Länge leve...

Ha ha, jag fick en kommentar på min blogg om Gin o Tonic. Kommentören undrade om det inte var en bil, Aston Martin DB5. Det finns väl många bilar med tillägget GT, Opel t.ex. Men som menat i förra bloggen, G är Gin och T är Tonic. Jag minns när jag var på ett EM i mustasch, då tog T slut i baren. Så istället för GT blev det GG... Det kom en kommentar från Puffeltufflan...!? Vem det nu är? Gissar i alla fall på en kvinna, hon önskade oss fortsatt skön semester, det var ju rart gjort. Jodå vi har haft det riktigt gott. Första dagarna låg vi mest runt poolen, badade och solade, åt och drack. Igår var Atlanten i uppror så vi drog till stranden istället. Kolla bilden Ccilia är någonstans inne i vågen som är på G att dränka Ida. Riktigt kul var det. Idag tyckte vi att vi skulle ta det lugnt med solen. Vi tänkte ta en promenad efter stranden, västerut mot Arguineguin. När strandpromenaden tog slut hamnade vi vid en mindre strand där det enligt mig fanns mycket vackert att se, enligt tjejerna var jag en snuskgubbe, tänk så olika man kan uppfatta saker o ting. Där fanns i alla fall ett vattenhål... Vi knallde vidare, i fjärran såg vi en massa hus och master, jag tänkte att det är nog en marina med hotell kring, finns säkert ett vattenhål när vi kommer fram. Det var nog inte mer än 4-5 km bort så vi knatade på. Problemet kom när det tog slut på sand. Nu var det bara en massa lösa stenar, inte helt enkelt, tjejerna i flipp-flop och jag i foppatofflor... Det blev inte bättre av att det inte fanns tillstymmelse till skugga, och jag dessutom släpade på några kg kamera. Efter någon halvtimmes vinglande och svettandes kom vi runt en krök, där var det stopp, ett mindre berg i sandsten stog i vägen. Medan vi pustade, frustade och kliade oss i huvudet kommer en tysk nedklättrande, kollar på oss och våra skodon, sedan säger han att det nog är bättre att simma runt hindret. Inte så enkelt med kamera, mobil, plånbok o.s.v... Skam den som ger sig, det blev en spännade klättring, med mycket hasande och krypande, väl nere på andra sidan pustar vi ut, vänder oss om och tittar upp på den besegrade toppen, då ser vi ett pensionärspar komma som värsta bergsgetterna nedför branten... Hmmpf, de hade väl bättre skor. Nu var det någon km med lösa stenar igen, sedan kom vi fram till en liten strand där det endast var några infödingar. Trodde inte det fanns såna kvar på Gran Canaria. På andra sidan såg vi husen och masterna vi sett förut. Skönt, vi var både trötta o svettiga, nu skulle man väl hitta ett vattenhål. När vi kommer upp på gatan är det alldeles stilla, ingen trafik, ingenting. Jo en kommunalarbetare som klipper en gräsmatta, och hans kollega som tömmer uppsamlaren i en soptunna. Två man för att klippa en gräsmatta på kanske 30kvm! Vi pustar ut på en parkbänk, och går sedan vidare mot båtarna, men det är alldeles stilla, konstigt. Vi kommer ner till marinan. Där ligger den ena tio miljoners båten efter den andra, men inte ett vattenhål så långt vi kunde se. Vi tittar oss omkring, det finns inga hotell heller, bara hus i paritet med båtarna. Vi tycks ha ramlat rätt in i det ''fina'' folkets kvarter. Tur vi hade ett par flaskor vatten med oss, annars vet man hur det kunde gått. Nu var frågan om vi skulle trassla oss samma väg tillbaka, eller försöka ta en normalare väg. Det såg ut som den gick långt upp i nästa berg, så det blev samma väg tillbaka. Nu var kl.14 och det var typ 100 grader varmt, och ingen skugga. När vi äntligen hittade en oas var jag helt slut, kamelen bar in två öl och de försvann fortare än en avlöning. Nu gick vi tillbaka till hotellet, tjejerna drog till poolen, men jag blev kvar på rummet. Länge leve Baltzar von Platen.... eller vem som nu uppfann AC'n.