Dags för träningsläger...

Brottsligheten fortsätter! Eller rättare sagt, försöken fortsätter. Igår var det dags igen, samma dåre, samma lager och samma kamera som han försöker undkomma. Straxt före kl. 8 igår kväll kommer två suspekta typer in på macken, den ena går på muggen, medan den andre står å bläddrar bland skivorna. Konny ginar genom lagret när han varit ute och kommer in i butiken. När Konny sladdar in i butiken smyger den ena busen in bakom Konny och in på lagret. Nu insåg han att lagret var ganska belamrat för tillfället, han börjar flytta lite grejer, kompisen utanför börjar ställa frågor för att uppehålla Monica i butiken, nu har han på lagret röjt undan lite, men han vänder sig om och ser kameran som stirrar på honom, då hukar han sig för att undkomma kameran….!? Smyger/kryper fram och hoppar upp mot kameran som sitter nästan 2,5 meter upp i luften, han lyckas slå sönder fästet så kameran blir hängande i sladden. Men tittar rakt in i den medan han hoppar runt. Snygga bilder. Nu har kompisen dessutom fått psykbryt av nervositet, så han drar. Monica som fattat misstanker går ut på lagret och ser kameran som hänger i sladden. Men ingen gubbe. När jag kollar filmen ser man att det är samma snubbe som vart här två gånger tidigare….. Antingen är han vidskeplig, tredje gången gillt. Eller så är han dum på riktigt…. Vi fick i alla fall reg. numret på bilen de åkte i, så förhoppningsvis ska vi slippa dem ett tag.

Idag ringde Kanal 5 och ville göra ett reportage om mustascher. Vilken tur för dem att de ringde till mig. Jag har ju viss erfarenhet. Det var Fredrik o Filip som ville ha ett inslag till något program. Det är ju typiskt att man går runt med en bruten arm och inte kan fixa mustaschen ordentligt. Det blir till att lägga hustrun i hårdträning över helgen.

Brottsligt...

Det finns brott, och så finns det brott. Själv har jag armbrott. Många tycker synd om mig, men det verkar inte vara för att jag brutit armen och den är jättesvullen. Nä, de flesta verkar ha mer bekymmer om att jag inte kan åka hoj på ett tag. Också ett sätt att visa omtanke. Det år å andra sidan inte bara negativt att vara enarmad. Min hustru var tvungen att hjälpa mig i duschen. Mycket trevligt, det var ett tag sedan. Barnen bär fram allt jag ber om. Folk öppnar dörrarna. Frågar om jag behöver en hand, o.s.v. Dessutom har jag räknat ut att konvalecensen när det gäller städning, diskning och annat är uppemot 3 år. Rätt skönt faktiskt.

Sen finns det andra brott. Kriminella sådana. Igår var ljushuvudet jag bloggade om i min allra första blogg tillbaka och försökte på samma sätt ta sig in på tobakslagret. Lika bra bilder den här gången, och lika misslyckat. Hur enveten kan man vara...?

Nästa misslyckade brott var vid 18-tiden i kväll. En välkänd typ satt i en bil utanför medan kompisen var inne o handlade. Medan Monica servade kompisen passade han på att sticka ut armen genom rutan och sno åt sig en engångsgrill. Syntes klart o tydligt på övervakningskameran. Jag ringde Polisen, talade om vad som hänt, och vem som gjort det. De blev riktigt glada, de ville ha så mycket som möjligt på den här killen. Efter bara några minuter stod på mitt kontor och kollade på gärningen. Ytterligare någon timme senare ringer de och berättar att han erkänt. Tagen på bar gärning när han och polarna satt och grillade. Maten hade de "köpt" på Willys och tändvätskan på grannmacken. Undrar om de tror på tomten också...

Nästa brott är kanske inte ett brott...eller jo....men konstigt är det. Har en polare som suttit häktad ända sedan 28 januari, de första femtio dagarna med restriktioner. Utan att han egentligen begått något brott.... Även om domstolen tyckte annorlunda. Efter en del strul i förhållandet bad han damen i fråga att flytta, vilket hon gjorde under vissa protester. När han sedan i frid o fröjd satt och tittade på tv ihop med sonen, knackar det på dörren. Utanför står två poliser och undrar om han vill följa med till Västerås på förhör. Intet ont anande följer han med, i tron att det gäller en anmälan han själv gjort tidigare. Det visar sig att damen i fråga har anmält honom för grov kvinnofridskränkning. Han blir anhållen, sedermera häktad med restriktioner. I Tingsrätten vill ordföranden, som är den enda juristen i sammanhanget, fria, medan nämndemännen som är politiskt tillsatta lekmän vill fälla. Han fick 1,5 år på kåken för att damen hittat på en historia det inte fanns ett enda bevis för. Man måste ju undra om inte en jurists överväganden borde väga tyngre än lekmännens? Under tiden vill damen ha tillträde till huset för att hämta sina prylar. De bestämmer med försvararen att ses då och då för att bli insläppta. När försvararen kommer dit är huset redan tömt, utan åverkan och ingen "försmådd" dam som väntar. Hon har alltså i sin tut gjort sig skyldig till hemfridsbrott eller olaga intrång eller så. Men min polare får fortsätta sitta i häkte i väntan på att komma till Hovrätten. Ska det verkligen behöva gå till på det viset? När killar som de ovanstående kan gå fria? Vi behöver mer poliser, med större resurser till utredningar. De du GP....

Det där med tid. Igen....

Så tokigt det kan bli. Jag har åkt motorcykel i snart trettio år, med ett o annat avbrott för barnafödsel, hjärnblödning och liknande. 1979 gick det lite fort och jag landade på sidan av vägen med kompisen hoj, men annars har jag varit förskonad från annat än att man tappat hojen vid stopp eller att foten glidit undan. Men i torsdags var det dags för den klassiska olyckan, Jag har ju tidigare haft synpunkter på trafiken Stockholm, och nu fick jag det definitivt bekräftat. Jag kom åkande på Birger Jarlsgatan på väg till ett ovanligt viktigt styrelsemöte i OKQ8 Affärsmannaförening. Jag åkte i högerfilen i ca 30 knyck, vänsterfilen gick saktare, kanske 10 knyck. Helt plötsligt är det en dåre i vänsterfilen som bara svänger över mot mig i tron att det var en lucka mellan bilarna, det var det inte, det var jag. Pang, bom o brak så ligger man och biter i asfalten, det gick ju sakta så fallet blev inte så långt eller stort, men när jag försöker resa mig upp och ska dra fram armarna för att balansera så känner jag att armarna rör sig, men jag ser ingen vänsterarm i ögonvrån. Konstigt tänkte jag, och tittade en extra gång, jodå armen hängde där men jag kunde inte känna den och den ville inte röra sig när jag försökte. Då förstod jag att armen var bruten, minst. Nu kommer bilföraren utfarande och tjoar, OJ OJ, FÖRLÅT, VAD HAR JAG GJORT, HUR GICK DET FÖR DIG? VAD SKA VI GÖRA? VILL DU HA ETT GLAS VATTEN? O.s.v. han var helt hysterisk, det var jag som fick försöka lugna ner honom och berätta att jag vore tacksam om han ringde en Ambulans för jag brutit armen. Tur i oturen så kom en kollega, på väg till samma möte förbi och undrade vad som stod på. Tack o lov att en normal människa dök upp, nu kunde jag instruera honom om vad han skulle göra och att han kunde ta min dator och alla papper i hojen, som skulle till mötet. Han reste upp, rullade undan och låste hojen åt mig, sedan drog han på mötet och informerade de andra. Nu kom ambulansen och killarna ombord var riktiga proffs de kollade att jag var vid medvetande och allt möjligt, eftersom vänster arm var dubbelt så stor som normalt så insåg de också att den troligen var bruten. Nu kom Polisen också och de brydde sig inte så mycket om mig utan kollade med vittnen, medan jag fick åka ambulans. I ambulansen blev jag utfrågad om vilka mediciner jag åt och hur ont jag hade, vill du ha morfin? Nej tack, jag vill inte ha morfin. Jag har bara brutit armen. Ja men, det gör ont att bryta armen! Det är möjligt men jag har inte ont, mest bara irriterad att jag skulle missa mötet. Kanske jag skulle hinna tillbaka och vara med på de viktigaste frågorna på eftermiddagen. Ambulanskillarna fortsatte tjata om att jag borde ha ont och plötsligt var vi på akuten på Karolinska. De satte mig på en säng och drog vidare till nästa utryckning, kanske någon som hade mer ont så de fick användning för sin morfinspruta. Nu kom en sköterska och skulle skriva in mig, hon förklarade att om det var ok för mig så kunde jag låta ett gäng aspiranter som utbildar sig på Karolinska ta hand om mig, det skulle finnas en riktig läkare som övervakade det hela, men jag skulle troligen få vård snabbare. Helt ok för mig, full fart spar tid. Medan jag väntade kom Polisen och tog min version av det hela, de kollade också om jag var nykter, det tror jag att jag var. Nu kom en jättesöt tjej och hämtade mig, hon berättade att hon snart var färdig sjuksköterska och sedan förhörde hon mig om allt som hade med min hälsa att göra. Hon undrade om jag fått en morfinspruta mot värken, men jag fick återigen förklara att jag inte fått någon spruta och att jag inte hade ont, bara en konstig molande känsla, ungefär som att stå med armen uppåt i en timme. Hon tittade konstigt på mig, men sa inget. Troligen stod det inget i hennes studiematerial om envisa människor som vägrar ha ont. Hon skulle ta ett blodtryck för att se om jag levde, hon ville jag skulle ligga ner, och när man normalt sett lägger sig sticker man ju fram armarna för att balansera, det kändes konstigt så jag tittade till på vänsterarmen, som ju inte ville följa med rörelsen, då såg jag att benstumpen var på väg ut genom muskeln, det blev sittande blodtryckstagning. Nu kom nästa människa, hon hade dessutom ett helt gäng i släptåg. Presenterade sig som blivande läkare och de andra som både blivande läkare och sköterskor, samma visa igen. Gick igenom min medicinska historia, konstaterade att jag troligen hade en fraktur och tyckte det var konstigt att jag inte hade ont. Nu fick jag komma till röntgen och blev tvungen att ta två Citodon och en Stesolid, för det skull göra ont när de röntgade. Jag blev bara trött, inte gjorde det ont heller. Tillbaka på akuten fick jag sitta o vänta att bilderna skulle bli klara, under tiden passade jag på att ringa o lugna hustrun, sedan ringde jag kollegorna och förhörde mig om hur mötet har gått, berättade vad jag tyckte i vissa frågor, sedan ägnade jag mig åt att läsa en 5 år gammal Båt-nytt, resten av tidningarna var Allers, Allas o.s.v. inte speciellt intressant. Nu kom bilderna och den blivande människoreparatören kom och förklarade vad som hänt, överarmsbenet var av, men de behövde inte skära upp mig, allt låg där det skulle. Numer får man tydligen inte gips, utan en sköterska kom med något plastliknande som hon lindade runt överarmen, när den var nästan genomhärdad klippte hon upp den och satte dit kardborreband, så nu kan jag ta av det som en slags hylsa när jag ska duscha. Nu var klockan 14.30 och jag hade inte ätit sedan frukost, sköterskan kom med juice och en macka, sedan kom mina kollegor och undrade om jag levde. De följde med till hojen, hjälpte mig att ställa in den på en mack i närheten och sedan skjutsade John hem mig, ända till dörren. Tack för det John. Han tyckte inte det var någon större omväg, han skulle ju hem till Sälen…. Äntligen hemma fick lite att käka, sen åkte jag till jobbet.

Igår åkte jag och sonen till Stockholm och skulle hämta hem hojen, den var bara lite repig och fästena till vänstra väskan var sönder. Konstigt med tanke på mina skador. På vägen hem ringde telefonen, det var Polisen som kom efter smällen, han frågade hur det var med mig, jättesnällt gjort, sedan frågade han hur det gått mig hojen. Då kom det fram att det var hans drömhoj, och hur djävligt det var att köra på den…

Nu sitter jag och skriver detta med en hand, fan allting tar dubbelt så lång tid….

 

Vänsterprassel eller...?

Det hände något lustigt i lördags/söndags. Jag var borta och höll en Whiskyprovning med LRF, mycket trevlig tillställning. Även om det blev bråttom dit, när jag körde hemifrån och hade kommit 5-6 km kom jag på att jag glömt sätta på mig flugan. Bara att vända, nu hade jag 17 minuter på mig att ta mig från Jägaråsen i Kungsör till Tängsta i Odensvi. Det gick! Jaguars V12´or kan man lita på. Efter uträttat värv rullade jag hemåt, spelade mycket och högt på stereon så jag hörde inte att telefonen ringde. När jag kom hem såg jag att det var 3 missade samtal från okänt nummer. För ovanlighets skull var dottern hemma och när jag kom in sa hon att någon Eva eller Emma hade sökt mig vid 10-tiden. Konstig tid att ringa, men det kanske var en nöjd kund som ville gratulera… Jag tänkte inte mer på det men fick konstiga blickar av hustrun under hela söndagen. Ända till jag läste Aftonblade.se där de skrev om Tyska mästerskapen i skägg och mustasch och där de hade en hänvisning till Svenska Mustaschklubben. Eftersom jag är webmaster i densamma kunde jag inte låta bli att mejla journalisten som skrivit reportaget och fråga var hon fått uppgifterna ifrån. Det visade sig att hon hette Emma och hade sökt mig på alla möjliga sätt på lördagen för att få en livekommentar. När jag berättade det för dottern såg jag hur hon och hustrun utbytte blickar. Sedan var hustrun snäll hela kvällen….

 

Vart blev tiden av....?

Åhh vilka veckor. De går så fort nu för tiden så jag vet inte hur jag ska hinna med? Telefonen ringer ideligen, fullt krig med OKQ8, kollegor som är oroliga, personal som ska fråga om det ena eller andra, barn som ska hämtas, bilar levereras, whiskyprovning, förberedelser inför Cruisingen, möten, trasiga hyrbilar att hämta i Stockholm och Mora, bevaka whiskyauktioner, sova… PUST! Mitt i alltihop trodde jag dessutom att jag låg bra till med tiden, men då hade klockjäveln gått sönder så jag visste inte vad hon var…? Man kan bli tokig för mindre… Gick inte veckor saktare förr? Säkert GP’s fel! Det finns ju i alla fall ljuspunkter, när man väl fått ihop presentationerna till whiskyprovningarna och får hålla provningen på riktigt då känns det bara bra. Provningarna på Ögir är bara så roliga. Kul och frågvissa gäster som verkligen tycks njuta av stunden. I morgon ska jag dessutom hålla en provning för LRF norr om Köping, jättekul.

Förresten är det inte bara veckorna som går fort, igår satt jag på kontoret när jag hörde ”Hej, Pappa”, det var Ccilia 10 år som kom med en kompis. Fan, det var inte länge sedan man bytte blöjor på ungen o nu kommer hon till stan för egen maskin. Betyder det att man blivit äldre? Eller är det bara barnen som växer upp? Är det kanske som med hundår där hunden blir sju år äldre på ett människoår? Det går kanske 10 barnaår på ett vuxet…? Nu kom sonen hem från lumpen, han är 20 år, men blöjbytena känns inte speciellt avlägsna där heller. Hur kan alla bli äldre runt omkring en?

Jag kom att tänka på en händelse för några år sedan, jag stod och pratade med en kund, han tillhör inte direkt intelligensreserven, vi pratade just om ungar som blir äldre och jag skulle skämta till det med att ungarna växer upp men jag tycks inte bli något äldre. Då tittade han mycket allvarligt på mig och sa lite stammande; Men, men har du inte sett dig i spegeln på länge….? Jaaa, vart tar tiden vägen….

 

 

Vårdande...

Vilket hektisk vecka der varit! Diverse olika möten, massor med strul på jobbet inkl. sjuk personal. Dessutom har OKQ8 hittat på en massa skit för oss återförsäljare, så vore jag inte flintis skulle jag blivit gråhårig,,, Eller slitit mitt hår i förtvivlan... och idag trampade jag dessutom in en spik i foten, suck. Men det finns tack o lov ljuspunkter, ett av alla möten denna vecka handlade om Pre Summer Meet med tillhörande cruising. Det är så fantastiskt roligt att  sitta med dessa eldsjälar som verkligen brinner för det de gör. Hoppas bara vädrets makter är med oss, för i år blir det nog bättre än någonsin. Tack vare Köpings Scoutkår och DJ Bollen kommer Pre Summer Meet att få sin egen radio, Köping RaggarRadio. Ska verkligen bli kul, skulle inte förvåna mig om RUAB som mäter radiolyssnande, kommer att märka ett stort dropp i lyssnandet av rikskanalerna.

Har sett att Per Nuder fått mycket utrymme i media, visserligen har man presenterat sin rödgröna budget, men han har fått ovanligt mycket utrymme. Undrar om GP snart ska dra sig tillbaka.... o Nuder ta över.... hemska tanke. Han verkar ju inte ett dugg vidsyntare är GP, dessutom lika arrogant.

Nu ska jag släpa mig in i duschen, ikväll blir det Ögir och konserten med Torsten Flink. Undrar hur han är i verkligheten? Kanske han har ett gäng vårdare med på scen....

Tid för trängsel

Åhh, vilken lång skön ledig helg det varit. Välbehövligt. Jag stängde av telefon och bara tog det lugnt, eller nåja, det kanske var en sanning med modifikation efter snö kommer tö, och då kommer allt möjligt skit fram. Helgen gick väl mest åt till trädgårdsskötsel. Det var bara kalabalik på jobbet en gång, och då med kassamaskinen, men det löste jag per telefon. Annars har det vart lugnt. Första turen med hoj har jag hunnit med också och det var inte dumt.

Idag var det Stockholm som gällde. Jag var förbi jobbet först och meddelade att jag skulle till Fjollträsk. Ta det lugnt sa Konny, det kan vara nog så jävligt på småvägarna där ikring…. Undrar var han var på geografilektionerna…? Fattar inte hur folk orkar bo där, det tog över två timmar innan jag var framme. Normalt brukar man köra på en timme och 15-20 minuter. Vilken jävla trafik! När jag stod i kön utanför Kista rullade jag förbi en Volvo som hade satt insynskydd på nummerplåtarna, vi som var i normal höjd såg registreringsnumret, men inte kamerorna till trängselskatten. Kul med civil olydnad. Det är för lite sånt i Sverige.

Imorgon ska jag dit igen, ska vara på plats kl. 8,30. Måste nog åka redan vid 06,00 om jag ska hinna parkera. USCH…

 

En vit dag...

Då var det slut på det roliga för den här gången. På frukosten försökte vi analysera vad som gör dessa helger så sköna. Vi gör ju egentligen ingenting, men ändå rusar tiden iväg. lI fredags skulle vi möta upp med vännerna från tyskland, vi bestämde att ses på en pub i Newnham. Vi blev sittande i över fyra timmar snackandes skit och drickandes öl. Sen fick vi skynda tillbaka för kvällens middag, med mer öl. För att runda av i hotellbaren med ytterligare öl, och en o annan Whisky.
Lördagen kom alldeles för tidigt och vi gick att kolla in Canterbury Cathedral. Sedan gick vi på puben, snackade skit och drack öl. Samma stress tillbaka för att byta om till middagen, mera öl och avrundning i baren med ännu fler öl. Det var ett bröllop på samma hotell och framåt småtimmarna kom bruden och ville bli fotograferad med alla mustascher, jag trillade i säng vid kl. 3, då höll hon fortfarande hov med ett gäng mustascher. Undrar om brudgummen satt på rummet och försökte odla?
Söndagen kom tyvärr ännu tidigare än lördagen, aj aj. Vad göra? Jo vi åkte till en liten håla som heter Copthorn, gick på puben, drack öl och snackade skit till det blev dags att åka tillbaka för middag med tillhörande avrundning i baren. Men nu blev det bara Whisky, allt för att slippa gå på muggen allt för många gånger på natten. Behövde lite kvalitetssömn.
Nu är det måndag, och jag har just ätit frukost. Idag blir det en vit dag...
Nu är vi på väg till flyget. Stannade vid en pub och skulle äta lite. Det blev ingen vit dag...

Behövande...

Nu sitter jag på StockholmVasteras Airport, vilket konstigt namn. Incheckningen gick bra men paret före mig var lite roliga. Tror det var första gången de flög. De hade en resväska, varsin kabinväska och tjejen hade dessutom handväska. Oj vilka bekymmer de hade. Kan jag ta både handväskan och kabinväskan? Tänk om vi måste checka in kabinväskorna, vi har ju inga namnlappar, o.s.v. Det var ett under att de inte svimmade före incheckningen. När jag gick till säkerhetskontrollen irrade de fortfarande runt och visste inte vart de skulle gå. Det blev ju en roande start på dagen...
Då var man ombord på planet, konstigt men det är samma visa varje gång man ska ombord. Ingen panik, alla på en gång. Förstår inte folk att det finns plats åt alla och planet lyfter inte förrän alla är ombord. Själv tog jag det lugnt, gick ombord bland de sista, och fick sitta vid mittgången längst fram. Varför ska man stressa? Stress ger ju bara magsår eller nåt... Malaria kanske....? Plötsligt tänds "fasten seat belts"-lampan och flygvärdinnorna ropar ut att alla måste sätta sig genast. När alla satt sig öppnas dörren till cockpit, ut kommer chauffören, glider in på muggen, kommer ut från densamma, går tillbaka till cockpit och släcker lampan. Den killen har makt! Har i alla fall haft trevligt resesällskap. Suttit med två killar från Lövsta Bruks Hembrygdsförening, verkar vara en jättetrevlig förening. De hade mycket tips om vissa brygder.
Efter sju sorger och ett antal bedrövelser är jag äntligen på hotellet. GPS är nog bra men man måste programmera rätt. Jag slog in adressen och fick en varning om betalvägar. Naturligtvis slog jag fel och bad apparaten skippa betalvägar, det slutade med en omväg genom London på ca 4 mil, sedan visade den förbi alla skyltar som visade Canterbury, men jag följde anvisningarna. När den visade att vi var framme, var vi i fel ände av rätt väg. Vägen var ca 3 mil lång och hotellet låg naturligtvis i andra änden. Nu ska jag duscha, gå till puben och beställa en pint. Den behövs...

Så skönt...

Så skönt! Nu ska jag vara lite ledig. Imorgon åker jag till England och ska vara med på engelska mustaschklubbens årsmöte. Sedan ska vi snacka, skit umgås och dricka a few pints of bitter. Men jag har faktiskt med mig ett par svenska bitter´s. Talade med en kompis i England i söndags och han hånade mig för våra taskiga öl. Nu har jag med två stycken Bedarö Bitter till honom. Han ska få se att de svenske kan de också… Mindre skönt är att det förmodligen är sista gången jag åker från Västerås. Ryan Air ska ju lägga ner nu när GP och hans kompisar ska införa en ny flygskatt. Tror de fullaste allvar att miljön blir bättre för att vi resenärer betalar 100 spänn mer för biljetten? Då är de ju dumma på riktigt…

Så skönt! Våren är på G. Även om det kom några flingor i natt så tycker jag det känns att något är på gång. Om inte annat så är det ju så mycket ljusare. Det kliar i MC-tarmen, snart är småvägarna isfria, då kan man åka igen.

Så skönt! Hustrun är opererad och klar. Människoreparatören tog bort drygt två kilo cysta. Blödiga jag har naturligtvis varit orolig som f… Men nu är det klart. Puuhh...

Så skönt! Intog lunchen på Ögir i gott sällskap med Lotta, Per och Anders Nilsson, alltid trevligt och kalasmat, men idag var det bättre än annars. Vi luktade oss igenom de Whiskysorter vi ska ha på provningen den 27/4. Ni som kommer har en njutningsfull stund att se fram emot.

Mindre skönt var det för kunden som fick punka på hyrbilen. Han hade fått en spik i däcket och tyckte på fullaste allvar att sånt minsann skulle ingå när man hyr en bil. Det var inte han som hade kört på spiken. Han hade minsann sett sig för… Hur kan man vara så enveten och tro på det själv? Det nog några telefonsamtal och nästan en timme innan jag fått kunden att förstå att han själv måste fixa det. Undrar hur han gör om han hämtar en ny bil? Skäller ut bilhandlaren för att han säljer bilar med spikar i däcken….?

Begravningsfunderingar... igen..

Då har man gjort det igen. Varit på whiskyauktion. Den här gången blev det några raringar. Bl.a. en flaska från Glenforres-Glenlivet, som numera heter Edradour och är Skottlands minsta destilleri. Kul att hitta något så ovanligt. Lyckade också ropa in en flaska Glenmorangie från 1963, samma år som hustrun är född. Undrar om jag törs föreslå samma upplägg som jag tänkte till mig själv...

Jetlag

Visst är det härligt med sommartid. Tycker man märker direkt att man är mycket piggare när man får mer ljus. Sommartid förresten, på engelska heter det daylight savingtime, säger egentligen mycket mer om vad det handlar om. Samla på dagsljus. Tänk om man kunde spara ljuset i en burk och ta fram på vinter, när det är mörkt och trist. Jag var på Ögir och käkade lunch, då kom vi in på det här resonemanget och, jag tyckte det var skönt och var så mycket piggare. Då ojar sig Per och berättar hur mycket han lider och att hans stackars kropp inte gillar att röra sig en timme tidigare. Fan. Människan har ju jetlag…

Katastrof...

Måndagar kan vara ett h…te. Eller jättekul. Idag var det kul, Jag har just varit i Västerås och debatterat med Näringsminister Thomas Östros, mycket intressant. Killen var visserligen trevlig och social på många sätt o vis, en jätteduktig retoriker, men politiker ut i fingerspetsarna. Först berättade han om hur bra det går med företagandet i Sverige och hur duktiga sossarna är på näringspolitik. Sen blev det vår tur att plocka sönder hans resonemang. Han såg ut som om han lyssnade, och höll faktiskt med i vissa frågor. Kändes lite som om han ville ta till sig det vi sa. Men han raserade det lilla förtroende han byggt genom att på slutklämmen beskylla oss som var där för att vara någon slags undergrupp till Moderaterna som försökte politisera våra frågor. Ska det komma från en som företräder ett parti som får tiotals miljoner i stöd av LO…?

Det var dessutom en bra dag, för Posten kom med en flaska till samlingarna. En 29 år gammal Whisky från North Port Brechin, som är ett av de destillerier som är nedlagda och därför lite svår att komma över. Undrar om jag ska öppna den? Man blir ju så nyfiken.

Tvättrollet tycks ha flyttat hemifrån för den här gången i alla fall. Slambrunnen är tömd och alla filter rengjorda. Nu kan man luta sig tillbaka och vänta på nästa katastrof…

Nya kunder

Nu har jag fått en blogg-kollega. Välkommen in i cybervärlden John. Hoppas du får lika mycket synpunkter från läsarna som jag. Jättekul.

Tvättrollet fortsätter att spöka. Ny är det en backventil som sagt upp sig, och allt vatten till underspolen rinner tillbaka hela tiden. Inte får jag tag på någon som kan tömma brunnen så jag göra rent ventilen heller. Underbart. Varför måste saker och ting alltid gå sönder på fredagseftermiddagar. Att måndagar jävlas kan man kanske stå ut med, men varför ska saker och ting gå sönder såna här dagar.

Nu ska jag åka hem och duscha, vira in mig i kilten och åka till Karmansbo Herrgård och hålla en whiskyprovning för Sveriges Trafikskolors Riksförbund. Bäst att hålla sig nykter så man inte tappar kortet på vägen hem. Vill ju inte bjuda dem på en ny kund…

 

Tvätttroll

Så var det dags igen, Haveri i tvätten. Det börjar bli rena följetången. När jag kom till jobbet igår var tvättmaskinen mer lik en igloo än något annat. Tyckte jag snubblade på en pingvin, men är inte säker. Det som hänt var att den nya fina infartsporten av någon anledning inte gått ner. Nåja, bara att gilla läget, stänga porten och ta fram slangen med varmvatten och försöka tina upp eländet. Men icke. Varmvattnet hade också frusit. Efter någon timme började det i alla fall droppa och sedan släppte det. Nu kunde vi tina upp maskinen. När det var klart trodde vi att det bara var att köra igen. Men icke. Nu ville inte porten gå ner med automatik. Vi lyckade instruera kunderna hur de skulle stänga och efter någon stund gick porten automatiskt igen. Ingen vet varför. På eftermiddagen åkte jag på en kurs i Örebro. På väg dit ringde portreparatörsmänniskan och undrade vad som var fel? Nja, just nu är det nog inget fel. Jaha, sa han, kanske isbildning på fotocellerna. Jag ställer på förstärkaren lite så får vi se. När jag slår på telefonen efter kursen har jag ett meddelande från Monica om att porten inte går igen. Ringer jobbet och pratar med Mogge. Nja, det small till i styrenheten och luktade konstigt. VA? Jo det small… Ja ja, kolla propparna. Ja en propp har gått. Är den till porten? Ja. Jaha, du får väl frikoppla och stänga då. I morse kom portreparatörsmänniskan igen. En kontaktor i automatskåpet hade brunnit ihop. De bytte den och vi trodde allt var frid o fröjd. Det tog inte fem minuter innan jävelskapet började igen. Ring, ring. Kom tillbaka, fort som f.n! Nu var det avbrott i slingan som känner av om någon vill köra in. Om det kan gå troll i saker och ting. Så sitter det nog ett i tvätten…

 

Stor i käften

Vilka hektiska dagar det varit!! Hela förra veckan var stressig, mest p.g.a. att jag och några kollegor var ansvariga för årsmötet med tillhörande konferens och utbildning för OKQ8 Affärsmannaförening, som gick av stapeln i Göteborg i helgen. Är allt klart? Har vi missat något? Finns hotellrum åt alla? Är det rätt datum på middagsbokningen o.s.v. När vi kom fram till onsdag var hustrun till människoreparatör Borgholst på Familjeläkarna i Kungsör, hon har haft ont i magen några veckor men nu var det nog. Onsdag eftermiddag ringde hon mig och talade om att hon hade en cysta på två kg i kistan, och hade fått en akuttid till Västerås på torsdagen. Oj ojoj, vad innebär det? Inte kan jag åka bort om hon är sjuk, hon kan ju behöva mig…. nåja. Å vem ska se efter barnen? Jag ringer hem stora dottern. Hej Anna, kan du komma hem och hjälpa till med småsyrrorna? Mamma är lite sjuk och jag har häcken full. OJ, vad är det med mamma? Jo, hon har en stor cysta i magen och ska till Västerås och…. Men vadå? Nu förstår jag inget? Ni kan väl inte få fler barn? Nej lilla gumman, mamma har en cysta, inte en syster i magen… Blödiga jag började naturligtvis att fantisera om allt möjligt. Vad är en cysta? Dör man? Går det fort? Ska jag köpa en 63:ans Macallan? Om hon lägger näsan i vädret? Det kanske är en tumör… Oj vad jag målade djävlar på väggarna! Jag ringde mina kollegor och förvarnade att jag kanske inte skulle komma. De blev naturligtvis bekymrade men förstod att jag hellre var hemma. Torsdag eftermiddag kom hon från Västerås och berättade att det inte var något farligt, alla får cystor då o då, även om de inte brukar vara så stora. Snacka om att ett grustag föll från mitt hjärta. Jag hann t.o.m. med att ha en irländsk whiskyprovning på Ögir innan jag lättad åkte till Göteborg. Kom fram 02,15 och ställde bilen utanför hotellet, tänkte att jag kan försöka sova lite så flyttar jag den på morgonen. Nog f..n hann jag få p-avgift. Men vid närmare kontroll var det visserligen mitt reg. nummer, men det stod att det var en Jeep. Känn er blåsta! Jag har aldrig haft någon Jeep. Årsmötet och konferensen gick i alla fall jättebra. Jag fick nytt förtroende som ordförande, och alla verkade haft några trevliga, roliga och lärorika dagar i Götet.

Nu har mina auktionsinropade flaskor anlänt, alltid lika spännande att sprätta upp kartongen för att kolla om det stämmer. Å det gjorde det självklart. Så nu har man begravningsdrickat färdigt. Varsågod mina barn.

Det verkar vara ännu många fler som läser min blogg. Idag fick jag en inbjudan till Aros kongresscenter på måndag. Då kommer Näringslivsminister Thomas Östros dit och ska naturligtvis prata om hur ”bra” sossarna är i allmänhet, men säkert ska han berätta om hur ”småföretagarvänliga” de är i synnerhet. Någon har i alla fall läst vad jag tycker. Så nu är man inbjuden att vara med o debattera. Ibland lönar det sig att vara stor i käften…

Engagerande

Att många läser min blogg, det visste jag. Men att de var så många, hade jag ingen aaaning om. Men tydligen så blir man extra engagerad när det handlar om sprit. För så många som anmält sig att komma till min begravning det visste jag inte att jag kände. Jodå, jag lyckade ropa hem flaskan från 1960, t.o.m. för överkomliga pengar, men tyvärr alla som vill komma. Jag räknar med att hänga med många år till. Statistiskt bör jag ju ha 32 år kvar.... Förövrigt ropade jag in några andra intressanta flaskor också. Kul med auktioner....

Det tog slut på ström idag. Kul uttryck, det var sonen som sa när han var liten och strömmen gick. OJ! Suut stöm. Tänk att vissa saker biter sig fast i minnet. Det var väl det enda roliga med strömavbrottet. Man blir ju ganska ställd utan. Telefonväxeln sa upp sig, alla datorer, utom kassan som har backupbatteri dog, tvättmaskinen stannade mitt i ett program och kunden kunde inte komma varken framåt eller bakåt, portarna är ju elektriska, kunderna som stod och skulle tanka fick ett ofrivilligt stopp när de inte vågade åka vidare med nästan tom tank. Jag lyckades faktiskt hyra ut en bil till en kille som hade bråttom, men just när han började plocka över sina grejer till hyrbilen kom strömmen tillbaka. Typiskt...

Hörde på radioreklamen att sossarna i Västmanland lovade "riktiga jobb" och inte några plusjobb eller liknande. Hur kan de lova de? Visst är jobb i stat och kommun riktiga, men de är ju mer anpassade efter kassan än behovet. Ingen har ju frågat mig eller andra arbetsgivare om vi kan fixa några "riktiga" jobb. Framförallt har inte sossarna i Västmanland frågat vad som behövs för att vi ska våga anställa fler. Konstig valrörelse... Undrar om de frågat HSB i partiet om de får göra den här typen av reklam...

Begravningsplanering

VILKET VÄDER! -3 grader i luften och full dagsmeja. UNDERBART! Har just kommit ut ur garaget där jag snart har hojen hopskruvad, Nu har jag vårkänslor. Suttit ute i solen en stund med jackan på vid gavel. Ibland är livet underbart trots att underlivet inte är bart...

Har haft en något stressig vecka med sjuk personal och tid som inte räckt till, men av någon underlig anledning så är det bara kul. Undrar hur jag är funtat...? Betraktare bara ruskar på huvudet när jag far runt.

Har i alla fall hunnit reta upp mig ytterligare på GP´s arrogans. "Visst har jag skulder på uppemot 20 miljoner, men nog kan jag hålla isär arbete och fritid när jag talar om räntor." Vilket skitsnack. Vem tror på något sådant? Alla som haft en nybyggd eller nyköpt villa vet väl att man oroar sig för räntorna mest hela tiden. Undrar om man kan söka politisk asyl i Skottland.....?

Ikväll smäller det. Då menar jag inte melodifestivalen. Nä, det är en whiskyaktion jag ska bevaka. Där finns bland mycket annat en flaska MacAllan från 1960, samma som jag. Den ska jag försöka lägga vantarna på. Inte för att jag känner mig lastgammal men det är väl inte fel att planera sin begravning. Tänkte nämligen att låta den stå ograverad till det är dags att gräva ned mig. Efter utfört schaktningsarbete tycker jag att de som bevistat min begravning ska knäcka och avsluta flaskan. så får både den och jag gå i graven samtidigt. Dessutom får gästerna en kul stund, och ungarna kan sälja resten av samling och göra något kul för pengarna...

Ritkul

Jag fick ett mail från Thailand igen, om man läser mellan raderna var det nog meningen att jag skulle bli lite avundsjuk på värmen och vädret. Men idag bet det inte, nog är Sverige vackert när det ligger kritvit snö och det är dagsmeja. Underbart.

Hörde på nyheterna att GP gett lakejerna uppgift att "smörja" småföretagarna genom att ge oss bättre möjligheter att få bidrag. Är de dumma på riktigt? Eller? Det minsta jag som företagare vill ha är bidrag. Jag är nog en av väldigt få som försökt slippa barnbidrag. Tyckte inte vi behövde, och ville inte att några myndigheter skulle lägga sig i min inkomst. Förstår inte stollarna att de flesta företagare hellre vill ge sin affärsidé en möjlighet att utvecklas, att enkelt kunna anställa medarbetare, bygga upp sin egen lagställning, kunna driva sitt företag och utveckla sina idéer på ett sunt sätt. Utan inblandning av myndigheter. Snacka om smygsocialisering. Jaså du vill starta företag? Varsågod, här får du lite bidrag. Vi tar naturligtvis tillbaka det skattevägen, men vi kan i alla fall hålla reda på dig. Ska det vara Sverige 2006?

Mina yngre barn 10 å 12 år gamla brukar sno Expressen av mig när jag läst klart. Sedan färglägger de och ritar på bilderna i tidningen. Igår satt jag och såg på tv, programmet handlade om Fredrik Reinfeldt. Då kommer Ccilia 10 år in och undrar vad jag tittar på. Kollar in FR på tv'n och säger. Åh, han är jättekul att rita på.... Kan ju vara kul för en politiker att duga till något...

Snö o ännu mer snö...

Då har man överlevt ännu en arbetsvecka. En riktigt trevlig vecka, faktiskt. Jag har sålt en bil som har stått nästan ett år, jag fick t.o.m. betalt! En mindre omtyckt människa har försvunnit ur mitt synfält, för gott hoppas jag, och jag vann 50.- på Triss. Som sagt bra vecka. Det är klart, all snö är ju jobbig, och idag blev bilen som ett flipperspel igen, hela familjen är magsjuk, och hunden har gjort illa tassen. Egentligen är det nog en ganska jämn nivå.

Det har vart mycket ståhej runt 20-årsdagen av mordet på Olof Palme. Visst, jag tyckte då och jag tycker det idag. Det är för j…gt att svenska Statsministrar ska bli mördade på öppen gata. Men att framställa honom i en rosenröd dager tycker jag är lite fel. Han var en fantastiskt duktig politiker, men han hade ju fullkomligt fel inställning till det mesta. Så har det ju gått som det gått också….

Idag var det en rallystjärna i vardande som lyckades sätta sin Volvo 740 i en av snövallarna utanför macken. Jag gick ut och skulle dra loss honom. Han skämdes lite och skyllde på bilen, men loss kom han. Medan jag kopplade ifrån hör jag ett hasande ljud och tittar upp. Då har nästa rallyaspirant satt sig i en vall vid Lidl! Tur för dem att man är en snäll människa med bogserlina.