Fler finansiella lökar...

Hihi, idag fick jag en kommentar och lite annorlunda betraktelse över lökars inverkan på den finansiella världen. Jag kopierar in den som jag fick den.........

"Hej Dan,1636 upphörde handlen med lökar att vara "ledande" i Holland.........
Amsterdam har idag....1000 tals fönster med "lökar" i där dom mer toppiga kostar mer än större och något äldre,värdet finns alltså fortfarande vad gäller lökar, jag känner till en Köpingsbo som har handlat med lökar i många år ,köpta i Holland och körts med Volvolastbilar till Dåvö i åratal,OCH tro det eller inte nu är dom "KÖPTA" av Holländare igen,för Växus heter väl Buketten eller nåt idag.........men att det finns värde i lökar än idag är helt klart,det "fattar"
varje lite barn direkt dom fått 1a badet ,sen att vi pojkar verkar ha svårt att släppa "taget" har väl med nån jävla gen att göra ,för har man kvar den 3dje lökenhela livet ,(mammas inräknade) kostar den,byter man sort ibland kostar det i transport (sportbil) och foder (middag på Mc D duger inte) SÅ VISST HAR LÖKAR FORTFARANDE ETT STADIGT VÄRDE, och eftersom Amerika har de största lökarna kostar det mest där när frosten biter ........"

Jag kan ju avsluta inklippet med att det inte heter Buketten utan Plantagen, och är norskt tror jag.

Blodtörst och finansiella kriser...

Jag har en alldeles underbar kompis i USA, när man ringer honom svarar han alltid "Bruce in Paradise", dels för att han heter Bruce, och dels för att han faktiskt bor i paradiset, Paradise ligger i norra Kalifornien....

Det är han som är på bilden, bilden är från VM i Skägg och Mustasch förra året.

Han är förutom en god vän och en fantastisk människa också en riktig tänkare, nedanstående fick jag häromdagen med tanke på finanskrisen som blommat upp, det har ju dessutom blivit än värre sedan dessa rader kom. Jag orkar inte översätta, men gissar att de flesta klarar språket... Tror det är Tyska?

I'm against the $85,000,000,000.00 bailout of AIG.

Instead, I'm in favor of giving $85,000,000,000 to America in a "We Deserve It" dividend.

To make the math simple, let's assume there are 200,000,000 bonafide U.S.

Citizens 18+.

Our population is about 301,000,000 +/- counting every man, woman and child.

So 200,000,000 might be a fair stab at adults 18 and up..

So divide 200 million adults 18+ into $85 billion that equals $425,000.00.

My plan is to give $425,000 to every person 18+ as a We Deserve It Dividend.

Of course, it would NOT be tax free.

So let's assume a tax rate of 30%.

Every individual 18+ has to pay $127,500.00 in taxes.

That sends $25,500,000,000 right back to Uncle Sam.

But it means that every adult 18+ has $297,500.00 in their pocket.

A husband and wife has $595,000.00.

What would you do with $297,500.00 to $595,000.00 in your family?

Pay off your mortgage - housing crisis solved.

Repay college loans - what a great boost to new grads

Put away money for college - it'll be there

Save in a bank - create money to loan to entrepreneurs.

Buy a new car - create jobs

Invest in the market - capital drives growth

Pay for your parent's medical insurance - health care improves

Enable Deadbeat Dads to come clean - or else

Remember this is for every adult U S Citizen 18+ including the folks who lost their jobs at Lehman Brothers and every other company that is cutting back. And of course, for those serving in our Armed Forces.

If we're going to do an $85 billion bailout, let's bail out every adult U S Citizen 18+!

As for AIG - liquidate it.

Sell off its parts.

Let American General go back to being American General.

Sell off the real estate.

Let the private sector bargain hunters cut it up and clean it up.

Here's my rationale. We deserve it and AIG doesn't.

Sure it's a crazy idea that can 'never work.'

But can you imagine the Coast-To-Coast Block Party!

How do you spell Economic Boom?

I trust my fellow adult Americans to know how to use the $85 Billion We Deserve It dividend more than I do the geniuses at AIG or in Washington DC

And remember, my plan only really costs $59.5 Billion because $25.5 Billion is returned instantly in taxes to Uncle Sam.

Ahhh...I feel so much better getting that off my chest.

Nu skulle kanske många andra få problem om man inte räddat AIG, inte minst jag eftersom alla mina hyrbilar är försäkrade i AIG, men en kul räkneövning är det.

Jag undrar vad ska bli av den finansiella hysterin? Det enda man kan vara säker på är att förr eller senare vänder det och blir bättre. Det som händer nu är ju inget nytt, man kan ju fråga sig om inte de som jobbar i den finansiella sektorn har läst historia. Den första "börskraschen" var redan 1630, när tulpanlökar handlades för motsvarande miljoner kronor, en lite fjuttig men ovanlig tulpanlök kunde kosta hur mycket som helst, det här har jag snokat ihop på http://web.abo.fi/~mabjork/nationalekonomi3.htm.

Den första moderna aktiemarknaden, om man ser till antalet transaktioner, uppkom i Amsterdam i början av 1600-talet. På 1630-talet upplevde holländarna den första kända spekulationskraschen i historien. Det som väckte människors intresse var tulpanlökar, vilket också gett denna spekulativa bubbla dess namn, tulpanbubblan.

Tulpanlökarna gjorde sitt intrång på den västeuropeiska marknaden redan på 1500-talet. 1562 kom en skeppslast tulpanlökar till Antwerpen, man tror att detta var startskottet för att sprida kunskap om och beundran av blomman. Det är inte helt klart när startskottet för spekulationshysterin kring tulpanlökarna gick av stapeln, men man kan säga att perioden sträcker sig från 1620 till 1637.

Man handlade med tulpanlökar, blommorna i sig var inte den egentliga handelsvaran. Snart utvecklades också en handel i framtida tulpanlökar, de utväxter som ännu sitter ihop med moderlöken. I början av juni kunde lökarna tas från rabatterna för att omplanteras i september. Man kunde alltså leverera tulpanlökarna under sommarhalvåret, och det var också vid denna tidpunkt som man gjorde affärer. De vackra tulpanerna blev gradvis samlingsobjekt för förmögna holländare. Småningom fick man också fram nya och mer sällsynta klasser av tulpaner på marknaden.

Till och med 1633 eller början av 1634 begränsades handeln till professionella odlare och experter. Den egentliga spekulationen uppkom då utomstående också gav sig in i handeln med tulpanlökar. Det vill säga människor som inte hade någon koppling till den egentliga odlingen av lökarna.

För att få ett grepp om vilket värde tulpanlökarna hade, kan man ge ett exempel. En mer sällsynt tulpanlök köptes tidigt år 1636 för 4600 floriner, vilket i dagens läge motsvarar cirka 100.000 euro, samt en ny droska, två grå hästar och en komplett riddarrustning. Vid marknadsboomen 1636 skedde de flesta transaktioner utan egentliga varor. Handeln med futurer utvecklades till ett regelrätt spel med chanstagningar. Säljaren sålde tulpanlökar han inte hade i utbyte mot ett värde, oftast pengar, som köparen inte ägde. Varje köpare försökte sälja sina varor till högre priser. I den allmänt rådande ivern kunde man göra vinster, åtminstone på pappret, på flera tusen floriner på ett par dagar. Manin spred sig snabbt i takt med att de höga vinsterna ökade.

De som spekulerade i tulpanlökarnas värdeökning och värdeminskning, gjorde stora vinster genom att köpa då priserna föll och sälja då priserna steg. Många personer blev snabbt rika. Dethär medförde att allt fler personer investerade i tulpanlökar och hjälpte därmed till att driva upp priserna. Alla trodde att passionen för tulpaner skulle hålla i sig för all framtid och att hela världen skulle köpa lökar från Holland till just det pris man begärde.

Människor från alla samhällsklasser intecknade sin egendom för att få pengar som de kunde investera i blommorna. Hus och marker bjöds ut till försäljning till låga priser, eller erbjöds som delbetalning för tulpanlökarna. Tulpanfebern drabbade också utlänningar, vilket medförde att pengar strömmade in till Holland. Priserna steg allmänt taget i Holland och för ett antal månader var Holland ett verkligt rikt land.

Handeln med tulpanlökar blev så livlig att man fann det nödvändigt att stifta lagar för de som sysslade med denna handel. Tjänstemän utsågs, vilka på heltid sysselsatte sig med att övervaka handeln. I mindre städer där det inte fanns någon börs, valdes ofta den lokala puben som marknadsplats, där såväl hög som låg handlade med lökarna.

Peter Garber har en annan ståndpunkt då det gäller tulpanmanin. Enligt honom finns det inga specifika bevis som talar för att det skulle vara fråga om en mani som slog till under åren 1634 till 1637. Garber framhåller att man inte kan se de väldigt höga priserna på sällsynta lökar som ett bevis på att det förekom en spekulativ bubbla. Han anser att priserna naturligt faller med en ökad tillgång på just ifrågavarande lökar. Dessutom framhåller han att det inte är möjligt att dra slutsatser från denna period, eftersom man saknar tillräcklig data. Enligt Garber kvarstår endast den sista månaden av handeln med tulpanlökar som en potentiell spekulativ bubbla. Prisbeteendet för tulpanlökarna avviker inte heller från andra spekulativa tillgångar. De steg inte en gång, de dök inte en gång bara för att förbli på en låg nivå, vilket en del enkla förklaringar vill göra gällande. Prisförändringarna kan ha berott på rationella förväntningar som byggde ny information angående köparnas efterfrågan på lökarna.

År 1637 såg man slutet på tulpanmanin i Holland. De eftertänksamma och de nervösa började stiga av tåget. Ingen vet varför det skedde, men andra såg dem sälja och rusningen att sälja utvecklades till panik och priserna föll. Nedgången i priset på tulpanlökar försatte många som handlat på kredit i konkurs. Tidigare köp- eller säljkontrakt (futurer och optioner) ogiltigförklarades. Efter en lång rättslig prövning beslöt man att kontrakt som uppgjorts innan november 1636 skulle ogiltigförklaras. Samtidigt skulle köpare som ingått kontrakt därefter frias från sina åtaganden om de betalade tio procent av kontraktets värde till säljarna.

I slutet av manin såldes sällsynta tulpanlökar till vrakpriser, priserna hade rasat med över 99 procent från deras toppnoteringar Kollapsen i tulpanpriserna hade en kylig effekt på det holländska ekonomiska livet för åratal framåt. Med modern terminologi kan vi säga att de upplevde en depression. Men det finns en förmildrande omständighet som denna mani gav upphov till. Nämligen det att odlingen av tulpaner fortsatte i Holland och stora marknader utvecklades småningom för såväl tulpaner som tulpanlökar.

Mitt egna aktieiinnehav har fallit med över 60%, men som sagt det vänder säkert igen. På tisdag ska jag åka på en Whiskyaktion, säkert en mycket bättre investering, skulle det bli sämra tider kan man ju alltid dricka upp det, även om det innehåller alkohol är säkert näringsvärdet högre än på fiktiva pengar i bubblor.

Jag var till Fjollträsk igår och lämnade min bil hos Land Rover-doktorn, inte för att den var sjuk eller så, den skulle bara in på den årliga hälsokontrollen, för att komma hem tog jag en annan LR på släp, som jag sedan spände framför kärran och for hem. Allt gick bra, förutom att jag inte fick sträcka ut på den nya hastighetsbegränsningen mellan Eskilstuna och Nykvarn (120). Det fick jag däremot idag, för idag körde jag upp den Land Rovern och skulle hämta min, jag kom till Salem utan problem, klockan var ca 16.00, och där tog det stopp. Sedan kröp trafiken fram i en halvtimme, efter en del nagelbitande och svärande över manuella bilar vid köbildning såg jag plötsligt en massa blåljus, aha tänkte jag, det var en olycka som ställde tilldet. Döm om min förvåning när jag väl kom fram till blåljusen, de var på den motsatta körbanan!!! Det var alltså en s.k. tittkö jag hamnat i, hur blodtörstig får man bli egentligen. Nu var det bara en bil som kört in i rumpan på en annan och de stod lite illa till så Polisen var där och gjorde sånt som Poliser gör. Varför gör folk på det viset? Om det hade varit en otäck olycka, hade jag väl stått där än.

Min lilla hemlis satte i alla fall lite guldkant på eftermiddagen....

Hämnden är ljuv....

Jag bloggade ju tidigare i veckan om att jag var med Göran o Göran på Miljönämndens arbetsutskottsmöte.... Jag var såklart tvungen att ifrågasätta kaffet vi bjöds på, var det KRAV märkt? Jag frågade mest på skämt men Göran som är en ordningens man mailade dagen efter och berättade att det var Zoégas Hacienda som var både KRAV och rättvisemärkt... Se där...

Idag hade jag en intressant diskussion med en kvinna som ringde, Vi kom in på det här med manligt och kvinnligt speciellt vad gäller sättet att uttrycka sig på, där det ju är vanligt att den ena parten inte förstår den andra. Hon förklarade för mig att män och kvinnor inte har talcentrat på samma ställe i hjärnan. Då!! Helt plötsligt förstod jag logiken i att vi inte förstår varann. Det är naturligtvis så att kvinnans talcentra sitter bakom ett filter som gör att bara hälften av alla ord trillar ur deras mun.... Samma filter kan möjligen också ställa till det med kvinnors hörsel, så de bara hör hälften av det vi män säger.... Så måste det naturligtvis vara..... Inte konstigt då att det ibland blir kontroverser...... Kan kanske också förklara vad den stackars kunden som kom in med andan i halsen och behövde en lastbil eller ett stort släp, hade råkat ut för. Han hade utan förvarning blivit utslängd av sambon.

Det var som vanligt körigt på jobbet, det var ju fredag och det var ett 30-tal fordon som skulle in o ut, men min tidigare ombloggade lilla hemlis lyste som vanligt upp min dag på det mest underbara sätt....

Såg någon i dagens Bbl/AT att man kan vara oönskad som patient på Köpings Lasarett? Jag gillar ju att teorisera kring olika saker. I det här fallet tror jag att den namnlösa läkaren fulat ut sig på en glad kväll på Ögir, kanske blivit portad, och det här var hennes hämnd.....

En annorlunda dag

Idag var verkligen en sådan. Vid lunch strålade jag samman med min mentor Göran Nilsson, eller om han strålade samman med sin kanske.... Vi är varandras mentorer i Köpings Kommuns mentorsprogram. Med på lunchen var också ett annat mentorspar. Micke Boman på Sparbanken och Göran Nilsson(!?). Efter en jättegod lunch på Culinaren, tog vi en timme och pratade runt mentorsskapet och hur vi ska kunna komma närmare varann, näringslivet och Kommunen. Eftersom Göran är chef på Miljöförvaltnngen och Göran(!?) är ordförande i Miljönämnden blev Micke och jag inbjudna till Miljönämndens arbetsutskottsmöte, Micke hade tyvärr inte tid, men jag for dit i alla fall. Jag måste säga att jag inte är avundsjuk på de som jobbar inom kommunal förvaltning, det var en "viss" skillnad mot att vara i ett företags styrelserum. Efter två timmar hade ett beslut tagits, att skicka en fråga vidare till nämnden, jag var tvungen att avvika sedan, men gissar att mötet håller på fortfarande..... Verkligen en annorlunda dag, men också en lärorik sådan.....
Arbetsdagen slutade inte förrän vid 20-tiden, usch vad allt tar lång tid. Min lilla hemlis som jag bloggade om igår lyste i alla fall upp min dag.......

Jag har fått några svar på min annons, hjälp till att hålla en massa tummar för att det går vägen med försäljningen.

Lönedags

Fick en kommentar från signaturen "Mare", som undrade om jag tröttnat på att blogga. Nej, det kan jag inte säga, men däremot har jag svårt att få tiden att räcka till. Det har ju, som de flesta vet, inte gått som jag tänkt mig eftersom min fastighet i Fagersta är osåld p.g.a. konkurser och att jag dessutom varit tvungen att bli bensinhandlare igen, just därför. Nu har vi börjat få snurr på anläggningen igen och idag la jag ut en ny annons, jag har redan fått ett svar, vi får se vad det leder till.
Sen är det ju bara Konny, Robin och jag på uthyrningen i Köping, så tiden är liksom emot mig just nu. Dessutom är det ju höst och Whiskysäsong, jag har ovanligt många provningar inbokade och far runt lite överallt just nu, det är t.o.m. så jäkligt att den 25 oktober är jag dubbelbokad, jag har lovat att hålla en provning i Sala, samtidigt har jag bokat mig för en provning med Henrik Aflodal, med japansk whisky. Undrar vad jag ska välja? Man vill ju även hinna med sig själv också, men just nu är det lite dåligt med det, det finns faktiskt ytterliggare en anledning till att tiden inte räcker till, men det får bli en hemlis ett tag till, men jag kan säga så mycket att om det övriga lät stressigt och i viss mån negativt, så är det här raka motsatsen....

Fast jag hinner i alla fall med att läsa tidningar och lyssna på radio, där får man veta vad vår folkvalda har för sig. Det är ju rent löjligt som regeringen håller på, det senaste med att sänka premien till A-kassan, varför höjde man den? Hur mycket har inte den extra administrationen kostat vid höjningen, och nu är det dags igen. Men det som gör mig mest irriterad är ändå Försäkringskassans dribbel, hur kan de skylla på datasystemet när de inte betalar ut pengar? Jag funderade faktiskt på att skaffa ett likadant, då behöver jag ju inte betala ut lön till min personal, det verkar ju dessutom inte som någon från exempelvis facket gör något åt saken. Undrar hur de skulle agera om det var jag som.....?

Ett himla mässande.....

Så har man genomlevt årets upplaga av Köpingsmässan. på det stora hela var det både trevligt och kul, men man blir helt slut i huvudet av allt som surrar kring en. Till rolighetssidan hör alla trevliga kunder man fick träffa och byta ord med, sånt är alltid lika kul, det är som det sägs... Det bästa hos människan är kunden..... Jag stod i monter 25 och visade både biluthyrning, Whiskyprovning och mina byggplaner, men frågan är om inte det som rönte störst intresse var projektet som ännu är i sin linda, nämligen Skottlandsresor.se, kändes verkligen som om det finns ett stort intresse kring detta, hoppas det håller i sig när det blir skarpt läge.
När det var lugnt, försökte jag själv se lite av mässan, bl.a. fastnade jag hos Centern, som tyckte jag borde hjälpa dem i kommunalpolitiken, jag förklarade att det politiska parti som helt och hållet passar mig, har ingen ännu uppfunnit, dessutom bor jag i Kungsör. Min dröm är ju att någon gång bli professionell tyckare, och det är lättare att tycka i en blogg än i ett politiskt parti där man måste ta hänsyn till andra tyckare.
I lördags var jag tvungen att åka ifrån en stund och träffa en kund, jag fick hjälp i montern av polaren Per och Lotta från Ögir, Lotta hade en bra input på försäljningen av tröjorna vi hade. Eftersom de hade en bild av mig på bröstet var det ju världens chans för alla damer att få sova med mig på bröstet..... Det var fler än jag trodde som ville...:) Kul....
Vi utställare var ombedda att använda toaletterna på övervåningen, idag blev jag lite nödig och rusade upp för trapporna, när jag precis kommit upp krockar jag nästan med en lång mycket vacker kvinna, hennes barm var precis i höjd med min näsa..... Det var Sonja Aldén.....

Jag mötte Lassie....eller?

Det har varit festival i dagarna två, eller egentligen är det imorgon också, men plikten kallar så jag hinner inte dit. Festivalen var förstås Kompledigt på Ögir, en riktig höjdarefestival med gräddan av Sveriges artister. Det som gjorde mig konfunderad var bristen på lokala gäster. Vet inte hur många det var men gissningsvis mellan 5- och 600 hundra och det var säkert inte mer än 50 lokalpatrioter som ställde upp, övriga var tillresta. Tycker det är synd, inte bara för att alla som inte var där missade några riktiga höjdarspelningar, svårt att utse någon som var bäst men Caj Carlsson ligger bra till, nej jag tycker det är synd för Lotta och Per också, de behöver en stabil lokal krets om de ska kunna hålla igång ett ställe som Ögir. Hoppas på bättre uppslutning nästa gång, eller varför inte på fredag, Ale Möller kan bli hur bra som helst.
Angående Lassie i rubriken, kanske jag skulle skrivit Lasse. Jag däckade Lasse vore nog mer rätt. Lasse i det här fallet är Lasse Tennander, efter hans spelning igår kom han och en kille till och slog sig ner vid samma bord som jag och brorsan satt vid. Det var inga stolar utan långbänkar, jag satt i ena änden av bänken och Lasse i den andra. När jag skulle gå och hämta påtår reste jag mig och skulle gå, då plötsligt reser sig bänken i min ände och följdaktligen rasar i den anda där Lasse Tennander satt....Jag däckade Lasse....

Mustascher är som väder....

Vad har mitt gamla gnällobjekt GP med mustascher att gör? Ingenting så vitt jag vet, men jag återkommer till rubriken. Just nu tänkte jag filosofera lite om just GP. Jag läste Carl-Olov Perssons krönika på www.magazin24.se, jag läste också Susanne Lindes kommentarer till krönikan. Om jag hade skrivit tack GP i en rubrik, så inte hade det varit en överslätande hyllning till den samme, som jag uppfattade Carl-Olov Perssons krönika. Men det var kul att läsa Susanne Lindes attack på Carl-Olov Persson, det känns som om båda målat in sig i ett hörn, även om Carl-Olov Persson kanske har ett lite vidare synsätt. Jag har inte läst GP´s bok, ännu ska kanske tilläggas, men jag ska läsa den. Alla bloggläsare vet att jag uppskattade hans avgång och har som alla andra sett och hört om GP efter detta i olika media. Lite grann har jag nog ändrat uppfattning om honom, jag tror att sossarna var de som betalade honom bäst och där han hade en god chans att få en topposition, nu mer verkar ju hans lojaliteter vara hos andra, förmodligen de som betalar bäst i dagsläget.... Lite skrämmande eftersom man som väljare hoppas att de man röstar på drivs av en övertygelse, och inte av mammon.........Så fömodligen har både Carl-Olov Persson och Susanne Linde rätt i sina respektive hörn. GP försökte nog ändra en del till det "bättre" men blev nedröstat av sina partikamrater, det är väl detta han beskrivit i sin bok, och som Carl-Olov Persson kommenterade, medan Susanne Linde tycks ha låst fast sig i gamla värderingar om hur det "borde" vara hos sossarna.

I fredags var jag och kusinen Anne på Rhapsody in rock på Vaxholms Fästning, vi hade värstingbiljetter där det ingick en 3-rätters middag. Vi blev placerade vid ett bord med ett 20-tal andra människor. Snett emot mig satt en kvinna som tycktes veta allt om mustaschtävlingar och liknande, skulle promt prata med mig och helst även pilla på mustaschen, efter ett tag hade människan fått med hälften av gästerna runt bordet i diskussionen. Mustascher är som väder....alltid något att tala om...

Vi kom t.o.m. hem utan problem.......

……så nu kommer väl snart katastrofen... Hur som helst hade vi några dagar ytterliggare i USA och sedan for vi till Kanada. I onsdags tog vi färjan från Bremerton till Seatlle,

i underbart väder med majestätiska Mount Rainier i bakgrunden, for vi uppåt Kanada, killen vid gränsen hälsade oss välkomna och hoppades vi skulle ha några sköna dagar i hans land, det fick vi. Vi började med att åka till Vancouver, vi tog in på ett hotell och sedan åkte vi upp på Grouse Mountain, där fanns en vidunderlig utsikt och massor av snö(!), men också en massa fantastiska statyer skapade ur dejätteträd som växer här uppe, de var först skapade med motorsåg, sedan finslipade med handverktyg, fantastiska kreationer, bl.a. en som föreställde en skogshuggare, när man tittade lite mer noggrant kunde man se att det stod Husqvarna på motorsågen, häftigt!

Vi fortsatte vår färd uppåt mot vårt mål, Vidette Lake, som ligger ca 6 mil från närmaste tätort. Det är en resort som dessutom ligger ca 2 mil från närmaste stolpe med el och telefon, så där är man verkligen ett med naturen, el har man ordnat via solceller och en generator som drivs av ett vattenhjul, men det räcker inte så långt, så det var stearinljus som gällde när man vill läsa innan man somnade. Väl där fick vi en fantastisk naturupplevelse, vi har sett Vattenfall, Grizzly, Svartbjörn, Varg (?), jättestora Råddjur, Kolibri, Örnar och en helvetes massa mygg. En otrolig upplevelse, och ett riktigt eldorado för mig som gillar att fotografera.








På lördagen åkte vi 9 mil till en ”stad” som heter 100 mile House, lattja namn, där hade de en träff för gamla fordon, fantastiska maskiner de hade lyckats få dit. Något som tycktes ännu vanligare än mygg i Kanada är alla mer eller mindre fungerande bilar som stod i alla trädgårdar. Tydligen är det så att när man köper ny bil ställer man den gamla åt sidan, utifallatt, och där blir den kvar.....känns som ren kaptalförstöring sett med svenska ögon, men de kostar ju inte heller som här.

Äntligen inget strul....

Så var vi äntligen framme, det var mycket strul och inte förrän nu har jag hittat internet att blogga på. Efter att vi kommit fram blev vi överfallna av mina mustasch-vänner, de tog ingen hänsyn till att vi förmodligen var fruktansvärt trötta efter att ha kommit 56 timmar för sent. Utan de skulle promt bjuda på en öl och välkomna oss, vi lyckade ta en gruppbild som sedan skulle vidare till Baseboll arenan i närheten för att visas upp för allmänheten på storbildsskärmar. Vi lyckades övertala vännerna att vi måste få packa upp väskorna och ta en snabbdusch innan vi åkte iväg och käkade.

Äntligen fick man en natt i en säng, den var välbehövlig. Dag 2 på plats åkte vi allihop till Seatlle och betedde oss som turister, kollade in The Space Needle och annat viktigt...... Jag blev lite i hatten, men det redde ut sig. Vi tog färjan tillbaka till Bremerton, där vi bodde, jag hade lovat att hålla en Whiskyprovning för ett gäng, det hade blivit något strul med lokalen vi skulle vara på, men vi fick låna ett rum av hotellet så det löste sig. Efter det åt vi lite gott och väntade på att 4 juli fyrverkerierna startade.
Men innan dess kom den nyfunna vännen Greg på
att han ville visa oss sin båt som låg i marinan mitt utanför, det var en riktig värsting. En 27 fots Sea Ray med 2 V8:under huven, som dessutom öppnades elhydrauliskt. Hög imponeringsfaktor på sånt. Det slutade så klart med att vi tog en repa, Greg berättade att den toppade 60 miles, det är snabbt det. Jag, brorsan och Bo fick instruktioner om hur vi skulle sitta och sen bar det av. Bo och jag som har mustascher hade lite svårt att hålla dem på plats....men det var det värt. Skitkul!! Sedan satt vi i Marinan och kollade in fyrverkerierna, det firas ganska rejält den 4 juli.
Vilka otroliga fyrverkerier!! Hög imponeringsfaktor där också!
Tack vare alla glada människor blev det en kort natt, jag hade dessutom lovat arrangörerna för NABMC att vara behjälplig på arenan med förbedömningar och en del praktiska saker, det är ju första gången detta arrangeras i USA. Fantastiskt vackert belägen lokal vi skulle vara i, med Olympiabergen som en fond i bakgrunden inöljda i lite dis. Efter att jag och de andra två i förjuryn hade placerat alla i sina respektive tävlingsklasser kom vi underfund med att i en klass, Helskägg med stylad mustasch, hade vi
bara två tävlanade, det är ju lite dåligt med tanke
på att pallen har tre steg..... Vad göra? Antingen ta bort klassen och be dessa två att styla om, eller så hitta någon i en annan klass som kunde styla om och på det viset dessutom vara säker på att komma på pallen, eller..... Vi satte igång operation övertalning och lyckades få brorsan att ställa upp. När tävlingarna väl var över hade vi lyckats riktigt bra. Bo kom etta i klassen Ungersk mustasch, jag kom trea i PB Freestyle, och brorsan som sagt trea i Helskägg med stylad mustasch. I min klass var det tufft och det var tvunget att röstas om mellan mig och en annan kille.
Kvällen fortsatte med festligheter och sedan var det sängdags igen, en lagom slö söndag skulle det bli, vi skulle ta 10.15 färjan från Bremerton till Seatlle för att se Seatlle Mariners möta Denver Tigers i Baseboll. Jag hade ingen aning om reglerna i spelet, men tänkte att det är väl som brännboll..... Jag fattar inte hur de bäst betalda i laget kan tjäna 15 000 000.- USD om året. Det hade varit roligare att se gräs växa, än att titta på den matchen. Vo kom i alla fall tillbaka till hotellet och fick en sagolikt god middag. Nu var allt officiellt över så jag, brorsan och Bo tog och åkte ett varv runt det som kallas The Olympia Peninsula. Fantastiskt vacker natur, underbara stränder, träd med en diameter av 7 meter(!), och riktig regnskog. Fantastiskt.
Igår drog vi till Postland, Oregon för att ett besök på Clear Creek Destillery, vi träffade på ägaren som tyckte det var fantastiskt att det kom folk ända från Sverige till hans lilla företag, underbart att få höra en riktig entusiast berätta om sina vedermödor att få fram sina alster.
Nu ska vi vidare till Kanada, vet inte när jag hittar en dator nästa gång.

Som vanligt fortsätter....

Vilken resa! Efter att ha spenderat tisdagskvällen med att jaga uppgifter om vår fortsatta resa, sov vi några oroliga och korta timmar. Planen var att åka ut till Arlanda tidigt, och försöka komma med på ordinarie flyg, som skulle gå kl.11, i så fall skulle vi bli 24 timmar sena, men det var ju bara att gilla läget. Vi hade nämligen inte lyckats få någon klarhet i om flyget skulle gå, eller rättare sagt, vi fick uppgifter om antingen kl.9, kl.12 eller kl.15? När vi vid 6-tiden gick och käkade frukost satt det stora lappar òver hela hotellet, att planet skulle gå kl.12, jaha, då behövde vi ju inte försöka trixa oss med det andra 1 timme har ju inte så stor betydelse, vi åkte i alla fall till Arlanda tidigt för att få klarhet i anslutningsflyget från Philadelphia till Seattle, efter att ha köat i 4 timmar får vi veta att planet går kl.14(!?), och att vi är inbokade på en anslutning som går kl.20.35 lokal tid. Vis av gårdagens dribbel frågar vi killen i disken om planet verkligen är fixat? Jodå, det stod på hans skärm att allt var fixat. Vi nöjde oss med det, ställde oss i nästa kö för incheckning, vilket tog ytterliggare en dryg timme. Väl inne på terminalen blev det åter en Räkmacka, sedan en tur i taxfreen som inte var särskilt billig, vidare till passkontrollen för att stämpla ut ur Sverige en gång till, det var snabbt avklarat och vi ställer oss i nästa kö, till säkerhetskontrollen light, för att komma in till gaten. Medan vi står där blir det plötsligt ett himla liv längst fram, helt plötsligt blir alla som kommit in utkörda och gaten stängs, nu började det bli upploppstämning. Rykten kommer igång om att det inte finns något plan, att US Airways gått i konkurs m.m. Efter en halvtimme kommer samma papegoja från gårdagen och försöker meddela att planet inte är fixat! Att hon inte vet mer och detta upprepar hon ett antal gånger, nu är situationen ganska hätsk, brorsan o jag som är ganska lugna typer står mest bara o suckar, det är ju bara att gilla läget. Hon blir i alla fall ganska hårt ansatt av många andra, så hon lovar återkomma med en chef. Det tar ytterliggare någon halvtimme, men så öppnas gaten och alla tror, eller hoppas på det bästa. Väl inne är det killen vars skärm talade om att planet var fixat som tar till orda, han berättar nu att planet är nästan ihopskruvat, att det ska genomgå en säkerhetskontroll och ny tid är 16.45... Suck! Nåja med lite tur hinner vi med anslutningen till Seattle. Vi får en matkupong värd 75 spänn, som kompensation. Jag tar min kupong och ställer mog i nästa kö, tänkte köpa en öl och lite jordnötter. Efter ytterliggare en halv timmes köande inser jag att det kostar 82 spänn, sanslöst(!), så jag nöjer mig med ölen, ställer den på disken och ska lämna min kupong, då säger tjejen i kassan att man inte får köpa alkohol!!!??? Nu ger jag upp, ger brorsan min kupong och går och sätter mig... Klockan börjar närma sig avgångstid, men något flygplan har vi inte sett... Nu börjar det åter bli hetsk stämning, killen med skärmen lovar nu dyrt och heligt att planet är på väg till gaten, men det tar ytterliggare någon timme... Folk är i upplösningstillstånd, jag försöker som vanligt ta det lugnt och skämta till det, livar väl upp lite. Vi ställer in oss på en natt i Philadelphia och hoppas på det bästa. Kl.18 kommer i alla fall planet och en halv timme senare är vi på väg. Det slog mig att det var lite som i tv-serien Lost, vi var alla strandsatta på en flygplats och på ett väldigt osvenskt sätt blev vi alla jättebra kompisar. Det var lite kul, mitt i tråkigheterna, alltid skoj med nya vänner. Kl.21 efter 9 timmar i luften landar vi i Philadelphia, här är det mycket bättre organiserat, vi möts av en kille från US Airways som delar ut hotell och matkuponger samt nya biljetter till våra anslutningar, han säger att vi ska följa skyltarna till ground transportation, där bussar till de respektive hotellen ska hämta upp, vi är ett 30-tal som ska till Quality Inn och vi väntar och väntar, men ingen buss. Alla andra blir hämtade men inte vi, det står ett svårläst telefonnummer på kupongen, men hur vi än gör kommer vi inte till rätt ställe. Efter två timmar är vi några som tröttnar och går iväg till taxistationen, nu får vi veta att hotellet ligger ganska långt iväg, i en annan delstat, New Jersey, men taxisamordnaren som var en empatisk människa tog och ringde hotellet som då lovade att ha en buss på plats om tjugo minuter. Vi gick tillbaka, tänkte att 20 minuter kan vi väl vänta. Bussen kom efter en halvtimme, då visar den sig inte ta mer än 20 personer, och det blir lite som att leka "hela havet stormar". Vi låter äldre och barnfamiljer åka först, chauffören lovar återkomma om en knapp timme, men brorsan jag och en snubbe till delar en taxi istället. Vi kommer fram strax efter bussen, nu ska ingen tro att vi var inbokade på hotellet, så alla skulle bokas in med all den tid det tar, dessutom var killen som jobbade där ensam... Klockan var nog ungefär ett på natten när vi fick vårt rum. Dags att gå upp vid 05.30 för att hinna duscha, äta frukost och ta oss till flygplatsen igen. Nu fick vi i alla fall åka med bussen och det var en åktur det, killen körde som om han hade hela FBI efter sig, vägbulor var i hans värld inget man bromsade in för. Väl framme och fått alla inälvor att lägga sig på rätt plats igen,checkade vi in bagaget och knallade in på teminalen. Vi tog en extra frukost, ville ju använda våra matkuponger. Vi kollade flygtiderna och såg att vårt plan var en halv timme försenat, så fantasin om en skräckfärd med busschaffören tog fart. Vi gick i alla fall till gaten och satte oss i tid. Men när klockslaget för "gå till gaten" passerades och vi var själva där började jag ana oråd, gick till en informationstavla och självklart var gaten ändrad! Varför skulle något funka, när det väl börjat jävlas? Vi kom iväg en timme sena.

Landade kl.13.30 i Seatlle, fick en hyrbil nästan direkt, men så klart tog det en halv timme innan väslorna dök upp. Nu är vi i alla fall på plats i på Hampton Inn i Bremerton WA. Välkomna på Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. lördag 5 juli i The Elk Lodge, Brmerton.

Som vanligt....suck

Så var det då dags att fara till det stora landet i väst, och Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. Vi åkte hemifrån strax före kl.7 i morse med sikte på Arlanda, allt gick bra även om det var jättemycket trafik. Vi kom till Benstockens parkering, allt funkade oklanderligt, steg på bussen till terminalen, fortfarande utan direkta farhågor. Valde fel ingång till terminalen och fick vandra genom hela alltihop innan vi kom fram till incheckningen, nu började den stora utfrågningen. Vem har packat din väska? Har du någon elektronik? Har den varit på reparation nyligen? Hur kom du hit? O.s.v. man kan ju undra vad de förväntar sig för svar? Nej, jag har inte packat själv, det kom en kille och erbjöd sin hjälp, han hette Alqaida, var jättetrevlig! Fast jag vet inte hur han kunde veta att jag skulle till USA? Klart att man svarar det de vill, vare sig man är terrorist eller ej. Efter ett antal tusen frågor, kom vi igenom security-check och var inne på terminalen, kände mig ganska världsvan så jag tarvade på åt det håll jag var säker på att flyget skulle gå ifrån, men så var det ju inte, bara att trava tillbaka igen.... Blev en kaffe och en Räkmacka för 122 kronor, sedan gick vi bort mot gaten, där blev det åter tusen frågor....jag försökte driva lite med den unge mannen som stod och försökte se barsk ut, men han var totalt humorbefriad.... Gaten var totalfull, men det var bara en halvtimme till avgång, så vi kunde väl stå, när det var bara några minuter till avgång, och vi inte fått gå ombord fick vi veta att det var ett tekniskt fel, och att det skulle bil 1,5 timmes försening, bara att gilla läget..... Efter en halvtimme började det bli tråkigt att stå, så jag tänkte att jag går väl till ett ställe där man borde få sitta, toaletten. Efter en kvarts köande kom jag in, men någon hade stulit ringen så det var bara att ge upp. Knallade ut och nu hade brorsan försvunnit.... Det visade sig att han hittat en ledig plats, så den delade vi broderligt på, en kvart var. Jag smet ut och köpte en flaska vatten och kaffe, 50 kronor. När jag kom tlllbaka stod det att det var ytterliggare en halvtimmes försening, enligt brorsan hade tjejerna vid disken sagt att de skulle bjudas på en sandwich och förfriskningar, i vår värld betydde en macka och något att dricka. Dte kom så klart inget och när 29 av de 30 försenade minuterna gått flyttade man fram förseningen ytterligare 2 timmar. Skitkul..... Nu påannonserade de igen att det skulle komma Sandwiches och förfriskningar, efter en stund kom det. Muffins och Coca-Cola. Efter mycket om o men lyckades brorsan få personalen att förstå att man inte kan äta en sockerbomb om man är diabetiker, så någon av personalen lovade att ordan en smörgås iställer, även åt mig eftersom vi lurade dem att jag också är diabetiker, fast jag snarare inte tycker om kaffebröd. När ytterliggare en timme gått och inga mackor kommit, ropar de ut ett meddelande att vi måste lämna gaten av säkerhetsskäl.... Vi förstod inte varför utan travade ut, då var vi tvungna att ta vägen vi passkontrollen igen, vi var ju s.a.s. utvandrade från Sverige. Väl igenom började jag fundera på om vi var tvungna att gå hela vägen runt och komma ut i ankomsthalllen, men då såg jag en skylt som visade tillbaka till avgångspiren, tydligen hade alla andra också sett den och pressade på genom en liten 90-dörr. När vi var precis i dörrhålet såg vi varför det tog sån tid att pressa sig in, det var en säkerheskontroll på andra sidan, bara en, och vi var väl en 300 personer. Väl där få vi veta att vi inte få gå den vägen, utan måste gå ut genom hela flygplatsen och in i igen via den normala säkerhetskontrollen. Tog en stund att gå runt, kändes som en mil ungefär. När vi tagit oss fram till säkerhetskontrollen och står i kön kommer meddelandet, US Airways flight 753 är inställd, alla passagerare ombedes gå till US Airways disk i avgångshallen. Hurra.... Vi står i kö ytterligare en timme sedan får vi komma fran till disken, där möts av den minst serviceinriktade människan jag någonsin träffat. Under tiden vi stått i kön har jag kollat alla varianter att ta sig över Atlanten och om dom fixade över oss till London skulle vi hinna med ett flyg från Heathrow kl,19.30. Hon vägrade lyssna på oss utan malde med en dåres envishet på om att vi antingen kan åka hem och komma tillbaka imorgon, eller bli erbjudna att på hotell över natten och få åka imorgon. Både brorsan, jag och en kille till var lätt irriterade men det kändes inte som om vi hade något val, vi tog hotellet, ett sunkigt ställe med svindyr Whisky, men skaplig mat.

Det är alltså som vanligt....tänk att mina resor alltid ska styras av den där Murphy...

Dags att tycka...

Som de flesta vet är jag ett stort fan av Skottland, för en skotte finns inget viktigare än frihet, (möjligen att slå England i fotboll) alla som sett filmen Braveheart vet. I en demokrati är frihet en av grundstenarna som bygger demokratin, bl.a. friheten att få uttrycka sin övertygelse utan att bli straffad för det. Det är naturligtvis viktigt att detta inte missbrukas, debatten om den nya FRA-lagen tycks ju i min kanske trångsynta värld mest spegla att det finns många som inte har rent mjöl i påsen, vad skulle det spela för roll om någon spanare råkade lyssna på mina samtal eller kolla mina sms, jag har inga olagligheter för mig och är antagligen ganska ovidkommande i sammanhanget, jag delar ju mina tankar med hela den svensktalande världen via bloggen..... Så vad spelar det för roll om man vill kolla mina samtal, säger ju ändå bara samma sak som här.
Men för att återkomma till det här med frihet, så har vi ju pressfrihet i landet, man kanske inte tycker om vad som sägs och skrivs i media, men man behöver inte läsa tidningen, eller titta på det tv-programmet. Nu läste jag nyss om OKQ8 i Piteå och en anställd som vägrar befatta sig med herrtidningarna i tidningshyllan, tantsnusket verkar han inte ha något emot.... Det må vara att man inte gillar dessa tidningar, jag läser dem inte heller. Men det är upp till var och en att själv avgöra om man vill läsa en tidning. Men att hindra någon från att få ut sitt skrivna ord.... Det är väl ett brott mot pressfriheten...?

Sjukling

Det börjar dra ihop sig till avresa... Jag har alltid sett till att rensa mitt skrivbord, det sista jag gör före en semester, vet att det ändå kommer att vara fullt när jag kommer tillbaka.... Åkte till jobbet vid 6-snåret, var tvungen att tvätta in en husbil innan jag kunde ge mig på skrivbordshögarna. Medan jag satt och rev mig i flinten över alla siffror på pappren, ringer telefonen, det är Andreas på Assistanskåren som behöver hyrbil åt en kund. De kommer, och kunden åker vidare i sin hyrbil. Jag fortsätter klia mig i flinten (krafs, krafs) och bekymra mig över hur jag ska betala alla räkningar..... Nu ringer telefonen igen, samma Andreas som behöver en bil, men den här gången är det skarpt läge, det är en Land Rover han har på flaket.... En stund senare dyker de upp, det visar sig vara en Finsk diplomatregistrerad LR Defender, som i sin tur körs av en Islänning, och sen var det Andreas o jag, snacka om nordiskt samarbete..... Det visar sig vara Islands Ambassadör i Finland, och enligt honom hade bilen gått sönder..... Det var inte lätt att förklara för den killen att en Land Rover aldrig går sönder, den är bara mer eller mindre sjuk.......

Fundering.....

Fick göra en utryckning idag också, men nu var det inga djur inblandade.... På väg hem blev jag omkörd av en Opel med reklam för någon slags praktik, jag hann inte se exakt, men så vitt jag förstod hjälpte man människor till inre lugn..... Men....? Varför stressar man då i trafiken?

Kändistätt...

Någon som minns Djurkvinnan som var med i 100 Höjdare?
Idag satt jag i favoritfåtöljen och softade en stund efter maten, då ringde telefonen, det var Assistanskåren som ringde och behövde en hyrbil. Men inte vilken bil som helst, det var tvunget att vara en som kunde frakta djur...Eehh, jaha? Går det med en Djurtransportkärra? Jodå, det gick bra. Åkte in till jobbet och mötte upp, då visade det sig vara Bodils Minicirkus, känd från TV, med sin kulrameräknade gås. Det slog mig att vi båda varit med i 100 Höjdare, och av någon anledning kom jag att tänka på Cornelis Wreesvijks text "Här samlas de psykiskt fördärvade", men vi kom bra
överens. Jag plockade ihop bil och släp som var lagligt och hon plockade fram pengar att betala med. På frågan om hon betalade med pappers- eller plast pengar, fick jag veta att kontokort var inget för henne. Men hon hade en plastburk med pengar i..... Snäll som jag är erbjöd jag mig att koppla ihop bil o släp och hjälpa henne lasta över. Under tiden hade Jonas backat in bärgaren bland hyrbilarna.
Jag trodde inte det var sant, man när vi öppnade dörrarna på hennes lätt bedagade gamla VW LT31 så kryllade det av diverse djur. Jag tror det var tre vuxna hundar, minst tre valpar, en himla många katter, En liten och en ännu mindre gris, höns, en
gås och diverse annat, för att inte tala om alla burar, alla halm, all djurmat och hennes eget bohag.
Bara att börja bubba över till släpet, hundarna var ju lätthanterliga, men den större grisen hade vissa synpunkter på att flyttas runt, så den fick gå fritt....! För att inte tala om Gåsen, den tyckte inte om att flyttas och förde ett herrans liv, det var sånär att den smet ut ur buren dessutom. Efter mycket bärande och funderande på hur vi skulle ställa burarna för att inte djuren skulle fara illa var släpet i princip fullt. Vissa burar stod inklämda under och innanför de andra, jag undrar hur de stackars djuren hade det? Får man frakta djur hur som helst? Det tror inte jag!
För de av er som inte minns Djurkvinnan kan jag tipsa om www.youtube.com/watch?v=ybCoHYiZw0M&feature=PlayList&p=
1CDDA2A4E6DBA757&index=3
där kan man se ett klipp på damen i fråga. Så idag var det kändistätt på jobbet Mustaschmannen och Djurkvinnan..... Vilket par!!!???

Förälskad igen....

Jag bloggade förut om min nya kärlek Mortlach 16yo, som jag upptäckte när jag var med i juryn på VM i Maltwhisky. Nu har jag hittat en ny höjdare, en blend och till löjligt lågt pris på Systemet, bara 298.-. Den här 12-åringen är visserligen lättdrucken som en blend ska vara men smaken är malt-liknande mastig och tillräckligt djupsinnig för att man ska upptäcka nya sidor för varje dram. För de som inte tror en blend kan tävla med en malt är detta verkligen beviset. Sen kan man ju fråga sig vad som motiverar priset på Chivas Regal Royal Salute eller Johnnie Walker Blue Label, den här slår dessa med hästlängder. För bloggläsare som inte vill köpa en bjuder jag på min lilla tasting-note.

Färg: Ljust Bärnsten
Doft: Smörig, bränt socker, kokos och lite torv.
Smak: Stor, fyller munnen rejält, söt, tropiska frukter, knäck, honungsrostade nötter.
Eftersmak: Torkad frukt, kryddig (peppar kanske?), solid, ganska lång.


När ni läst min tasting note kanske ni vill köpa en, tänk på att även om systemet tagit in den i ordinarie sortiment så är det en begränsad mängd som tillverkas varje år. Det är nämligen så unikt att man lagrar hela blandningen i 12 år, istället för det normala, att man blandar till tycke och smak och sedan låter de olika Grain- och Maltwhiskies som ingår "gifta" ihop sig ett par månader på fat.

Det är sånt här som sätter lite guldkant på tillvaron.

Struktur o fredag igen

Börjar få lite stuktur på Fagersta nu, men det har varit många turer. OKQ8 ville dra sig ur, plockade ner alla skyltar snabbare än en avlöning rinner iväg. Nu ringde de i veckan och hade gjort en kovändning, ville komma tillbaka..... Kostnadsfråga...:) Så snart sitter det nya skyltar och t.o.m. nytt skärmtak på anläggningen. Konstigt så det kan bli?
I morse ringde Camilla från Fagersta och försökte förklara vad det var för fel på kassan, jag fattade inget och efter lite ringande fick vi tag på säljaren som sålde den till mig. Enligt henne hade den tappat all programmering och hon lovade att byta ut den.....på måndag. Men hallå! Hur ska vi klara oss till dess? Tjaaa, ni får väl använda papper o penna! Kul att förklara det för revisorn, dessutom var alla ackumulerade rapporter borta. Blev nog lite förhöjt blodtryck igen. Det spelar nog ingen roll vad det är för fredag, de ska tydligen jävlas allihop...

Parask....ööhh..hmm

Paraskavedekatriafobi heter det visst, fobi för fredag 13, kan inte påstå att jag brukar ha några problem med dem, snarare är det måndagar som brukar ställa till problem, men gårdagen var fullständigt åt.......
Hör bara, åkte till jobbet vid 06.30, allt lugnt, lämnade ut några bilar, förberedde en öl-provning till nästa vecka, pratade med Fagersta om några beställningar, kl.10 kom en journalist som skulle göra en intervju, jag hade lovat att leverera en bil till kl.11 och tänkte att det ska jag väl hinna, den skulle bara en mil utanför stan och jag hade lastat den tidigare. Men murveln ville göra en djupare intervju och det drog ut på tiden, vi fick avbryta oss och jag ringde kunden och skulle berätta att jag var på väg, då säger han att det löst sig, han hade fått igång sin bil och ville bara ha bilen ner till "Motor-Nilsson", alltså fullständigt onödigt att krångla med biltransporter och annat, dagens första blodtryckshöjare... Tillbaka på jobbet, intervjun fortsatte medan telefonerna gick varma, ett samtal var Sandra från Fagersta som berättade att vår nya korthanteringsmaskin hade kommit, funderade några sekunder hur jag skulle göra, vi hade nämligen tagit upp biluthyrningens korthanteringsmaskin till Fagersta, men jag bestämde mig för att jag nog skulle hinna upp och tillbaka. Äntligen kom Konny och Robin, och jag fick slänga mig iväg till Ögir för en snabb lunch. Över sommaren har vi lite extra hjälp på jobbet, och jag packade ner honom i den snabbaste av våra bilar, för innan jag skulle hinna till Fagersta var vi tvungna att åka till Hallstahammar där vi hade tre bilar som skulle hem, tur i oturen så skulle två av bilarna ändå ut till en annan kund i Hallstahammar och jag förklarade säkert tre gånger för hjälpredan vilka bilar han skulle tanka, läsa av och snygga till, medan han skulle ta en buss tillbaka till Köping, när jag släppt av honom vid bilarna såg jag att han såg ut som en levande fågelholk så jag stannade och förklarade ännu en gång, samtidigt som jag kände stressen växa och dagens andra blodtryckshöjare skölja över mig.
Han sa sig förstå, och jag slog alla möjliga hastighetsrekord mellan Hallstahammar och Fagersta, för jag hade ju massor att ta tag i hemma i Köping, fredagar är alltid stressiga och den här fredagen var det massor av bilar som skulle ut med mer eller mindre minutpassning. Medan jag var i Fagersta, för självklart är det ju aldrig bara att...utan det fanns ju annat att ta tag i, ringde Robin, då stod han med en husbilskund som var missnöjd med allt. Vattentrycket var dåligt, bordet hade fel vinkel (!?), backkameran fungerade inte som han tänkt sig m.m. Stressad som jag var, var jag nog inte helt smidig med Robin, men varför ringa mig som var i Fagersta. Trodde de jag skulle kunna fixa allt på avstånd? Dagens tredje blodtryckshöjare. Nu satte jag fart tillbaka till Köping, Opel GT går väldigt fort.... Väl tillbaka får jag veta att husbilskunden åkt hem, till Smedjebacken!!, och att jag ska ringa honom. Går ut till husbilen och konstaterar att "någon" lämnat en avluftningsventil till varmvattnet öppen och att en instruktionsbok petat till en knapp till backkameran, återställde allt, körde runt huset och skulle fylla vattentanken. Medan jag stod och fyllde kommer Robin och säger att en kund vill ha en buss... (?) Men ge honom den då, det var ju den vi hämtade i Hallstahammar, hjälpredan måste väl vara tillbaka nu. Robin såg ut som ett frågetecken, lommade iväg men kom straxt tillbaka och upplyste mig om att hjälpredan hade lämnat bussarna och tagit med en bil hem!! Nu kom dagens fjärde blodtryckshöjare och den hjälpredan fick en avhyvling han sent ska glömma...hhmmppff. Mitt i alltihop hade jag dessutom lovat en kompis med nyinköpt husbil att visa honom hur det fungerar, undrar varför man köper något man inte vet ett dugg om? Stressigt, men jag hoppas han fick svar på sina frågor.
Nu ringde jag husbilskunden som tyckte det minsta jag kunde göra var att leverera den till honom, kunde så klart inte säga emot, han är ju ändå kund. Bara att ta hjälpredan till nåder och sätta honom i en följebil. Kl. 19.30 var vi i Smedjebacken och nu fick jag gå igenom varje millimeter av bilen med honom, misstänker att han aldrig varit i närheten av vare sig husvagn eller husbil förut. Gissningsvis trodde han att han hyrt ett hus på hjul och inte en husvagn på en lastbil.... Klockan var nästan 21 när vi började hemresan, vi kom till Smedjebackens centrum när min telefon ringde, det var kunden igen, nu gick inte dörren att öppna.....dagens femte......bara att vända, slå på stora flinet och.....så klart var det handhavandefel, nyckeln ska vridas åt höger när man öppnar....

Hemma vid 22-tiden, slår upp en 12-årig Dewar's och njuter av tystnad och stillhet..... Vilken dag?? Ska nog skaffa lite para...parasak....pa pa ähh, lite fobi. Får man vara hemma på fredag 13 då?

Nya utmaningar eller... motgångar kanske?

Här har man planerat för helt andra saker än de man håller på med, vet inte om det ska kallas uppånervända världen, men det känns lite så. I min planering låg som de flesta vet att vara inflyttad i nya lokaler vid det här laget, men ödet ville annat....i alla fall för stunden. Just nu håller jag och personalen på att ställa i ordning butiken i Fagersta. På sätt o vis är det kul. Jag gillar ju utmaningar och att testa nya grepp, men samtidigt känns det jobbigt, tiden räcker inte till, alltför mycket hänger i luften, och det kostar massor av pengar att bygga upp ett lager.
Förra veckan var verkligen körig för att kunna köra igång på lördagen. Kassaregister och korthantering var på plats, tobak hade vi fått hem och efter besök på Willys hade vi fyllt ett hörn på butiken.... Idag kändes det ändå som om det lossnade, vi fick en hel lastbil med varor, både ätbart och annat, så nu börjar det likna en butik. På bilden jagar Lillemor runt för att fylla på. Nu saknas veckotidningar och några bra kampanjer, sedan är det att få ordning på utsidan. Hoppas Bilia får till all yttre skyltning snart, det mesta hänger ändå på att vi måste bli överens om hyran för pumpplanen.

Efter Fagersta åkte jag tillbaka till Köping, döm om min förvåning när det första jag får se utanför jobbet är en hög med snö...!!?? Först trodde jag att jag blivit bortrövad av några aliens och återbördad ett halvår senare, utan att jag hade några minnen kvar.... Men efter konsultation med almanackan såg jag att det återigen var uppånervända världen. 30 grader varmt ena dagen, snö nästa......

Trodde aldrig att jag skulle hålla med några sossar, men jag måste säga att jag tycker tankarna om ett kulturhus i Köping låter som en jättebra idé. Visst är det fruktansvärt mycket pengar, och jag har ingen koll på om det finns andra hål som borde fyllas först. Men tanken är onekligen rätt. Hoppas man kan hitta en lämplig lösning, för det vore onekligen bra om ungdomar som är kulturellt intresserade fick en "fristad". Jag gissar att det gäller ungdomar i alla åldrar.....?

Måste också kommentera Regeringsrättens beslut om att låta skogen på Jägaråsen bestå som ett naturreservat. Jag har gått i den skogen sedan barnsben, det är rena rama urskogen, trots att det ligger så nära bebyggelsen. Jätteskönt att sitta ner på en sten och "lyssna" på tystnaden. Ta chansen att gå från Rundelborg till Botten....

Ja visst ja, HEJA SVERIGE. Vilken härlig start på EM. Hoppas bara det kan hålla i sig nu!!!

Murpys lag....

Det är lagen om alltings jävlighet som styr mitt liv just nu. Jag bloggade tidigare om att min hyresgäst i Fagersta hade försatt sig själv i konkurs, efter att han blev nekad lån till att köpa fastigheten, pengar jag behövde för att sparka igång mitt bygge. Under tiden konkursförvaltaren drivit verksamheten har jag jagat nya köpare hej vilt, idag var det ytterliggare en som inte fick låna pengar, och dessutom kör konkursförvaltaren bara verksamheten t.o.m. fredag kl.18. Så fr.o.m. nu planerar jag för att själv driva verksamheten från lördag. Så här långt har jag och OKQ8 varit överens om att vi ska göra om anläggningen till en Tanka, Volvohandelns bensinkoncept, men det är ju en hel del problem att lösa innan vi är där och jag trodde i min enfald att vi skulle kunna köra det som någon slags hybridautomat under tiden, det var ju ändå bara fråga om veckor kanske någon dryg månad. Men idag fick jag bakvägen höra att man från OKQ8’s sida inte tänker lyfta fingret för att förenkla detta, utan när konkursförvaltaren släpper verksamheten får drivmedelsförsäljningen vara, det är ju ett konstigt sätt att se på deras största försäljningsställe i Fagersta???

Det innebär också att jag måste skaffa ett kassaregister och korthanteringsapparat, normalt sett inget problem, men när det är leveranstid på ett par veckor, då blir det jobbigt. Dessutom har jag ingen personal, eftersom den gamla är nöjd med den statliga lönegarantin. Säkert skönt att vara ledig över sommaren med full betalning…… Jag anställde två stycken idag, men behöver fler, dessutom måste de läras upp och jag har inte den tid det tar…… Sen har jag ju problemet med att få fart på byggprojektet, som känns som det viktigaste just nu, men utan de sista två miljonerna, de som sitter i fastigheten, blir det inte lätt.

Någon som vill köpa 9000 kvm Fagersta med bästa trafikläge? Eller möjligen låna ut en slant…….