Nyårskrönikan.... 2009

Så var ännu ett år till ända. Tydligen ska man nu säga att det är slut på 00-talet och att vi går in i 10-talet. Jag brukar skriva en liten årskrönika här på bloggen och om man ska tro andra medier så ska man dessutom skriva om det gångna decenniet, det tänker jag däremot inte göra, det ända jag kan säga är att det är skönt att man inte behöver återuppleva året med 0 6 igen….. Ett konstaternade jag i alla fall gjort är att det inte blivit så mycket bloggande som det brukar, jag vet vems fel det är. Det är Facebook som tar all den tid jag brukar lägga på att blogga, nu kan jag ju skälla på politikerna direkt, vilket är lite roligare….

Året har ju på många sätt varit ett riktigt skitår, med världsdeppresion och efterföljande arbetslöshet, inte minst här i vår del av världen. Själv har jag blödit något fruktansvärt i lågkonjunkturen, det är ju så att vi som är direktleverantörer till industrin får ju ta första smällen, å andra sidan står vi först i kö när det väl vänder och för min del känns det som om det vänt, vi ökar bilparken för varje månad nu och det känns skönt.

2009 börjad i alla fall bra, det var ett underbart väder, -7 grader och strålande sol, jag var ute och fotograferade en del tillsammans med min bästa vän Wilma. Alla som ojar sig om kylan idag kan jag glädja med att den 4 januari i år var det -23 grader.

Mycket av början på året handlade om Gaza-krisen, jag undrar om den är över eller om det bara är tidningarna som har annat skriva om, grisepidemier, Tigrar som är otrogna och Ankor som skiljer sig. Det är väl i alla fall inte fullt krig. Jag reagerade i alla fall starkt på hur Hamas utnyttjade barn, hoppas de tagit sitt förnuft till fånga och låter barnen vara barn.

Naturligtvis recenserade jag också Hagateaterns Nyårsrevy, och jag ser fram emot nästa års upplaga. Jag ska på Generalrepetitionen på tisdag och ser verkligen fram emot det.

I början på året lyckades jag i alla fall bevisa att uttrycker man sig bara tillräckligt utmanande så väcker man många frågor och kanske även känslor till liv, jag testade att vara lite kryptisk i bloggen för att se om folk var beredda att betala för att få veta vad jag egentligen menade. Faktum var att två stycken betalade 500.- för att få veta att jag bara lurades, de har så klart fått sina pengar tillbaka men var ganska besvikna på att det inte var deras väg till lycka. Desto fler hörde av sig och försökte pumpa mig på information utan att betala. Tyvärr går ju en del på vad som helst, jag läste idag om en stackars farbror i Västerås som trodde han vunnit flera miljoner på ett engelskt lotteri, han hade betalt totalt 800 000.- för att få ut sina pengar.

I början på året fick jag också en uppenbarelse, jag insåg att Jesus nog egentligen var kiropraktor, och att killen som reparerar min rygg är hans profet. Jag var där den 2 februari och har inte haft ett problem med ryggen sedan dess…..

Jag är ju mycket ute och håller föredrag, mest om Whisky, men även om marknadsföring och sånt, men i början på året var jag ombedd att hålla ett föredrag på en herrmiddag, en nykter sådan. Efter mycket funderande blev det ett föredrag om mustascher, mycket uppskattat faktiskt…..

Under våren blev jag med moppe också, det var dags att skaffa något åt dottern som fyllde 15 i januari, jag hittade en störtskön chopperliknande historia som stack ut så där lagom att jag blev alldeles lyrisk…. Köpte den via en internetauktion och insåg när den väl kom att den var  i storlek för en 2-3 åring inte en 15 åring, så tokigt det kan bli, det slutade med att den blev min lunchmoppe under sommaren, jag måste ha sett hemskt kul ut, för folk som tittade på mig skrattade så de höll på att vika sig dubbla. Jag såg antagligen ut som en mustaschprydd köttbulle på jul….

En stor del av mitt bloggande under våren handlade om min revisor som jagade mig för att behövde en pärm med verifikat, jag vände ut och in på varenda hylla på både kontoret och i förrådet, bara för att komma fram till att den hade han ju redan fåttt….

 

Vintern slutade i alla fall någon gång i mars, då satt jag nämligen fast mellan vajrarna på vägen mellan Eskilstuna och Kungsör p.g.a. den sista blixthalkan.

I mars hade vi i Rotary en konsert till förmån för projektet End Polio Now, Vi lyckades samla ihop ca 25 000.- som oavkortat går till utrotandet av Polio, det uppmärksammades också vid Rotarys distriktskonferens i Hallstahammar där jag som representant för Köpings Rotaryklubb och Carina Andersson som representant för Köpings-Scheele Rotaryklubb fick mottaga diplom för att vi var så duktiga. Hoppas vi kan lyckas med något liknande nästa år.

Jag var som vanligt en sväng till Skottland i april, det blev en fantastisk tripp, fick en underbar kontakt med en herre som heter Raymond Armstrong och äger Bladnoch Distillery, det kontakten har utmynnat i att det numera ligger ett fat Margadale och vilar i hans lagerhus, om några år är det dags att börja provsmaka, ska bli otroligt spännande.

Under våren kom Ardbeg med sina nya Whsiky, Supernova, den skulle enligt uppgift vara det rökigaste som hamnat på marknaden. Rökig var den förvisso, men hade nog mått bra av lite längre tid i faten.

I maj var det årets höjdarresa som gällde, 2,5 vecka i Alaska, med VM i mustasch som höjdpunkt för resan, men frågan är om inte Alaskas natur och vildmark var den egentliga höjdpunkten, jag har så mycket bilder så jag vet inte vilken som är den mest enastående….. Måste åka tillbaka någon gång och bara fotografera. Här om dagen var det en av mina vänner från Anchorage som hade varit bara10 meter från en Djärv, bilden finns på FB.

Under året har jag också fått agera frisörstylist åt en farbror med mustaschdrömmar, det har varit riktigt kul, nu har barnbarnet lärt sig så nu behövs jag väl inte.  En kul sak på temat var att min dotter Annas bästkompis som studerar till frisör eller något i Finland, häromdagen berättade att de skulle ha skäggvård på schemat, läraren förklarade om olika hårtyper och hur man bäst behandlar dem, sedan drog hon fram en bild som exempel på hur det kan se ut. Gissa vem som var på bilden…..

Blev uppsökt av några killar från Irland som reste runt i Europa i syfte att skriva en bok om mustascher. De kom hem till mig och vi hade en kul stund, medan de intervjuade och fotograferade. Jag träffade dem igen när jag var på en mustaschträff i Tyskland i september. Jätte kul killar. När jag för några veckor sedan var till england med hjälp av Ryan Air visade det sig att de sålt ett reportage till Ryan Airs månadsmagasin, så vem flinade på bild tror ni? Och dessutom beskrevs som den legendariske……? Kul!

Fick i somras också chansen att vara bonde för en dag, när LRF hade ett marknadsföringsjippo. Det var jättekul! Gav mig insikten i vad en plastmorsa är  för något.

Det blev en sväng till Cornwall i somras, fantastiskt vackert, lite smolk i bägaren blev det när Sverige-England spelade UEM i fotboll och vi satt på en bar i Newquay, talad eom för alla engelsmän att de skulle akta sig för di svenske, men det gick ju som det gick så vi fick smita från puben med svansen mellan benen…..

Under sommaren fick jag också på skallen för att jag bloggar för lite, men den förklaringen finns ju högst upp….

En höjdpunkt under mitt år var i alla fall att få arrangera Svenska Mustashklubbens 25-års jubileum, självklart skulle vi då vara på min hemplan. Det blev en underbar fest och ett kärt återseende av gamla vänner. Klubben tackade mig för jobbet jag lagt ned genom att ge mig något jag saknade i min samling av mustaschregalia, en soppsked för oss med mustasch….

För de som ev. glömt bort det, och mest minns hur varm och blöt november var, kan jag berätta att första frosten med is på rutorna hade vi den 29 september. Var tog den där globala uppvärmningen vägen egentligen?

En jakt jag länge fört fick sin upplösning under hösten, jag fick tag på en flaska Ardmore 30 yo som jag länge saknat, jag hittade den i en lite suspekt butik i New York, det var inte lätt att få hit den och blev dessutom duktigt dyrt eftersom jag var tvungen att betala tull på den, men nu pryder den sin plats i samlingen och ska väl förhoppningsvis förränta sig.

Jag har ju också uppmärksammat alla konstiga stavningar som dyker upp här o där, att man gör en liten tabbe här i bloggen är kanske inte hela världen, men när stora företag med reklambyråer som kostar skjortan gör det, då kan man börja undra. Det senaste är Arlas Bravo Juice, Sveriges omtycktaste..... håhjaja

Under året har jag också förlorat en gammal och kär vän. Det är väl aldrig kul med begravningar, men den här gången var det en ljus och glad tillställning, förmodligen precis som han vill ha det. Efter begravningen skrev jag så här;

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.

Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

Jag tycker fortfarande att fler borde se det ur ett sånt perspektiv!

Jag höll också på att förlora en annan kär vän, men tack och lov klarade han krisen och är nu på bättringsvägen även om han var lite sänkt just idag.

Så här i slutet av året har jag också knäckt myten om tomten, samt firat jul med nära och kära. Extra kul att alla barn var hemma, det är ju inte lätt när de börjar bli vuxna….

Som avslutning på krönikan kan jag berätta att en kund utnämnde mig till en av världens äldsta bloggare. Det var vännen Lasse på Br.Petterssons Bilservice som hade hittat mitt namn i en 91:an Karlsson-tidning från 1973, jag hade vunnit ett pris och fått göra en egen tidningssida. När jag visade henne en kopia sa hon:Oj, du bloggade visst redan då…..

Ett riktigt gott slut önskar jag nästan alla….och ett riktigt GOTT NYTT ÅR tillönskas samma urval…..

Lyckad (?) felstvanign...

Jag stavar säkert fel ibland här på bloggen, och grammatiken kanske inte alltid är den rätta, även om jag försöker och egentligen är ganska noga med det. Men jag ser ofta andras fel, kolla t.ex. in skylten ovanför videobutiken i Köping, de säljer Godis, Dricka och Snaks....
Eller de handskrivna lapparna vid kortterminalerna på Willys, "vänd magnetremsan innåt".
Men idag såg något som tog rekord, kolla bilden. Den tog jag på IKEA i Västerås idag, nog tycker man att ett multinationellt företag som säkert har en dyr reklambyrå borde korrekturläsa sina skyltar bättre....

Eller så är det medvetet för att språkpoliser som jag ska uppmärksamma det och blogga. I så fall har de lyckats....

(Ö) Känd.....

Så har jag varit ute och rört på mig igen, var en sväng till London och skulle hämta en bil. Passade samtidigt på att träffa några kompisar och gå på engelska mustaschklubbens månadsmöte. Ni som är vana läsare av min blogg vet ju att mina trippa brukar kunna bli både försenade och knasiga, jag skulle den här gången mot mot bättre vetande åka med Ryan Air från Västerås, när jag kom fram till säkerhetsmänniskan så säger hon; Åh det är ju du med mustaschen, har du inte sonen med dig idag? Hon kom alltså ihåg när Robin och jag för drygt 2 år sedan var till Dublin och hans pass hade passerat bäst-före-datum, minns du inte så kolla här. Tokerierna fortsatte med att jag bläddrade i ett Ryan Air Magasin medan jag väntade, vem flinade där på en halvsides bild? Jo, jag...... Det var ett reportage av grabbarna från Irland som besökte mig i somras. När jag väl kommit ombord och flygvärdinnorna delade ut ett magasin till alla var det inte lätt att resa inkognito, de som satt närmast tyckte det var jättekul och surrade som sjutton, flygvärdinnorna tyckte jag borde få resa gratis men de kunde inte göra något åt det....

Nåväl, jag kom fram sent om sidor, hade bokat ett billigt BnB i Bishops Storford som ligger bredvid flygplatsen, killen med bilen jag skulle hämta skulle hämta mig vid 10-tiden dagen efter så jag såg fram emot en sovmorgon. För det första var sängen inte speciellt skön, den hade ingen bäddmadrass och man kände varenda fjäder när man låg i den, värmen hade de sparat in på och när jag började leta efter en handduk, så hittade jag ingen. Gick på muggen som fanns i korridoren utanför, där fanns inte heller några handdukar eller badlakan men väl en skylt som berättade att man kunde hyra dem för £1.-, det fick bli mycket toapapper, snål som jag är. La mig och skulle titta på tv en stund, slog på den, den hade 2 kanaler, båda analoga och tv'n hade en liten bordsantenn så när bilden var hygglig fanns inget ljud och tvärtom.

Vaknade och skulle gå till frukosten som ju brukar vara trevlig på ett BnB, ack vad jag bedrog mig, där var det självservice, det fanns bröd att rosta i kylen, smör och marmelad. En vattenkokare samt Tescos billigaste snabbkaffe eller te. Nåja, jag behövde inte svälta, och vad kan man begära för £27.-/natt. Pratade med Chris som skulle hämta mig vid kvart i 10, han sa sig vara framme om ca 10 minuter, ok sa jag, tog mitt pick o pack och gick ut att vänta....väntade och väntade men ingen Chris. Halv 11 ringde jag honom och undrade..... Det är svårt att hitta, sa han, adressen finns inte på min GPS och Dunmow RD är väldans lång, men jag kommer. Jag väntade ytterligare en halvtimme sen ringde jag igen. Nej, sa han jag får ge upp, jag hittar inte. Ojdå, sa jag, kan du stanna vid ett hotell då, så tar jag en taxi dit. Han ringde tillbaka efter 10 minuter, ok jag är utanför Days Inn! Jag ringde taxi, förklarade var jag var och vart jag skulle, tjejen i växeln bara skrattade och tyckte jag skulle gå, det var 5 minuters promenad (öh!). Hon förklarade vägen och fem minuter senare var jag i Chris bil.

Allt gick bra, jag fick med mig bilen och på väg ner till London för att träffa kompisarna stannade jag vid ett vacker grönt fält och skulle ta några bilder, när jag ställde mig på huk för att få en bra vinkel att fotografera från kände jag att min vänstra fot gungade konstigt...... Jag hade satt foten i en gigantiskt hundskit.... Skit(!) kul mitt ute efter en engelsk motorväg, med inget att torka av sig på, dessutom var det lurviga fårskinnsmattor i bilen, så det var inte det lättaste att inte skita ner dem.....

Körde vidare till jag hittade en rastplats med toalett där jag fick utföra min lite mer annorlunda behov. När jag efter en del köande hade trixat mig in i centrala London hade jag för ovanlighets skull tur. Efter andra varvet runt kvarteret där jag tänkte stanna hittade jag en parkeringsplats som var precis så stor att jag kunde baxa in nästan 6 meter Rolls Royce. Efter lite kliande i huvudet kom jag också på hur jag skulle betala, jag fick ringa ett parkeringskontor där en jättetrevlig tjej svarade att hon ville veta var jag stod, vilket reg.nr och vilket kreditkortsnummer. Det var lite jobbigt att uppge reg.nr, LIL är nämligen engelsk slang för tutte...(!)

Jag gick iväg till en pub, fick äntligen något att äta efter morgonens rostade bröd, i väntan på att vi alla skulle ses på puben The Windsor Castle, det blev som vanligt ett kärt återseende och mycket skratt under kvällen, som inte slutade förrän klockan var bortåt 3 och jag rullade tillbaka till flygplatsen, mitt flyg gick 06.35 så det blev ganska så lagom.

På hemvägen så var det inte mer än max 70 personer ombord och när de fick sina Ryan Air magasin blev det full uppståndelse, i stort sett alla ville ha min autograf så jag fick inte sova som jag tänkt mig.

Är det att vara ökänd, när man får skriva autografer i Storbritannien?

En julbetraktelse.....

Om du är barn och längtar efter julafton med tomten och allt, blunda när du läser min betraktelse....

Det finns ca 3 miljarder barn på jorden. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner tomtens målgrupp, d.v.s. kristna västerlänningar.

Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn/hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, om vi antar att det finns minst ett snällt barn i varje hushåll. Jultomten har, p.g.a. jordens rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, som ju borde vara det mest logiska. Han besöker alltså 967,7 hem/sekund!!!

Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000-dels sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner i skorstenen, dela ut paket, hoa 3 gånger, klämma ett par snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och vidare till nästa hus.

Under förutsättning att alla hus är jämnt fördelade är det i snitt ca 1 km mellan varje. Tomten färdas således ca 100 miljoner km, att gå på toa eller pausa av andra anledningar är inte med i beräkningen. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km/sek eller om man så vill med 3000 gånger ljudets hastighet.

Man kan jämföra det med den snabbaste farkost som människan skapat, nämligen rymdsonden Helioa 2, den färdas med 67 km/sekund. En normal Ren som våra Samer håller kan komma upp i ca 30 km/timme.

Om vi antar att var barn får en present som väger 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt är då inte inräknad. På land kan en normalstark och fullt frisk Ren dra ca 200 kg. Även om vi antar att tomtens flygande specialrenar kan dra en vikt som är 10 gånger högre, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten kan hitta ungefär 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer i så fall att ge släden en sammanlagd vikt på ca 600 000 ton.

600 000 ton som flyger med 1000 km/sekund skapar en enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteor som inträder i jordatmosfären. De två renarna längst fram kommer då att absorbera en energi motsvarande 15 000 triljoner watt. Ledarrenarna kommer att brinna upp omedelbart, och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.

Alla renar kommer att möta sin skapare på mindre än 4,26 tusendelars sekund, d.v.s. när tomten når till det femte huset. Det här är så klart hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/sekund på 1/1000-dels sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft som är 17 000 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (gissningsvis med hänvisning till synliga kopior), skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa vartenda ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Kontentan av detta är alltså att om tomtestackarn någonsin levat så är han definitivt död nu.