Mot Scherwoods....äsch Tyskland ska det vara

Så har man varit på resande fot igen. Den här gången till Tyskland för att medverka vid Bartclub Grundau-Steinaus 25 års-jubileum. Resan ner gick ovanligt bra, inget strul och vi landade 10 minuter före tidtabellen. Jo, förresten jag hade lovat en av mina polare att jag skulle fixa ett litet broderat märke med en svensk flagga på, han glömde det när han var här för 2 veckor sedan. Jag kollade först på turistbyrån i stan, men de hade inga. Ingen fara tänkte jag, tar det på Arlanda istället.... Men ack vad jag bedrog mig, jag vimsade runt hela flygplatsen utan att hitta något, han blev utan.....
När jag väl kommit ur planet messade jag Rod och Andy som skulle landa en stund senare, en knapp timme om jag inte missminde mig, jag skrev att jag väntar vid hyrbilsdisken. Väl där blev jag upplyst om att BA går till en annan terminal än SAS som jag flög med. Nåja, jag hämtar väl bilen själv och letar mig fram till Terminal 2. Från hyrbilsdisken var det säkert en halv kilometer genom katakomber, hissar o trappor innan jag hittade bilen. Väl där letade jag mig fram till upphämtningsplatsen vid Terminal 2, sprang in och kollade, men det enda Londonflyg jag hittade var 2 timmar bort....mycket förvirrande, men bara att bida sin tid. Jag var lite hungrig så jag tog och körde till en liten by en kvart därifrån, hittade ett mathak, satte mig att kolla menyn, skulle just beställa när telefonen ringde, det var Andy som undrade var jag var(?)..... Nu blev jag än mer förbryllad....men släppte menyn och gick till bilen igen. Vi fann varann direkt och satte av mot Grundau som ligger bara en knapp timme bort. Vi konstaterade att vi alla var hungriga och svängde ner till en liten by, parkerade på torget och började leta matställe, det första hade redan slutat servera lunch, men det tredje såg mer öppet ut. Killen bakom disken var lika duktig på engelska som vi på tyska, men så mycket förstod vi att kocken hade gått för dagen, killen lovade i alla fall att fixa något. Det gjorde han med besked, vi fick en pasta med Kantareller och något slags kött i en krämig sås. Jättegott!                                                       Ja just ja, hyrbilen var en historia för sig. Eftersom vi bara skulle till hotellet och tillbaka, var det onödigt med något dyrt, det billigaste de hade för 3 feta mustascher var en Ford Fusion, helt ok tyckte vi... Men väl ute på autobahn visade det sig att det var inte helt enkelt att hinna med i trafiken. När vi väl fått upp ångan i 150 km/t och jag byter fil för att köra om, ja då slår kompressorn till ac'n igång och den stackars lilla motorn storknar, nåja vi kom fram till hotellet i vad vi trodde god tid, men de första vi möter är några mustascher från Berlin som kommit långt före oss. Vi knallar in till receptionen och funderar på vad vi ska säga, Andy hade nämligen anmält sitt deltagande lite sent och Rod som hade fixat hotellbokningen hade gjort lite fel, han hade bokat bara en natt åt Andy, och när han klickade tillbaka för att ändra sa bokningssidan att hotellet var fullt. Väl där var det inga problem utan tjejen i receptionen bara ändrade(?), lita inte på bokningssajter. Nu fick vi frågan om vi ville ha rökrum, ja tack sa Andy. Då fick han med sig en askkopp till rummet.... Tydligen hade gästen som haft mitt nummer innan också varit rökare för fy så det luktade i rummet. Vi bodde i en by som heter Gelnhausen, som har en underbart vacker medeltida stadskärna, vi hamnade till slut på en uteservering där vi blev kvar till småtimmarna.
Eftersom man i Tyskland gärna är lite petig med hur man ordnar saker och ting skulle naturligtvis jubileet firas med en tävling, dessutom med VM-regler vilket gav det hela en lite fånig status som ett inofficiellt vm. Hur som helst lyckade mina vänner övertyga mig om att ställa upp i klassen Fu Manchu, som är en kinesisk mustasch, egentligen en kategori som man helst bör ha speciella kläder till, men jag tänkte att jag ställer väl upp ändå. Så på lördagsmorgonen var det bara att försöka räta ut min något bångstyriga mustasch, efter en halv tub vax, en halv hotelltvål och en massa hårspraiy så var den "utdragen". Vi åkte bort till arenan där vi skulle vara, men Rod var inte nöjd med mitt utseende så han gav sig den på att hitta en kinesutstyrsel, vi snurrade runt i diverse butiker men hittade inget annat än en solros i papp(!) som med lite omstukning gick att ha på huvudet.... Jag blev i alla fall fyra....och fick många glada skratt! Dagen slutade med några öl på hotellets uteserrvering, härligt att kunna sitta ute fortfarande.
Söndag morgon var det frukost och tillbaka till flygplatsen, när vi väl svängde ner mot terminalerna insåg snurriga Rod att hans mobil var kvar på hotellet. Nu var goda råd dyra, han skulle bara hem, byta flyg och ta en ledig vecka i Spanien, jag skulle aldrig hinna fram o tillbaka innan deras flyg skulle gå, även om jag skulle klara mitt. Efter några spännande telefonsamtal på en blandning av engelska och tyska fick vi en taxi med stor motor att komma med telefonen, det blev kanske inte dyra råd, men väl en dyr transport....
När jag så var på bussen som skulle ta mig till flygplanet såg jag att Rods snurrande fortfarande förföljde mig...

Fler bilder finns här