Företagarsemester

Fick en kommentar på min blogg om bråken utanför macken. Signaturen ”Syster” skrev ”Väldigt moget av dig som för blogg att skriva som du gör!!! Det finns familjer bakom varje offer - glöm inte det!!! Jag hoppas du själv är en felfri individ” Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad hon menar, men i de fall det handlar om att bruka våld kan jag med lätt samvete skriva att där är jag felfri. Jag har aldrig slagit någon annan människa, och hoppas att jag inte ska behöva det heller. Vare sig det finns en familj bakom eller inte är det väl alltid synd om den som blir skadad, men vissa har ju kanske förtjänat det. Jag vet inte vad som utlöste det hela…

Nu är det i alla fall nästan semester, en hel vecka, nästan, så skönt. I morgon har jag en bröllopskörning med Rollsen, på söndag måste jag in o räkna dagskassan dessutom har jag en massa panel att grundmåla, på måndag ska jag träffa Vägab i Västerås, de ska hyra hojar o fyrhjulingar till Power Meet, på tisdag åker jag och hustrun och firar tjugo år som gifta, hem på onsdag, åker säkert förbi macken o kollar läget, torsdag måste jag säkert till jobbet för att något är sönder, fredag blir det nog Skara Sommarland eller så med tjejerna, lördag gräsmattsklippning, söndag något annat med ungarna, ut på sjön kanske, nästa måndag är det dags att jobba igen. Vad det är härligt att vara företagare, så lätt att vara ledig…..

????

Att tillämpandet av vårt rättssystem lämnar en del övrigt att önska tror jag alla håller med om, och att kriminalvården haft problem med smitningar och rymningar är väl inget nytt. Men idag hörde jag en historia som verkligen var Svensk kriminalvård i ett nötskal. Jag har en polare som sitter på häktet här i Köping, rätt eller inte, räder det delade meningar om. Han berättade i alla fall att han hade så kallad samsittning med en kille från Helsingborg, som enligt deras uträkning skulle sitta till den 19 juli, han sitter här i väntan på att få komma till vilohem…äh.. en anstalt. Men häromdagen kom personalen och öppnade dörren, berättade att det var dags att åka hem. Jaha, tänkte Helsingborgaren, jag har väl räknat fel. Han åkte hem glad i hågen. Efter några dagar ringare telefonen. Hej, det var från häktet i Köping, vi råkade släppa ut dig för tidigt. Har du lust att komma tillbaka….?? Han hade naturligtvis ingen större lust, men åkte i alla fall tillbaka när de började hota med efterlysning. Han fick i alla fall 4 dagar extra ledighet. Väl tillbaka blir han upplyst att han får två dagars tillägg på straffet för att han hållit sig borta… En sån logik kan nog bara förekomma inom Tomas Bodströms Kriminalvård…. Om jag släppte iväg en kund utan att ta tillräckligt betalt, får jag förmodligen skylla mig själv och gilla läget. Så hur kan de….? Jag förstår ingenting…

Måndag på riktigt

Igår var det måndag igen, ja enligt almanackan så klart, men även en av mina. Dagen gick ganska bra, men kvällen.... oj oj oj. Kom hem vid 19-tiden, käkade lite, läste tidningen. Tittade ut genom fönstret och tyckte att båten, som ligger vid en boj en bit ut, hade närmat sig land, men slog ifrån mig tanken som en synvilla. Satt o softade vid tv'n när granntanten ringer. Det ser ut som om din båt är på mot bryggan. Näää, klockan är tio och jag orkar inte. Nåja jag gick ut och tittade, blev totalt genomblöt på väg ner till stranden, det både blåste o regnade duktigt. Men nog hade tanten rätt, drevet var bara någon meter i från bryggan, istället för ca 20 som hon brukar ligga. Till saken hör att när det blåser ostlig vind är det fritt flöde ända ifrån Kvicksund och då går sjön högt. Jaha, vad gör man nu? Efter mycket protester fick jag Carina att försöka ro ut mig till båten som jag tänkte köra in till Kungsör. Men vid närmare eftertanke insåg jag att det skulle hon kanske inte klara i den höga sjön. Jag ringde brorsan. Kan du hjälpa mig? Båten håller på att flytta hemifrån! Ja ja, jag kommer. Efter mycket om och men tog vi oss ner i roddbåten, eftersom jag har bruten arm fick brorsan ro. Han har ju "bara" ett trasigt ben. Två krymplingar på en stormande sjö... Vi tog oss fram till båten och jag lyckades klättra in. Jaha, vad gör vi nu då? Jag börjar med att försöka starta. Det puffade till ett par gånger, sedan hände inget mer. MEN VA FAN NU DÅ!? Efter mycket krångel och nästan slut på ström skramlade motorn igång, som om inget hänt, gick jämt o fint. Jag förstod ingenting. Ska vi prova att backa mot vinden och se om boj o sänke följer med? Sagt o gjort, jag börjar backa medan brorsan i roddbåten guppar efter. Till saken hör också att blöt som jag var så immade varenda ruta igen, dessutom var jag totalt blind av allt vatten på glasögonen samt att klockan var runt 23 och det var kolsvart ute. KUL! Plötsligt känner jag att sänket inte har bottenkontakt längre och jag försöker orientera mig. Inser att vi är halvvägs över mot Dåvö. Jag släpper av och låter båten driva tillbaka. Efter en stund hugger sänket i och jag är på lagom avstånd från stranden. Vi inser att det är så högt vatten att kättingen till sänket blivit för kort, så det blev fel vinkel mellan båten och sänket. Vad göra? Man har ju knappast en varmgalvad kätting i den kalibern med sig. Vi försöker med en längre lina istället. Sagt o gjort jag plockar fram en lina och brorsan drar sig mot fören för att förtöja. Nu försöker han hålla i den stora båten med ena handen samtidigt som han spjärnar med benen i roddbåten för att hålla kvar den, lämnar en hand att förtöja med i jättehög sjö. Går inte så bra, när den stora är på en vågtopp är roddbåten i en dal.... o brorsan hänger däremellan. Såg nog egentligen rätt kul ut, men det kändes inte så just då. Till slut gav vi upp. Båtskrället är ju försäkrat och bärgning ingår. Men jag gjorde ett ryck för att sänket skulle fastna och jag tror det gjorde det. Efter en spännande roddtur tillbaka fick vi landkänning. Nu var vi så slut så vi orkade inte lägga henne vid bryggan, tyckte det var lättare att gå rätt på stranden och dra upp den. Vi kom väl sisådär 5 meter ifrån när det inte gick längre. Bara att vada iland. Hämta fyrhjulingen och vinscha upp henne på land. Äntligen var dagen över, dessutom hade det hunnit bli tisdag. I morse låg bägge båtarna där vi lämnade dem. Jag har köpt mer kätting, och så snart det mojnar ska jag sätta dit den. Det var en måndag det....

Besegrad...

Det har tydligen vart livat kring macken i helgen, idag har vi hört o sett om misshandeln i gångtunneln på andra sidan gatan. Otäckt sån där, jag kan tänka mig vilken gäng det var och kan bara hoppas Polisen burar in dem och kastar bort nyckeln. Natten till lördag var det också full cirkus, men det var precis utanför macken, så det det har jag sett på övervakningsfilm. Livat värre med pepparspray och bensin som de hällde över varann. En kille åkte i backen och blev tydligen riktigt illa däran. Jag tror att detta bråk var mer av karaktären självsanering, så vi kanske inte ska misströsta.

Igår slog jag alla möjliga hastighetsrekord med Rollsen. Men vad hjälpte det, när jag kom hem var det 0-2 mot Tyskland och ett fullständigt förlamat Sverige, tur man fick glädja sig åt Antonio Lindbäck i Speedway GP. Lycka till Antonio.

Det är ju allom bekant vad jag tycker om GP och hans polare, men nu måste jag tyvärr se mig besegrad, det finns någon som tycker ännu sämre om honom än jag. Kolla  http://www.maktmissbruk.se/.

Fan också...

Nu har jag äntligen lagt in alla mailadresser efter vårt skolkalas i lördags. Det var inte lätt att tyda alla konstiga handstilar, men äntligen var det klart. Jag var osäker på somliga, men trodde jag lagt dem rätt. Skickade c:a 400 bilder i lågupplöst förmat till ett hundratal adresser. Tror någon att det gick bra? Nu jar jag inkorgen full i returnerade mail där det står, "invalid mail adress" o.dyl. Undrar hur många som egentligen fick bilderna?

Igår ifrågasatte jag hur man kan tänka tanken att gifta sig när det är åttondelsfinal i fotbolls-VM? Jag ifrågasatte också hur jag själv kan ställa upp som chaufför!!? Jag har på alla sätt och vis försökt komma på ett sätt att se matchen, men utan resultat. Däremot kom jag på hur jag skulle kunna åka till Tyskland och se matchen live, utan några biljettproblem. Det stod nämligen i Expressen idag att kungen nobbar VM, han tänkte inte åka dit och heja på landslaget. Nu är det ju som så att om kungen vill se en match, behöver han ju bara åka dit så får han de bästa platserna, oavsett om det är slutsålt för övrigt. Eftersom han nu inte ska dit kan ju lika gärna jag ta hans plats.... Varför sa jag ja till körningen.................!!!!????????

Dårar

Nu börjar saker o ting från helgens 30-års kalas att lägga sig. Enda problemet är att jag lovat alla 121 att skicka bilderna från festen, nu har jag 400 bilder att skicka. Dessutom ett hundratal mail adresser, många skrivna med en druckens handstil, att knappa in. Undrar hur jag ska få tiden att räcka? Jag har dessutom personal på semester, och personal som är deltidsjukskrivna. Högtryck i butiken, full rusch på uthyrningen, massor med information jag borde skicka til kollegorna runt om i landet. Känns som jag får offra en natts sömn någon dag....

Jag åt som vanligt lunch på Ögir igår. Då trillade Filip Hammar förbi, han var hungrig men resten av teamet vill hellre dricka kaffe på järnvägsstationen. Hur det var så började jag o Granberg att tala om deras nya tv-show och vilka dårar som ska vara med, inkl. mig själv. Efteråt slog det mig att en av dårarna har jag haft att göra med själv. Det var väl en 10-12 år sedan och han hade hyrt ett litet 1000 kg:s båttransportsläp. Han kom inte tillbaka i tid, men ringde efter några timmar och berättade att kärran gått sönder. Hjulen håller på att trilla av....! VA! Vad har du gjort? Har du kört med överlast? Nejdå, det var en ganska liten båt, kärran måste varit trasig när jag tog den. Nej du, svarade jag. Kärran är bara några veckor gammal och var i nyskick. Se till att komma hit så jag får se vad som hänt. Kärran går inte att köra, du får hämta den själv på motorbåtsklubben i Kungsör, sa han. Jaha, jag gör väl det då, men är felet ditt får du betala min tid också, svarade jag. När jag kom fram, satt visserligen hjulen på trekvart, dessutom var ramen allt annat än rak, påminde mest om ett V12-märke i änden på en Jaguar. Jag träffade en av gubbarna vid klubben som berättade att lasten bestått av en träbåt på c:a 7 meter som dessutom var full i vatten. Gissningsvis vägde det hela 3-4 ton, kärran lastade 800 kg. Jag tog hem kärran, räknade ut vad han var skyldig och ringde. Han stod på sig skulle inte betala, kärran var ju min, och den ska hålla.....!? Jag skickade en faktura. Han vägrade betala. Jag skickade fakturan på inkasso. Han vägrade betala. Jag ansökte om betalningsföreläggande. Han vägrade fortfarande betala. Så nu var vi framme vid rättegång. Vid mindre belopp har man ett förberedande möte där en jurist från Tingsrätten försöker medla. Juristen ställde lite förberedande frågor, sedan frågar han mig om kärran var ok vid hyrtillfället? Ja självklart, den var nästan ny. Sedan frågar han min kund det samma. OCH DÅREN SVARAR JA!!! DEN VAR HEL O FIN NÄR JAG TOG DEN!!!!!! Så var saken klar, jag fick mitt föreläggande och gick till Kronofogden som hjälpte mig att driva in pengarna. Hur korkad får man bli egentligen.....? Om det är dårar de vill i sin tv-serie så har de i alla fall lyckats med en....

Att man gifter sig på midsommarafton är kanske inte så konstigt, inte heller att man vill ha skjuts i en Rolls Royce, så jag ska fira midsommar bakom ratten. Men vem är dum nog att gifta sig på midsommardagen, speciellt mitt under åttondelsfinalen mellan Sverige och Tyskland. Jag förstår inte hur man kan planera så illa. Jag förstår ännu mindre hur jag själv kunde säga ja till körningen. Det är nog sant att jag platsar bland dårarna på tv....

Gåtans lösning

OJ, vilken fest det var igår. 120 förvuxna 16-åringar som firade att vi slutade skolan för 30 år sedan. Förberedelserna har tagit lite tid, men det var det värt när man såg hur kul alla hade. Jag hade bl.a. tillverkat bildspelet med 309 bilder som rullade under kvällen, så jag hade ju sett hur alla såg ut, då. Jag var duktigt spänd på att se hur alla såg ut idag. Rent generellt kan man säga att vi killar utvecklat en viss pondus och blivit allmänt äldre, medan tjejerna bara blivit vackrare med åren, faktiskt redan före första ölen... När jag började plocka fram mina egna bilder från den tiden så saknades min egen nuna på klassfotot från nian. Nu kändes det inte som någon större förlust, men jag undrade vem som fått den, det var en gåta. Alla andra var med, men min bild var urklippt. Det som förvånade mig lite var att så många man hälsade på undrade hur det var med armen? Vadå, jag hade ju både långärmad skjorta och kavaj..? Hur kunde de se, eller veta? Till slut var jag tvungen att fråga. Ja, men du har ju skrivit om det i bloggen. Det verkar som om alla läser vad jag skriver. JÄTTEKUL!! Hej på er allihop... Kvällen rullade på, Shamrocks spelade riktigt härlig partymusik och humöret var på topp, Ögirs Whiskybar går ju inte av för hackor så det blev några vändor dit, och en hel del förklarande av olika sorter, hur och varför. Kul att som många tjejer var intresserade. Några försökte få upp mig att dansa, men det gick inte så bra. Kan inte påstå att det någonsin har roat mig, även om jag gillar att stampa takten till bra musik. Vi satt klassvis och många blev kvar med sina klasser, själv lider jag ju av en viss social uttryckslusta så jag gled runt lite, pratade och skålade med både gamla o nya vänner. Efter en stund blev jag sittande och prata med mitt, på den tiden, mycket hemliga föremål för mina tonårsstinna hormonuttryck. D.v.s. Tjejen med stort T som jag var så kär i men inte vågade berättade det för. Som alla andra tyckte hon att vi hade en kanonfest, vi kom att prata om dåtiden och jag berättade om alla bilder jag gått igenom, men också att min egen bild saknades. Då säger hon, men den bilden har ju jag... Tack Eva, där fick gåtan sin lösning.... Men vad kom det sig att du fick bilden? Vi hade väl inget ihop, annat än i min fantasi? Nej, jag minns inte heller, men vi var väl lite kära i varann. Aj f..n, tänk om man förstått det för trettio år sedan....

Dagens goda...

Det är inte lätt att hinna med, den här tiden på året. Tänk att det är samma visa varje år, stress o ännu mer stress. Men å andra sidan är det ju jättekul, massor med kunder, massor med jobb, massor med uppdrag åt än den ena än den andre. Men det får inte gå fel någonstans då störs planeringen. I torsdags skulle jag besikta gammeljaggan, jag visste att batteriet var dåligt så jag satte det på laddning dagen före, inte f..n gick den igång för det. Fram med startkablar, igång med bilen, o skit bara fem minuter till besiktningen och tio minuters väg därifrån. Även Jaguarer med däck från 1969 går fort när det behövs. Kommer fram bara två minuter sen, väntar med motorn igång. Så blev det min tur, jag kör in med rutan nere och säger åt Leif, som ska ta hand om mig, att snabba dig att koppla på utsuget, jag har ingen ström så motorn måste vara igång. Han fixar det och börjar besikta, lysen och blinkers går bra, dags för bromsprov, inga problem, nu köra han upp på lyften, OCH STÄNGER AV MOTORN! Men, du fick ju inte stänga av.... batteriet du vet! Leif svarade, jo men det är lugnt vi har startbatteri. Jaha, ok då. Vi konstaterar att avgassystemet börjar bli trött, men det är klart, är man 37 år gammal får man vara lite sliten. Dags för provkörning, Leif hämtar startbatteriet. INGEN STRÖM I DET HELLER! Bara att koppla in den inbyggda laddaren. Vi väntar några minuter och försöker igen, men icke. Det förstod jag nästan, det behövs nog den avstängda reaktorn i Barsebäck om man ska få snurr på något så potent som en Jaguar XK-motor från 1969. Efter mycket om o men får provturen inskränka sig till att sitta i bilen medan vi rullar ut den. Morgan kommer med startkablar och vips är jag på väg till macken. Nu ska jag byta batteri lite snabbt, ska vara i Kungsör om en halvtimme. Lossar det gamla, rusar in efter ett nytt, sätter det på plats och ska skruva fast det. F..n, det går inte batteriet är för lågt. In o hämta nästa, möter en kund i dörren, han är pratsjuk, han har närmast mundiarré. Tiden går, jag tittar på klocka, ååååh nu har jag bara knappa kvarten på mig att få i ett batteri och hinna till Kungsör. Äntligen har han snackat klart, nu har jag tio minuter på mig. Jag ger upp, tar en ledig hyrbil och åker på mitt möte. Idag var det så dags för nästa bil. Rollsen skulle besiktas. Men det vore inte en stolt produkt från det forna imperiet om det inte gick bra, och det gjorde det, skönt i alla fall något som klaffar. Kom tillbaka till macken och möter Carina i dörren. Dan, kan du hämta en kund vid tåget kl. 14,30, jag har bokat en bil men lovade att vi skulle hämta henne. Visst självklart. Klockan blir 14,25 och jag rullar ner mot Järnvägsstationen, sätter på mig chaufförsmössan, kommer fram till, kliver ur och frågar damen som stod närmast om hon beställt en hyrbil från Tankfull Biluthyrning? Jag trodde damen skulle svimma, bli hämtat med Rolls Royce och chaufför när man ska hyra bil en vecka. Hon fick något att berätta för barnbarnen. Hon frågade om vi alltid hämtade våra kunder på detta vis? Jo visst, självklart! I backspegeln såg jag hur hon himlade med ögonen. Nu fick hon ännu mer att berätta. Synd att hon inte frågade om alla fick åka Rolls Royce. Då hade jag fått berätta att det bara händer om vi har en hämtning i samband med besiktningen, en gång om året, annars är det oftast en skitig Land Rover.

Stort...?

Vilken fredaglördag det var. Ja just det fredaglördag, de hängde liksom ihop. Gick upp som vanligt vid 5,30, åkte till jobbet, levererade bilar, jobbade vidare under dagen. Tänkte åka hem i tid, men det gick ju lika bra som vanligt, kom hem vid 20-tiden. Tänkte jag skulle komma i säng i tid, jag skulle upp vid 02,30 och skjutsa dottern o hennes polare till Arlanda. Jag kom i säng vid 22,30 läste lite, släckte lampan och var på väg in i drömmarnas rike när Konny ringer och har problem med ett släp. Jaha, bara att sätta sig upp och instruera honom, sedan försöka somna om. Det gick inte. Carina kom o la sig vid 01,00 då var jag fortfarande vaken. När klockan ringde hade jag visserligen somnat, men inte mycket mer. In i bilen och iväg, jag hittade tjejerna utanför McDonald’s i Västerås. Till saken hör att två av dem tog studenten i fredags och Anna o en annan tjej följde med dem på festen. Studenttjejerna hade börjat fredagen med champagnefrukost och avslutat dagen på Konrad i Västerås. Gissa om de var i fint skick när jag kom…? Iväg kom vi i alla fall. Men inte fick jag åka hem för det, nu skulle jag till Arboga och vara med på FMK’s Trafikdagar, tillsammans med två tjejer från OKQ8’s fösäljningsavdelning och Thomas från OKQ8 i Arboga. Jag skulle ta med några hyrbilar och en av mina egna gammelbilar att visa upp, dessutom skulle jag ha med en showbil från Bilstereohörnan på släp. När vi skulle lasta showbilen var det så trångt på släpet att vi mosade en fälg. Kul! När jag sedan lyckades fixa skjuts till Valskog för att hämta min Jaguar så visade det sig att jag glömt lyset på och inte hade någon ström. Fortsatt skjuts till macken och hämta min egen bil och startkablar. Väl på plats med kablarna visade det sig att de inte räckte fram, eftersom jag stod med fronten in i garaget. Vad göra? Bara att putta ut den på gården. Inte det enklaste när man har en bruten arm. När jag väl fick rull på den var det nära att den rullade in i min andra bil, hur knuffar man samtidigt som man styr och bromsar, med en arm? Det gick, men knappt. Fick igång henne och for till Arboga. Dagen gick bra, vi träffade massor med trevliga kunder och hela arrangemanget var välordnat och kul. Dags att packa ihop, då går inte bilen i alla fall. Batteriet blev inte ordentligt uppladdat. Nåja, det fanns ju bärgare på plats så jag fick låna ström av dem. Fredrik lyckade mosa nästa fälg på showbilen när han lastade, så nu gäller det att visa kunderna rätt sida nästa gång. Väl hemma vid 18-tiden sätter jag mig på verandan, familjen var inte hemma. Grillar en entrecote och öppnar en ESB. Sällan har en köttbit och en öl smakat så bra. Såg fram emot en skön stund med fotbollsreferat i radion. Synd att det inte gick som tänkt i matchen, men ölen var god.

Fick ett mail från en av alla de som brukar kommentera mina bloggar. Hon berättade att en kollega hade tagit bilden på mig och använt som skrivbordsunderlägg. Fattas bara att man hittar bilden i en mer komprommenterande situation med Arnold Schwarzeneggers kropp någonstans på Internet. Men det känns STORT…!

Stress o ännu mer stress

Uj vilken vecka det varit. Datorn är fortfarande hos datadoktorn trots att de lovade annat. Hoppas den dyker upp på måndag. Själv var jag i alla fall till människoreparatören och fick min dom. Den goda nyheten var att det bildats bindväv, så läkningen har startat. Min fråga blev då hur lång tid det kan tänkas ta? En kvacksalvaren skulle det ta upp till ett år innan skelettet är lika starkt som innan... Men hallå! Den 15 augusti har jag en färja bokad, då åker jag till Skottland MED motorcykel! Skulle jag inte göra om jag var du, svarade han. Tur för honom att han inte är jag då...

Det var ju månadsskifte i veckan, alltid en hektiskt tid. Avtalskunder ska ha statistik på det de hyrt under månaden, och vissa ska också ha sin månadsfaktura. För att inte tala om min egen nyfikenhet och intresse för statistik i den egna rörelsen. Pust! När jag höll på som bäst ringde Johan från Kungsörs Torp. Hej Dan, hur är det? Jo tack, armen är av men annars är det bra, själv då? Vad bra!?... Du, Dan skulle du kunna göra mig en tjänst? Eftersom jag råkar vara en servicemänniska svarade jag naturligtvis, ja självklart. Åh vad bra, det är så att vår Sommelier som skulle hålla en vinprovning inte kan komma. Skulle du kunna köra en Whiskyprovning för ett gäng från SAAB som vart på kurs.Jo visst vilken dag? Jag måste kolla kalendern. Idag! Kl. 18,30! VA! Idag om två och en halv timme!? Ja! Oj oj oj, nåja jag har ju redan sagt att jag skulle hjälpa. Vad har du i baren? Jag det o det o... Jaha, när jag fått det klart för mig fick jag snabbt slänga ihop en presentation, kasta mig i bilen, åka hem o duscha, snabbt lära Carina hur man sätter på en Kilt och sedan iväg. Var på plats med 2 minuter tillgodo. Jag tror att SAAB-gänget blev nöjda, i alla fall sa de det, dessutom fick jag tre applåder. Nu blev ju mycket på jobbet lidande så torsdagen blev än jäktigare. Det blev en fjortontimmars arbetsdag.

Fredagen började lite lugnare, men på eftermiddagen tänkte jag skrämma liv i gammel-Jaguaren för att den skulle få visa upp sig på Ånnabodafestivalen. Kom till garaget lite sent men väl där startade den ur vinterdvala som om inget hade hänt. På väg in till macken känner jag att den drar lite åt vänster, men reflekterar inte mer över det, kanske dåligt med luft. När jag stannar för rött utanför Getrag ser jag att det ryker lite grann frami någonstans. Det blir grön och nu rister hela bilen, när jag drar iväg. Det blir rött även utanför macken och nu ryker det duktigt. När jag ruskar iväg är det dessutom väldigt lätt att svänga till vänster. Väl framme möter jag Tommy som snabbt öppnar huven och konstaterar att det är bromsen som ligger på. Jaha. det var ju månljust. Hur fixar man det med en arm? Men Tommy var så snäll så han slet av hjulet och började titta. När han petade på fettkoppen vid hjullagret kom en stråle av hjullagerfett farande. Ja, en stråle. Det var så varmt att fettet kokade. Efter att det kallnat motionerade vi bromskolvarna, skruvade ihop grejorna och.. Ta mig f..n, nu spann hon som den raskatt hon är. Det blev en trevlig dag i Ånnaboda tillsammans med min småtjejer. Alltid kul att träffa gelikar, även om de inte har mustasch.