Jag vill ha en stake....

ÄNTLIGEN! Nu börjar det lossna, i fredags kom det formella bygglovet med posten, så nu kan vi snart köra igång. Ska bli hur kul som helst att få sätta tänderna i detta. När man är som jag, d.v.s. van att vara den som ser till att saker o ting händer. Då är det fruktansvärt frustrerande att inte kunna påverka såna här saker, att behöva vänta på en seg byråkrati, kan ju ge vilken entreprenör som helst magsår. Tänk om det fanns ett politiskt parti för entreprenörer, fan vad vi skulle kunna uträtta mycket, dessutom på halva tiden jämfört de politiker vi får dras med. De du FR....

En kul grej hände häromdagen, jag är ju som de flesta vet inblandad i WBMA (World Beard and Moustache Association). Vår President Mr Bruce Roe borta i USA behövde lite hjälp med översättning till Italienska och frågade mig om hjälp. Jo, det kan jag väl ordna... Har ju inte lärt mig att säga nej på Svenska än mindre på Engelska. Han e-mailade texten, som var ganska kort, jag åkte med den till den enda Italienare jag känner, Adriano på Pizzerian hemma i byn. Började med att köpa en Pizza åt mig och Robin, sedan frågade jag snällt om han kanske kunde.... Jodå, det kunde han. Medan Pizzorna låg i ugnen skrev han den Italienska texten, läste upp den för mina döva öron och gav mig lappen tillbaka. Efter att vi ätit tog jag lappen och skulle renskriva den f.v.b. till USA. Då inser jag att hans artistiska ådra även smittat av sig på hans handstil, det påminde mest om Egyptiska hieroglyfer.... Jag skriver ändå av dem men tycker, utan att kunna ett ord Italienska, att det ser lite konstigt ut. På kvällen dagen efter åker jag tillbaka med svansen mellan benen, laptopen i handen och ber honom korrekturläsa.... Han formligen bubblar av skratt när han läser igenom texten som tidigare handlade om skägg och mustascher, den handlade tydligen om tvättmaskiner numera....... När han slutat hoppa o bubbla fick jag det skrivet direkt i datorn. Tack för det.
Om någon vänlig bloggläsare känner att de skulle kunna hjälpa till med Italienska översättningar skulle både jag och min håriga vänner vara tacksamma. Hör av er.

Tog lite sovmorgon i morse, det var ju skönt. Vid tio-snåret satt jag fortfarande och drack kaffe, läste morgontidningar och hade det ganska bra, nöjd med gårdagen som jag var.
Ida knappt 14 år kommer ner och ska ha lite frukost, säger inte så mycket på tonåringars vis, men tittar som om det var något speciellt. Vad är det? Pappa, är det inte något speciellt idag? Ingen aning? Jag är ledig det är väl lite speciellt! Men Pappa, jag vill ha en stake......! Eeeehhh, va? Vad säger man till en tonårsdotter som har såna krav? Jaaa, fortsätter hon. Det är ju första advent, vi måste ta fram adventsstaken.......

Världens bästa Whisky

Japp, nu vet jag vilken Whisky som är bäst i världen. I alla fall just nu, just i denna sinnesstämning, just vid denna temperatur. Nu är det ju inte så enkelt, eftersom olika Whisky smakar olika beroende på sinnestämning och annat, men jag var i alla fall med i juryn som idag tog sig an finalfältet i Maltwhisky-VM. Efter ett antal deltävlingar och semifinaler återstod 12 destillerier. 5 rökiga, 3 s.k. Sherrised och 4 Maltiga. Vid ett sånt här tillfälle dricker man inget, utan allt spottas ut och munnen rengörs mellan varje glas. Vilka de tolv var syns på bilden. Problemet blir ju vad man gör med slatten som är kvar i glaset, man kan inte dricka den, hur god den är, för du blir man lätt förvirrad, samtidigt bär det ju emot att hälla ut den i spottkoppen….så vad göra? Arrangören hade naturligtvis tänkt på detta och försett juryn med små flaskor att blanda slattarna i. Så nu har jag en Blended malt bestående av de 12 bästa Whiskies som finns. Dessutom blev den jättegod, testade lite på tåget hem. De tre främsta platserna totalt togs av Lagavulin, Mortlach och Bowmore. I respektive klass vann Lagavulin bland de rökiga, Mortlach i sherrised och en japansk Whisky, Nikka15yo, vann maltklassen, faktum är att en japan även kom tvåa i den klassen. Mediauppbådet var inte som på mustasch-VM men TV4 och Aftonbladet var där. Själv blev jag intervjuad av TV4, enligt journalisten skulle det vara med på Nyheterna i kväll, men jag har inget sett.

Det finns ju andra glädjeämnen i världen, allas vår Jösta Hagelbäck ligger ute med en trailer på YouTube. Följ länken http://www.youtube.com/watch?v=9jZbqB7mb98.

Bra svar sökes...

Jag har lite morgonritualer för mig, bl.a. vill jag dricka kaffe äta en macka och läsa bärsingen innan jag börjar jobba, eftersom jag ändå ska till jobbet, brukar jag göra allt på plats och är därför på jobbet ganska tidigt. I morse när jag som vanligt avslutat mackan, hade en slatt kaffe kvar och var i slutet av tidningen hittar jag denna insändare på dialog-sidan. Först trodde jag att det var vännen Granberg som via pseodonym skicka in ett klagomål, han brukar få jet-lag eller liknanade. Sedan började jag fundera på om insändarskrivaren hade fått hjärnsläpp eller något ännu värre. Eller är det någon som försöker driva med oss läsare? Det är ju ändå inte första april. Man kan ju också fråga sig hur tidningen kan ta in en insändare som i princip driver med sig själv.... Hur som helst fick jag mig ett gott skratt, speciellt om man tänker sig situationen att insändarskrivaren verkligen menar allvar. Med Ida-vokabulär uttryckt så är insändarskrivaren "snygg i huvet".

I skrivande stund har Sverige just tagit sig till slutspel i EM-fotbollen. Känns naturligtvis jättebra, tyvärr gick det ju inte så bra får mina andra favoriter, Skottland. Men eftersom jag antagit en skotsk hållning i det hela så håller jag bara på tre lag. Sverige, Skottland och alla lag som spelar mot England. Eftersom England för tillfället ligger under mot Kroatien får det väl ses som en halv skotsk seger... Medan vi tittade på matchen hade Ccilia en intressant reflektion, hon undrade varför alla spelare kallas vid efternamn, men inte Zlatan. Han heter mest bara just det. Jag hade inget bra svar....

Nu vet jag...

Dagen började som gårdagen slutade, grått. Det var runt noll grader och lite slaskigt. Vi gick ner till frukost och trodde vi skulle välkomnas av ett ''guten morgen'', men icke. Istället sa flickan som tog emot, godmorgon....på klingande svenska. Det visade sig att hon hette Caroline, var från Kista och pluggade hotellmanagment, men var här på praktik. Jätterar tjej, hoppas det ska gå bra för henne. Vi gick i alla fall ut i slasket, det blåste smådjävlar och var allmänt oskönt, gick till busstationen och tog en buss som satt fast i snören.... dessutom hade den en släpkärra efter där man också kunde hoppa in och åka med. Ganska betryggande med dessa snören, det innebär ju att chauffören inte kan få tokspel och köra vart han vill.... Vi följde med i en kvart till något som hette Kirsen, där var det kallare och mer snö. Hoppade av och insåg att jag inte var klädd för vinter. Tunna skor, jeans, pike-tröja och en tunn moccajacka med trasigt blixtlås. Nåja, det var väl bara att bita ihop, vi skulle till toppen på ett berg, Pilatus. Nu började den första prövningen, en klättring upp till en liftstation, svinkallt, halt och brant, dessutom var jag kissnödig.... Tog nog fem minuter.... Väl framme tog vi plats i en pyttelift, plats för tre, vi var fyra, svinkallt dessutom, nu påbörjades färden uppåt. Efter 10 minuter var jag fullständig stelfrusen, fönstren var igenimmade så man såg ingenting, spelade förresten ingen roll det var både dis o dimma ute. Efter en kvart saktade den lilla tortyrkammaren in, vi tänkte, äntligen. Så fort dörrarna öppnades rasade vi ut, hann säkert flera meter innan en mycket trevlig vakt förklarade att skulle vi till toppen, var det bara att hoppa in igen, nu var vi inte längre upp än barnens pulkabacke... Oj då, bara att hoppa in i konservburken igen. Ytterliggare en kvart senare och om möjligt ännu mer stelfrusen kom vi till slutstationen. Vi gick ur, och nu var det ännu kallare. Jag vet inte vad vi förväntade oss, men vi följde skyltarna mot Pilatus, vilket slutade i en kö, hur lång som helst, dessutom var vi 1700 meter över havet, det blev kallare o kallare, och blåste smådjävlar. Det visade sig efter ytterliggare 15-20 minuter att kön var till en annan lift, som skulle ta oss sista biten. När det äntligen var vår tur kom en jättestor lift, fullständigt igenisad. Det framgick av skyltarna att det var plats för fyrtio, men det kändes som om vi var 140, värmde lite i trängseln i alla fall. Äntligen uppe efter en enorm stigning i sista liften. Vi stapplar ur och följer strömmen genom en tunnel, nu framstår kylan efter bussen som en het sommardag...att det kan vara så kallt. Så kommer vi ut ur tunneln, solen skiner, vi är 2132 meter upp i luften och det är sååå vackert....helt klart värt alla strapatser....
I motsats till bloggen häromdagen, vet jag nu vad man gör i Schweiz...

Jo, det strulade...

Jaha, det blev som vanligt. Strul. Inte så farligt kanske, men flyget var försenat en stund. Vad som var värre var att vi inte alls skulle till Lausanne...vi skulle till Luzern! Jag visste inte ens att det fanns något som hette så... Nu är vi i alla fall på plats. Det ligger i alperna och är kallare än hemma. Usch. Men fantastiskt vackert invid en sjö och med bergen omkring. Hoppas på klarare väder imorgon. Vi tog i alla fall en promenad, gick över en träbro från 1500-talet, då får jag i alla fall se något som räddade min dag, Rathaus Braueri, Rådhusbryggeriet. Det var som brukligt, en restaurang i rådhuset, men här gjorde de sin egen öl, mycket trevligt. Sedan gick vi vidare o kollade in gamla stan. Ikväll blir det middag på en hjulångare.........Nu är vi tillbaka från hjulångaren, vi åt Raclette, som tydligen är en schweizisk specialitet. Jättegott i sin enkelhet faktisk. Båtturen som sådan var inte mycket att blogga hem om. Under de tio minuter vi var kvar kring stan var det väldigt vackert, men sen var vi ute på sjön, vi hade lika gärna kunnat åka in i ett svart hål, vi såg inte ett skit.
Fick ett e-mail från Thailand. Skrivaren var bekymrad över ev. vinstskatt på resan. Jag ser det nog mer som den dagen den sorgen.

Vingbruten-avbruten

Mediadrevet som jagade mig inför och efter VM i mustasch har lugnat ner sig. Nu får man hålla tillgodo med journaliststuderande som använder mig som försökskanin. Faktiskt ganska kul, jag blev intervjuad av en Köpingstjej som pluggar på Journalisthögskolan. Det var roligt att se hur "hungrig" man är innan man kommit in i jobbet. Det var mycket udda frågor om färgen på väggarna i Brighton Centre och såna saker. Blir spännande att se slutresultatet. Mer luttrade journalister skriver ju oftast deras egen version av saker o ting, inte alltid den som intervjuoffret berättar....
Idag var det Whiskyprovning igen, jag hade ett 25-tal PM från RT som samlades och ville ha en guidning i dryckeskultur. PM betyder i det här fallet Past Members, och RT betyder Round Table. Vi var på Ögir där Per och jag hade plockat ihop en kul samling flaskor. Några av gästerna verkade inte förstå att Whisky är kultur, utan såg det mer som ett berusningmedel. Medan somliga var riktigt pålästa och t.o.m. kunde pricka in ett o annat destilleri som vi provade. Riktigt imponerande faktiskt. Vi skulle börja vid halv åtta-tiden trodde jag, men de kom inte förrän klockan var lite över åtta, så det blev sen middag, trots att jag kortade ner min presentation rejält. På tal om VM här ovan så ska jag vara med i VM i Maltwhisky den 24 november i Stockholm, jag har varit med i en deltävling men nu är det final och nio hemliga destillerier återstår. Ska bli riktigt roligt att vara med i en så kunnig jury, man får en del att leva upp till.
Imorgon är det dessutom dags att flyga igen. den här gången bär det av till Schweiz. Undrar vad jag ska göra där? De har ju varken Whisky eller Öl-kultur så vitt jag vet. Kanske man kan hitta lite vackra vyer att fotografera. Hur som helst så är det business-class till Zürich, första-klass tåg till Lausanne och sedan incheckning på ett värstinghotell. Allt för den facila summan av 240.-, det är vad Benstocken tar för några dagars parkering. Resten är en tävlingsvinst. Eftersom det har varit minst sagt struligt vid mina övriga flygresor under hösten undrar jag vad som ska bli knas den här gången? De kanske avbryter flygningen....? Vad händer då? Blir man hängande i luften? Eller? I samband med SAS problem med Dash-planen talade man nämligen om avbrutna flygningar på radion. Låter onekligen konstigt.....

Tankfull..T

Det kommer ju mycket jox i inkorgen, men ibland kommer vissa ord som är mer tänkvärda än andra…… Följande hade smitit förbi mitt spamfilter i morse.

Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.

Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.

2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.

3. Räkna upp de fem sista Fröken Sverige vinnarna.

4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.

5. Räkna upp de sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.

6. Räkna upp de tio senaste vinnarna av VM i hockey.

Hur gick det?

Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.

Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är de absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:

1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.

2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.

3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.

4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.

5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.

Lättare?

Sensmoral: De människor som gör ditt liv värt att leva är inte de med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.

Det är de som bryr sig som räknas.

Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag.

Det är redan imorgon i Australien

Fars Dag

Japp, idag är det alla pappors dag. Undrar varför egentligen? De pappor jag känner får ofta fixa något matnyttigt för att barn o barnbarn ska komma och hälsa på, eller på annat sätt hjälpa till hemma? Borde det inte vara så att pappa får sitta med armarna i kors och bli uppassad av övriga familjen...? I vår familj finns i alla fall några barn kvar hemma och de skulle naturligtvis fixa en tårta till pappa. Pappa själv gick ut för att köra fram ved så vi får lite värme i huset, men när jag kom in en sväng såg jag att Ida och Ccilia höll på i köket, men gissa om jag blev fundersam när jag såg en av "ingredienserna"..... Lika bra att blogga innan vi ska äta. Man vet ju aldrig....
Det var i alla fall en vacker vinterdag. Nog för att jag föredrar sommaren, men det kan vara väldigt vackert den här tiden på året också.

Mustascher igen.....

Tänk att man kan ha så mycket muskler man inte kände till. Igår var det hjulafton. Vi la om till vinterhjul på hälften av hyrbilarna, Konny skruvade och jag bar. Räknade ut att det blev totalt 272 hjul som jag släpat in o ut ur förråd 1 till lastbilen, sedan ur lastbilen in i förråd 2. Om vi gissar att genomsnitssvikten på ett hjul är 30 kg, lättare på personbilar och tyngre på transportbilar, betyder det att jag släpade runt på 8160 kg!!! 8 ton!! Tror fan att man är stel överallt….utom….

Idag var jag på Rotarys distriktskonferens i Skoghall. Jättetrevligt, med alldeles underbara människor. Men döm om min förvåning när jag tittade upp på väggen och fick se en jättestor mustasch. Hade Ida varit med hade hon sagt att ”mustascher äger”…. Kolla bilden, tyvärr hade jag bara mobilkamera med mig, men ändå.

Flytta till Köping?

Konstigt det här. Jag har sålt ca 35 miljoner av min omsättning, men inte fan blir det några kortare arbetsdagar för det?? Men å andra sidan är jag ju så lyckligt lottad att jag har ett jobb jag tycker om, det är ju inte alla förunnat. Mitt byggprojekt tar ju onekligen en hel del tid, även om inte så mycket syns ännu. Mycket teori blir det...innan praktiken. Jag konstaterar att årets första lappmögel trillade ner igår. Helt plötsligt ska ALLA ha vinterhjul på bilen. Varför det? Man kan ju faktiskt anpassa hastighet och körsätt till underlaget, i väntan på att få tid för omläggning av hjulen. Dessutom är det just nu 4 grader varmt och regn… på tal om arbete så hade jag en annorlunda Whisky-provning igår. Det var ett gäng från Atlas Copco som konfererade på Färna Herrgård, de var från tio olika nationer, Indien, Ryssland Tjeckien o.s.v. så det var inte lätt att välja språk för presentationen… Eller… Jo, det var det jag kan ju inte så många olika. Först tänkte jag ta de på Gaeliska, för då skulle ju ingen förstå, vilket kanske hade varit mest rättvist, men det fick till slut bli svengelska med några tyska ord här o där. Jag tror alla blev nöjda? Eller så var de bara förvirrade, applåder blev det i alla fall.

FANTASTISKT! Köping ska få ett nytt hotell och en av Sveriges absolut bästa pub-kedjor. Jag har många gånger bott på olika Elite-hotell, hotellen är väl som de flesta andra, men att jag valt dem har varit p.g.a. deras pubar, Bishop Arms. För de som inte vet vad det är så har de ett suveränt sortiment av ädla drycker tillverkat av mältat korn…. Just det, Öl och Whisky. Hoppas de tar hit Fullers öl-sortiment och en del av Whisky-sortimentet från puben på S.t Eriksgatan i Stockholm. Jag har tidigare läst om och imponerats av Bicky Chakraborty, som äger företaget. En riktig entreprenör i ordets rätta bemärkelse. Han kom till Sverige från Indien 1966 för att studera, men reagerade då på att studentbostäderna stod tomma över sommaren och drog i gång en hotellverksamhet för att hyra ut dem. Senare gick han över till att köpa nedslitna stadshotell och rusta upp dem. I dag är Bicky Chakrabortys hotellverksamhet den enda svenskägda hotellkedjan i Sverige!!! Faktum är att jag som Kungsörare blir lite avundsjuk på Köpingsborna, man kanske skulle flytta tillbaka….finns det något ledigt i närheten av puben?

 

Glada färger

Så var man tillbaka till ”fattigdom och elände”, nåja, så illa kanske det inte är man duktigt mycket kallare är det. Usch. Självklart skulle hemresan krångla, varför är jag förföljd av Murphy? Vi gick upp redan kl.4 för bussen skulle komma straxt före kl.5. Kvart i hade vi checkat ut och betalat allt, sedan gick vi ut och väntade. Några minuter senare kommer en buss, stannar, chauffören hoppar ut säger något på spanska och tar våra väskor. Jaha, vi hoppar väl in då. Det satt lite folk ombord redan, men ingen vi kände igen från nerresan. Bussen rullar vidare till nästa hotell, plockar upp ytterliggare morgontrötta resenärer. Men….de talar ju tyska?! Vi kanske är på fel buss, säger Ccilia. Nja……det verkar ju underligt. Nu har vi stannat på fler ställen och inte en svensk röst hör vi. Ja ja, vi åker väl med så får vi se var vi hamnar? Kanske vi landar på någon lyxkryssare i Las Palmas? Bussen tar i alla fall autopistan mot Las Palmas. När vi närmar oss flygplatsen och han inte släpper av börjar jag fundera…men när vi är alldeles vid avfarten trycker han till bromsen och svänger av. Pust.  När vi stannar utanför terminalen hoppar en hurtig tyska ombord, och förklarar vilka incheckningsdiskar som är aktuella för respektive flyg, till Stuttgart, Frankfurt och…..nä, ingen flygning till Fjollträsk. Vi får väskorna och knallar in i terminalen, visst finns det en disk för incheckning till Stockholm. Jag undrar om det blev tre tyskar akterseglade vid vårt hotell….nog borde väl chauffören veta hur många han ska plocka upp på respektive stopp??? Undrar också om ”vår” buss stod och väntade på oss? Eller om de plockade upp några tyskar istället? Incheckning och security gick bra, vi hade inte beställt något käk på flyget eftersom jag har ganska bestämda åsikter om hur flygplansmat smakar, dessutom sitter man ju som i en sillburk i charterplan, så vi köpte några mackor och drickor att ha om hunger skulle sätta in. Döm om vår förvåning när de börjar dela ut mat till alla ombord…? Det verkar vara lite manyana med hela flygbolaget, Iberworld. Nåja hem kom vi, vi satt näst längst bak och kom följaktligen av planet bland de sista. Jag tänkte att det kan ju vara bra, då är väskorna på G, när vi kommer fram till bandet. Men icke, det tog närmare en halvtimme innan väskorna kom, tur i oturen så var vårt bagage bland det första. Vi gick ut och bort till hållplatsen där parkeringsbussen skulle komma, ingen buss. 10 minuter senare kom den i alla fall, men inte räckte det att vi kom ombord. Nejdå, halva planet skulle tydligen med på samma buss, tog närmare en halvtimme ytterliggare innan alla fått sitt bagage och var på bussen. Bilen startade i alla fall och vi fick börja rulla hemåt, halvägs började mitt berömda flipperspel i light version, jag blir snart tokig…

Det är tydligen problem med att jobba åt statsminister FR, är det inte tv-licenser så är det hångel med journalister eller svart barnpassning. Mellan raderna i tidningarna tycker jag man kan uttyda ”typiskt moderater”. Det intressanta är väl de som gör svartjobben, det är väl de som brukar kallas sossarnas kärnväljare. Svenskarna är ett färgglatt folk……..

Krigsvarning

Igår ville tjejerna göra något roligt, sa de. Jaha, vad ska vi hitta på? Bada tyckte båda. Som om vi gjort något annat de senaste dagarna. Hur som helst, vi drog till Agualand, som är en variant på Skara sommarland, med den stora skillnaden att man kan bada med stora fiskar. Sjölejon enligt tjejerna, men jag tyckte de var som stora fiskar. Väl där hittade vi några solstolar, jag gjorde det bekvämt för mig medan tjejerna hoppade poolen närmast. De såg jättelyckliga ut, jag tog min bok och började läsa. Tre timmar senare kommer de tillbaka och undrar om jag också vill bada, så kan någon av dem passa kameror och annat. Tack för den, efter några timmar var jag mer eller mindre kokt. Jag tror det fräste om vattnet när jag hoppade i. Vilka omtänksamma barn man har..
Jag har tidigare bloggat om den taskiga maltkulturen, bara underjästa lageröl, och knappt någon maltwhisky. Men igår kväll hittade vi i alla fall något som utgav sig för att vara en Irländsk pub. Mycket riktigt, de hade både Gunniess och Kilkenny, dessutom en riktigt hygglig bluesgitarrist som lirade. Medan vi satt där tittade jag på inredningen, som försökte likna en pub. Döm om min förvåning när jag ser att de har skylt som skriker Whisky. Jag vet inte vem som rår om stället, men får en renlärig Irländare syn på den, kan det bli krig...