 4, var ju tvungen att ta ikapp förlorad tid. Kom hem vid 22-snåret, lite social samvaro med familjen, sedan i säng vid midnatt, upp vid fem-tiden in i duschen och till jobbet, jobbade till lunch, sedan åkte jag till Bredaryd i Småland. Mina kollegor skulle tacka av mig för lång o trogen tjänst i OKQ8 Affärsmannaförening, vi var på Bredaryds Värdshus, året Whiskykrog 2006, lite av himmelriket för mig. Självklart kom jag i säng i tid.............. okristlig sådan.............. långt efter midnatt. Upp vid kl.6, frukost och mitt sista styrelsemöte i den styrelsen. Åkte hemåt efter lunch, kom till kontoret, tog hand om två dagars post, svarade på diverse mail, hämtade/lämnade hyrbilar, hade nästa styrelsemöte, den här gången i Rotary, kom hem vid 21,30, liet social samvaro med familjen och sedan i säng vid midnatt. Upp vid fem-tiden igen och iväg till jobbet, for som en skållad råtta mellan macken o uthyrningen, Mogge var sjuk. Började gå igenom vad som skulle faktureras, låg efter med detta efter semestern. Öppnade post, svarade i telefon, besvarade e-mail, nu var det kväll. Var till min moster på middag, blev kvar alldelels för länge, kom hem vid 21,30, lite social samvaro med familjen och sedan i säng, återigen vid midnatt. I morse gick jag upp vid 04,30, hade bilar att leverera före kl.6..... blev kvar på uthyrningen till kl.8, upp till kontoret och börja fakturera, 138 fakturor tar sin tid, vid 18-tiden började jag gå igenom dagens post, bokförde denna, nu var kl.20 och jag skulle hämta dottern, åkte till hennes kompis men ingen Ida... De var på väg hem från Eskilstuna, shoppingrunda......... det börjas i tid, bara tretton år och redan fullfjädrad shoppare. Nu var hon hungrig, vi åkte och köpte pizza. Nu är pizzan uppäten, jag bloggar och klockan är 22, nu blir det lite social samvaro, sedan i säng. Ska upp vid 05,30 och dra iväg med personalen på lite lattjo lajban, det vet man ju hur det brukar sluta..... Måste upp i tid på söndag, ska fixa till mustaschen så den duger för tv, jag ska vara med i BingoLotto och måste var apå plats vid kl.15. Kommer säkert hem någon gång på natten till måndag. Ska vara på jobbet vid kl.6............. JAG BEHÖVER SEMESTER!!!!!

THE WHISKER, WHISKY TOUR

Det var förskräckligt så svårt det var att hitta en trådlös Internetuppkoppling när man behöver den… Nu har hela semestern gått och jag sitter på Heathrow och väntar på flyget hem. Jag och mina amerikanska vänner har varit i underbara Skottland, vi körde från Brighton på söndagseftermiddagen i den som vanligt hektiska engelska trafiken. Första stopp blev York, som jag aldrig besökt tidigare. Det var en fantastiskt historisk stad med hur mycket turistfällor som helst, men vi nöjde oss med två, och utforskade istället några pubar. Amerikanarna trodde mig inte när jag berättade att hyllorna i engelska och skotska pubar skiljer sig ganska radikalt från varandra. I England är det mer av ett standardsortiment på hyllorna, medan en skotsk pub kan innehålla riktigt spännande Whisky, och inte bara en flaska, utan hur många som helst. Bortsett från detta så klättrade i alla fall jag och Bruce upp i York Ministrer´s torn. 275 väldigt höga, kraftigt lutande, och fruktansvärt smala trappsteg, vissa delar var så smala att jag inte kunde gå rakt, utan fick ta mig fram sidledes, skönt att veta att man fortfarande är bredare än man lång, i färdriktiningen…. Färden gick vidare mot Skottland och första stopp blev straxt norr om Edinburgh, en liten stad som heter Dunfermline, det var dags för lite mat o dryck. Vi stannade vid en pub jag kände till sen tidigare, The Aud Toll House, parkerade och gled in, vi hann inte mer än innanför dörren förrän bartendern skrek rakt ut. WOW! WHAT GREAT MOUSTACHES!!! Jaahaa, det var ju trevligt, men vi är lite hungriga, kan vi få se menyn? Tyvärr, min kock stack och jag har inte hittat någon annan ännu, och skulle jag ställa mig i köket så skulle ni inte få uppleva morgondagen…. vilket vore tråkigt…. Jaså, ja vi är i alla fall törstiga, kan man få en pint? Det fick jag och när de andra fått sitt ville jag betala. Nej, nej, huset bjuder!! Man tackar!! Sedan sprang han iväg o hämtade kameran, förevigade oss och dessutom hämtade han sina polare som satt på uteserveringen så de skulle få se dessa fantastiska mustascher. Ja, kära nån…. Det hela slutade med att både Bruce och jag hjälpte till i baren att severa några pint, medan folk fotograferade… När vi, fortfarande hungriga, rullade vidare bestämde vi att från och med nu, var vi på The Whisker, Whisky Tour… Efter några ytterliggare km hittade vi i alla fall ett ställe som hade kocken i säkert förvar. Färden gick vidare mot Pitlochry i högländerna där ett B&B var bokat. Vi checkade in, softade, och gick sen ut för en pint eller två. På pub ett var det ett herrans liv, men nästa var lite lugnare, vi satte oss ned, tog några whisky och mådde gott. På puben var det ganska mycket folk, och efter en stund hörde jag att de var svenskar, gissningsvis på bussresa eftersom de var så många. Vad de däremot inte visste var att jag var svensk, eftersom vi talade engelska sinsemellan, eller i alla fall jag, Bruce talade amerikanska… Men jag kunde höra hur de kommenterade våra mustascher. När deras guide kom och hämtade dem, för att dra till nästa pub stod de vid vårt bord och till slut var det en gentleman som tog mod till sig att kommentera. Very nice moustaches you got, sa han Bruce svarade amerikanskt, well, thank you, sir. Medan jag svarade, tack så mycket! Sedan var jag medvetet tyst. Det tog några långa sekunder innan polletten trillade ner och han förstod att jag talade svenska, sedan började han skratta, hans fru kände dessutom igen mig från TV4, så det gjorde ju inte saken sämre. De var mäkta imponerade, två mustascher och en kändis på en gång… Ungefär så har veckan fortskridit, vi har blivit uppmärksammade och bjudna på både den ena och andra. Riktigt kul har det varit, god mat o dryck i goda vänner sällskap, kan det bli så mycket bättre?

Som sagt sitter jag på Heathrow och snyltar på deras bredband, när jag kollade mina mail, hade jag fått mitt första, och troligen sista, beundrarbrev någonsin, det var en kille från Holland som skickade det via Svenska Mustaschklubbens hemsida, och eftersom jag är webmaster så kom det rätt direkt. Kolla in det nedan. Hello, I came on your site through articles in the papersites about the worldchampionships. “The man with the nicest one of all the pictures I saw is a member of your club and I want to let him know that. It's the man, who is on the pictures of "wiskyprovning 2007", the rather young man with shaved head and the big curly red/brown m. To him: I admire your courage growing and having such a big thing. A lot of men should want to have that but never have the courage to do that.For example me (41 y.o.). Even a normal size failed always through negative reactions of superior men and now it's out of fashion and it becomes more a symbol of men with opposite interests .In my town are few similar men with such faces, but I don't speak them about it. By e-mail to someone in a foreign country I dare doing. I want to ask you how you deal negative reactions and are there moments, you would put that thing off? Or nothing of this and you are every day very proud of having such a masculin face? I imagine that you can't do every job with it, because not everybody thinks it's representative. For what are these clubs, to watch each other? Having a similar face isn't a big common thing. I wish you the best and I hope you get the worldchampion with it.

Greatings of Gert from Holland.”