Efterlyst....på riktigt

Idag var jag med om något fantastiskt! Mitt i all bedrövelse med varsel, lågkonjunkturer och finanskriser så fick jag vara delaktig i en underbar historia.

Det började för någon vecka sedan, en äldre man som jag känner sen tidigare kom in på jobbet och skulle egentligen ha tag på Darko, han var inte där så vi började prata. Det visade sig att han inte ville köpa en bil, utan ha lite råd om hur man ställer in datorn för e-mail. Det var nog tur att han berättade för mig, Darko är nog duktig på mycket, men någon datatekniker är han inte…. Farbrorn berättade att anledningen till att han ville fixa mailen var att det fanns ett nytt TV-program från Kroatien, där man kunde efterlysa försvunna släktingar och vänner. Han berättade att han stack därifrån redan 1960, då hade han en dotter som var ca 5 månader gammal, en dotter han aldrig träffat eftersom han och mamman redan brutit upp när flickan föddes. Han fick vara med och namnge jäntan, men så mycket mer visste han inte. Under åren i Sverige med ny familj har han naturligtvis tänkt på den här dottern och hur hon har det, han hade under åren skickat massor med brev till mamman men inte fått ett enda svar, nu tog han kontakt med det här TV-programmet och de sa att han var tvungen att ha en e-mail. Eftersom han bor i Kungsör körde jag förbi när jag åkte från jobbet och hjälpte honom tillrätta.

Idag kom han in på jobbet igen, jag frågade hur det gått och han visade mig ett telefonnummer han fått som troligen var till dotterns moster, problemet var att hur han än gjorde så fick han bara felsignaler. Jag fixade siffrorna i rätt ordning, tog bort en o annan nolla och så ringde vi. Nu fick han kontakt med kvinnan, som verkligen var mostern, de pratade både långt och länge, han fick reda på att dottern bodde i Tyskland sedan många år och bäst av allt, han fick hennes telefonnummer. Nu var det samma problem med nollor igen, dessutom hade han slut på ström i mobilen. Jag tyckte det var så häftigt så jag erbjöd min telefon, slog numret och ringde….. Men tji svar. Han åkte hem, glad i hågen att ha fått numret och skulle försöka senare.

Vid 3-tiden på eftermiddagen ringde min telefon, jag svarade som vanlig ”MABI Hyrbilar, Dan”, i andra änden hörde jag ”Hallo…. Ich bin Sonja Kloze”…. OJ! Det var ju hon…dottern….dottern han inte hört något om på nästan 50 år….. Jag försökte på stapplande tyska förklara att jag hellre talade engelska och genast växlade hon om till klingande engelska. Jag frågade om hon visste något om vad som hänt i Sverige, om hon visste att hon hade en far här? Jodå, hon hade hört en del från mostern, jag fyllde i med vad jag visste och gav henne numret till farbrorn, hennes pappa…. Efteråt bara rös jag… Det var SÅ häftigt att kunna vara en del av detta.

Ikväll har jag pratat med farbrorn, han berättade att de pratat i över en timme, skrattat och gråtit av lycka. Han var så bubblande lycklig, jag blev både rörd och fick rysningar igen.

Tänk vilken lycka att efter så lång tid få kontakt med varann. Jag känner mig lite som dagens hjälte och är verkligen glad, ja rent av lycklig att ha fått medverka till detta. Hoppas de snart kan träffas och bli hela igen.

...och glädjeämnen

Det har varit dåligt med bloggande på sista tiden, eller egentligen sedan jävelskapen med Fagersta började, i maj..... Men nu är i alla fall ett bekymmer ur världen, å andra sidan har ju fler dykt upp, det är konstigt, när man väl hamnat i en massa strul, är det lögn i fan och ta sig ur det. När man släckt eldsvådan i ena änden har det börjat brinna i en annan. Nu har jag äntligen lyckats hyra ut macken i Fagersta, att sälja fastigheten i dessa tider kan man ju se sig i stjärnorna efter. Nåja, vi sitter ju inte i sjön, även om det vore skönt att på något vis komma i gång med nybygget, så sitter vi ju ganska bra på Framtida Bil.....eller...nähä....nu var det dags för nästa eldsvåda. Framtida Bil ska satsa på fler bilmärken, vilket då betyder att vi inte får plats.....shit. Vad göra...Efter lite forskande har vi nu hittat nya lokaler t.v. Från någon gång i nästa vecka kommer vi att husera på ett kontor på Rosenlundsgatan 6, granne med Färg DroppIn, medan bilar o släp ska bo på andra sidan gatan, på den eldhärjade plattan bredvid JET-macken. Det blir säkert bra, bara kunderna lär sig att hitta oss, men skyltläget är ju bra, och JET är ju den mack som säljer enskilt mest soppa i stan.

Men det är ju inte bara vi som har problem, hela världen är ju upp o ner. Även om det är mycket jobbigt som händer, är det intressant att följa den politiska debatten, i alla fall på riksplanet. Jag har tyckt att regeringen inte riktigt levt upp till de förväntningar jag hade efter att vi blev av med GP, men när det nu hettar till måste jag säga att de uppträder på ett både behärskat och ansvarfullt sätt. Ingen kan väl med säkerhet säga hur en det sett ut om vi haft en annan regering, men att döma av de uttalanden som kommit från oppositionen tror jag snarare vi fått en fördjupad kris så här långt om de haft makten.
Även om media mest fokuserar på Volvo PV och Saab i sin bevakning, känns nog det som händer här hemma mer oroväckande för stunden, riktiga Volvo varslar, Getrag varslar, Uponor tar ner skylten o.s.v. På något vis måste vi ju försöka på rätsida på det hela, men fan vet hur. Synd att man inte är äckligt rik, då kunde man köpa sig en bilfabrik och bygga bilar som kunderna vill ha för stunden, Det var faktiskt en anledning värför jag en gång i tiden började med mackeriet, jag fick för mig att man på en mack inte var lika utsatt för konjunkturer som andra brancher, är det dåliga tider kan man sälja Blodpudding, och i bättre tider Oxfilé, den devisen höll väl också, ända till oljebolagen började lägga sig i utformningen av butikerna, då var det dags att hoppa av. För det talar väl också att min efterträdare i Köping nu planerar för att stänga på nätterna.....


Tack o lov finns det ändå glädjeämnen, på bilden ser ni ett stort sådant, Glenmorangie Signet. Jag fick den levererad idag och har testat den nu ikväll. En sällsynt lyckad Whisky vars malt till 20% består av s.k. chokladmalt, samma typ av malt som används till att göra Stout. Den är inte åldersbestämd, men enligt säkra källor består den av allt från 10-årig upp till 35-årig Whisky, som sedan har lagrats på både Sherry och nya fat. Resultatet är en sagolik dryck som doftar otroligt fruktigt, honung, marmelad, Sherry, färskt trä dessutum lite kryddig. Smaken går inte heller av för hackor den är silkesmjuk på tungan, nästan samma gräddiga känsla som en Wherters original, massor med röda söta frukter, mörk choklad som kontrasterar mot massor av vanilj, dessutom får jag associationer till läder (?). Eftersmaken är inte riktigt så lång som man kunde hoppats men med en mysig kryddighet. Helt enkelt ett riktigt Ess. På den 100-gradiga betygsskalan ger jag den 94 poäng.

Sen har jag faktiskt ett ännu större glädjeämne just nu, men det förblir min lilla hemlis ett tag till.

Service above self

Jag är ju som säkert många vet Rotarian, och stolt över det dessutom. Enligt mina arbetskollegor är det ett gubbadagis eller möjligen en lunchklubb för inbördes beundran. Inget kunde vara mer fel, det finns faktiskt gummor också..... Dessutom är inte den inbördes beundran speciellt stor. Rotarys valspråk är "Service above self", en variant på svenska blir "Osjälviskt tjänande", vilket jag tycker tar udden av påståendet om inbördes beundran. Innebörden av detta är att ge av framförallt sin tid, men också i form av ekonomiskt bistånd, allt för att hjälpa till där samhället missar, eller där människor behöver hjälp... Men nog om detta. I helgen hade vi vår distriktskonferens, värd för denna var Kungsör RK som hade lyckats väldigt väl med hela arrangemanget, på lördagen fick vi höra ett antal mycket intressanta och spännande föredrag, bl.a. fick vi höra Riksdagskvinnan och Folkpartisten Birgitta Olsson berätta om hur mycket som blivit bättre i vår omvärld, men också om allt som absolut inte blivit det. Måste säga att hennes engagemang inponerade, gissar att hon mycket väl kan vara en kommande utrikesminister. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli imponerad av en Folkpartist, men det blev jag. Ett annat föredrag hölls av Kungariket Kungsörs egen kung, Kung P1, eller mer rätt Kommunstyrelsens ordförande Pelle Strengbom, han lät alla tillresta få veta vilken fantastik plats Kungsör är, han berättade också att Kungsör var bäst Sverige på äldrevård, men han glömde berätta att vi tyvärr inte har någon gymnasieskola längre....
Ett bevis på hur väl vi tar hand om våra äldre är att de har en alldeles egen parkering utanför byns konditori, när vi kom från lunchen såg jag deras stiligt uppställda fyrhjulingar sorterade i färgskala...... Jag var bara tvungen att ta en bild....

En tysk resa

Som många säkert noterat, har jag varit i Tyskland och tävlat i Europamästerskapen i Skägg & Mustasch, det gick väl som väntat, jag hamnade i mitten. Men för att börja från början så har det sedan länge varit bestämt att jag och vännen Bo skulle representera Sverige vid tävlingarna, snabb som jag är bokade jag genast flyg, hittade en billig biljett med Ryan Air från Skavsta till Baden-Baden, bara 400 spänn fram o tillbaka. När det började dra ihop sig stämde jag av med Bo som kom på att han inte köpt något flyg, ajdå sa jag, då får du säkert betala dyrt....hans biljett gick på 178 sppämm...hmmppff Nåväl, tävlingarna gick av stapeln utanför Stuttgart och dit är det nästan 10 mil från flyget, men det ordnade sig med att gode vännen Jörg lovade att plocka upp oss. För ovanlighets skull var det heller inget strul med flyget, det både avgick och landade i tid, inte alls som jag är van med.... Jörg som är en STOR man, sisådär 200 kg kom mycket riktigt och hämtade oss, med en ytte pytte liten Opel Corsa, när vi satt bredvid varann i framsätet fick jag sitta på sniskan tryckt mot passagerardörren, den lilla bilen var som en för stor jacka åt honom.... Efter mycket försening p.g.a. stopp i trafiken kom vi så till sist till vårt hotell, där var redan vännerna från England och USA så det blev ett kärt återseende, Jörg håll på att trilla när han såg Bruce från USA, vi hade mörkat att han skulle komma och att komma hela långa vägen för en helg var ju verkligen en stor uppoffring, Bruce är dessutom president i WBMA (World Beard and Moustache assosiation), så det är ju häftigt när han dyker upp. Att han dessutom är en mycket god vän gör ju inte saken sämre.... Fredagen gick åt till registrering och sedan var det mingel och gemensam middag, mycket trevlig att träffa vänner man inte sett på ett år eller så, många skratt var det i alla fall, roligast var nog att träffa nya vänner, det har bildats en mustachklubb i Ungern och de deltog för första gången, deras mål är att slå vakt om den ungerska mustaschen, och i första hand den som de gamla husarerna hade, inkl. husarfrisyrer.... Efter middagen var det avslutning i hotellets bar, den stängde sent....
Lördagen blev ganska tidig, man skulle ju se någorlunda ut på tävlingen, även om jag inte lägger 5-6 timmer med en stylist som många andra gör, vill man ju i alla fall se vårdad ut, men det var en seg morgon med alldeles för få timmar sömn. Tävlingarna började med förjury, den bedömer om man är anmäld till rätt klass, de hade lite bekymmer med både mig och Bo, jag var anmäld till klassen Partial Beard Sideburns Freestyle, eftersom en mustasch enligt regelverket inte får vara mer än 2 cm utanför mungipan, men eftersom jag är på gränsen var det nära att jag fått tävla i en mustaschklass, vilket hade varit bra.... Det lustiga var att de hade samma bekymmer med Bo som var anmäld till klassen Mustasch naturlig, han höll på att bli överflyttad till min klass, men klarade sig med en hårsmån (haha)....
Tävlingarna kom igång på utsatt tid, och höll i stort sett tidan, vilket är mycket ovanligt. Efter att tävlingarna var över, vid 20-tiden, var det lite sång o dans och sedan tog prisutdelningen över. Jag kom på sjunde plats och Bo på trettonde, de som vann i respektive klass fick en något udda pokal, nämligen en kvinnotorso med mustasch....ja, just där. En av mina vänner i klassen kinesisk vann just första pris och hade mycket bekymmer med hur han skulle förklara priset för sin något konservativa hustru som satt hemma i England och höll tummarna.... Det hela löste sig på ett bra sätt när han fick veta att statyetten var designad av en Luigi Catani, som tydligen är en känd designer, och vars utsällning hans hustru nyligen besökt.... Tur ska man ha ibland. De som kom på andra eller tredje pris fick några mycket vackra glasetsningar som säkert var lättare att förklara vid hemkomsten...
Kvällen fortsatte med ett Umpa Umpa band, massor av tyskt öl och en allmän förbrödran. Det mest bestående minnet från dessa tävlningar var nog ändå våra nya Ungerska vänner. De var klädda i historikt riktiga husaruniformer, med var också två killar med något som liknade säckpipor och en kille som spelade på något som såg ut som en liten Kornett. Deras frisyrer var väldigt speciella, de hade liksom en hästsvans, fast i pannan (!). Jag var tvungen att få veta varför och de förklarade det med att på den tiden var Turkiet den stora fienden och eftersom turkade var rakade på skallen med bara en lång hästsvans kvar, gjurde husarerna tvärtom och sparade istället luggen så den blev jättelång, rakade bort resten och anlade en stor mustasch, som idag kallas just ungersk mustasch. När det blev dags för priser i denna klass var det tyvärr ingen av dessa grabbar som vann, men däremot knep de 2:a och 3:e platsen, till publiken stora jubel brände musikanterna av en fanfar med sina lustiga instrument medan övriga husarer skyldrade sabel. Tyvärr såg inte alla detta så de fick senare komma upp på scenen och göra om det hela. Det var på något vis mäktigt att se, de var verkligen stolta över sin historia och vårdade dem på ett fint sätt till senare generationers fromma. Även denna kvällen lyckades vi stänga baren, och vi hade riktigt kul.
Söndagen drog vi som brukar hålla ihop till Mercedes museum i Stuttgart, en fantastisk utställning som inte bara visade fina bilar, utan berättade en hel världshistoria, väl värt ett besök. Det finns bilder att se på www.mustascher.se, om någon är intresserad.

Kvällen avslutades på Resturang Ochsn´s Villi, det var kul att försöka översätta tyskan åt Bruce... Are we gonna eat the bulls willi? Can't we take another resturant? Hi hi :)

Glöm inte att komma till Ögir imorgon, då drar Ekfatets Vänner igång sin klubbverksamhet, vi provar och betygsätter 3-4 sorter. Blint.

Saknad.....

Fick en kommentar från signaturen RA, RA saknade mina bloggar. Tack RA, det värmer verkligen att få en sån kommentar. OJ...börjar jag bli än blödigare? Nja...jag har massor med bloggar i huvudet, men ack så lite tid att få ner dem på skärmen. Idag åker jag till Tyskland och ska tävla i Europamästerskapen i Skägg & Mustasch, ska bli skönt att koppla av jobbet lite och känner jag mig själv rätt kommer jag att få lite tid att skriva då. Men den kanske inte blir uppladdad förrän jag kommer hem, reser med handbagage och måste lämna datorn hemma.
Väl mött i nästa vecka.

Eller.....

Jag har ju många gånger talat om min dröm att bli professionell tyckare, men eftersom jag inte nått fram får jag nöja mig med att tycka i min blogg. Jag har varit i Skåne ett par dagar och har just läst in mig på vad som hänt här hemma. Om jag ska tycka något om något så om Getrags varsel tycker jag inte.... Jag förstår så klart att man måste anpassa kostymen när det inte går som man tänkt, men jag tycker inte om det, lika lite som jag tycker om något som inte är positivt. Något jag tycker var bra, var att barnamördaren fick livstid, hoppas bara vi slipper försörja henne medan hon gör sin tid, skicka fanstyget så långt härifrån det går.

Nu ska jag tycka om rikspolitiken, det var ju en ny debatt mellan FR och MS idag. Jag tycker definitivt att FR var den som kändes mest trovärdig, eller ska jag säga minst otrovärdig kanske....? MS hade ju dessutom en fruktansvärt arrogant uppsyn som knappast kan gynna hennes förtroende hos väljarna. Det verkar som hon försöker inta en stil som hennes företrädare hade, men det blir bara fel när man försöker ta efter andra. Nej du MS, var dig själv istället, det är alltid enklare. Kan ju inte heller vara kul att vara "bunden" till ett parti. Jag läste Expressens politikerbloggare, en sosse och en moderat, det de skriver känns rent fånigt, deras respektive hyllanden av MS och FR. Hallå hörni.... Det är väl roligare att tycka från sidan och risa eller rosa de som förtjänar det, och inte bara rosa de som man har något ihop med, eller?

Golvärme....

Jag har just sett partiledardebatten på tv. Det är väl en himla tur att det inte är val idag, den ena är ju snurrigare än den andre, det var bara JB som hade något vettigt att säga, och det var ändå inte mycket…. MS måste ju vara ett riktigt nerköp för sossarna, man kan tycka mycket om GP, men han fick i alla fall upp blodtrycket när man såg honom i debatterna, det kan man inte beskylla henne för, snarare motsatsen i en nästan pinsam form. Det sägs ju att vi har de politiker vi förtjänar, men förtjänar vi inte bättre än så? FR var visserligen statsmannamässig i sin framtoning, men so what, Sverige är ju ändå bara en flugskit på världskartan. Jag tror jag ska köpa Island, den ön borde ju vara billig nu, då kan jag bli diktator och göra som jag vill, bara snälla människor ska få komma och bo där, sen ska vi ha jättekul tilsammans, dessutom har de ju inbyggd golvvärme…..kan ju vara praktiskt.

Släktforskning

Häromdagen talade jag med en extra god vän, vi talade om allt mellan himmel och jord, men bl.a. kom vi in på det här med släktforskning. Trots att min släkt är invandrad från östeuropa för hundra år sedan och jag inte har samma möjlighet att forska som många andra, kan jag inte låta bli att fundera över ett räkneexempel. Hur snabbt saker och ting egentligen utvecklas och hur fruktansvärt fort tiden egentligen går, på söndag fyller jag 48 och bloggen fyller 3 om en vecka...
Tänk på hur många generationer det går på 100 år, när min farfar var barn, var alla riktigt gamla människor födda på 1700-talet... Om man räknar ihop mina barn, mig, min pappa och min farfar får vi ihop mer än 100 år. Det är ju bara 4 generationer, men om vi tänker oss alla som individer så är vi ju 4 personer, om vi tar det ggr 10, 40 personer är ju inte så många, men man kommer långt bak i tiden.... Om man roar sig med tanken att något av mina barn satt i biljettluckan på Globen och skulle släppa in alla släktingar i rakt nedstigande led.... Först i kön står jag, bakom mig står pappa Herman, bakom honom står farfar Israel, bakom honom står farfarsfar Meijer o.s.v. Vartefter Globen fylls så skulle folk i kön se konstigare och konstigare ut det sista gänget han släpper in skulle förmodligen mest likna apor....eller något annat litet ulligt djur..... Då är vi sisådär 1 500 000 år tillbaka i tiden.....
Kul tankeexempel va?

Fler finansiella lökar...

Hihi, idag fick jag en kommentar och lite annorlunda betraktelse över lökars inverkan på den finansiella världen. Jag kopierar in den som jag fick den.........

"Hej Dan,1636 upphörde handlen med lökar att vara "ledande" i Holland.........
Amsterdam har idag....1000 tals fönster med "lökar" i där dom mer toppiga kostar mer än större och något äldre,värdet finns alltså fortfarande vad gäller lökar, jag känner till en Köpingsbo som har handlat med lökar i många år ,köpta i Holland och körts med Volvolastbilar till Dåvö i åratal,OCH tro det eller inte nu är dom "KÖPTA" av Holländare igen,för Växus heter väl Buketten eller nåt idag.........men att det finns värde i lökar än idag är helt klart,det "fattar"
varje lite barn direkt dom fått 1a badet ,sen att vi pojkar verkar ha svårt att släppa "taget" har väl med nån jävla gen att göra ,för har man kvar den 3dje lökenhela livet ,(mammas inräknade) kostar den,byter man sort ibland kostar det i transport (sportbil) och foder (middag på Mc D duger inte) SÅ VISST HAR LÖKAR FORTFARANDE ETT STADIGT VÄRDE, och eftersom Amerika har de största lökarna kostar det mest där när frosten biter ........"

Jag kan ju avsluta inklippet med att det inte heter Buketten utan Plantagen, och är norskt tror jag.

Blodtörst och finansiella kriser...

Jag har en alldeles underbar kompis i USA, när man ringer honom svarar han alltid "Bruce in Paradise", dels för att han heter Bruce, och dels för att han faktiskt bor i paradiset, Paradise ligger i norra Kalifornien....

Det är han som är på bilden, bilden är från VM i Skägg och Mustasch förra året.

Han är förutom en god vän och en fantastisk människa också en riktig tänkare, nedanstående fick jag häromdagen med tanke på finanskrisen som blommat upp, det har ju dessutom blivit än värre sedan dessa rader kom. Jag orkar inte översätta, men gissar att de flesta klarar språket... Tror det är Tyska?

I'm against the $85,000,000,000.00 bailout of AIG.

Instead, I'm in favor of giving $85,000,000,000 to America in a "We Deserve It" dividend.

To make the math simple, let's assume there are 200,000,000 bonafide U.S.

Citizens 18+.

Our population is about 301,000,000 +/- counting every man, woman and child.

So 200,000,000 might be a fair stab at adults 18 and up..

So divide 200 million adults 18+ into $85 billion that equals $425,000.00.

My plan is to give $425,000 to every person 18+ as a We Deserve It Dividend.

Of course, it would NOT be tax free.

So let's assume a tax rate of 30%.

Every individual 18+ has to pay $127,500.00 in taxes.

That sends $25,500,000,000 right back to Uncle Sam.

But it means that every adult 18+ has $297,500.00 in their pocket.

A husband and wife has $595,000.00.

What would you do with $297,500.00 to $595,000.00 in your family?

Pay off your mortgage - housing crisis solved.

Repay college loans - what a great boost to new grads

Put away money for college - it'll be there

Save in a bank - create money to loan to entrepreneurs.

Buy a new car - create jobs

Invest in the market - capital drives growth

Pay for your parent's medical insurance - health care improves

Enable Deadbeat Dads to come clean - or else

Remember this is for every adult U S Citizen 18+ including the folks who lost their jobs at Lehman Brothers and every other company that is cutting back. And of course, for those serving in our Armed Forces.

If we're going to do an $85 billion bailout, let's bail out every adult U S Citizen 18+!

As for AIG - liquidate it.

Sell off its parts.

Let American General go back to being American General.

Sell off the real estate.

Let the private sector bargain hunters cut it up and clean it up.

Here's my rationale. We deserve it and AIG doesn't.

Sure it's a crazy idea that can 'never work.'

But can you imagine the Coast-To-Coast Block Party!

How do you spell Economic Boom?

I trust my fellow adult Americans to know how to use the $85 Billion We Deserve It dividend more than I do the geniuses at AIG or in Washington DC

And remember, my plan only really costs $59.5 Billion because $25.5 Billion is returned instantly in taxes to Uncle Sam.

Ahhh...I feel so much better getting that off my chest.

Nu skulle kanske många andra få problem om man inte räddat AIG, inte minst jag eftersom alla mina hyrbilar är försäkrade i AIG, men en kul räkneövning är det.

Jag undrar vad ska bli av den finansiella hysterin? Det enda man kan vara säker på är att förr eller senare vänder det och blir bättre. Det som händer nu är ju inget nytt, man kan ju fråga sig om inte de som jobbar i den finansiella sektorn har läst historia. Den första "börskraschen" var redan 1630, när tulpanlökar handlades för motsvarande miljoner kronor, en lite fjuttig men ovanlig tulpanlök kunde kosta hur mycket som helst, det här har jag snokat ihop på http://web.abo.fi/~mabjork/nationalekonomi3.htm.

Den första moderna aktiemarknaden, om man ser till antalet transaktioner, uppkom i Amsterdam i början av 1600-talet. På 1630-talet upplevde holländarna den första kända spekulationskraschen i historien. Det som väckte människors intresse var tulpanlökar, vilket också gett denna spekulativa bubbla dess namn, tulpanbubblan.

Tulpanlökarna gjorde sitt intrång på den västeuropeiska marknaden redan på 1500-talet. 1562 kom en skeppslast tulpanlökar till Antwerpen, man tror att detta var startskottet för att sprida kunskap om och beundran av blomman. Det är inte helt klart när startskottet för spekulationshysterin kring tulpanlökarna gick av stapeln, men man kan säga att perioden sträcker sig från 1620 till 1637.

Man handlade med tulpanlökar, blommorna i sig var inte den egentliga handelsvaran. Snart utvecklades också en handel i framtida tulpanlökar, de utväxter som ännu sitter ihop med moderlöken. I början av juni kunde lökarna tas från rabatterna för att omplanteras i september. Man kunde alltså leverera tulpanlökarna under sommarhalvåret, och det var också vid denna tidpunkt som man gjorde affärer. De vackra tulpanerna blev gradvis samlingsobjekt för förmögna holländare. Småningom fick man också fram nya och mer sällsynta klasser av tulpaner på marknaden.

Till och med 1633 eller början av 1634 begränsades handeln till professionella odlare och experter. Den egentliga spekulationen uppkom då utomstående också gav sig in i handeln med tulpanlökar. Det vill säga människor som inte hade någon koppling till den egentliga odlingen av lökarna.

För att få ett grepp om vilket värde tulpanlökarna hade, kan man ge ett exempel. En mer sällsynt tulpanlök köptes tidigt år 1636 för 4600 floriner, vilket i dagens läge motsvarar cirka 100.000 euro, samt en ny droska, två grå hästar och en komplett riddarrustning. Vid marknadsboomen 1636 skedde de flesta transaktioner utan egentliga varor. Handeln med futurer utvecklades till ett regelrätt spel med chanstagningar. Säljaren sålde tulpanlökar han inte hade i utbyte mot ett värde, oftast pengar, som köparen inte ägde. Varje köpare försökte sälja sina varor till högre priser. I den allmänt rådande ivern kunde man göra vinster, åtminstone på pappret, på flera tusen floriner på ett par dagar. Manin spred sig snabbt i takt med att de höga vinsterna ökade.

De som spekulerade i tulpanlökarnas värdeökning och värdeminskning, gjorde stora vinster genom att köpa då priserna föll och sälja då priserna steg. Många personer blev snabbt rika. Dethär medförde att allt fler personer investerade i tulpanlökar och hjälpte därmed till att driva upp priserna. Alla trodde att passionen för tulpaner skulle hålla i sig för all framtid och att hela världen skulle köpa lökar från Holland till just det pris man begärde.

Människor från alla samhällsklasser intecknade sin egendom för att få pengar som de kunde investera i blommorna. Hus och marker bjöds ut till försäljning till låga priser, eller erbjöds som delbetalning för tulpanlökarna. Tulpanfebern drabbade också utlänningar, vilket medförde att pengar strömmade in till Holland. Priserna steg allmänt taget i Holland och för ett antal månader var Holland ett verkligt rikt land.

Handeln med tulpanlökar blev så livlig att man fann det nödvändigt att stifta lagar för de som sysslade med denna handel. Tjänstemän utsågs, vilka på heltid sysselsatte sig med att övervaka handeln. I mindre städer där det inte fanns någon börs, valdes ofta den lokala puben som marknadsplats, där såväl hög som låg handlade med lökarna.

Peter Garber har en annan ståndpunkt då det gäller tulpanmanin. Enligt honom finns det inga specifika bevis som talar för att det skulle vara fråga om en mani som slog till under åren 1634 till 1637. Garber framhåller att man inte kan se de väldigt höga priserna på sällsynta lökar som ett bevis på att det förekom en spekulativ bubbla. Han anser att priserna naturligt faller med en ökad tillgång på just ifrågavarande lökar. Dessutom framhåller han att det inte är möjligt att dra slutsatser från denna period, eftersom man saknar tillräcklig data. Enligt Garber kvarstår endast den sista månaden av handeln med tulpanlökar som en potentiell spekulativ bubbla. Prisbeteendet för tulpanlökarna avviker inte heller från andra spekulativa tillgångar. De steg inte en gång, de dök inte en gång bara för att förbli på en låg nivå, vilket en del enkla förklaringar vill göra gällande. Prisförändringarna kan ha berott på rationella förväntningar som byggde ny information angående köparnas efterfrågan på lökarna.

År 1637 såg man slutet på tulpanmanin i Holland. De eftertänksamma och de nervösa började stiga av tåget. Ingen vet varför det skedde, men andra såg dem sälja och rusningen att sälja utvecklades till panik och priserna föll. Nedgången i priset på tulpanlökar försatte många som handlat på kredit i konkurs. Tidigare köp- eller säljkontrakt (futurer och optioner) ogiltigförklarades. Efter en lång rättslig prövning beslöt man att kontrakt som uppgjorts innan november 1636 skulle ogiltigförklaras. Samtidigt skulle köpare som ingått kontrakt därefter frias från sina åtaganden om de betalade tio procent av kontraktets värde till säljarna.

I slutet av manin såldes sällsynta tulpanlökar till vrakpriser, priserna hade rasat med över 99 procent från deras toppnoteringar Kollapsen i tulpanpriserna hade en kylig effekt på det holländska ekonomiska livet för åratal framåt. Med modern terminologi kan vi säga att de upplevde en depression. Men det finns en förmildrande omständighet som denna mani gav upphov till. Nämligen det att odlingen av tulpaner fortsatte i Holland och stora marknader utvecklades småningom för såväl tulpaner som tulpanlökar.

Mitt egna aktieiinnehav har fallit med över 60%, men som sagt det vänder säkert igen. På tisdag ska jag åka på en Whiskyaktion, säkert en mycket bättre investering, skulle det bli sämra tider kan man ju alltid dricka upp det, även om det innehåller alkohol är säkert näringsvärdet högre än på fiktiva pengar i bubblor.

Jag var till Fjollträsk igår och lämnade min bil hos Land Rover-doktorn, inte för att den var sjuk eller så, den skulle bara in på den årliga hälsokontrollen, för att komma hem tog jag en annan LR på släp, som jag sedan spände framför kärran och for hem. Allt gick bra, förutom att jag inte fick sträcka ut på den nya hastighetsbegränsningen mellan Eskilstuna och Nykvarn (120). Det fick jag däremot idag, för idag körde jag upp den Land Rovern och skulle hämta min, jag kom till Salem utan problem, klockan var ca 16.00, och där tog det stopp. Sedan kröp trafiken fram i en halvtimme, efter en del nagelbitande och svärande över manuella bilar vid köbildning såg jag plötsligt en massa blåljus, aha tänkte jag, det var en olycka som ställde tilldet. Döm om min förvåning när jag väl kom fram till blåljusen, de var på den motsatta körbanan!!! Det var alltså en s.k. tittkö jag hamnat i, hur blodtörstig får man bli egentligen. Nu var det bara en bil som kört in i rumpan på en annan och de stod lite illa till så Polisen var där och gjorde sånt som Poliser gör. Varför gör folk på det viset? Om det hade varit en otäck olycka, hade jag väl stått där än.

Min lilla hemlis satte i alla fall lite guldkant på eftermiddagen....

Hämnden är ljuv....

Jag bloggade ju tidigare i veckan om att jag var med Göran o Göran på Miljönämndens arbetsutskottsmöte.... Jag var såklart tvungen att ifrågasätta kaffet vi bjöds på, var det KRAV märkt? Jag frågade mest på skämt men Göran som är en ordningens man mailade dagen efter och berättade att det var Zoégas Hacienda som var både KRAV och rättvisemärkt... Se där...

Idag hade jag en intressant diskussion med en kvinna som ringde, Vi kom in på det här med manligt och kvinnligt speciellt vad gäller sättet att uttrycka sig på, där det ju är vanligt att den ena parten inte förstår den andra. Hon förklarade för mig att män och kvinnor inte har talcentrat på samma ställe i hjärnan. Då!! Helt plötsligt förstod jag logiken i att vi inte förstår varann. Det är naturligtvis så att kvinnans talcentra sitter bakom ett filter som gör att bara hälften av alla ord trillar ur deras mun.... Samma filter kan möjligen också ställa till det med kvinnors hörsel, så de bara hör hälften av det vi män säger.... Så måste det naturligtvis vara..... Inte konstigt då att det ibland blir kontroverser...... Kan kanske också förklara vad den stackars kunden som kom in med andan i halsen och behövde en lastbil eller ett stort släp, hade råkat ut för. Han hade utan förvarning blivit utslängd av sambon.

Det var som vanligt körigt på jobbet, det var ju fredag och det var ett 30-tal fordon som skulle in o ut, men min tidigare ombloggade lilla hemlis lyste som vanligt upp min dag på det mest underbara sätt....

Såg någon i dagens Bbl/AT att man kan vara oönskad som patient på Köpings Lasarett? Jag gillar ju att teorisera kring olika saker. I det här fallet tror jag att den namnlösa läkaren fulat ut sig på en glad kväll på Ögir, kanske blivit portad, och det här var hennes hämnd.....

En annorlunda dag

Idag var verkligen en sådan. Vid lunch strålade jag samman med min mentor Göran Nilsson, eller om han strålade samman med sin kanske.... Vi är varandras mentorer i Köpings Kommuns mentorsprogram. Med på lunchen var också ett annat mentorspar. Micke Boman på Sparbanken och Göran Nilsson(!?). Efter en jättegod lunch på Culinaren, tog vi en timme och pratade runt mentorsskapet och hur vi ska kunna komma närmare varann, näringslivet och Kommunen. Eftersom Göran är chef på Miljöförvaltnngen och Göran(!?) är ordförande i Miljönämnden blev Micke och jag inbjudna till Miljönämndens arbetsutskottsmöte, Micke hade tyvärr inte tid, men jag for dit i alla fall. Jag måste säga att jag inte är avundsjuk på de som jobbar inom kommunal förvaltning, det var en "viss" skillnad mot att vara i ett företags styrelserum. Efter två timmar hade ett beslut tagits, att skicka en fråga vidare till nämnden, jag var tvungen att avvika sedan, men gissar att mötet håller på fortfarande..... Verkligen en annorlunda dag, men också en lärorik sådan.....
Arbetsdagen slutade inte förrän vid 20-tiden, usch vad allt tar lång tid. Min lilla hemlis som jag bloggade om igår lyste i alla fall upp min dag.......

Jag har fått några svar på min annons, hjälp till att hålla en massa tummar för att det går vägen med försäljningen.

Lönedags

Fick en kommentar från signaturen "Mare", som undrade om jag tröttnat på att blogga. Nej, det kan jag inte säga, men däremot har jag svårt att få tiden att räcka till. Det har ju, som de flesta vet, inte gått som jag tänkt mig eftersom min fastighet i Fagersta är osåld p.g.a. konkurser och att jag dessutom varit tvungen att bli bensinhandlare igen, just därför. Nu har vi börjat få snurr på anläggningen igen och idag la jag ut en ny annons, jag har redan fått ett svar, vi får se vad det leder till.
Sen är det ju bara Konny, Robin och jag på uthyrningen i Köping, så tiden är liksom emot mig just nu. Dessutom är det ju höst och Whiskysäsong, jag har ovanligt många provningar inbokade och far runt lite överallt just nu, det är t.o.m. så jäkligt att den 25 oktober är jag dubbelbokad, jag har lovat att hålla en provning i Sala, samtidigt har jag bokat mig för en provning med Henrik Aflodal, med japansk whisky. Undrar vad jag ska välja? Man vill ju även hinna med sig själv också, men just nu är det lite dåligt med det, det finns faktiskt ytterliggare en anledning till att tiden inte räcker till, men det får bli en hemlis ett tag till, men jag kan säga så mycket att om det övriga lät stressigt och i viss mån negativt, så är det här raka motsatsen....

Fast jag hinner i alla fall med att läsa tidningar och lyssna på radio, där får man veta vad vår folkvalda har för sig. Det är ju rent löjligt som regeringen håller på, det senaste med att sänka premien till A-kassan, varför höjde man den? Hur mycket har inte den extra administrationen kostat vid höjningen, och nu är det dags igen. Men det som gör mig mest irriterad är ändå Försäkringskassans dribbel, hur kan de skylla på datasystemet när de inte betalar ut pengar? Jag funderade faktiskt på att skaffa ett likadant, då behöver jag ju inte betala ut lön till min personal, det verkar ju dessutom inte som någon från exempelvis facket gör något åt saken. Undrar hur de skulle agera om det var jag som.....?

Ett himla mässande.....

Så har man genomlevt årets upplaga av Köpingsmässan. på det stora hela var det både trevligt och kul, men man blir helt slut i huvudet av allt som surrar kring en. Till rolighetssidan hör alla trevliga kunder man fick träffa och byta ord med, sånt är alltid lika kul, det är som det sägs... Det bästa hos människan är kunden..... Jag stod i monter 25 och visade både biluthyrning, Whiskyprovning och mina byggplaner, men frågan är om inte det som rönte störst intresse var projektet som ännu är i sin linda, nämligen Skottlandsresor.se, kändes verkligen som om det finns ett stort intresse kring detta, hoppas det håller i sig när det blir skarpt läge.
När det var lugnt, försökte jag själv se lite av mässan, bl.a. fastnade jag hos Centern, som tyckte jag borde hjälpa dem i kommunalpolitiken, jag förklarade att det politiska parti som helt och hållet passar mig, har ingen ännu uppfunnit, dessutom bor jag i Kungsör. Min dröm är ju att någon gång bli professionell tyckare, och det är lättare att tycka i en blogg än i ett politiskt parti där man måste ta hänsyn till andra tyckare.
I lördags var jag tvungen att åka ifrån en stund och träffa en kund, jag fick hjälp i montern av polaren Per och Lotta från Ögir, Lotta hade en bra input på försäljningen av tröjorna vi hade. Eftersom de hade en bild av mig på bröstet var det ju världens chans för alla damer att få sova med mig på bröstet..... Det var fler än jag trodde som ville...:) Kul....
Vi utställare var ombedda att använda toaletterna på övervåningen, idag blev jag lite nödig och rusade upp för trapporna, när jag precis kommit upp krockar jag nästan med en lång mycket vacker kvinna, hennes barm var precis i höjd med min näsa..... Det var Sonja Aldén.....

Jag mötte Lassie....eller?

Det har varit festival i dagarna två, eller egentligen är det imorgon också, men plikten kallar så jag hinner inte dit. Festivalen var förstås Kompledigt på Ögir, en riktig höjdarefestival med gräddan av Sveriges artister. Det som gjorde mig konfunderad var bristen på lokala gäster. Vet inte hur många det var men gissningsvis mellan 5- och 600 hundra och det var säkert inte mer än 50 lokalpatrioter som ställde upp, övriga var tillresta. Tycker det är synd, inte bara för att alla som inte var där missade några riktiga höjdarspelningar, svårt att utse någon som var bäst men Caj Carlsson ligger bra till, nej jag tycker det är synd för Lotta och Per också, de behöver en stabil lokal krets om de ska kunna hålla igång ett ställe som Ögir. Hoppas på bättre uppslutning nästa gång, eller varför inte på fredag, Ale Möller kan bli hur bra som helst.
Angående Lassie i rubriken, kanske jag skulle skrivit Lasse. Jag däckade Lasse vore nog mer rätt. Lasse i det här fallet är Lasse Tennander, efter hans spelning igår kom han och en kille till och slog sig ner vid samma bord som jag och brorsan satt vid. Det var inga stolar utan långbänkar, jag satt i ena änden av bänken och Lasse i den andra. När jag skulle gå och hämta påtår reste jag mig och skulle gå, då plötsligt reser sig bänken i min ände och följdaktligen rasar i den anda där Lasse Tennander satt....Jag däckade Lasse....

Mustascher är som väder....

Vad har mitt gamla gnällobjekt GP med mustascher att gör? Ingenting så vitt jag vet, men jag återkommer till rubriken. Just nu tänkte jag filosofera lite om just GP. Jag läste Carl-Olov Perssons krönika på www.magazin24.se, jag läste också Susanne Lindes kommentarer till krönikan. Om jag hade skrivit tack GP i en rubrik, så inte hade det varit en överslätande hyllning till den samme, som jag uppfattade Carl-Olov Perssons krönika. Men det var kul att läsa Susanne Lindes attack på Carl-Olov Persson, det känns som om båda målat in sig i ett hörn, även om Carl-Olov Persson kanske har ett lite vidare synsätt. Jag har inte läst GP´s bok, ännu ska kanske tilläggas, men jag ska läsa den. Alla bloggläsare vet att jag uppskattade hans avgång och har som alla andra sett och hört om GP efter detta i olika media. Lite grann har jag nog ändrat uppfattning om honom, jag tror att sossarna var de som betalade honom bäst och där han hade en god chans att få en topposition, nu mer verkar ju hans lojaliteter vara hos andra, förmodligen de som betalar bäst i dagsläget.... Lite skrämmande eftersom man som väljare hoppas att de man röstar på drivs av en övertygelse, och inte av mammon.........Så fömodligen har både Carl-Olov Persson och Susanne Linde rätt i sina respektive hörn. GP försökte nog ändra en del till det "bättre" men blev nedröstat av sina partikamrater, det är väl detta han beskrivit i sin bok, och som Carl-Olov Persson kommenterade, medan Susanne Linde tycks ha låst fast sig i gamla värderingar om hur det "borde" vara hos sossarna.

I fredags var jag och kusinen Anne på Rhapsody in rock på Vaxholms Fästning, vi hade värstingbiljetter där det ingick en 3-rätters middag. Vi blev placerade vid ett bord med ett 20-tal andra människor. Snett emot mig satt en kvinna som tycktes veta allt om mustaschtävlingar och liknande, skulle promt prata med mig och helst även pilla på mustaschen, efter ett tag hade människan fått med hälften av gästerna runt bordet i diskussionen. Mustascher är som väder....alltid något att tala om...

Vi kom t.o.m. hem utan problem.......

……så nu kommer väl snart katastrofen... Hur som helst hade vi några dagar ytterliggare i USA och sedan for vi till Kanada. I onsdags tog vi färjan från Bremerton till Seatlle,

i underbart väder med majestätiska Mount Rainier i bakgrunden, for vi uppåt Kanada, killen vid gränsen hälsade oss välkomna och hoppades vi skulle ha några sköna dagar i hans land, det fick vi. Vi började med att åka till Vancouver, vi tog in på ett hotell och sedan åkte vi upp på Grouse Mountain, där fanns en vidunderlig utsikt och massor av snö(!), men också en massa fantastiska statyer skapade ur dejätteträd som växer här uppe, de var först skapade med motorsåg, sedan finslipade med handverktyg, fantastiska kreationer, bl.a. en som föreställde en skogshuggare, när man tittade lite mer noggrant kunde man se att det stod Husqvarna på motorsågen, häftigt!

Vi fortsatte vår färd uppåt mot vårt mål, Vidette Lake, som ligger ca 6 mil från närmaste tätort. Det är en resort som dessutom ligger ca 2 mil från närmaste stolpe med el och telefon, så där är man verkligen ett med naturen, el har man ordnat via solceller och en generator som drivs av ett vattenhjul, men det räcker inte så långt, så det var stearinljus som gällde när man vill läsa innan man somnade. Väl där fick vi en fantastisk naturupplevelse, vi har sett Vattenfall, Grizzly, Svartbjörn, Varg (?), jättestora Råddjur, Kolibri, Örnar och en helvetes massa mygg. En otrolig upplevelse, och ett riktigt eldorado för mig som gillar att fotografera.








På lördagen åkte vi 9 mil till en ”stad” som heter 100 mile House, lattja namn, där hade de en träff för gamla fordon, fantastiska maskiner de hade lyckats få dit. Något som tycktes ännu vanligare än mygg i Kanada är alla mer eller mindre fungerande bilar som stod i alla trädgårdar. Tydligen är det så att när man köper ny bil ställer man den gamla åt sidan, utifallatt, och där blir den kvar.....känns som ren kaptalförstöring sett med svenska ögon, men de kostar ju inte heller som här.

Äntligen inget strul....

Så var vi äntligen framme, det var mycket strul och inte förrän nu har jag hittat internet att blogga på. Efter att vi kommit fram blev vi överfallna av mina mustasch-vänner, de tog ingen hänsyn till att vi förmodligen var fruktansvärt trötta efter att ha kommit 56 timmar för sent. Utan de skulle promt bjuda på en öl och välkomna oss, vi lyckade ta en gruppbild som sedan skulle vidare till Baseboll arenan i närheten för att visas upp för allmänheten på storbildsskärmar. Vi lyckades övertala vännerna att vi måste få packa upp väskorna och ta en snabbdusch innan vi åkte iväg och käkade.

Äntligen fick man en natt i en säng, den var välbehövlig. Dag 2 på plats åkte vi allihop till Seatlle och betedde oss som turister, kollade in The Space Needle och annat viktigt...... Jag blev lite i hatten, men det redde ut sig. Vi tog färjan tillbaka till Bremerton, där vi bodde, jag hade lovat att hålla en Whiskyprovning för ett gäng, det hade blivit något strul med lokalen vi skulle vara på, men vi fick låna ett rum av hotellet så det löste sig. Efter det åt vi lite gott och väntade på att 4 juli fyrverkerierna startade.
Men innan dess kom den nyfunna vännen Greg på
att han ville visa oss sin båt som låg i marinan mitt utanför, det var en riktig värsting. En 27 fots Sea Ray med 2 V8:under huven, som dessutom öppnades elhydrauliskt. Hög imponeringsfaktor på sånt. Det slutade så klart med att vi tog en repa, Greg berättade att den toppade 60 miles, det är snabbt det. Jag, brorsan och Bo fick instruktioner om hur vi skulle sitta och sen bar det av. Bo och jag som har mustascher hade lite svårt att hålla dem på plats....men det var det värt. Skitkul!! Sedan satt vi i Marinan och kollade in fyrverkerierna, det firas ganska rejält den 4 juli.
Vilka otroliga fyrverkerier!! Hög imponeringsfaktor där också!
Tack vare alla glada människor blev det en kort natt, jag hade dessutom lovat arrangörerna för NABMC att vara behjälplig på arenan med förbedömningar och en del praktiska saker, det är ju första gången detta arrangeras i USA. Fantastiskt vackert belägen lokal vi skulle vara i, med Olympiabergen som en fond i bakgrunden inöljda i lite dis. Efter att jag och de andra två i förjuryn hade placerat alla i sina respektive tävlingsklasser kom vi underfund med att i en klass, Helskägg med stylad mustasch, hade vi
bara två tävlanade, det är ju lite dåligt med tanke
på att pallen har tre steg..... Vad göra? Antingen ta bort klassen och be dessa två att styla om, eller så hitta någon i en annan klass som kunde styla om och på det viset dessutom vara säker på att komma på pallen, eller..... Vi satte igång operation övertalning och lyckades få brorsan att ställa upp. När tävlingarna väl var över hade vi lyckats riktigt bra. Bo kom etta i klassen Ungersk mustasch, jag kom trea i PB Freestyle, och brorsan som sagt trea i Helskägg med stylad mustasch. I min klass var det tufft och det var tvunget att röstas om mellan mig och en annan kille.
Kvällen fortsatte med festligheter och sedan var det sängdags igen, en lagom slö söndag skulle det bli, vi skulle ta 10.15 färjan från Bremerton till Seatlle för att se Seatlle Mariners möta Denver Tigers i Baseboll. Jag hade ingen aning om reglerna i spelet, men tänkte att det är väl som brännboll..... Jag fattar inte hur de bäst betalda i laget kan tjäna 15 000 000.- USD om året. Det hade varit roligare att se gräs växa, än att titta på den matchen. Vo kom i alla fall tillbaka till hotellet och fick en sagolikt god middag. Nu var allt officiellt över så jag, brorsan och Bo tog och åkte ett varv runt det som kallas The Olympia Peninsula. Fantastiskt vacker natur, underbara stränder, träd med en diameter av 7 meter(!), och riktig regnskog. Fantastiskt.
Igår drog vi till Postland, Oregon för att ett besök på Clear Creek Destillery, vi träffade på ägaren som tyckte det var fantastiskt att det kom folk ända från Sverige till hans lilla företag, underbart att få höra en riktig entusiast berätta om sina vedermödor att få fram sina alster.
Nu ska vi vidare till Kanada, vet inte när jag hittar en dator nästa gång.

Som vanligt fortsätter....

Vilken resa! Efter att ha spenderat tisdagskvällen med att jaga uppgifter om vår fortsatta resa, sov vi några oroliga och korta timmar. Planen var att åka ut till Arlanda tidigt, och försöka komma med på ordinarie flyg, som skulle gå kl.11, i så fall skulle vi bli 24 timmar sena, men det var ju bara att gilla läget. Vi hade nämligen inte lyckats få någon klarhet i om flyget skulle gå, eller rättare sagt, vi fick uppgifter om antingen kl.9, kl.12 eller kl.15? När vi vid 6-tiden gick och käkade frukost satt det stora lappar òver hela hotellet, att planet skulle gå kl.12, jaha, då behövde vi ju inte försöka trixa oss med det andra 1 timme har ju inte så stor betydelse, vi åkte i alla fall till Arlanda tidigt för att få klarhet i anslutningsflyget från Philadelphia till Seattle, efter att ha köat i 4 timmar får vi veta att planet går kl.14(!?), och att vi är inbokade på en anslutning som går kl.20.35 lokal tid. Vis av gårdagens dribbel frågar vi killen i disken om planet verkligen är fixat? Jodå, det stod på hans skärm att allt var fixat. Vi nöjde oss med det, ställde oss i nästa kö för incheckning, vilket tog ytterliggare en dryg timme. Väl inne på terminalen blev det åter en Räkmacka, sedan en tur i taxfreen som inte var särskilt billig, vidare till passkontrollen för att stämpla ut ur Sverige en gång till, det var snabbt avklarat och vi ställer oss i nästa kö, till säkerhetskontrollen light, för att komma in till gaten. Medan vi står där blir det plötsligt ett himla liv längst fram, helt plötsligt blir alla som kommit in utkörda och gaten stängs, nu började det bli upploppstämning. Rykten kommer igång om att det inte finns något plan, att US Airways gått i konkurs m.m. Efter en halvtimme kommer samma papegoja från gårdagen och försöker meddela att planet inte är fixat! Att hon inte vet mer och detta upprepar hon ett antal gånger, nu är situationen ganska hätsk, brorsan o jag som är ganska lugna typer står mest bara o suckar, det är ju bara att gilla läget. Hon blir i alla fall ganska hårt ansatt av många andra, så hon lovar återkomma med en chef. Det tar ytterliggare någon halvtimme, men så öppnas gaten och alla tror, eller hoppas på det bästa. Väl inne är det killen vars skärm talade om att planet var fixat som tar till orda, han berättar nu att planet är nästan ihopskruvat, att det ska genomgå en säkerhetskontroll och ny tid är 16.45... Suck! Nåja med lite tur hinner vi med anslutningen till Seattle. Vi får en matkupong värd 75 spänn, som kompensation. Jag tar min kupong och ställer mog i nästa kö, tänkte köpa en öl och lite jordnötter. Efter ytterliggare en halv timmes köande inser jag att det kostar 82 spänn, sanslöst(!), så jag nöjer mig med ölen, ställer den på disken och ska lämna min kupong, då säger tjejen i kassan att man inte får köpa alkohol!!!??? Nu ger jag upp, ger brorsan min kupong och går och sätter mig... Klockan börjar närma sig avgångstid, men något flygplan har vi inte sett... Nu börjar det åter bli hetsk stämning, killen med skärmen lovar nu dyrt och heligt att planet är på väg till gaten, men det tar ytterliggare någon timme... Folk är i upplösningstillstånd, jag försöker som vanligt ta det lugnt och skämta till det, livar väl upp lite. Vi ställer in oss på en natt i Philadelphia och hoppas på det bästa. Kl.18 kommer i alla fall planet och en halv timme senare är vi på väg. Det slog mig att det var lite som i tv-serien Lost, vi var alla strandsatta på en flygplats och på ett väldigt osvenskt sätt blev vi alla jättebra kompisar. Det var lite kul, mitt i tråkigheterna, alltid skoj med nya vänner. Kl.21 efter 9 timmar i luften landar vi i Philadelphia, här är det mycket bättre organiserat, vi möts av en kille från US Airways som delar ut hotell och matkuponger samt nya biljetter till våra anslutningar, han säger att vi ska följa skyltarna till ground transportation, där bussar till de respektive hotellen ska hämta upp, vi är ett 30-tal som ska till Quality Inn och vi väntar och väntar, men ingen buss. Alla andra blir hämtade men inte vi, det står ett svårläst telefonnummer på kupongen, men hur vi än gör kommer vi inte till rätt ställe. Efter två timmar är vi några som tröttnar och går iväg till taxistationen, nu får vi veta att hotellet ligger ganska långt iväg, i en annan delstat, New Jersey, men taxisamordnaren som var en empatisk människa tog och ringde hotellet som då lovade att ha en buss på plats om tjugo minuter. Vi gick tillbaka, tänkte att 20 minuter kan vi väl vänta. Bussen kom efter en halvtimme, då visar den sig inte ta mer än 20 personer, och det blir lite som att leka "hela havet stormar". Vi låter äldre och barnfamiljer åka först, chauffören lovar återkomma om en knapp timme, men brorsan jag och en snubbe till delar en taxi istället. Vi kommer fram strax efter bussen, nu ska ingen tro att vi var inbokade på hotellet, så alla skulle bokas in med all den tid det tar, dessutom var killen som jobbade där ensam... Klockan var nog ungefär ett på natten när vi fick vårt rum. Dags att gå upp vid 05.30 för att hinna duscha, äta frukost och ta oss till flygplatsen igen. Nu fick vi i alla fall åka med bussen och det var en åktur det, killen körde som om han hade hela FBI efter sig, vägbulor var i hans värld inget man bromsade in för. Väl framme och fått alla inälvor att lägga sig på rätt plats igen,checkade vi in bagaget och knallade in på teminalen. Vi tog en extra frukost, ville ju använda våra matkuponger. Vi kollade flygtiderna och såg att vårt plan var en halv timme försenat, så fantasin om en skräckfärd med busschaffören tog fart. Vi gick i alla fall till gaten och satte oss i tid. Men när klockslaget för "gå till gaten" passerades och vi var själva där började jag ana oråd, gick till en informationstavla och självklart var gaten ändrad! Varför skulle något funka, när det väl börjat jävlas? Vi kom iväg en timme sena.

Landade kl.13.30 i Seatlle, fick en hyrbil nästan direkt, men så klart tog det en halv timme innan väslorna dök upp. Nu är vi i alla fall på plats i på Hampton Inn i Bremerton WA. Välkomna på Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. lördag 5 juli i The Elk Lodge, Brmerton.

Som vanligt....suck

Så var det då dags att fara till det stora landet i väst, och Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. Vi åkte hemifrån strax före kl.7 i morse med sikte på Arlanda, allt gick bra även om det var jättemycket trafik. Vi kom till Benstockens parkering, allt funkade oklanderligt, steg på bussen till terminalen, fortfarande utan direkta farhågor. Valde fel ingång till terminalen och fick vandra genom hela alltihop innan vi kom fram till incheckningen, nu började den stora utfrågningen. Vem har packat din väska? Har du någon elektronik? Har den varit på reparation nyligen? Hur kom du hit? O.s.v. man kan ju undra vad de förväntar sig för svar? Nej, jag har inte packat själv, det kom en kille och erbjöd sin hjälp, han hette Alqaida, var jättetrevlig! Fast jag vet inte hur han kunde veta att jag skulle till USA? Klart att man svarar det de vill, vare sig man är terrorist eller ej. Efter ett antal tusen frågor, kom vi igenom security-check och var inne på terminalen, kände mig ganska världsvan så jag tarvade på åt det håll jag var säker på att flyget skulle gå ifrån, men så var det ju inte, bara att trava tillbaka igen.... Blev en kaffe och en Räkmacka för 122 kronor, sedan gick vi bort mot gaten, där blev det åter tusen frågor....jag försökte driva lite med den unge mannen som stod och försökte se barsk ut, men han var totalt humorbefriad.... Gaten var totalfull, men det var bara en halvtimme till avgång, så vi kunde väl stå, när det var bara några minuter till avgång, och vi inte fått gå ombord fick vi veta att det var ett tekniskt fel, och att det skulle bil 1,5 timmes försening, bara att gilla läget..... Efter en halvtimme började det bli tråkigt att stå, så jag tänkte att jag går väl till ett ställe där man borde få sitta, toaletten. Efter en kvarts köande kom jag in, men någon hade stulit ringen så det var bara att ge upp. Knallade ut och nu hade brorsan försvunnit.... Det visade sig att han hittat en ledig plats, så den delade vi broderligt på, en kvart var. Jag smet ut och köpte en flaska vatten och kaffe, 50 kronor. När jag kom tlllbaka stod det att det var ytterliggare en halvtimmes försening, enligt brorsan hade tjejerna vid disken sagt att de skulle bjudas på en sandwich och förfriskningar, i vår värld betydde en macka och något att dricka. Dte kom så klart inget och när 29 av de 30 försenade minuterna gått flyttade man fram förseningen ytterligare 2 timmar. Skitkul..... Nu påannonserade de igen att det skulle komma Sandwiches och förfriskningar, efter en stund kom det. Muffins och Coca-Cola. Efter mycket om o men lyckades brorsan få personalen att förstå att man inte kan äta en sockerbomb om man är diabetiker, så någon av personalen lovade att ordan en smörgås iställer, även åt mig eftersom vi lurade dem att jag också är diabetiker, fast jag snarare inte tycker om kaffebröd. När ytterliggare en timme gått och inga mackor kommit, ropar de ut ett meddelande att vi måste lämna gaten av säkerhetsskäl.... Vi förstod inte varför utan travade ut, då var vi tvungna att ta vägen vi passkontrollen igen, vi var ju s.a.s. utvandrade från Sverige. Väl igenom började jag fundera på om vi var tvungna att gå hela vägen runt och komma ut i ankomsthalllen, men då såg jag en skylt som visade tillbaka till avgångspiren, tydligen hade alla andra också sett den och pressade på genom en liten 90-dörr. När vi var precis i dörrhålet såg vi varför det tog sån tid att pressa sig in, det var en säkerheskontroll på andra sidan, bara en, och vi var väl en 300 personer. Väl där få vi veta att vi inte få gå den vägen, utan måste gå ut genom hela flygplatsen och in i igen via den normala säkerhetskontrollen. Tog en stund att gå runt, kändes som en mil ungefär. När vi tagit oss fram till säkerhetskontrollen och står i kön kommer meddelandet, US Airways flight 753 är inställd, alla passagerare ombedes gå till US Airways disk i avgångshallen. Hurra.... Vi står i kö ytterligare en timme sedan får vi komma fran till disken, där möts av den minst serviceinriktade människan jag någonsin träffat. Under tiden vi stått i kön har jag kollat alla varianter att ta sig över Atlanten och om dom fixade över oss till London skulle vi hinna med ett flyg från Heathrow kl,19.30. Hon vägrade lyssna på oss utan malde med en dåres envishet på om att vi antingen kan åka hem och komma tillbaka imorgon, eller bli erbjudna att på hotell över natten och få åka imorgon. Både brorsan, jag och en kille till var lätt irriterade men det kändes inte som om vi hade något val, vi tog hotellet, ett sunkigt ställe med svindyr Whisky, men skaplig mat.

Det är alltså som vanligt....tänk att mina resor alltid ska styras av den där Murphy...