Dagen började som gårdagen slutade, grått. Det var runt noll grader och lite slaskigt. Vi gick ner till frukost och trodde vi skulle välkomnas av ett ''guten morgen'', men icke. Istället sa flickan som tog emot, godmorgon....på klingande svenska. Det visade sig att hon hette Caroline, var från Kista och pluggade hotellmanagment, men var här på praktik. Jätterar tjej, hoppas det ska gå bra för henne. Vi gick i alla fall ut i slasket, det blåste smådjävlar och var allmänt oskönt, gick till busstationen och tog en buss som satt fast i snören.... dessutom hade den en släpkärra efter där man också kunde hoppa in och åka med. Ganska betryggande med dessa snören, det innebär ju att chauffören inte kan få tokspel och köra vart han vill.... Vi följde med i en kvart till något som hette Kirsen, där var det kallare och mer snö. Hoppade av och insåg att jag inte var klädd för vinter. Tunna skor, jeans, pike-tröja och en tunn moccajacka med trasigt blixtlås. Nåja, det var väl bara att bita ihop, vi skulle till toppen på ett berg, Pilatus. Nu började den första prövningen, en klättring upp till en liftstation, svinkallt, halt och brant, dessutom var jag kissnödig.... Tog nog fem minuter.... Väl framme tog vi plats i en pyttelift, plats för tre, vi var fyra, svinkallt dessutom, nu påbörjades färden uppåt. Efter 10 minuter var jag fullständig stelfrusen, fönstren var igenimmade så man såg ingenting, spelade förresten ingen roll det var både dis o dimma ute. Efter en kvart saktade den lilla tortyrkammaren in, vi tänkte, äntligen. Så fort dörrarna öppnades rasade vi ut, hann säkert flera meter innan en mycket trevlig vakt förklarade att skulle vi till toppen, var det bara att hoppa in igen, nu var vi inte längre upp än barnens pulkabacke... Oj då, bara att hoppa in i konservburken igen. Ytterliggare en kvart senare och om möjligt ännu mer stelfrusen kom vi till slutstationen. Vi gick ur, och nu var det ännu kallare. Jag vet inte vad vi förväntade oss, men vi följde skyltarna mot Pilatus, vilket slutade i en kö, hur lång som helst, dessutom var vi 1700 meter över havet, det blev kallare o kallare, och blåste smådjävlar. Det visade sig efter ytterliggare 15-20 minuter att kön var till en annan lift, som skulle ta oss sista biten. När det äntligen var vår tur kom en jättestor lift, fullständigt igenisad. Det framgick av skyltarna att det var plats för fyrtio, men det kändes som om vi var 140, värmde lite i trängseln i alla fall. Äntligen uppe efter en enorm stigning i sista liften. Vi stapplar ur och följer strömmen genom en tunnel, nu framstår kylan efter bussen som en het sommardag...att det kan vara så kallt. Så kommer vi ut ur tunneln, solen skiner, vi är 2132 meter upp i luften och det är sååå vackert....helt klart värt alla strapatser....
I motsats till bloggen häromdagen, vet jag nu vad man gör i Schweiz...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar