Dags igen...?

Ni som följt mitt bloggande genom åren vet ju vilket helsike jag brukar ha varje gång jag ska flyga någonstans.... Imorgon bär det av till Skottland, jag flyger Nyköping -- Edinburgh. Undrar hur mycket som ska gå fel? Hur som helst har det börjat ganska bra. Igår kväll ringde bärgar´n och behövde en hyrbil, jag for in och fixade det. Det var ett par från Nyköping som fått haveri på sin bil, de åkte vidare med hyrbilen och skulle höra av sig under dagen när de talat med verkstaden. Kunden ringde och berättade att han inte fick någon hjälp i Köping, men verkstaden i Nyköping kunde fixa bilen. Han undrade vad det skulle kosta om jag tog med hans bil och hämtade hem hyrbilen, jag drog till med en lämplig summa, killen skulle återkomma sa han. Det tog inte många minuter så ringde han och berättade att han övertygat försäkringsbolaget att de skulle betala för transporten.
Det betyder alltså att jag får resan till flyget betald.... Kanske att turen är med mig den här gången.....

Lika stressigt som vanligt, hinner ju inte ens blogga....

Oj vilken stressig tid det varit, förra veckan hade jag totalt 5 Whiskyprovningar att hålla i, det var inte lätt att hinna med både det och att jobba, dessutom har vi problem att reda ut mitt bokslut, gissar att jag konterat något galet, revisorn håller på att försöka hitta felet......undrar om han inte börjar tugga fragda snart.....

I helgen var jag på mitt första möte med Jaguarklubbens styrelse och kontaktpersonerna i klubben, vi var på ett Vandrarhem i Borghamn, det var jättetrevligt men hu så kallt det var på rummet. Det fanns två element i ett litet rum på 10 kvadrat, men det kändes ändå som Isbjörnarnas paradis, till slut kom jag underfund med att det var bara ett element som var igång. Efter lite mekande fick jag igång det andra, så på söndagsmorgonen var det i alla fall plusgrader och Isbjörnarna hade flyttat.

Idag fick jag en kallelse till kirurgen i Köping, det stod i kallelsen att jag skulle lämna prover senast en vecka innan besöket, eftersom tiden var 7 april var det inte mycket att vifta på. Ringde Familjeläkarna i Kungsörm efter en bra stund i telefonkö kom jag fram och fick veta att det inte fanns några tider......öööhhh? Men den trevliga sjuksyrran sa att jag kunde gå till drop-in provningen på Köpings lasarett. Så dit ska jag imorgon, önska mig lycka till och att jag inte behöver sitta och vänta för länge. Har en del att fixa med på jobbet, dessutom åker jag till Skottland på onsdag och det vore gott att vara ikapp då.

Kontanter kostar...

Jag var en sväng till Stockholm idag. Sålde en överbliven hyrbil som jag levererade till kunden, det passade bra eftersom jag hade en annan bil att hämta på en verkstad i Kista. Jag skulle möta kunden inne i stan, så jag tyckte det var bäst att hämta nycklarna till den andra bilen först, den var på en väldans imponerande anläggning, de hade t.o.m. dygnet-runt öppen verkstad.... Det vore kanske något att satsa på i Köping, tänk att kunna använda bilen på dagarna, slänga in den på verkstad över natten och få den nyservad och tvättad på morgonen.
Jag klev in i hallen, hittade kundmottagningen som skulle ha min nyckel. Presenterade mig lite försiktigt och skulle just till att säga mitt ärende när tjejen bakom disken börjar hojta om att hon vet och att hon känner igen mig.... Eehh, jaha......men hur kan du veta....? Då drar hon fram en plastmapp med min nuna på och och en texta att det här är Dan från Köping han ska hämta bil 596MABI. Tokfan har alltså googlat fram en bild och gjort sig till.... Hur är det Micke, har du för lite att göra på jobbet?

Jag har som sagt sålt en bil, eller rättare sagt två stycken. Satte ut annonser på Blocket och bilarna gick samma dag som annonsen kom ut, undrar om det börjar vända i bilhandlandet? Men en sak jag inte förstår är de som svarar på annonsen och erbjuder xxxxx kr kontant? Vad skulle det göra för skillnad om kunden betalar kontant, med kredikort, check eller kontöverföring? Det är ju samma summa. Kan någon bloggläsare förklara det? De som skriver det tror ju uppenbarligen att det skulle vara ett sätt att pruta, men egentligen innebär det ju merarbete för mig, för då måste jag gå till banken och sätta in pengarna, och det är ju ett merarbete som kostar tid. Tid är ju som bekant pengar, alltså borde en kund som betalar kontant betala mer.....

Saliga äro de givmilda....

....eller hur man nu uttrycker sig. Vilken ljuv känsla.... Det var en fantastisk eftermiddag/kväll igår, som medlem i Köping Rotaryklubb var jag med och arrangerade gårdagens konsert till förmån för Rotary International´s projekt End Polio Now.


Projektets mål är att helt utrota Polion från jordens yta. Meningen var att det skulle vara gjort till Rotarys 100-årsjubileum 2005, men tyvärr återstår några svårtillgängliga delar av
Nigeria, Pakistan, Afghanistan och Indien. Rotary har lovat att ställa upp med 200 000 000.- USD resten kommer från i första hand Bill & Melinda Gates Foundation, FN och ett antal länder.
Varje Rotaryklubb har därför uppmanats att under 3 år samla in dessa pengar. Vårt bidrag, tillsammans med Köping-Scheele Rotaryklubb var att ordna en konsert i Karlbergskolans aula.
Det var så otroligt lyckat! Vi hade över 200 besökare som var snälla och skänkte över 25000.-, helt otroligt. Alla vi som jobbade med projektet ställde upp helt ideellt, alltifrån artisterna till de som bakade fikabrödet, bar bord o.s.v. Jag var så fylld av lycka efteråt, det är en ynnest att få vara med och ge av sin tid för ett så gott själ, eftersom det kostar 5.- att vaccinera ett barn har vi med dagens resultat gett 5000 barn möjligheten att växa upp och förhoppningsvis få ett bra liv.
Det var faktiskt inte bara besökarnas givmildhet som imponerade, artisterna bestående av ett antal körer och några solister var sanslöst bra, vår konferencier Ewa Nilsson lyckade dessutom hålla ihop föreställningen på ett föredömligt sätt. T.o.m. min Ccilia 13 år, var imponerad av artisterna, trots att det inte var riktigt hennes musik.....

10 minuter.....

Det har varit några stressiga dagar, men ändå kul. De försvunna pärmarna har slutat gäcka mig, nu är det istället försvunna, eller tillkomna transaktioner i bokföringsprogrammet. I morse kom revisor´n förbi och såg allmänt förbryllad ut. Det visade sig att när man skrev ut en balansrapport var det inte samma summor som i huvudboken....!!!??? Mycket underligt, men vi körde ett reparationsprogram och vips, så såg det mer rätt ut, undrar om det inte var enklare förr, när man skrev för hand i en Dagbok.

I helgen var jag i Malmö, hade en Whiskyprovning. Som vanligt var vi hemma hos Gittan och Christer, de är ett underbart värdpar, glada och gästfria. Gittan och dotter Carro hade dagen till ära klätt sig i skotskrutigt, mycket trevligt....
Men vägen dit var inte helt enkel, när jag berättade att jag skulle till Malmö frågade en kompis om jag inte kunde ta med en bil dit, han hade sålt den till en snubbe men de hade inte löst transporten av den, den hade nämligen vaken motor, växellåda, skärmar eller motorhuv monterade. Det var en Cadillac Eldorado från 1969 eller så. Snäll som jag är sa jag javisst. Kompisen kom och hämtade vår biltransport och kom sen tillbaka med Cadillacen lastad, nu kom bekymmer 1, det var ju ingen liten bil, den var en bra bit längre än flaket, även om hjulen inte satt längre från varann än på vilken Volvo som helst, men eftersom den saknade mycket delar fram blev det en viss förskjutning i lasten, den största delen av tyngden var bakom bakhjulen, vilket gav en minst sagt spännande väghållning i lastbilen.... Nåja, efter sådär en 6 timmar rullar jag in i Malmö, den nyblivna Cadillacägaren väntade mig vid garaget han lyckats hyra. Garaget var en gammak fabrikslokal där man hyrde ett antal kvadratmeter för att meka med bilen. Han såg inte ut att vara någon aspirant på Nobelpriset, men jag skulle ju ändå bara lämna bilen. Jaha, hej, nu är jag här. Var ska jag lasta av bilen? Ööhhhahh, kan du backa in mot garaget? Kan jag väl, men porten är inte den största..... Jag backade till, lyckades parkera mitt i dörrhålet som inte var många centimeter större än bilen, ut med ramperna och började vincha ner, nu kom problem 2... Eftersom den var så lätt i fram, och har stora överhäng fastnade vi halvvägs ner när bakkofångaren slog i backen.... Den nyblivna Cadillacägaren såg bara ut som en fågelholk och gjorde inga försök att hjälpa till, det var ju ändå hans bil... Jag vinchade upp en bit, letade fram några träbitar som jag la under bakhjulen och nu gick det bättre. Lyckades pricka in bilen så den i alla fall stod innanför dörren. Nu skulle den in i sitt bås. Ett bås som kanske inte var mindre än bilen, men nära på... Problem 3. Dessutom var det en alldeles för trång väg för att vi skulle kunna knuffa in den utan styrning på bakhjulen. Den nyblivna Cadillacägaren visade inga större ambitioner att hjälpa till utan tycktes ta för givet att jag skulle lösa allt. Jag kände det som att skulle jag lämna honom där skulle hans garagegrannar strypa honom om han inte fick undan bilen, så det var lika bra att hjälpa till. Jag undrade om han hade en garagedomkraft som vi kunde lyfta bakdelen med och på så sätt få möjlighet att svänga bilen runt sin egen axel. Nu sken han upp och sa något om att han hade en ny fin. Han dök ner i en plastkasse(!) vid mekarbåset och fiskade upp en liten tanig bensinmacksdomkraft...... Nu var jag nära att säga vad jag tyckte men log istället lite och förklarade snällt att det var en 6 meters Cadillac vi skulle flytta på, inte en moped.... Jag travade bort till en kille längre ner i lokalen, en kille som hade den goda smaken att hålla på med renoveringen av en Jaguar. Han hade såklart en riktigt garagedomkraft, med hjälp av den och Jaguarrenoveringsmänniskan själv så trixade vi in Cadillacen och jag smet iväg så snart jag kunde. Annars hade jag nog varit kvar än och skruvat ihop hans bil.... Undrar om han någonsin kommer att få ihop bilen??

I måndags var en stor dag, i alla fall om man heter Ida och ska iväg på sin första prao, hon satsar på att bli veterinär (är det samma som jurist?) så en prao på en djuraffär var ju klockrent. Det var Zoobutiken i Arboga som var prao-plats och jag skulle skjutsa dit henne till kl.09.30. Men vi glömde ta hänsyn till Murphys lag, för strax föra kl.9 ringde telefonen, det var en kund i Eskilstuna som behövde två bilar direkt. Ojoj, vad göra, försökte hitta någon av de stora barnen ifall de kunde skjutsa lillsyrran, men icke. Det slutade med att vi lastade två bilar, och drog till Eskilstuna, lämnade bilarna och skjutsade Ida till Arboga, hon blev en dryg timme sen, men alla hade förståelse för vårt dilemma så det gick bra.


Igår var det dags för en mentorsträff i mentorsprogrammet som Köpings Kommun och Företagarna dragit igång, det var en jättekul träff som avslutades med en matbit på Bishops Inn. Jag var tvungen att bryta upp vid 20.30-tiden för jag skulle leverera ytterligare en bil till Eskilstuna, for till jobbet och skulle lasta den på transporten, då var mina arbetshandskar borta. Nåja, kall och skitig lastade jag och drog iväg. Ville gärna hem så jag stressade på ganska duktigt, snöandet tilltog och när jag var på andra sidan Kungsör var det lika halt som på en Bandyplan. Lugnade mig lite men stod ändå på skapligt, i backarna blinkade lampan som varnar för hjulspinn, trots att jag körde på hög växel och gasade försiktigt. Nåja, jag hade ju ände en 1600 kg på flaket. Kom fram till målet i alla fall, lastade av bilen medan snöandet tilltog alltmer. Klockan var omkring 21.30 när jag styrde bilen hemåt, kom ut på E20 men ack så halt det var nu, t.o.m. med bilen olastad blinkade antispinnlampan vid minsta motlut. När jag kom till rastplatsen vid Råbyhed såg jag på håll en bil som stod med varningsblinkersen på, jag släppte av och lyfte blicken då ser jag att det är stopp i trafiken lite längre fram. Stannar, pratar med killen i bilen framför, han säger att det är en långtradare som trillat ikull långre bort, och blockerar hela vägen. Hmmppff, vajerräcken är nog bra men inte när man helst skulle vända och ta en annan väg hem. Sitter och lurar en stund medan köerna bara blir längre och längre, plockar upp mobilen och lägger en patiens, filosoferar lite, lyssnar på radions trafikrapport som berättar om vår olycka och tydligen en på andra sidan sjön också, vid Västerås, spelar ytterliggare en patiens... Nu har det gått två timmar och jag är trött på att sitta och glo in i långtradare en bit framför mig..... Hoppar ur och börjar gå framåt, kanske man får se något annat. Stannar vid långtradaren framför och pratar en stund med chauffören, han har lika tråkigt som jag. Vi surrar en stund och börjar promenera tillsammans, när vi kommer en bit fram ser vi att det sitter plaströr på ett ställe, istället för vajerräcke, det visade sig att de var löstagbara, vi rycker loss några och nu kan mindre bilar smita igenom och förhoppningsvis också jag, på väg tillbaka till bilen är det en liten tant i en liten Opel Corsa som tjoar lite, det visar sig att hon kände igen mig, och undrade om jag visste något. Jag förklarade om hålet i räcket och sa att man kan åka via Tumbo, hon såg så bekymrad ut så jag sa åt henne att haka på mig. Nu hade det gått nästan 3 timmar och medan jag smög närmare hålet såg jag att tanten svängde ut bakom mig. Väl vid hålet visade det sig att min hjulbas var för lång, en del av vajerräcket, där den var fäst i marken, hamnade under min bil och nu stod framhjulen i friheten medan bakhjulen satt fast på fel sida om räcket, men jag var både trött och hungrig och gasade lite mer, studsade över och satte fart mot Västeråsavfarten. Halkade runt rondellen vid motorbanan och körde mot Tumbo, tanten var bakom. Halkade och sladdade vidare tillbaka mot E20 och förhoppningsvis skulle komma ut efter olyckan, när jag väl når fram, ser jag att långtradaren är bärgad och att trafiken släppts på..... Hade jag bara stått kvar 10 minuter till.....

Psykiskt lidande...

Igår ringde revisor´n igen, saknade ytterligare en pärm... Jag tyckte det var konstigt, men han stod på sig. Så innan jag åkte hem körde jag förbi förrådet, det blev en ny akrobatisk uppvisning till översta facket i pallstället, jag gick igenom alla pärmar genom att titta på märkningen men icke, den saknade pärmen fanns inte. Nu gick jag igenom dem en gång till, den här gången öppnade jag varenda en och tittade på innehållet, ut i fall jag hade märkt den fel.... Efter en dryg timme gav jag upp och åkte hem.
I morse tittade jag genom kontoret, men pärmen var borta. Vid 8-tiden ringde revisor´n och undrade hur det gått. Jag sa som det var, att den finns inte, jag har letat överallt och lite till.... Ojojoj, hur ska vi göra då? Är du säker på att du tittat överallt? Frågade han. Ja, jag har kollat, och halvt slagit ihäl mig i min akrobatiska iver, den finns bara inte. Men kan du inte åka och kolla igen, tyckte han, du kanske var trött och missade något igår. Ja ja, jag åker ut och kollar igen, men hinner inte förrän i eftermiddag. Nu kom en kund och räddade situationen, jag la på luren. Medan jag höll på med kundens bokning ringde telefonen igen, det var revisor´n igen. Han hade hittat pärmen, precis där den skulle vara i hans hylla, men av någon anledning hade han stoppat in den baklänges och såg den inte.....
Undrar om man kan skicka honom en faktura för psykiskt lidande???

Optimisten...tids och lägenhets....

Det är skönt att det finns optimister. Tänkte på Jan Emanuel Johansson, han har tydligen försökt hyra ut en lägenhet i Stockholm för 40000.- i månaden och en kåk i Visby för 140000.- i månaden. Trodde han att någon skulle betala det? Eller ännu värre, trodde han att han skulle kunna ha någon politisk trovärdighet, när han agerar tvärsemot den politik han företräder. Men han kanske trodde att man automatiskt blir utrikesminister om man har taskiga lägenhetsaffärer.... Som Laila Freivalds.

Idag blev jag otroligt tagen av en text, en text skriven för snart 100 år sedan av en Kahili Gibran. Texten väckte min nyfikenhet och jag googlade på hans namn, och fann bl.a. att vid hans begravning gick kristna, judiska, muslimska och andra religiösa ledare sida vid sida för ett sista farväl, det är ju konstigt att de då inte ska kunna hålla sams idag.

Uj så stressigt det blev idag, i morse var jag på Företagarfrukost, alltid intressant och kul. Sedan trodde jag att det skulle bli hyggligt lugnt, men då dog min mobil, det slutade med att jag var tvungen att göra en generalomstart och vips var alla inställningar bort, tog en bra stund att återställa, sen ringde revisorn och behövde några pärmar för att få ihop bokslutet. Eftersom jag har allt arkiverat i en lokal jag delar med en annan kille, så flyttas grejer runt ibland, jag visste var de borde ligga, men icke....Letade bland alla gamla pärmar men var redo att ge upp, då ringde jag min "sambo" och undrade om han flyttat några pärmar? Ja, jag la dem på en pall och ställde högst upp i pallstället vid porten. Godnatt! När jag lyfte blicken såg jag dem ligga sisådär 5 meter upp i luften, efter lite akrobatkonster var de till slut nere. Nu hade jag lagt ut flera timmar på ingenting. Jag skulle dessutom handla presenter till Ccilia som fyller 13 imorgon, och så skulle jag hämta några flaskor på bolaget som ska vara med på en provning. Apoteket skulle också ha ett besök, men tiden rullade på, nu ringde en kille och ville köpa en bil, men jag var ju kvar i förrådet så han fick vänta, slängde mig tillbaka, visade bilen, drog upp på stan för att handla... När jag är på väg ringer en kund och vill ha en 7-sitsig bil imorgon bitti.... Ojdå, jag har nog ingen ledig... Jaja, sa hon, kniper det kan vi ta en 9-sitsig. Jag lovade fixa något, snabbt tillbaka till kontoret för att konstatera att det inte fanns några 9-sitsiga lediga heller.... ringde runt till kollegorna men det var lika illa där, till slut fick jag napp i Örebro, nu skulle den ju hämtas också. Pust pust.... Upp på stan igen och fortsatte handla, då ringde en kund som ville hämta en lastbil... Jag kommer snart ska bara...då ringde nästa kund och hade panik för hans bil var sönder och han satt fast... Ojojoj, hann handla det viktigaste åkte och hämtade kunden, kom tillbaka till kontoret, lastbilskillen stod och väntade (lätt irriterad), han fick sin bil, kunden med den trasiga fick en annan och jag drog till Örebro.... Kom hem vid 20-tiden, ett nätt arbetspass på nästan 14 timmar....