Nyårskrönikan.... 2009

Så var ännu ett år till ända. Tydligen ska man nu säga att det är slut på 00-talet och att vi går in i 10-talet. Jag brukar skriva en liten årskrönika här på bloggen och om man ska tro andra medier så ska man dessutom skriva om det gångna decenniet, det tänker jag däremot inte göra, det ända jag kan säga är att det är skönt att man inte behöver återuppleva året med 0 6 igen….. Ett konstaternade jag i alla fall gjort är att det inte blivit så mycket bloggande som det brukar, jag vet vems fel det är. Det är Facebook som tar all den tid jag brukar lägga på att blogga, nu kan jag ju skälla på politikerna direkt, vilket är lite roligare….

Året har ju på många sätt varit ett riktigt skitår, med världsdeppresion och efterföljande arbetslöshet, inte minst här i vår del av världen. Själv har jag blödit något fruktansvärt i lågkonjunkturen, det är ju så att vi som är direktleverantörer till industrin får ju ta första smällen, å andra sidan står vi först i kö när det väl vänder och för min del känns det som om det vänt, vi ökar bilparken för varje månad nu och det känns skönt.

2009 börjad i alla fall bra, det var ett underbart väder, -7 grader och strålande sol, jag var ute och fotograferade en del tillsammans med min bästa vän Wilma. Alla som ojar sig om kylan idag kan jag glädja med att den 4 januari i år var det -23 grader.

Mycket av början på året handlade om Gaza-krisen, jag undrar om den är över eller om det bara är tidningarna som har annat skriva om, grisepidemier, Tigrar som är otrogna och Ankor som skiljer sig. Det är väl i alla fall inte fullt krig. Jag reagerade i alla fall starkt på hur Hamas utnyttjade barn, hoppas de tagit sitt förnuft till fånga och låter barnen vara barn.

Naturligtvis recenserade jag också Hagateaterns Nyårsrevy, och jag ser fram emot nästa års upplaga. Jag ska på Generalrepetitionen på tisdag och ser verkligen fram emot det.

I början på året lyckades jag i alla fall bevisa att uttrycker man sig bara tillräckligt utmanande så väcker man många frågor och kanske även känslor till liv, jag testade att vara lite kryptisk i bloggen för att se om folk var beredda att betala för att få veta vad jag egentligen menade. Faktum var att två stycken betalade 500.- för att få veta att jag bara lurades, de har så klart fått sina pengar tillbaka men var ganska besvikna på att det inte var deras väg till lycka. Desto fler hörde av sig och försökte pumpa mig på information utan att betala. Tyvärr går ju en del på vad som helst, jag läste idag om en stackars farbror i Västerås som trodde han vunnit flera miljoner på ett engelskt lotteri, han hade betalt totalt 800 000.- för att få ut sina pengar.

I början på året fick jag också en uppenbarelse, jag insåg att Jesus nog egentligen var kiropraktor, och att killen som reparerar min rygg är hans profet. Jag var där den 2 februari och har inte haft ett problem med ryggen sedan dess…..

Jag är ju mycket ute och håller föredrag, mest om Whisky, men även om marknadsföring och sånt, men i början på året var jag ombedd att hålla ett föredrag på en herrmiddag, en nykter sådan. Efter mycket funderande blev det ett föredrag om mustascher, mycket uppskattat faktiskt…..

Under våren blev jag med moppe också, det var dags att skaffa något åt dottern som fyllde 15 i januari, jag hittade en störtskön chopperliknande historia som stack ut så där lagom att jag blev alldeles lyrisk…. Köpte den via en internetauktion och insåg när den väl kom att den var  i storlek för en 2-3 åring inte en 15 åring, så tokigt det kan bli, det slutade med att den blev min lunchmoppe under sommaren, jag måste ha sett hemskt kul ut, för folk som tittade på mig skrattade så de höll på att vika sig dubbla. Jag såg antagligen ut som en mustaschprydd köttbulle på jul….

En stor del av mitt bloggande under våren handlade om min revisor som jagade mig för att behövde en pärm med verifikat, jag vände ut och in på varenda hylla på både kontoret och i förrådet, bara för att komma fram till att den hade han ju redan fåttt….

 

Vintern slutade i alla fall någon gång i mars, då satt jag nämligen fast mellan vajrarna på vägen mellan Eskilstuna och Kungsör p.g.a. den sista blixthalkan.

I mars hade vi i Rotary en konsert till förmån för projektet End Polio Now, Vi lyckades samla ihop ca 25 000.- som oavkortat går till utrotandet av Polio, det uppmärksammades också vid Rotarys distriktskonferens i Hallstahammar där jag som representant för Köpings Rotaryklubb och Carina Andersson som representant för Köpings-Scheele Rotaryklubb fick mottaga diplom för att vi var så duktiga. Hoppas vi kan lyckas med något liknande nästa år.

Jag var som vanligt en sväng till Skottland i april, det blev en fantastisk tripp, fick en underbar kontakt med en herre som heter Raymond Armstrong och äger Bladnoch Distillery, det kontakten har utmynnat i att det numera ligger ett fat Margadale och vilar i hans lagerhus, om några år är det dags att börja provsmaka, ska bli otroligt spännande.

Under våren kom Ardbeg med sina nya Whsiky, Supernova, den skulle enligt uppgift vara det rökigaste som hamnat på marknaden. Rökig var den förvisso, men hade nog mått bra av lite längre tid i faten.

I maj var det årets höjdarresa som gällde, 2,5 vecka i Alaska, med VM i mustasch som höjdpunkt för resan, men frågan är om inte Alaskas natur och vildmark var den egentliga höjdpunkten, jag har så mycket bilder så jag vet inte vilken som är den mest enastående….. Måste åka tillbaka någon gång och bara fotografera. Här om dagen var det en av mina vänner från Anchorage som hade varit bara10 meter från en Djärv, bilden finns på FB.

Under året har jag också fått agera frisörstylist åt en farbror med mustaschdrömmar, det har varit riktigt kul, nu har barnbarnet lärt sig så nu behövs jag väl inte.  En kul sak på temat var att min dotter Annas bästkompis som studerar till frisör eller något i Finland, häromdagen berättade att de skulle ha skäggvård på schemat, läraren förklarade om olika hårtyper och hur man bäst behandlar dem, sedan drog hon fram en bild som exempel på hur det kan se ut. Gissa vem som var på bilden…..

Blev uppsökt av några killar från Irland som reste runt i Europa i syfte att skriva en bok om mustascher. De kom hem till mig och vi hade en kul stund, medan de intervjuade och fotograferade. Jag träffade dem igen när jag var på en mustaschträff i Tyskland i september. Jätte kul killar. När jag för några veckor sedan var till england med hjälp av Ryan Air visade det sig att de sålt ett reportage till Ryan Airs månadsmagasin, så vem flinade på bild tror ni? Och dessutom beskrevs som den legendariske……? Kul!

Fick i somras också chansen att vara bonde för en dag, när LRF hade ett marknadsföringsjippo. Det var jättekul! Gav mig insikten i vad en plastmorsa är  för något.

Det blev en sväng till Cornwall i somras, fantastiskt vackert, lite smolk i bägaren blev det när Sverige-England spelade UEM i fotboll och vi satt på en bar i Newquay, talad eom för alla engelsmän att de skulle akta sig för di svenske, men det gick ju som det gick så vi fick smita från puben med svansen mellan benen…..

Under sommaren fick jag också på skallen för att jag bloggar för lite, men den förklaringen finns ju högst upp….

En höjdpunkt under mitt år var i alla fall att få arrangera Svenska Mustashklubbens 25-års jubileum, självklart skulle vi då vara på min hemplan. Det blev en underbar fest och ett kärt återseende av gamla vänner. Klubben tackade mig för jobbet jag lagt ned genom att ge mig något jag saknade i min samling av mustaschregalia, en soppsked för oss med mustasch….

För de som ev. glömt bort det, och mest minns hur varm och blöt november var, kan jag berätta att första frosten med is på rutorna hade vi den 29 september. Var tog den där globala uppvärmningen vägen egentligen?

En jakt jag länge fört fick sin upplösning under hösten, jag fick tag på en flaska Ardmore 30 yo som jag länge saknat, jag hittade den i en lite suspekt butik i New York, det var inte lätt att få hit den och blev dessutom duktigt dyrt eftersom jag var tvungen att betala tull på den, men nu pryder den sin plats i samlingen och ska väl förhoppningsvis förränta sig.

Jag har ju också uppmärksammat alla konstiga stavningar som dyker upp här o där, att man gör en liten tabbe här i bloggen är kanske inte hela världen, men när stora företag med reklambyråer som kostar skjortan gör det, då kan man börja undra. Det senaste är Arlas Bravo Juice, Sveriges omtycktaste..... håhjaja

Under året har jag också förlorat en gammal och kär vän. Det är väl aldrig kul med begravningar, men den här gången var det en ljus och glad tillställning, förmodligen precis som han vill ha det. Efter begravningen skrev jag så här;

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.

Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

Jag tycker fortfarande att fler borde se det ur ett sånt perspektiv!

Jag höll också på att förlora en annan kär vän, men tack och lov klarade han krisen och är nu på bättringsvägen även om han var lite sänkt just idag.

Så här i slutet av året har jag också knäckt myten om tomten, samt firat jul med nära och kära. Extra kul att alla barn var hemma, det är ju inte lätt när de börjar bli vuxna….

Som avslutning på krönikan kan jag berätta att en kund utnämnde mig till en av världens äldsta bloggare. Det var vännen Lasse på Br.Petterssons Bilservice som hade hittat mitt namn i en 91:an Karlsson-tidning från 1973, jag hade vunnit ett pris och fått göra en egen tidningssida. När jag visade henne en kopia sa hon:Oj, du bloggade visst redan då…..

Ett riktigt gott slut önskar jag nästan alla….och ett riktigt GOTT NYTT ÅR tillönskas samma urval…..

Lyckad (?) felstvanign...

Jag stavar säkert fel ibland här på bloggen, och grammatiken kanske inte alltid är den rätta, även om jag försöker och egentligen är ganska noga med det. Men jag ser ofta andras fel, kolla t.ex. in skylten ovanför videobutiken i Köping, de säljer Godis, Dricka och Snaks....
Eller de handskrivna lapparna vid kortterminalerna på Willys, "vänd magnetremsan innåt".
Men idag såg något som tog rekord, kolla bilden. Den tog jag på IKEA i Västerås idag, nog tycker man att ett multinationellt företag som säkert har en dyr reklambyrå borde korrekturläsa sina skyltar bättre....

Eller så är det medvetet för att språkpoliser som jag ska uppmärksamma det och blogga. I så fall har de lyckats....

(Ö) Känd.....

Så har jag varit ute och rört på mig igen, var en sväng till London och skulle hämta en bil. Passade samtidigt på att träffa några kompisar och gå på engelska mustaschklubbens månadsmöte. Ni som är vana läsare av min blogg vet ju att mina trippa brukar kunna bli både försenade och knasiga, jag skulle den här gången mot mot bättre vetande åka med Ryan Air från Västerås, när jag kom fram till säkerhetsmänniskan så säger hon; Åh det är ju du med mustaschen, har du inte sonen med dig idag? Hon kom alltså ihåg när Robin och jag för drygt 2 år sedan var till Dublin och hans pass hade passerat bäst-före-datum, minns du inte så kolla här. Tokerierna fortsatte med att jag bläddrade i ett Ryan Air Magasin medan jag väntade, vem flinade där på en halvsides bild? Jo, jag...... Det var ett reportage av grabbarna från Irland som besökte mig i somras. När jag väl kommit ombord och flygvärdinnorna delade ut ett magasin till alla var det inte lätt att resa inkognito, de som satt närmast tyckte det var jättekul och surrade som sjutton, flygvärdinnorna tyckte jag borde få resa gratis men de kunde inte göra något åt det....

Nåväl, jag kom fram sent om sidor, hade bokat ett billigt BnB i Bishops Storford som ligger bredvid flygplatsen, killen med bilen jag skulle hämta skulle hämta mig vid 10-tiden dagen efter så jag såg fram emot en sovmorgon. För det första var sängen inte speciellt skön, den hade ingen bäddmadrass och man kände varenda fjäder när man låg i den, värmen hade de sparat in på och när jag började leta efter en handduk, så hittade jag ingen. Gick på muggen som fanns i korridoren utanför, där fanns inte heller några handdukar eller badlakan men väl en skylt som berättade att man kunde hyra dem för £1.-, det fick bli mycket toapapper, snål som jag är. La mig och skulle titta på tv en stund, slog på den, den hade 2 kanaler, båda analoga och tv'n hade en liten bordsantenn så när bilden var hygglig fanns inget ljud och tvärtom.

Vaknade och skulle gå till frukosten som ju brukar vara trevlig på ett BnB, ack vad jag bedrog mig, där var det självservice, det fanns bröd att rosta i kylen, smör och marmelad. En vattenkokare samt Tescos billigaste snabbkaffe eller te. Nåja, jag behövde inte svälta, och vad kan man begära för £27.-/natt. Pratade med Chris som skulle hämta mig vid kvart i 10, han sa sig vara framme om ca 10 minuter, ok sa jag, tog mitt pick o pack och gick ut att vänta....väntade och väntade men ingen Chris. Halv 11 ringde jag honom och undrade..... Det är svårt att hitta, sa han, adressen finns inte på min GPS och Dunmow RD är väldans lång, men jag kommer. Jag väntade ytterligare en halvtimme sen ringde jag igen. Nej, sa han jag får ge upp, jag hittar inte. Ojdå, sa jag, kan du stanna vid ett hotell då, så tar jag en taxi dit. Han ringde tillbaka efter 10 minuter, ok jag är utanför Days Inn! Jag ringde taxi, förklarade var jag var och vart jag skulle, tjejen i växeln bara skrattade och tyckte jag skulle gå, det var 5 minuters promenad (öh!). Hon förklarade vägen och fem minuter senare var jag i Chris bil.

Allt gick bra, jag fick med mig bilen och på väg ner till London för att träffa kompisarna stannade jag vid ett vacker grönt fält och skulle ta några bilder, när jag ställde mig på huk för att få en bra vinkel att fotografera från kände jag att min vänstra fot gungade konstigt...... Jag hade satt foten i en gigantiskt hundskit.... Skit(!) kul mitt ute efter en engelsk motorväg, med inget att torka av sig på, dessutom var det lurviga fårskinnsmattor i bilen, så det var inte det lättaste att inte skita ner dem.....

Körde vidare till jag hittade en rastplats med toalett där jag fick utföra min lite mer annorlunda behov. När jag efter en del köande hade trixat mig in i centrala London hade jag för ovanlighets skull tur. Efter andra varvet runt kvarteret där jag tänkte stanna hittade jag en parkeringsplats som var precis så stor att jag kunde baxa in nästan 6 meter Rolls Royce. Efter lite kliande i huvudet kom jag också på hur jag skulle betala, jag fick ringa ett parkeringskontor där en jättetrevlig tjej svarade att hon ville veta var jag stod, vilket reg.nr och vilket kreditkortsnummer. Det var lite jobbigt att uppge reg.nr, LIL är nämligen engelsk slang för tutte...(!)

Jag gick iväg till en pub, fick äntligen något att äta efter morgonens rostade bröd, i väntan på att vi alla skulle ses på puben The Windsor Castle, det blev som vanligt ett kärt återseende och mycket skratt under kvällen, som inte slutade förrän klockan var bortåt 3 och jag rullade tillbaka till flygplatsen, mitt flyg gick 06.35 så det blev ganska så lagom.

På hemvägen så var det inte mer än max 70 personer ombord och när de fick sina Ryan Air magasin blev det full uppståndelse, i stort sett alla ville ha min autograf så jag fick inte sova som jag tänkt mig.

Är det att vara ökänd, när man får skriva autografer i Storbritannien?

En julbetraktelse.....

Om du är barn och längtar efter julafton med tomten och allt, blunda när du läser min betraktelse....

Det finns ca 3 miljarder barn på jorden. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner tomtens målgrupp, d.v.s. kristna västerlänningar.

Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn/hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, om vi antar att det finns minst ett snällt barn i varje hushåll. Jultomten har, p.g.a. jordens rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, som ju borde vara det mest logiska. Han besöker alltså 967,7 hem/sekund!!!

Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000-dels sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner i skorstenen, dela ut paket, hoa 3 gånger, klämma ett par snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och vidare till nästa hus.

Under förutsättning att alla hus är jämnt fördelade är det i snitt ca 1 km mellan varje. Tomten färdas således ca 100 miljoner km, att gå på toa eller pausa av andra anledningar är inte med i beräkningen. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000 km/sek eller om man så vill med 3000 gånger ljudets hastighet.

Man kan jämföra det med den snabbaste farkost som människan skapat, nämligen rymdsonden Helioa 2, den färdas med 67 km/sekund. En normal Ren som våra Samer håller kan komma upp i ca 30 km/timme.

Om vi antar att var barn får en present som väger 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt är då inte inräknad. På land kan en normalstark och fullt frisk Ren dra ca 200 kg. Även om vi antar att tomtens flygande specialrenar kan dra en vikt som är 10 gånger högre, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten kan hitta ungefär 360 000 dragvilliga renar. Detta kommer i så fall att ge släden en sammanlagd vikt på ca 600 000 ton.

600 000 ton som flyger med 1000 km/sekund skapar en enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteor som inträder i jordatmosfären. De två renarna längst fram kommer då att absorbera en energi motsvarande 15 000 triljoner watt. Ledarrenarna kommer att brinna upp omedelbart, och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.

Alla renar kommer att möta sin skapare på mindre än 4,26 tusendelars sekund, d.v.s. när tomten når till det femte huset. Det här är så klart hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/sekund på 1/1000-dels sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft som är 17 000 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (gissningsvis med hänvisning till synliga kopior), skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa vartenda ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.

Kontentan av detta är alltså att om tomtestackarn någonsin levat så är han definitivt död nu.

 

Eftertanke...

Idag tog jag farväl av en kär gammal vän..... Begravningar är aldrig roliga, men idag var det ändå en hel del skratt, precis som han nog hade önskat.

Varför bloggar man om något så tråkigt som en begravning? Jo, det här var en mycket speciell begravning. Om vi tänker på allt som skrivs om motsättningar mellan människor, mellan svarta och vita, mellan Hutsier och Tutsier, mellan Israel och olika arabiska extremister eller som man brukar uttrycka det mellan Judar och Palestinier. Det som skrivs är ju bara negativt. Nu ska jag skriva motsatsen, trots att det rör sig om en begravning.

Idag grät judar, muslimer och kristna, svenskar, finnar, israeler och tunisier tillsammans, vid begravningen av en kär gammal vän.

Det är vad tidningarna borde skriva om, vi är alla bara människor av kött o blod, med samma slags känslor för dem vi älskar...

Så var det, det där med tid igen....

Nu har det hänt igen, jag har fått påstötningar och glada tillrop från trogna bloggläsare om att jag inte bloggar tillräckligt mycket. Jag kan ju inte säga emot, för det gör jag inte. Men tiden räcker som vanligt inte till. Det är den vanliga visan att arbetet inkräktar för mycket på fritiden, och när man som jag är småföretagare då flyter ju dessutom allt ihop till en grå massa. Senaste tiden har det glädjande nog varit fullt upp på jobbet, t.o.m. svårt att få fram bilar för att täcka efetrfrågan, och det är ju positivt, kanske det börjar vända nu, såg att SAAB i Trollhättan t.o.m. har återanställt, sånt är glädjande. Men sen har jag haft massor av Whiskyprovningar, vilket väl får härledas till kategorin fritid, men det tar mer tid än den där man står och förklarar för gästerna vad de har i glasen, det är mycket pluggande om olika destillerier och olika buteljeringar, vem har gjort vad o.s.v. Samtidigt är du ju så väldigt skoj så jag gör det med glädje. Förra veckan var det årets distriktskonferens i Rotary distrikt 2340 som vår klubb tillhör, det är också en sån där grej som är otroligt rolig och som man inte vill missa. 

Mitt i all stress kom en farbror till mig och undrade om jag kunde fixa hans mustasch, han skulle på något möte med tillhörande fest och ville se vacker ut. Jag hjälpte honom i våras när han skulle på skolavslutning, men nu var det dags igen. Inte kunde jag säga nej till att hjälpa honom med det, hur skulle det då gå? Så jag sa självklart. Den här gången hade han med barnbarnet som nu fick chansen att lära sig, och lovade att ta hand om morfars mustasch i framtiden. Han var jätteglad för hjälpen, och jag fick känna glädjen av att ha hjälpt honom. Kul!!

På tal om mustascher så såg ni i förra bloggen om Movember, som samlar in pengar till forskningen kring prostatacancer, nu har man tagit fram en speciell Whisky i numrerad upplaga där all vinst går till forskningen, för en som har förkärlek till både Whisky och mustascher så var det ju inte svårt att köpa några flaskor, på bilden är varianten som kallas Handlebar och består av 11 år gammal Whisky från Scapa Distillery. Den var dessutom riktigt bra, gjorde ju inte saken sämre.

Har också försökt hinna med att läsa Filip & Fredriks senaste verk, Tårtgeneralen, jag har väl inte hunnit så mycket som jag tänkt men idag kom jag fram till ett stycke som handlade om mig(!?).... Det är väl författarens rättighet att trixa med texten, men jag bodde faktiskt inte i Köping på den tiden, jag bodde i Arboga, och det var 6-7 år innan jag köpte macken. Men det blev ju en kul story ändå. Jag tackar för uppmärksamheten.

Annars är det nog två saker som är det största tidstjyvarna, det ena är Facebook som tar en hiskelig tid, samtidigt som det är så fantastiskt att få kontakt med gamla vänner man inte talat med 40 år och ända tycks ha en del gemensamt med. Det andra är att jag i min jakt på flaskor till samlingen fastnar i olika auktionsajter på nätet. En av dessa resulterade dessutom i att jag köpte en bil. Det hade jag inte alls tänkt, men så kan det tydligen gå....

Idag försöker jag faktiskt ta det lilla lugna, komma ifatt med en del hemma på gården och så, men ska snart iväg på Kungsör Rotaryklubbs konsert till förmån för projektet EndPolioNow. Det ska bli riktigt trevligt, hoppas många har hörsammat inbjudan och allt är utsålt. På konferensen förra helgen fick både min klubb, Köping RK, och vår systerklubb Köping-Scheele RK mottaga diplom för att vår gemensamma konsert i mars drog in så mycket pengar till EndPolioNow. 

Så även om det är svårt att hinna med bloggandet, beror det mest på att livet är stressigt men kul! Faktiskt så stressigt att jag inte hinner reta upp mig på korkade politiker som ju annars är en av mina "favoritsysslor", men jag kan inte låta bli att kommentera haussen som blev kring vem som skulle arrangera nästa Köpingsfest. Jag tycker det är jäkligt dåligt av politikerna att inte våga ta beslutet utan att lägga det i händerna på en förvaltning. Ingen skugga ska falla över dem. Men vad är det för styrelse som är så beslutsfäig!? Hade det varit en företagsstyrelse, hade den blivit avsatt för länge sedan. Tänk på det ni som röstar i Köping!

Jag var ju med och startade den första svenska mustaschkampen genom att medverka i Rix Morgonzoo. Mustaschkampen är ju Cancerfondens sätt att dra in pengar till forskningen kring Prostatacancer. I samband med det så spånade vi om jag skulle låta håret växa ut i nacken och göra som en mustasch. I en stor del av övriga världen är det en organisation som heter Movember som driver en insamling för samma mål. En av mina mustaschkompisar i England, Rod Littlewood, som var en av de som spånade med mig tog tanken till sig när han ombads stötta insamlingen, han hade visserligen hår innan, men nu är allt utom en mustaschliknande bit kvar. Kul va?

Om någon vill veta mer kan ni klicka här, och om någon vill skänka en slant till forskningen, klicka här.

Land Rover och motgångar

Jag har sagt det förr, Land Rover rules! Ni som följt min blogg kanske minns när jag fick en liten Skoda i rumpan på min bil, Skodan gick nästan i 2 delar medan min bil fick några repor.... I dagens Expressen såga jag om en annan Land Rover, som hade närkontakt med en Älg. Älgen flög över bilen och tvärdog, visserligen fick Land Rovern lite skador, min inte som andra, mindre bilar brukar få. Kolla in artikeln här.

Efter en i vanlig ordning jobbig vecka, såg jag fram emot helgen, gå på Ögirs 5-års kalas och bara ha det lite bra. Men ack vad jag bedrog mig. När jag kom tillbaka från lunchen fick jag veta att jag inte kan vara kvar på mitt kontor..... Det var uthyrt till andra. Normalt sett inget konstigt, men jag fick en(!) dag på mig att flytta. På söndag skulle det komma byggare så jag var tvungen att vara ute redan då, mycket underligt, men något missförstånd var helt klart begånget. Egentligen ingen stor grej ändå, jag har ju ett kontor på andra sidan väggen, men då får man gå in via verkstaden. Problemet ligger i att det kontoret är mer än belamrat med grejer som måste stuvas in någon annan stans, sen måste det nya kontoret målas, telefon och data dras in, nyckelinkast ordnas och lite annat. Så där rök min vilohelg med tillhörande födelsedagskalas.
Om någon känner för att hjälpa till så kommer jag att spendera det mesta av min vakna tid med att flytta och fixa, någon som är bra på att spackla och måla...?

Högsäsong vs. Dödsäsong

Det har varit väder med tre d:en i några dagar, Dis, Dimma, Duggregn. Men i söndags var det strålande väder, så jag tag hund och kamera på en promenad. När jag gick ut från huset kom brorsans minsta barnbarn och ville "fubba mä", han var så söt när han frågade och stack fram lilla handen så det är klart han fick gå med oss. Nu går det ju inte så fort med en lien pys på 2,5 år men vi travade iväg mot fågeltornet vid Barkaröviken. Några fina fototillfällen blev det i alla fall.

Jag undrar om konjunkturen börjar vända? De senaste veckorna har vi haft massor med hyror, vi har fått plocka in mer bilar och det har känts som om det varit två kunder på varje bil. Det är sån snurr så vi hinner knappt inte tvätta dem. Jag hade två bilar som skulle levereras till Kungsör ikväll, hade inte en enda bil inne vid normal hemgångstid, så jag fick vänta in en som kom kl.20 och en som kom kl.21, tanka, tvätta och städa dem lite snabbt, lasta en på bilen och en på släpet och sen vidare till Kungariket. Hoppas det håller i sig, för även om det är jobbigt är det f...t kul!!

Något som kanske inte är så kul hände förra fredagen, när jag kom hem från jobbet trött och eländig efter ännu en stressvecka visade det sig att kylskåpet gått sönder.... Bara att gilla läget, plocka ur allt och tur som var så är ju temperaturen ute ganska lagom. På lördagen lyckades jag låna ett kylskåp så då satt vi i alla fall inte i sjön. Måndagen efetr ringde jag kylskåpsreparatören som lovade komma senast onsdag. Onsdagen kom och kl.10 knackade kylskåpsreparörsmänniskan på dörren. Han hittade genast felet, maskinisten hade dött..... Jag hade ingen aning om att det var möss som skötte maskineriet i ett kylskåp, men nu vet jag bättre. Han tog fram sina begravningskunskaper och släpade ut liket. Sedan satte han dit ett nytt kretskort, tydligen ska det gå i graven med maskinisten och sen gick kylskåpet som aldrig förr. Jag såg inte till någon ny maskinist, men han kanske flytter in senare. Igår kom räkningen för begravningen och den var på 1754.-. En klok man sa till mig att jag borde kolla om det inte täcks av hemförsäkringen. Jag ringde Länsförsäkringar och efter mycket kopplande var jag hos en skadereglerare som glatt presenterade sig och undrade vad som hänt? Jo, sa jag, det är ett dödsfall..... Jag lovar! Det blev knäpptyst i andra änden......

Äntligen hemma....

Idag kom den, min länge jagade flaska Ardmore 30 yo, efter en resa som startade i Kennetmonth i Skottland, mellanlandade den hos en Whiskyspecialist i New York som skickade den vidare Bremerton, WA, alltså tvärs över hela Amerika, därifrån har den färdats tillbaka till Europa men den här gången till Kungsör. Nu står den bland sina Ardmore-systrar i min samling och förgyller sin plats. Min flaska är den 509:e, undrar hur många som är urdruckna?

Idag ringde Gösta Westling från P4 Västmanland, han undrade om jag ville komma till studion och prata gentlemannaskap, det var ju en ny variant att inte få prata mustascher även om det blir svårt att inte komma in på. Om någon är intresserad så är det fredag den 23 mellan 11 och 12.


Lite senare idag fick jag ett mail från en kille som skriver för RoverLand, en tidning som handlar om Land Rover. Han undrade om jag hade lust att skriva lite om Discovery3 i tidningen..... Känns inte som om jag har tid med det, men berättade att det finns en del att sno från min blogg. Vilket han gjorde, jag fick nyss ytterligare ett mail där han hade hittat en blogg, och undrade om jag kunde sända länkar till fler. Det gjorde jag. Nu tror jag inte många av er bloggläsare, läser RoverLand, men det är ju ändå kul att komma i tryck.

Elefantdricka....

Igår var det party för Ögir-Lotta som hade bestämt sig för att fylla 40. En jättekul fest var det, som slutade inpå småtimmarna, det blev väl några öl men faktiskt bara en Whisky. Jag uppvaktade naturligtvis med en flaska Whisky av samma årsmodell som hon själv.
I morse var jag in på Facebook och skickade en gratulation, eftersom själva födelsedagen var idag. När jag tittade till FB lite senare har hon kommenterat med "Tack för 69:an!"...........

Vi har just ätit söndagsmiddag här hemma. Vi hade en extra mun i form av Idas pojkvän Axl. När vi satt vid bordet kommenterade jag mjölkpaketet, där det stod att kossor dricker 100 liter vatten varje dag. Min kommentar var "Oj, undrar vad en elefant dricker?" På tonårsvis svarade Axl kort, "mer". Men sa jag då, inte dricker väl elefanter Mer, de dricker väl också vatten? Ingen förstod......

Jakten börjar inte på måndag....den slutade igår....

Oj vad jag har jagat en flaska originalbuteljering av Ardmore 30 yo, den är endast producerad i 2208 flaskor och kommer aldrig mer att blandas...... Dessutom gick alla flaskor till USA..... Ni som känner mig vet ju att jag har ett extra gott öga till Ardmore Distillery som är ett av de få kvarvarande som fortfarande tillverkar sin Whisky på det traditionella sättet, det finns inte en dator någonstans i processen, utan allt sker med känsla och näsa. Jag var på destilleriet i våras och fick en genomgång för att kunna vara deras Brand ambassador i Sverige, då berättade Distillery manager Alistair Longwell att han nästan fick hota med att säga upp sig om han inte fick en dator till kontoret..... Tro dä.... De t.o.m. värmde sina pannor med kol ända till för ca 5 år sedan, då sprang en panna läck och ni kan ju tänka er vad som hände när spriten nådde ner till kolhärden..... Så som en eftergift till säkerheten har man nu byggt om och värmer pannorna med inbyggda ångrör istället, ett avsteg från det traditionella kanske men för säkerhets skull så... Vid besöket fick jag hålla i en av dessa flaskor men dessvärre inte smaka eftersom det var den sista flaskan och den skulle bo i destilleriets besöksrum som man håller på att bygga. Ända sen dess har jag jagat en flaska på alla sätt och vis, igår fick jag äntligen napp. Hos en specialiserad handlare på Park Avenue i New York fanns en flaska kvar, vid kontakt så fick jag självklart köpa den (dyrt). Lyckan var fullkomlig ända till han sa att han inte kunde skicka den till Sverige p.g.a. några skatteregler som jag inte förstod, eller ville förstå. Vad göra? Jo, jag lånade min kompis Bruce adress i Bremerton, visserligen nästan lika långt från New York som Kungsör men ändå i USA. Nu är flaskan på väg till honom och om någon vecka borde den vara i säkert förvar hos mig.

Vem sa att det börjar en jakt på måndag? Den tog ju slut igår.....!!!!

Hösten är här....

Var på en konferens med MABI igår, det är ju alltid kul att träffa kollegor och byta erfarenheter, men igår skulle vi dessutom ha lite Teambuilding. Vi var i Nynäshamn, för de som inte känner till det har Ford Motorsport sitt högkvarter där, så vi hamnade hos dem, blev uppdelade i lag som skulle tävla mot varann, grenarna var terränghjuling, Quad, Wrong way och Rallycross. Terränhjuling var väl inte något konstigt även om den var lite nojiga eftersom de aldrig kört liknande, men lugnade sig lite när de fick veta att det var automatväxlat. Jag som är van hade inga problem, inte förrän jag skulle stanna... Det var en liten Polaris vi åkte på och när jag skulle stanna insåg jag att det inte fanns något handtag där jag som hoj-åkare är van att hitta bromsen, den satt på andra sidan, där kopplingen borde suttit(?), konstigt. Sen var det Quad som gällde, det fanns en liten 400 cc:are och en på 800 cc, jag tog så klart den större och jävlar i min lilla låda vad det gick undan. Kul som.... Alla lyckades inte riktigt lika bra en av kollegorna tog i mer än han klarade och landade i diket, gjorde en snygg volt över styret ner i gyttjepölen på andra sidan diket.... Nästa gren var Wrong way, det var en gammal Ford Sierra som gick åt höger när man svängde vänster och tvärt om, vi skulle köra slalom..... Jag lyckades köra över det mesta men var ändå inte värst, en av kollegorna fick väl mer eller mindre panik och drog rätt ner i diket som var gott o väl 50 meter från banan.....  Efter terränghjuling och Quad var jag rejält blöt och skitig, för självklart var vi där när vädret var som värst. Det fanns ett litet fikeri så jag gled in för lite kaffe innan det var vår tur att köra Rallycross. Nu var jag lite varmare och lite, väldigt lite torrare, hoppade in i bilen jag skulle köra och drog iväg på ett testvarv, vi skulle köra ett varv på tid och jag kände mig för lite, när hornen väl vuxit ut och jag ställde på kom jag lite för brett ut ur en kurva slog emot vallen och hamnade en bit utanför idealspåret som jag tittat ut förut, det var bara det att just där var ett riktig jävla blöt hål, när jag passerade det visade det sig att bilen hade hål i golvet, så var det med den lilla, lilla torrheten. Men kul var det.

Idag fick jag äntligen lite tid hemma, nu skulle bryggan upp och sommarvattnet stängas av. Jag hoppade i grodmansdräkten, eller sjöstövlarna kanske, hämtade fyrhjulingen för att ha en vinch att dra med. Det gick utan några större problem, även om det var jobbigt. Bryggan uppe och vattnet avstängt. På väg tillbaka från fyrhjulingsbosättningen såg jag en ett stackars nypon som hängde kvar på busken jag alltid trasslar in mig i när jag klipper gräset. Det lyste alldeles jätterött mot den lite dystra busken, kunde inte låta bli att ta en bild.....

Kom och köp konserverad gröt....

I min ständiga jakt på ovanliga Whiskybuteljeringar i allmänhet och buteljeringar från Ardmore Distillery i synnerhet ramlade jag på denna apparat. Den ska tydligen kunna skilja på fulsprit och äkta vara, ska vara speciellt bra att ha med sig på krogen..... 
Allt går att sälja med mördande reklam....

Första vinterbilden.....

Kl.07.00 i morse. Huuuu...!! Det är is på hela bilen....

Ett gott skratt förl.... ja vadå?

Hihi, idag var jag och fixade min moster och morbrors nya dator. Samt blev väl försedd med underbar mat, tack tack. Min moster som är alldeles förstörd av reumatism har en speciell mus till datorn som gör att hon kan scrolla runt som vi andra. Medan jag höll på med datorn, satt de och såg på tv, när jag kom in i tv-rummet frågade min morbror om jag fixat Desirees mus....... Det tog en stund innan han kopplade vad han sagt. Men kul hade vi...

Bonde(?) för en dag....igen

Oj, vilken stressdag det var igår. Gick som vanligt upp och sparkade liv i tuppen, någon måste ju väcka honom också.... Åkte och hämtade min Rolls Royce för att göra den bröllopsfin, den skulle nämligen vara med på Bröllopsmässan i Kungsör, efter att ha ställt upp var det så dags att åka till Köping, där skulle jag vara konferencier på "Landsbygden i stan-jippot". Kom dit i hygglig tid så jag hann med en kopp kaffe innan det körde igång, men sen gick det för fullt i närmare 5 timmar. Det var en kanonkul tillställning med massor av glada och positiva människor som både sålde och köpte närodlade och lokalt producerade livsmedel, och annat hantverk. En riktig marknad, skulle man kunna säga. Min vana trogen hade jag naturligtvis kameran i högsta hugg, jag hade tänkt att ta min lite mindre kamera eftersom det inte krävdes så mycket en sån här dag, men den var trött i batterierna så det fick bli EOS1:an. Lite tung att släpa på kanske, men vad gör man inte för konsten. Tyvärr kostade historien mig min ögonmussla, den trillade väl bort när jag trängdes med alla. Men det finns folk eller maskiner som inte gör annat än ögonmusslor, så det löser sig säkert. Vid många av borden var det olika tävlingar där man skulle gissa antal kottar eller hur mycket en höbal vägde eller så, jag förstår hur man räknar kottar, men vad för slags våg har man till en höbal. Vid pumpavägningen använde man en vanlig badrumsvåg, lite opraktisk kanske, men med lite god vilja så gick det också. Vinnarpumpan vägde otroliga 49.9 kilo!!!! Kom från Högsta gård som dessutom säljer vegetariskt griskött(?), eller var det ekologiskt? Nåja....

Vi blev väl födda av radiokocken Ralf Håkans, han gjorde en höstgryta på allt möjligt som såldes i stånden runt torget. Jag hade fullt sjå att springa runt o prata, men hann i alla fall få en liten smakbit. JÄTTEGOTT!!

Det var en allmänt härlig stämning, när vi skulle dela ut priserna i de olika tävlingarna var tyvärr inte alla pristagare på plats, så det blev lite roddigt, men vi löste det bra. I Tramptraktortävlingen var första pris en egen tramptraktor men det fanns också ett specialpris från Sparbanken som en liten kille på 2-3 år hade vunnit, jag minns inte vad han hette, men när hans farmor skulle skicka upp honom på scenen och jag skule ta emot blev det lite jobbigt, det är kanske som de säger.... Det var jag som skrämde Rädda barnen.....

När dagen närmade sig slutet var det avtackning, jag hade fått en bukett Rosor från Åkervalls att ge till arrangörs-Lena som verkligen gjort ett jättejobb och borde få någon slags hedersomnämnande av traktens bönder. I samma veva slet hon fram en likadan bukett till mig(!), dessutom fick jag en puss i mustaschen. Den gjorde min dag!

Men min dag var inte slut med detta. Nu åkte jag hem och bytte om till full Highland-utstyrsel och drog till Ögir för att hålla en Whiskyprovning med ett gäng från försvaret. Jag var helt slut efter allt annat men lyckades hålla god min. När jag kom dit höll kvällens band på att ställa upp på scenen och jag gick fram till dem förklarandes att jag behövde stänga av en stund för att sätta upp min presentation. Men vi skulle tydligen vara i Bistron, så nu fick jag bekymmer med projektor eftersom jag inte tagit med min egen. Så vi fick montera ner allt och släp in den till Bistron, nu saknade jag kablar men efter lite letande hittade vi några som passade. Nu kom nästa bekymmer, hur jag än tryckte på dator och projektor fick jag ingen bild. Då fick jag hjälp av Krister Svartström som var där och skulle ta bilder av mig till ett reportage, han var en fena på det där med projektorer så ett par minuter innan jag skulle köra igång var det bild, ljudet fick vi ta från datorn, men det funkade det också. Efter provningen var alla glada och tackade för lektionen, de försvann ut för att äta, medan jag packade ihop. Jag orkade inte stanna kvar på mat, utan åkte och hämtade min dotter, Anna, som följde med till Kungsörstorp för att plocka ihop grejerna kring Rollsen och köra den till Rolls Royce-garaget. Nu var klockan nästan 21, jag skjutsade hem Anna, åkte hem och bytte kläder, tog en öl och en macka med vegeteriskt(!) rökt griskött, satte mig att vila med Dan Browns senaste bok, men somnade efter ett kapitel. Det tar på krafterna att hålla igång en hel dag...... Jag var ändå tvungen att gå upp i tid för efter att jag lämnat Anna ringde jobbtelefonen, det var en kund som behövde en bil på söndag morgon, jag är ju en snäll människa så......