skip to main |
skip to sidebar
Idag tänkte jag blogga ett slag för (eller är det emot?) cancer. I det här fallet prostatacancer, som ju kan drabba alla oss män. Cancefonden har dragit igång "Mustaschkampen" igen, samma insamling som jag var med och startade förra året, kolla http://sederowsky.blogspot.com/2007/04/ive-got-look.html, men i år är skillnaden att även vi som redan har mustasch kan vara med och hjälpa till att samla in pengar. Därför ber jag alla bloggläsare att sms:a KAMP10215 till 72900 för att supporta mig och indirekt Svenska Mustaschklubben som är med i den s.k. Företagskampen. Men mest för att Cancerforskningen behöver alla bidrag den kan få. Kolla in www.mustaschkampen.se.
Måste också tycka till lite om diskussionen som varit om Nationaldemokraterna. Jag tycker Ragnar Larsson på Karlbergsskolan gjorde helt rätt, samtidigt som jag har förståelse för JK's ställningstagande. Ragnar har som chef och ansvarig för en arbetsplats all rätt i världen att se till säkerheten på den arbetsplatsen. Jag tycker nämligen inte att skolan är en allmän plats, där JK kan hävda att yttrandefriheten står över. Lika lite som jag skulle bry mig om, om JK hade synpunkter på att jag inte skulle tillåta Nationaldemokraterna, eller något annan parti för den delen, att dela ut reklam på mitt företag. Sen tycker jag det är larvigt av somliga att ha synpunkter på att Nationaldemokraterna vill demonstrera imorgon. Man kan tycka vad man vill om den (jag tycker t.ex. inte om dem), men det är ändå deras fulla rätt att i ett demokratiskt samhälle berätta om sina ståndpunkter. Sen får man lindrigt hoppas att folk är intelligenta nog att genomskåda deras tyckanden.
Jag fick lite på skallen av en bloggläsare häromdagen. Han undrade om jag slutat blogga? Nejdå, men tiden har bara inte räckt till. De som följt bloggen vet att i vintras höll min mustasch på att gå till de sälla jaktmarkerna, allt beroende på att jag hade en massa skog att ta hand om. Ända till nu har jag hållit på med denna skog på all ledig tid. Nu är allt kluvet och klart, det blev omkring 30 kbm, nu håller jag på att städa upp efter mig och ska väl förhoppningsvis få lite tid att blogga.
Hörde att det går rykten på stan att jag inte ska bygga någon tvätt...... Då kan jag dementera dessa rykten. Byggstart är satt till medio maj. Vilket på svenska blir mitten av maj, alltså om ca 2 veckor. Ska bli riktigt spännande och roligt. Hoppas bara det går ihop sig ekonomiskt i slutänden. För att finansiera det hela håller jag på att sälja min andra mack, i Fagersta. Det jag säljer är själva fastigheten, eftersom macken som sådan drivs av en annan kille. Någon som är sugen på en fastighet i Fagersta, med bästa tänkbara trafikläge? Hör av er i så fall.
Det har ju hänt en del sedan senaste bloggen, egentligen för mycket för att jag ska hinna kommentera allt, men för egen del, eller kanske för företagets del har det roliga hänt att vi blivit en dal av MABI Hyrbilar. MABI är en kedja som jobbat på ungefär samma sätt som jag. Jag brukar säga att vi hyr ut allt från moped till Rolls Royce, medan MABI bruker säga att man har både vanliga och ovanliga bilar. Tycke uppstod och vi har ingått äktenskap, eller nä, men i alla fall ett samarbete. Någon som vill hyra nya BMW M3 eller en Mini Cooper cab?
En annan kul grej var att vara med på inspelningen av SVT's storsatsning Selma och Sophie. Det var mycket tråkigt väntande, men häftigt att vara med om en så stor satsning. Kolla in SVT i jul.
I den stora världen har det ju hänt mycket tråkigheter, först morden i Arboga. Som verkligen grep mig, det är verkligen otäckt när det kommer så nära. Hoppas mamman orkar gå vidare och att mördaren får ett passande straff, livstids hängning på vatten och bröd, känns för lindrigt.... Sedan den stackars flickan i Dalarna, den idioten till mördare sitter ju i alla fall bakom lås o bom. En sån idiot har fan i mig inget existensberättigande! Nu det som hänt i Österrike, hur kan man göra något sådant? Dessutom mot sitt eget kött och blod! En sån ond människa borde spärras in i en liten mörk jordkula utan möjlighet att se vare sig ljus, eller få ha kontakt med andra människor. Hoppas det finns någon slags rättvisa.....
Efter en härlig helg med mustaschvännerna, där det under torsdag och fredag var härligt vårväder med 17-18 grader blev det lördag och svinkallt. Men ändå klart och fint, på lördagen skulle vi egentligen varit på studiebesök på Shepheard Neame Brewery, men av olika anledningar kunde de inte ta emot oss, istället tog vi The Romney, Hythe & Dymchurch Railway till Dungeness. Det var en mycket speciell resa i ett tåg som var 1/3 av storleken på ett vanligt tåg. Helt fantastiskt faktiskt, in i minsta detalj var lok och vagnar skalenliga, det var inte helt enkelt att ta sig in i vagnarna men väl där gick det fint. Just vårt tåg drogs av ett ånglok, men det fanns diesellok också. Läs mer på http://www.rhdr.org.uk/rhdr/home_flash.html. Men nu var det söndag och dags att åka hemåt, min kompis Bo från Trelleborg skulle med ett tåg vid 14.20 medan mitt inte skulle lyfta förrän kl.18,40. Jag tog det lugnt och körde från Hythe strax efter kl.15, nu hade det börjat snöa(!), detta i en del av landet där det växer palmer vilt...... Det blev värre och värre vartefter jag närmade mig Gatwick Airport, men det var på plus-sidan så det smälte i stort sett direkt, och var nog aldrig mer än någon centimeter i "plogvallarna". När jag kom fram till flygplatsen var det fruktansvärt rörigt, dessutom höll de på att bygga om, så jag hade svårt att hitta till hyrbilsåterlämningen. Väl där var det så mycket folk så jag såg inga skyltar, men gick dit det var mest folk. Kom in i terminalen och såg skyltar med Departure, när jag kom till våningen för Check-In var det värre än en myrstack med folk överallt, jag tittade på skärmarna som visar flighter, tider och incheckningsdiskar men mitt flyg fanns inte med, faktiskt ingen Sterlingflight fanns med. Jag kände mig lätt förvirrad men hittade till sist en tavla som visade vilka flyg som gick från vilken terminal. Självklart var jag på fel terminal. Hittade skyltar som ledde till nästa terminal, följde skyltarna ner en våning och fick syn på skyltar med Check-In, tog rulltrappan och började leta efter en Sterling-disk. Hittade ingen den här gången heller, när jag tråcklade mig mellan allt folk och tagit mig till andra änden av hallen insåg jag att jag var tillbaka där jag började, på fel terminal....... Gjorde ett nytt försök och kom till slut till rätt terminal, här var det om möjligt ännu värre. Tittade på skärmarna men något Stockholmsflyg syntes inte till, faktum var att den senaste flightens tid var kl.16....? Nu började jag bli orolig. Då fick jag syn på Sterlings flight till Köpenhamn som kompisen Bo skulle åka med. Tänkte att Stockholmsflyget checkas säkert in på samma ställe, och mycket riktigt. Incheckning gick ganska fort och jag tog mig mot Security, där var det Stureplansdörrvaktarkollegor som såg ut att bara släppa in dem som var mest hippa, eller nåt. Jag närmade mig med bävan men blev insläppt efter att de kollat mitt boardingkort. Kom igenom Security och hamnade i en ännu värre myrstack, nu var det inte bara trångt syret verkade också vara på upphällningen, fortfarande syntes inget på skärmarna och jag drog mig mot informationsdisken, där var myrstacken om möjligt ännu värre och att ta sig fram för att ställa en fråga verkade alldeles omöjligt. Just då var det någon som skrek i högtaleriet att alla Easy Jet-flighter var minst två timmar försenade och att man inte behövde fråga något tidigare än en timme efter ordinarie tid..... Då förstod jag att även mitt flyg var försenat, som vanligt alltså, bara att gilla läget. Jag gick till Whiskyaffären för att kolla läget, medan jag stod där är det någon som klappar mig på axeln, det är Bo som borde åkt för fyra timmar sedan..... Medan vi står där kommer äntligen Boarding upp på skärmen för hans flyg, och han fick åka hemåt. Nu försökte jag hitta någonstans att sitta, men allt var överfyllt, till slut hittade jag ett ståbord vid en bar, alltid något. Jag köpte en svindyr fika, och ställde in mig på att vänta. Då kommer nästa klappp på axeln, det var en familj från Stockholm som kände igen mig som svensk och undrade om jag skulle till Stockholm? Det slutade med att vi gjorde sällskap och hjälpte till att passa varandras bagage och springa till baren för påfyllning, jag blev bästkompis med deras lilla 3åring, Amanda, underbart charmig liten tjej. När vi stått där och snackat skit några timmar tycker jag mig höra ordet Stockholm och något om 22 i högtaleriet, det står fortfarande inget på skärmarna men vi drar oss till Gate 22 och mycket riktigt nu var det Boarding. Det var ett himla jagande innan alla kommit ombord, eftersom det inte stod något på skärmarna och det inte är helt enkelt att höra vad som sägs i utropen. Halv två på natten rullade jag upp på gården och halv sex rullade jag ut från densamma, det blev en kort natt.... Tänk vad lite snö kan ställa till med....
Varför får ingen flygresa jag tar gå smärtfritt? Idag har jag tagit mig till England och Engelska mustaschklubbens årsmöte. Jag for hemifrån kl.4 i morse för att hinna med Sterlings fakirflyg kl.7. När jag närmade mig Arlanda hörde jag på radio om att man har väldigt många excorsister i Italien... Mycket fanstyg där tydligen! Nåväl jag parkerade på Benstocken och blev skjutsad till terminalen. När jag kollade tavlan med tider stod det vid mitt flyg, "New information 08.00", jaha som vanligt då... Gick till incheckningsautomaterna efter ett antal tryck och svavelosande ramsor hittade jag en som funkade, gick vidare till bagageinlämningen men tjejen på andra sidan disken visste inget om någon ny information. Bara att gilla läget alltså. Väl inne tog jag en macka och en kopp kaffe till det facila priset 80kr! Lite konkurrens skulle inte skada... Jaha, tänkte jag, får väl skrota runt en stund då, men när jag kollade till en skärm hade man ändrat till ny avgångstid kl.7,15. Vi flög lugnt och landade av någon anledning en 40 minuter tidigare?? Då tänkte jag att det kanske finns någon slags rättvisa i alla fall, men det skulle jag inte gjort, för det fanns ingen ledig gate, så vi fick vänta på parkeringen i en halvtimme... När vi väl rullat fram och alla, som en man rest sig och börjat trängas i mittgången, då finns det varken trappa eller buss ledigt... Nu fick vi vänta ytterliggare en kvart... Väskan kom i alla fall snabbt... Väl ute från terminalen slog det mig, man kanske skulle hyra en excorsist för att slippa jävelskap nästa gång man ska ut o flyga...
Nu är jag framme vid hotellet i Hythe, imorgon kommer den stora invasionen. Då kommer mustascher från hela världen. Då ska vi ha Engelska mustaschklubbens årsmöte. Sen blir det nog "någon" pint of bitter också...
Igår var det stora klädprovardagen. För några veckor sedan blev jag uppringt av en kille från SVT som undrade om jag kunde ta med några mustascher och hjälpa till vid dramatiseringen av två dagar i Selma Lagerlöfs liv? Tjaaa, jag, Helena Bergström och Alexandra Rapaport.....svårt att säga nej. Jag kollade med kamraterna i Svenska Mustaschklubben och vi blev tre som kunde ställa upp. Igår var det så dags att prova ut kläder, vi skulle föreställa äldre "fina" herrar som satt med vid Nobelprismiddagen. Vi fick frackar från förra sekelskiftet, så här tjockt tyg, skjortor med stärkkrage, men med fasta manchetter. Det var inte skönt med stärkkrage, speciellt som jag har huvudet mer eller mindre monterat direkt på axlarna. Om ett par veckor är det inspelningsdags. Kul!
Idag var det premiär för något helt annat, Köpings Kommun och Företagarna har dragit igång ett ömsesidigt mentorsskap, där en företagare och en kommunpolitiker eller kommunal chefstjänsteman ska hålla ihop under ett år och lära varandra saker. Igår fick jag listan med de medverkande och jag såg på en gång vem jag inte ville campera ihop med.
I morse på Företagarfrukosten var det så lottdragning om vem som skulle "få" vem? Jag var kvar till sist, och vem mer var kvar? Jo, just det, han jag inte ville ha. Nämligen Miljöchef Göran Nilsson, inte för att jag har något emot honom, tvärtom. Men vi sitter bägge i styrelsen för Köpings Rotaryklubb, och ses således en gång i veckan på Rotaryluncherna samt en gång i månaden på styrelsemötena. snacka om antiklimax. Men det kanske blev än tokigare för Carin som "fick" sin svåger....
