Efter en halvtaskig natts sömn kom vännen Bruce och hämtade oss på söndagsmorgonen, vi hoppade in bilen som nu syntes riktigt rymlig när vi inte hade en massa bagage. Färden gick till Mount Rainier, vartefter vi kom högre o högre upp blev det mindre och mindre grönt kring oss, när vi åkt i ett par timmar stannade vi och hoppade ut för att sträcka på benen, då var det snö kvar i vallarna och i skuggiga partier….. Enligt Bruce var vi bara halvvägs upp, vi fortsatte och stannade vid olika utsiktspunkter och det låg mer o mer snö på sidorna om vägen, vid ett ställe var det typ
I stället var vi in på den officiella turistfällan där en macka inslagen i Gladpack kostade $7.50…..
Nu vände vi hemåt och eftersom det var Mors dag i USA den här söndagen var vi (tillsammans med resten av släkten) inbjudna till Bruce dotter och make på en BBQ, jättetrevlig och jättegott, men alla var trötta efter en dag med frisk luft, så vi for tillbaka till hotellet för en natts skönhetssömn.
Nästa dag skulle vi vidare till Vancouver BC, nu skulle dessutom Bruces fru med, plus all packning…..men det löste sig genom att Bruce lurade med en kompis som körde sin egen bil, vi spred ut oss och packningen så nu flöt det på riktigt bra. Efter lunch stannade vi vid ett alldeles underbart litet diner, precis hämtat ur någon sunkig roadmovie man sett. Inredningen var lagom sliten med dovt gulaktigt ljus, och de få gästerna såg ut som om de åt europeiska turister till frukost, men alla var jättetrevliga inte minst tjejen som serverade som snarare led av mundiarré, självklart åt vi hemgjorda hamburgare och chili, där blev man en erfarenhet rikare…..
Väl på plats i Vancouver tog vi oss ner till en bar som hette Cambies, vi hade fått tips om den från en Kanadensare som for runt i Europa, vi hade gjort upp om att träffa mustascherna från Belgien där. Vi frågade vid vårt hotell var stället låg och tjejen tittade lite konstigt på oss, varnade oss för att gå in i kvarteren bakom baren….. Nåja, vad vore livet utan lite spänninge? Vi hittade i alla fall dit och det verkade onekligen populärt även om klientelet knappast var i vår ålder, medan vi väntade på belgarna började sista matchen i Stanley Cup-finalen mellan Vancouver och Chicago. OJ! Vilken stämning det blev. Riktigt rolig att få tala om att Mats Sundin och Sedin-bröderna som gjorde några mål faktiskt var
Efter lååång väntan kom så belgarna, självklart trötta efter en lång resa, men det blev stora famnen och några öl. Vi hade tänkt att vi skulle gå och äta och vi hade rekat ett ställe som hette The Spagetti Factory, vi bokade plats för 20 personer och så var det några som gick i förväg medan jag skulle lotsa de andra till rätt ställe. Det slutade med att belgarna nöjde sig med att dricka öl, medan vi bara blev 6 stycken som åt…..personalen var inte jättelyckliga. Kul var det i alla fall när vi beställde, brorsan beställde någonting Alfredo med skaldjur, och jag som satt efter beställde detsamma med uttalade antagligen det hela lite bättre, vi blev nämligen lite förbryllade när kyparen frågade Sam om han ville ha pasta eller pommes frites till? Beställer man pasta Alfredo borde det ju liksom vara givet…. Men när maten kom in fick Sam en köttbit med spagetti, medan jag fick min pasta Alfredo…. Kyparen bytte för all del ut det hela, men ändå…. Efteråt gick vi till en bar i närheten, passerade igenom baren, ut på baksidan, genom en gränd, in genom en lite anonym dörr och vips så var vi i en Whiskybar, de hade några hundra olika buteljeringar, men inte en enda Ardmore….vilket jag upplyste dem om att det var en brist….. Det blev en sen måndag…..
Tisdagen tog vi det lugnt, åt en sen frukost och åkte till Stanley Park, som är ett friluftsområde på en halvö utanför Vancouver, vackert men kallt väder gjorde att vi kunde njuta av underbara vyer över staden även om det var lite kallt att promenera. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe på en udde, nykokta musslor med koksmjölk, citrongräs och chili…mmm.
På onsdagen drog vi till Granville Island för att äta frukost, Granville Island är både en nöjespark och myller av marknader med massor av färsk närproducerad mat. Underbart bara att gå runt och titta och känna dofterna, det satt en liten kines och tillverkade stenstämplar medan man väntade, Rod bad honom göra en mustasch, vilket han gjorde på bara 10 minuter, bra timpenning för den gubben, stämpeln kostade 70.- Kanadadollar…. Sen åkte vi hem och packade, tog en promenad i centrum som slutade med att vi blev sittande på en pub i närheten av färjan som vi skulle med.
Efter en del köande kom vi ombord på Carnival Spirit som fartyget heter, igår gick mycket tid åt till att träffa alla gamla vänner som skulle med på samma tur, vi är ett 80-tal mustascher från hela världen som sitter i samma båt. Efter middagen blev det i alla fall kasinot. Jag tog med 20 Dollar och tänkte inte spela bort mer. Efter en stunds ryckande i de enarmade banditerna började det skramla o tuta o låta i maskinen, jag hade vunnit!! Just då visste jag inte hur mycket, men när räkneverket stannade på 7500 höll jag på att tappa andan, tänk $7500.-!!! Men glädjen blev något mindre när det visade sig att maskinjäveln räknade i Cent….. Jag vann i alla fall $75.-.
En en svettig natt i en alldeles för varm hytt, i alla fall enligt mig och brodererskapet, Bo tyckte det var åt helvete för kallt…..så gick för att äta frukost. Frågan var nu; Vad hittar vi på? En hel dag på sjön….hmmm? Det visade sig att de hade en Vin & ost-provning, det lät ju intressant vi bokade den, sedan gick jag för att skaffa internetkod. Fick den efter mycket om och men, köpte en 100-minuters för sanslösa $55.-!!!!! Plus en anslutningsavgift om $3,95!!! Nåja, är man beroende så är man. Loggade in för att kolla mailen, svarade snabbt på ett och loggade ut. 7 minuter borta redan!!! Insåg att mitt bloggande får nog bestå av bokstäver, bilder får vänta till det inte kostar skjortan att ladda upp. Provning var intressant så till vida att det skulle vara vin och ost, det var visserligen 4 olika viner, men en(!?) enda ost, hur man kan kalla det ost-provning fick vi aldrig veta?? Sedan gick vi ut på däck, det hade klarnat upp och var helt sagolika vyer som passerade. Hade hoppats på lite djurliv men icke… Det var duktigt kallt så vi gick tillbaka till hytten en stund, när vi väl började få upp värmen plingade det i högtaleriet och kaptenen hojtade om att det var en flintskallig Örn som närmade sig, typiskt när man väl var gått in!!! Efter en stund ropade han igen, den här gången var det valar i sikte. Vi rusade ut och jodå, på långt håll lyckades jag fånga några blås, en rygg och några stjärtfenor, årets första valrörelse, inte illa. Vi dröjde oss kvar, för nu var vi på väg in i en smal passage där det borde finnas möjlighet att se örn både med och utan bj. Underbara vyer, men inget liv, inte förrän vi kom till ett lite öppnare ställe där var det valar igen, men tyvärr inga bättre bilder.
Vi gick in och drog en fika, när kaptenen berättade att det möjligen kunde finnas getter, vi drog ut på däck men såg inga, däremot ganska långt bakom oss var det något som rörde sig i vattnet….upp med kameran och där var årets andra valrörelse, den här gången var det en hel familj Späckhuggare som jag lyckade få på bild. Så häftigt!!!!! Nu är det dags för middag, när jag kommer tillbaka ska jag bränna några minuter med att kopiera det här till bloggen.
Hoppas kunna ladda upp bilder när vi kommer fram till hotellet i Anchorage, men det är inte förrän på onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar