Vi kom t.o.m. hem utan problem.......

……så nu kommer väl snart katastrofen... Hur som helst hade vi några dagar ytterliggare i USA och sedan for vi till Kanada. I onsdags tog vi färjan från Bremerton till Seatlle,

i underbart väder med majestätiska Mount Rainier i bakgrunden, for vi uppåt Kanada, killen vid gränsen hälsade oss välkomna och hoppades vi skulle ha några sköna dagar i hans land, det fick vi. Vi började med att åka till Vancouver, vi tog in på ett hotell och sedan åkte vi upp på Grouse Mountain, där fanns en vidunderlig utsikt och massor av snö(!), men också en massa fantastiska statyer skapade ur dejätteträd som växer här uppe, de var först skapade med motorsåg, sedan finslipade med handverktyg, fantastiska kreationer, bl.a. en som föreställde en skogshuggare, när man tittade lite mer noggrant kunde man se att det stod Husqvarna på motorsågen, häftigt!

Vi fortsatte vår färd uppåt mot vårt mål, Vidette Lake, som ligger ca 6 mil från närmaste tätort. Det är en resort som dessutom ligger ca 2 mil från närmaste stolpe med el och telefon, så där är man verkligen ett med naturen, el har man ordnat via solceller och en generator som drivs av ett vattenhjul, men det räcker inte så långt, så det var stearinljus som gällde när man vill läsa innan man somnade. Väl där fick vi en fantastisk naturupplevelse, vi har sett Vattenfall, Grizzly, Svartbjörn, Varg (?), jättestora Råddjur, Kolibri, Örnar och en helvetes massa mygg. En otrolig upplevelse, och ett riktigt eldorado för mig som gillar att fotografera.








På lördagen åkte vi 9 mil till en ”stad” som heter 100 mile House, lattja namn, där hade de en träff för gamla fordon, fantastiska maskiner de hade lyckats få dit. Något som tycktes ännu vanligare än mygg i Kanada är alla mer eller mindre fungerande bilar som stod i alla trädgårdar. Tydligen är det så att när man köper ny bil ställer man den gamla åt sidan, utifallatt, och där blir den kvar.....känns som ren kaptalförstöring sett med svenska ögon, men de kostar ju inte heller som här.

Äntligen inget strul....

Så var vi äntligen framme, det var mycket strul och inte förrän nu har jag hittat internet att blogga på. Efter att vi kommit fram blev vi överfallna av mina mustasch-vänner, de tog ingen hänsyn till att vi förmodligen var fruktansvärt trötta efter att ha kommit 56 timmar för sent. Utan de skulle promt bjuda på en öl och välkomna oss, vi lyckade ta en gruppbild som sedan skulle vidare till Baseboll arenan i närheten för att visas upp för allmänheten på storbildsskärmar. Vi lyckades övertala vännerna att vi måste få packa upp väskorna och ta en snabbdusch innan vi åkte iväg och käkade.

Äntligen fick man en natt i en säng, den var välbehövlig. Dag 2 på plats åkte vi allihop till Seatlle och betedde oss som turister, kollade in The Space Needle och annat viktigt...... Jag blev lite i hatten, men det redde ut sig. Vi tog färjan tillbaka till Bremerton, där vi bodde, jag hade lovat att hålla en Whiskyprovning för ett gäng, det hade blivit något strul med lokalen vi skulle vara på, men vi fick låna ett rum av hotellet så det löste sig. Efter det åt vi lite gott och väntade på att 4 juli fyrverkerierna startade.
Men innan dess kom den nyfunna vännen Greg på
att han ville visa oss sin båt som låg i marinan mitt utanför, det var en riktig värsting. En 27 fots Sea Ray med 2 V8:under huven, som dessutom öppnades elhydrauliskt. Hög imponeringsfaktor på sånt. Det slutade så klart med att vi tog en repa, Greg berättade att den toppade 60 miles, det är snabbt det. Jag, brorsan och Bo fick instruktioner om hur vi skulle sitta och sen bar det av. Bo och jag som har mustascher hade lite svårt att hålla dem på plats....men det var det värt. Skitkul!! Sedan satt vi i Marinan och kollade in fyrverkerierna, det firas ganska rejält den 4 juli.
Vilka otroliga fyrverkerier!! Hög imponeringsfaktor där också!
Tack vare alla glada människor blev det en kort natt, jag hade dessutom lovat arrangörerna för NABMC att vara behjälplig på arenan med förbedömningar och en del praktiska saker, det är ju första gången detta arrangeras i USA. Fantastiskt vackert belägen lokal vi skulle vara i, med Olympiabergen som en fond i bakgrunden inöljda i lite dis. Efter att jag och de andra två i förjuryn hade placerat alla i sina respektive tävlingsklasser kom vi underfund med att i en klass, Helskägg med stylad mustasch, hade vi
bara två tävlanade, det är ju lite dåligt med tanke
på att pallen har tre steg..... Vad göra? Antingen ta bort klassen och be dessa två att styla om, eller så hitta någon i en annan klass som kunde styla om och på det viset dessutom vara säker på att komma på pallen, eller..... Vi satte igång operation övertalning och lyckades få brorsan att ställa upp. När tävlingarna väl var över hade vi lyckats riktigt bra. Bo kom etta i klassen Ungersk mustasch, jag kom trea i PB Freestyle, och brorsan som sagt trea i Helskägg med stylad mustasch. I min klass var det tufft och det var tvunget att röstas om mellan mig och en annan kille.
Kvällen fortsatte med festligheter och sedan var det sängdags igen, en lagom slö söndag skulle det bli, vi skulle ta 10.15 färjan från Bremerton till Seatlle för att se Seatlle Mariners möta Denver Tigers i Baseboll. Jag hade ingen aning om reglerna i spelet, men tänkte att det är väl som brännboll..... Jag fattar inte hur de bäst betalda i laget kan tjäna 15 000 000.- USD om året. Det hade varit roligare att se gräs växa, än att titta på den matchen. Vo kom i alla fall tillbaka till hotellet och fick en sagolikt god middag. Nu var allt officiellt över så jag, brorsan och Bo tog och åkte ett varv runt det som kallas The Olympia Peninsula. Fantastiskt vacker natur, underbara stränder, träd med en diameter av 7 meter(!), och riktig regnskog. Fantastiskt.
Igår drog vi till Postland, Oregon för att ett besök på Clear Creek Destillery, vi träffade på ägaren som tyckte det var fantastiskt att det kom folk ända från Sverige till hans lilla företag, underbart att få höra en riktig entusiast berätta om sina vedermödor att få fram sina alster.
Nu ska vi vidare till Kanada, vet inte när jag hittar en dator nästa gång.

Som vanligt fortsätter....

Vilken resa! Efter att ha spenderat tisdagskvällen med att jaga uppgifter om vår fortsatta resa, sov vi några oroliga och korta timmar. Planen var att åka ut till Arlanda tidigt, och försöka komma med på ordinarie flyg, som skulle gå kl.11, i så fall skulle vi bli 24 timmar sena, men det var ju bara att gilla läget. Vi hade nämligen inte lyckats få någon klarhet i om flyget skulle gå, eller rättare sagt, vi fick uppgifter om antingen kl.9, kl.12 eller kl.15? När vi vid 6-tiden gick och käkade frukost satt det stora lappar òver hela hotellet, att planet skulle gå kl.12, jaha, då behövde vi ju inte försöka trixa oss med det andra 1 timme har ju inte så stor betydelse, vi åkte i alla fall till Arlanda tidigt för att få klarhet i anslutningsflyget från Philadelphia till Seattle, efter att ha köat i 4 timmar får vi veta att planet går kl.14(!?), och att vi är inbokade på en anslutning som går kl.20.35 lokal tid. Vis av gårdagens dribbel frågar vi killen i disken om planet verkligen är fixat? Jodå, det stod på hans skärm att allt var fixat. Vi nöjde oss med det, ställde oss i nästa kö för incheckning, vilket tog ytterliggare en dryg timme. Väl inne på terminalen blev det åter en Räkmacka, sedan en tur i taxfreen som inte var särskilt billig, vidare till passkontrollen för att stämpla ut ur Sverige en gång till, det var snabbt avklarat och vi ställer oss i nästa kö, till säkerhetskontrollen light, för att komma in till gaten. Medan vi står där blir det plötsligt ett himla liv längst fram, helt plötsligt blir alla som kommit in utkörda och gaten stängs, nu började det bli upploppstämning. Rykten kommer igång om att det inte finns något plan, att US Airways gått i konkurs m.m. Efter en halvtimme kommer samma papegoja från gårdagen och försöker meddela att planet inte är fixat! Att hon inte vet mer och detta upprepar hon ett antal gånger, nu är situationen ganska hätsk, brorsan o jag som är ganska lugna typer står mest bara o suckar, det är ju bara att gilla läget. Hon blir i alla fall ganska hårt ansatt av många andra, så hon lovar återkomma med en chef. Det tar ytterliggare någon halvtimme, men så öppnas gaten och alla tror, eller hoppas på det bästa. Väl inne är det killen vars skärm talade om att planet var fixat som tar till orda, han berättar nu att planet är nästan ihopskruvat, att det ska genomgå en säkerhetskontroll och ny tid är 16.45... Suck! Nåja med lite tur hinner vi med anslutningen till Seattle. Vi får en matkupong värd 75 spänn, som kompensation. Jag tar min kupong och ställer mog i nästa kö, tänkte köpa en öl och lite jordnötter. Efter ytterliggare en halv timmes köande inser jag att det kostar 82 spänn, sanslöst(!), så jag nöjer mig med ölen, ställer den på disken och ska lämna min kupong, då säger tjejen i kassan att man inte får köpa alkohol!!!??? Nu ger jag upp, ger brorsan min kupong och går och sätter mig... Klockan börjar närma sig avgångstid, men något flygplan har vi inte sett... Nu börjar det åter bli hetsk stämning, killen med skärmen lovar nu dyrt och heligt att planet är på väg till gaten, men det tar ytterliggare någon timme... Folk är i upplösningstillstånd, jag försöker som vanligt ta det lugnt och skämta till det, livar väl upp lite. Vi ställer in oss på en natt i Philadelphia och hoppas på det bästa. Kl.18 kommer i alla fall planet och en halv timme senare är vi på väg. Det slog mig att det var lite som i tv-serien Lost, vi var alla strandsatta på en flygplats och på ett väldigt osvenskt sätt blev vi alla jättebra kompisar. Det var lite kul, mitt i tråkigheterna, alltid skoj med nya vänner. Kl.21 efter 9 timmar i luften landar vi i Philadelphia, här är det mycket bättre organiserat, vi möts av en kille från US Airways som delar ut hotell och matkuponger samt nya biljetter till våra anslutningar, han säger att vi ska följa skyltarna till ground transportation, där bussar till de respektive hotellen ska hämta upp, vi är ett 30-tal som ska till Quality Inn och vi väntar och väntar, men ingen buss. Alla andra blir hämtade men inte vi, det står ett svårläst telefonnummer på kupongen, men hur vi än gör kommer vi inte till rätt ställe. Efter två timmar är vi några som tröttnar och går iväg till taxistationen, nu får vi veta att hotellet ligger ganska långt iväg, i en annan delstat, New Jersey, men taxisamordnaren som var en empatisk människa tog och ringde hotellet som då lovade att ha en buss på plats om tjugo minuter. Vi gick tillbaka, tänkte att 20 minuter kan vi väl vänta. Bussen kom efter en halvtimme, då visar den sig inte ta mer än 20 personer, och det blir lite som att leka "hela havet stormar". Vi låter äldre och barnfamiljer åka först, chauffören lovar återkomma om en knapp timme, men brorsan jag och en snubbe till delar en taxi istället. Vi kommer fram strax efter bussen, nu ska ingen tro att vi var inbokade på hotellet, så alla skulle bokas in med all den tid det tar, dessutom var killen som jobbade där ensam... Klockan var nog ungefär ett på natten när vi fick vårt rum. Dags att gå upp vid 05.30 för att hinna duscha, äta frukost och ta oss till flygplatsen igen. Nu fick vi i alla fall åka med bussen och det var en åktur det, killen körde som om han hade hela FBI efter sig, vägbulor var i hans värld inget man bromsade in för. Väl framme och fått alla inälvor att lägga sig på rätt plats igen,checkade vi in bagaget och knallade in på teminalen. Vi tog en extra frukost, ville ju använda våra matkuponger. Vi kollade flygtiderna och såg att vårt plan var en halv timme försenat, så fantasin om en skräckfärd med busschaffören tog fart. Vi gick i alla fall till gaten och satte oss i tid. Men när klockslaget för "gå till gaten" passerades och vi var själva där började jag ana oråd, gick till en informationstavla och självklart var gaten ändrad! Varför skulle något funka, när det väl börjat jävlas? Vi kom iväg en timme sena.

Landade kl.13.30 i Seatlle, fick en hyrbil nästan direkt, men så klart tog det en halv timme innan väslorna dök upp. Nu är vi i alla fall på plats i på Hampton Inn i Bremerton WA. Välkomna på Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. lördag 5 juli i The Elk Lodge, Brmerton.

Som vanligt....suck

Så var det då dags att fara till det stora landet i väst, och Nordamerikanska Skägg & Mustaschmästerskapen. Vi åkte hemifrån strax före kl.7 i morse med sikte på Arlanda, allt gick bra även om det var jättemycket trafik. Vi kom till Benstockens parkering, allt funkade oklanderligt, steg på bussen till terminalen, fortfarande utan direkta farhågor. Valde fel ingång till terminalen och fick vandra genom hela alltihop innan vi kom fram till incheckningen, nu började den stora utfrågningen. Vem har packat din väska? Har du någon elektronik? Har den varit på reparation nyligen? Hur kom du hit? O.s.v. man kan ju undra vad de förväntar sig för svar? Nej, jag har inte packat själv, det kom en kille och erbjöd sin hjälp, han hette Alqaida, var jättetrevlig! Fast jag vet inte hur han kunde veta att jag skulle till USA? Klart att man svarar det de vill, vare sig man är terrorist eller ej. Efter ett antal tusen frågor, kom vi igenom security-check och var inne på terminalen, kände mig ganska världsvan så jag tarvade på åt det håll jag var säker på att flyget skulle gå ifrån, men så var det ju inte, bara att trava tillbaka igen.... Blev en kaffe och en Räkmacka för 122 kronor, sedan gick vi bort mot gaten, där blev det åter tusen frågor....jag försökte driva lite med den unge mannen som stod och försökte se barsk ut, men han var totalt humorbefriad.... Gaten var totalfull, men det var bara en halvtimme till avgång, så vi kunde väl stå, när det var bara några minuter till avgång, och vi inte fått gå ombord fick vi veta att det var ett tekniskt fel, och att det skulle bil 1,5 timmes försening, bara att gilla läget..... Efter en halvtimme började det bli tråkigt att stå, så jag tänkte att jag går väl till ett ställe där man borde få sitta, toaletten. Efter en kvarts köande kom jag in, men någon hade stulit ringen så det var bara att ge upp. Knallade ut och nu hade brorsan försvunnit.... Det visade sig att han hittat en ledig plats, så den delade vi broderligt på, en kvart var. Jag smet ut och köpte en flaska vatten och kaffe, 50 kronor. När jag kom tlllbaka stod det att det var ytterliggare en halvtimmes försening, enligt brorsan hade tjejerna vid disken sagt att de skulle bjudas på en sandwich och förfriskningar, i vår värld betydde en macka och något att dricka. Dte kom så klart inget och när 29 av de 30 försenade minuterna gått flyttade man fram förseningen ytterligare 2 timmar. Skitkul..... Nu påannonserade de igen att det skulle komma Sandwiches och förfriskningar, efter en stund kom det. Muffins och Coca-Cola. Efter mycket om o men lyckades brorsan få personalen att förstå att man inte kan äta en sockerbomb om man är diabetiker, så någon av personalen lovade att ordan en smörgås iställer, även åt mig eftersom vi lurade dem att jag också är diabetiker, fast jag snarare inte tycker om kaffebröd. När ytterliggare en timme gått och inga mackor kommit, ropar de ut ett meddelande att vi måste lämna gaten av säkerhetsskäl.... Vi förstod inte varför utan travade ut, då var vi tvungna att ta vägen vi passkontrollen igen, vi var ju s.a.s. utvandrade från Sverige. Väl igenom började jag fundera på om vi var tvungna att gå hela vägen runt och komma ut i ankomsthalllen, men då såg jag en skylt som visade tillbaka till avgångspiren, tydligen hade alla andra också sett den och pressade på genom en liten 90-dörr. När vi var precis i dörrhålet såg vi varför det tog sån tid att pressa sig in, det var en säkerheskontroll på andra sidan, bara en, och vi var väl en 300 personer. Väl där få vi veta att vi inte få gå den vägen, utan måste gå ut genom hela flygplatsen och in i igen via den normala säkerhetskontrollen. Tog en stund att gå runt, kändes som en mil ungefär. När vi tagit oss fram till säkerhetskontrollen och står i kön kommer meddelandet, US Airways flight 753 är inställd, alla passagerare ombedes gå till US Airways disk i avgångshallen. Hurra.... Vi står i kö ytterligare en timme sedan får vi komma fran till disken, där möts av den minst serviceinriktade människan jag någonsin träffat. Under tiden vi stått i kön har jag kollat alla varianter att ta sig över Atlanten och om dom fixade över oss till London skulle vi hinna med ett flyg från Heathrow kl,19.30. Hon vägrade lyssna på oss utan malde med en dåres envishet på om att vi antingen kan åka hem och komma tillbaka imorgon, eller bli erbjudna att på hotell över natten och få åka imorgon. Både brorsan, jag och en kille till var lätt irriterade men det kändes inte som om vi hade något val, vi tog hotellet, ett sunkigt ställe med svindyr Whisky, men skaplig mat.

Det är alltså som vanligt....tänk att mina resor alltid ska styras av den där Murphy...

Dags att tycka...

Som de flesta vet är jag ett stort fan av Skottland, för en skotte finns inget viktigare än frihet, (möjligen att slå England i fotboll) alla som sett filmen Braveheart vet. I en demokrati är frihet en av grundstenarna som bygger demokratin, bl.a. friheten att få uttrycka sin övertygelse utan att bli straffad för det. Det är naturligtvis viktigt att detta inte missbrukas, debatten om den nya FRA-lagen tycks ju i min kanske trångsynta värld mest spegla att det finns många som inte har rent mjöl i påsen, vad skulle det spela för roll om någon spanare råkade lyssna på mina samtal eller kolla mina sms, jag har inga olagligheter för mig och är antagligen ganska ovidkommande i sammanhanget, jag delar ju mina tankar med hela den svensktalande världen via bloggen..... Så vad spelar det för roll om man vill kolla mina samtal, säger ju ändå bara samma sak som här.
Men för att återkomma till det här med frihet, så har vi ju pressfrihet i landet, man kanske inte tycker om vad som sägs och skrivs i media, men man behöver inte läsa tidningen, eller titta på det tv-programmet. Nu läste jag nyss om OKQ8 i Piteå och en anställd som vägrar befatta sig med herrtidningarna i tidningshyllan, tantsnusket verkar han inte ha något emot.... Det må vara att man inte gillar dessa tidningar, jag läser dem inte heller. Men det är upp till var och en att själv avgöra om man vill läsa en tidning. Men att hindra någon från att få ut sitt skrivna ord.... Det är väl ett brott mot pressfriheten...?

Sjukling

Det börjar dra ihop sig till avresa... Jag har alltid sett till att rensa mitt skrivbord, det sista jag gör före en semester, vet att det ändå kommer att vara fullt när jag kommer tillbaka.... Åkte till jobbet vid 6-snåret, var tvungen att tvätta in en husbil innan jag kunde ge mig på skrivbordshögarna. Medan jag satt och rev mig i flinten över alla siffror på pappren, ringer telefonen, det är Andreas på Assistanskåren som behöver hyrbil åt en kund. De kommer, och kunden åker vidare i sin hyrbil. Jag fortsätter klia mig i flinten (krafs, krafs) och bekymra mig över hur jag ska betala alla räkningar..... Nu ringer telefonen igen, samma Andreas som behöver en bil, men den här gången är det skarpt läge, det är en Land Rover han har på flaket.... En stund senare dyker de upp, det visar sig vara en Finsk diplomatregistrerad LR Defender, som i sin tur körs av en Islänning, och sen var det Andreas o jag, snacka om nordiskt samarbete..... Det visar sig vara Islands Ambassadör i Finland, och enligt honom hade bilen gått sönder..... Det var inte lätt att förklara för den killen att en Land Rover aldrig går sönder, den är bara mer eller mindre sjuk.......

Fundering.....

Fick göra en utryckning idag också, men nu var det inga djur inblandade.... På väg hem blev jag omkörd av en Opel med reklam för någon slags praktik, jag hann inte se exakt, men så vitt jag förstod hjälpte man människor till inre lugn..... Men....? Varför stressar man då i trafiken?

Kändistätt...

Någon som minns Djurkvinnan som var med i 100 Höjdare?
Idag satt jag i favoritfåtöljen och softade en stund efter maten, då ringde telefonen, det var Assistanskåren som ringde och behövde en hyrbil. Men inte vilken bil som helst, det var tvunget att vara en som kunde frakta djur...Eehh, jaha? Går det med en Djurtransportkärra? Jodå, det gick bra. Åkte in till jobbet och mötte upp, då visade det sig vara Bodils Minicirkus, känd från TV, med sin kulrameräknade gås. Det slog mig att vi båda varit med i 100 Höjdare, och av någon anledning kom jag att tänka på Cornelis Wreesvijks text "Här samlas de psykiskt fördärvade", men vi kom bra
överens. Jag plockade ihop bil och släp som var lagligt och hon plockade fram pengar att betala med. På frågan om hon betalade med pappers- eller plast pengar, fick jag veta att kontokort var inget för henne. Men hon hade en plastburk med pengar i..... Snäll som jag är erbjöd jag mig att koppla ihop bil o släp och hjälpa henne lasta över. Under tiden hade Jonas backat in bärgaren bland hyrbilarna.
Jag trodde inte det var sant, man när vi öppnade dörrarna på hennes lätt bedagade gamla VW LT31 så kryllade det av diverse djur. Jag tror det var tre vuxna hundar, minst tre valpar, en himla många katter, En liten och en ännu mindre gris, höns, en
gås och diverse annat, för att inte tala om alla burar, alla halm, all djurmat och hennes eget bohag.
Bara att börja bubba över till släpet, hundarna var ju lätthanterliga, men den större grisen hade vissa synpunkter på att flyttas runt, så den fick gå fritt....! För att inte tala om Gåsen, den tyckte inte om att flyttas och förde ett herrans liv, det var sånär att den smet ut ur buren dessutom. Efter mycket bärande och funderande på hur vi skulle ställa burarna för att inte djuren skulle fara illa var släpet i princip fullt. Vissa burar stod inklämda under och innanför de andra, jag undrar hur de stackars djuren hade det? Får man frakta djur hur som helst? Det tror inte jag!
För de av er som inte minns Djurkvinnan kan jag tipsa om www.youtube.com/watch?v=ybCoHYiZw0M&feature=PlayList&p=
1CDDA2A4E6DBA757&index=3
där kan man se ett klipp på damen i fråga. Så idag var det kändistätt på jobbet Mustaschmannen och Djurkvinnan..... Vilket par!!!???

Förälskad igen....

Jag bloggade förut om min nya kärlek Mortlach 16yo, som jag upptäckte när jag var med i juryn på VM i Maltwhisky. Nu har jag hittat en ny höjdare, en blend och till löjligt lågt pris på Systemet, bara 298.-. Den här 12-åringen är visserligen lättdrucken som en blend ska vara men smaken är malt-liknande mastig och tillräckligt djupsinnig för att man ska upptäcka nya sidor för varje dram. För de som inte tror en blend kan tävla med en malt är detta verkligen beviset. Sen kan man ju fråga sig vad som motiverar priset på Chivas Regal Royal Salute eller Johnnie Walker Blue Label, den här slår dessa med hästlängder. För bloggläsare som inte vill köpa en bjuder jag på min lilla tasting-note.

Färg: Ljust Bärnsten
Doft: Smörig, bränt socker, kokos och lite torv.
Smak: Stor, fyller munnen rejält, söt, tropiska frukter, knäck, honungsrostade nötter.
Eftersmak: Torkad frukt, kryddig (peppar kanske?), solid, ganska lång.


När ni läst min tasting note kanske ni vill köpa en, tänk på att även om systemet tagit in den i ordinarie sortiment så är det en begränsad mängd som tillverkas varje år. Det är nämligen så unikt att man lagrar hela blandningen i 12 år, istället för det normala, att man blandar till tycke och smak och sedan låter de olika Grain- och Maltwhiskies som ingår "gifta" ihop sig ett par månader på fat.

Det är sånt här som sätter lite guldkant på tillvaron.

Struktur o fredag igen

Börjar få lite stuktur på Fagersta nu, men det har varit många turer. OKQ8 ville dra sig ur, plockade ner alla skyltar snabbare än en avlöning rinner iväg. Nu ringde de i veckan och hade gjort en kovändning, ville komma tillbaka..... Kostnadsfråga...:) Så snart sitter det nya skyltar och t.o.m. nytt skärmtak på anläggningen. Konstigt så det kan bli?
I morse ringde Camilla från Fagersta och försökte förklara vad det var för fel på kassan, jag fattade inget och efter lite ringande fick vi tag på säljaren som sålde den till mig. Enligt henne hade den tappat all programmering och hon lovade att byta ut den.....på måndag. Men hallå! Hur ska vi klara oss till dess? Tjaaa, ni får väl använda papper o penna! Kul att förklara det för revisorn, dessutom var alla ackumulerade rapporter borta. Blev nog lite förhöjt blodtryck igen. Det spelar nog ingen roll vad det är för fredag, de ska tydligen jävlas allihop...

Parask....ööhh..hmm

Paraskavedekatriafobi heter det visst, fobi för fredag 13, kan inte påstå att jag brukar ha några problem med dem, snarare är det måndagar som brukar ställa till problem, men gårdagen var fullständigt åt.......
Hör bara, åkte till jobbet vid 06.30, allt lugnt, lämnade ut några bilar, förberedde en öl-provning till nästa vecka, pratade med Fagersta om några beställningar, kl.10 kom en journalist som skulle göra en intervju, jag hade lovat att leverera en bil till kl.11 och tänkte att det ska jag väl hinna, den skulle bara en mil utanför stan och jag hade lastat den tidigare. Men murveln ville göra en djupare intervju och det drog ut på tiden, vi fick avbryta oss och jag ringde kunden och skulle berätta att jag var på väg, då säger han att det löst sig, han hade fått igång sin bil och ville bara ha bilen ner till "Motor-Nilsson", alltså fullständigt onödigt att krångla med biltransporter och annat, dagens första blodtryckshöjare... Tillbaka på jobbet, intervjun fortsatte medan telefonerna gick varma, ett samtal var Sandra från Fagersta som berättade att vår nya korthanteringsmaskin hade kommit, funderade några sekunder hur jag skulle göra, vi hade nämligen tagit upp biluthyrningens korthanteringsmaskin till Fagersta, men jag bestämde mig för att jag nog skulle hinna upp och tillbaka. Äntligen kom Konny och Robin, och jag fick slänga mig iväg till Ögir för en snabb lunch. Över sommaren har vi lite extra hjälp på jobbet, och jag packade ner honom i den snabbaste av våra bilar, för innan jag skulle hinna till Fagersta var vi tvungna att åka till Hallstahammar där vi hade tre bilar som skulle hem, tur i oturen så skulle två av bilarna ändå ut till en annan kund i Hallstahammar och jag förklarade säkert tre gånger för hjälpredan vilka bilar han skulle tanka, läsa av och snygga till, medan han skulle ta en buss tillbaka till Köping, när jag släppt av honom vid bilarna såg jag att han såg ut som en levande fågelholk så jag stannade och förklarade ännu en gång, samtidigt som jag kände stressen växa och dagens andra blodtryckshöjare skölja över mig.
Han sa sig förstå, och jag slog alla möjliga hastighetsrekord mellan Hallstahammar och Fagersta, för jag hade ju massor att ta tag i hemma i Köping, fredagar är alltid stressiga och den här fredagen var det massor av bilar som skulle ut med mer eller mindre minutpassning. Medan jag var i Fagersta, för självklart är det ju aldrig bara att...utan det fanns ju annat att ta tag i, ringde Robin, då stod han med en husbilskund som var missnöjd med allt. Vattentrycket var dåligt, bordet hade fel vinkel (!?), backkameran fungerade inte som han tänkt sig m.m. Stressad som jag var, var jag nog inte helt smidig med Robin, men varför ringa mig som var i Fagersta. Trodde de jag skulle kunna fixa allt på avstånd? Dagens tredje blodtryckshöjare. Nu satte jag fart tillbaka till Köping, Opel GT går väldigt fort.... Väl tillbaka får jag veta att husbilskunden åkt hem, till Smedjebacken!!, och att jag ska ringa honom. Går ut till husbilen och konstaterar att "någon" lämnat en avluftningsventil till varmvattnet öppen och att en instruktionsbok petat till en knapp till backkameran, återställde allt, körde runt huset och skulle fylla vattentanken. Medan jag stod och fyllde kommer Robin och säger att en kund vill ha en buss... (?) Men ge honom den då, det var ju den vi hämtade i Hallstahammar, hjälpredan måste väl vara tillbaka nu. Robin såg ut som ett frågetecken, lommade iväg men kom straxt tillbaka och upplyste mig om att hjälpredan hade lämnat bussarna och tagit med en bil hem!! Nu kom dagens fjärde blodtryckshöjare och den hjälpredan fick en avhyvling han sent ska glömma...hhmmppff. Mitt i alltihop hade jag dessutom lovat en kompis med nyinköpt husbil att visa honom hur det fungerar, undrar varför man köper något man inte vet ett dugg om? Stressigt, men jag hoppas han fick svar på sina frågor.
Nu ringde jag husbilskunden som tyckte det minsta jag kunde göra var att leverera den till honom, kunde så klart inte säga emot, han är ju ändå kund. Bara att ta hjälpredan till nåder och sätta honom i en följebil. Kl. 19.30 var vi i Smedjebacken och nu fick jag gå igenom varje millimeter av bilen med honom, misstänker att han aldrig varit i närheten av vare sig husvagn eller husbil förut. Gissningsvis trodde han att han hyrt ett hus på hjul och inte en husvagn på en lastbil.... Klockan var nästan 21 när vi började hemresan, vi kom till Smedjebackens centrum när min telefon ringde, det var kunden igen, nu gick inte dörren att öppna.....dagens femte......bara att vända, slå på stora flinet och.....så klart var det handhavandefel, nyckeln ska vridas åt höger när man öppnar....

Hemma vid 22-tiden, slår upp en 12-årig Dewar's och njuter av tystnad och stillhet..... Vilken dag?? Ska nog skaffa lite para...parasak....pa pa ähh, lite fobi. Får man vara hemma på fredag 13 då?

Nya utmaningar eller... motgångar kanske?

Här har man planerat för helt andra saker än de man håller på med, vet inte om det ska kallas uppånervända världen, men det känns lite så. I min planering låg som de flesta vet att vara inflyttad i nya lokaler vid det här laget, men ödet ville annat....i alla fall för stunden. Just nu håller jag och personalen på att ställa i ordning butiken i Fagersta. På sätt o vis är det kul. Jag gillar ju utmaningar och att testa nya grepp, men samtidigt känns det jobbigt, tiden räcker inte till, alltför mycket hänger i luften, och det kostar massor av pengar att bygga upp ett lager.
Förra veckan var verkligen körig för att kunna köra igång på lördagen. Kassaregister och korthantering var på plats, tobak hade vi fått hem och efter besök på Willys hade vi fyllt ett hörn på butiken.... Idag kändes det ändå som om det lossnade, vi fick en hel lastbil med varor, både ätbart och annat, så nu börjar det likna en butik. På bilden jagar Lillemor runt för att fylla på. Nu saknas veckotidningar och några bra kampanjer, sedan är det att få ordning på utsidan. Hoppas Bilia får till all yttre skyltning snart, det mesta hänger ändå på att vi måste bli överens om hyran för pumpplanen.

Efter Fagersta åkte jag tillbaka till Köping, döm om min förvåning när det första jag får se utanför jobbet är en hög med snö...!!?? Först trodde jag att jag blivit bortrövad av några aliens och återbördad ett halvår senare, utan att jag hade några minnen kvar.... Men efter konsultation med almanackan såg jag att det återigen var uppånervända världen. 30 grader varmt ena dagen, snö nästa......

Trodde aldrig att jag skulle hålla med några sossar, men jag måste säga att jag tycker tankarna om ett kulturhus i Köping låter som en jättebra idé. Visst är det fruktansvärt mycket pengar, och jag har ingen koll på om det finns andra hål som borde fyllas först. Men tanken är onekligen rätt. Hoppas man kan hitta en lämplig lösning, för det vore onekligen bra om ungdomar som är kulturellt intresserade fick en "fristad". Jag gissar att det gäller ungdomar i alla åldrar.....?

Måste också kommentera Regeringsrättens beslut om att låta skogen på Jägaråsen bestå som ett naturreservat. Jag har gått i den skogen sedan barnsben, det är rena rama urskogen, trots att det ligger så nära bebyggelsen. Jätteskönt att sitta ner på en sten och "lyssna" på tystnaden. Ta chansen att gå från Rundelborg till Botten....

Ja visst ja, HEJA SVERIGE. Vilken härlig start på EM. Hoppas bara det kan hålla i sig nu!!!

Murpys lag....

Det är lagen om alltings jävlighet som styr mitt liv just nu. Jag bloggade tidigare om att min hyresgäst i Fagersta hade försatt sig själv i konkurs, efter att han blev nekad lån till att köpa fastigheten, pengar jag behövde för att sparka igång mitt bygge. Under tiden konkursförvaltaren drivit verksamheten har jag jagat nya köpare hej vilt, idag var det ytterliggare en som inte fick låna pengar, och dessutom kör konkursförvaltaren bara verksamheten t.o.m. fredag kl.18. Så fr.o.m. nu planerar jag för att själv driva verksamheten från lördag. Så här långt har jag och OKQ8 varit överens om att vi ska göra om anläggningen till en Tanka, Volvohandelns bensinkoncept, men det är ju en hel del problem att lösa innan vi är där och jag trodde i min enfald att vi skulle kunna köra det som någon slags hybridautomat under tiden, det var ju ändå bara fråga om veckor kanske någon dryg månad. Men idag fick jag bakvägen höra att man från OKQ8’s sida inte tänker lyfta fingret för att förenkla detta, utan när konkursförvaltaren släpper verksamheten får drivmedelsförsäljningen vara, det är ju ett konstigt sätt att se på deras största försäljningsställe i Fagersta???

Det innebär också att jag måste skaffa ett kassaregister och korthanteringsapparat, normalt sett inget problem, men när det är leveranstid på ett par veckor, då blir det jobbigt. Dessutom har jag ingen personal, eftersom den gamla är nöjd med den statliga lönegarantin. Säkert skönt att vara ledig över sommaren med full betalning…… Jag anställde två stycken idag, men behöver fler, dessutom måste de läras upp och jag har inte den tid det tar…… Sen har jag ju problemet med att få fart på byggprojektet, som känns som det viktigaste just nu, men utan de sista två miljonerna, de som sitter i fastigheten, blir det inte lätt.

Någon som vill köpa 9000 kvm Fagersta med bästa trafikläge? Eller möjligen låna ut en slant…….

Tomtar på

Igår var jag på en konferens med MABI Hyrbilar, vi var på Villa Brevik på Lidingö. Mycket trevligt ställe, bra konferens, kul gäng med högt i tak i diskussionerna. Men det bästa var som vanligt kvällen, med lite "lättare" konfererande. För min del inskänkte sig en stor del av kvällen med att diskutera med Per som var ansvarig för hotellets ölavdelning. De hade 60 olika sorter att botanisera med och Per hade full koll på allihop, det vill jag kalla en bra konferens.

Såg i dagens Aftonblad att vissa reportrar inte vet hur många fötter genomsnittsmänniskan har.... Kolla in det här,

En människofot har flutit iland längs med Kanadas kust.
Den fjärde högerfoten på ett år.
– Det är ett mysterium som vi tänker lösa, säger poliskonstapel Annie Linteau.

De fyra fötterna, som under mindre än ett år har dykt upp längs med den kanadensiska västkusten, tillhör inte samma personer.

Nej, det är väl självklart att högerfossingarna inte kan ha suttit på samma människa. Vilken tomte......

Vart tog de vägen?

Jag var till doktorn idag, skulle kolla mitt höga blodtryck. Jag satt i väntrummet och hade jättetrevligt med idel bekanta. Efter att jag fått påminna syster Lillemor om att hon glömt mig fick jag komma in. Självklart hade jag för högt tryck, jag är ju företagare...... När jag sedan åkte därifrån slog det mig.... Vart har alla gamla människor tagit vägen? Väntrummen brukar ju vara fulla av äldre människor med allehanda krämpor......? Men nu var det bara idel bekanta där.... Konstigt?

Vad gör de i rätten?

Jag har just läst färdigt boken ”Mitt liv som Bert”, Bert Karlssons självbiografi. Nu vet jag inte om man ska tro på allt, han vill så klart skriva en säljbar bok också…. Men jag måste säga att människan verkligen har sunda idéer kring det mesta, dessutom är han väldigt principfast och samtidigt väldigt empatisk. Roligast att läsa var hur han namnger folk som han tycker om, eller inte tycker om, Vad han tycker om politiker och vårt politiska system som enligt honom är demokrati för gallerierna. I det fallet borde han ju veta. Jag kan varmt rekommendera boken, den är både underhållande och ger aha-upplevelser. Dessutom får man veta hur man har sex på ett miljövänligt sätt….

Såg i dagens Aftonbladet att det var en ”Man som sålde sin fru i rätten”. Får man sälja tanten i rätten? Synd de ska lägga ner Tingsrätten i Köping, hade jag vetat det så….

Seg dag idag

Den här veckan går nog till historien för min del, i tisdags hade vi ett byggmöte för att sätta igång mina byggplaner, alla var väldigt involverade och pratade lite i mun på varann, men det var en kul stämning i alla fall. På eftermiddagen ringde telefonen, det var en Advokat som presenterade sig som konkursförvaltare för Bergslagsportens Bensin AB, godnatt.... det är en av mina hyresgäster i Fagersta, på den fastighet jag håller på att sälja för att betala bygget i Köping. Hur lätt är det nu att sälja den fastigheten. Ja ja, bara att gilla läget och jaga nya hyresgäster.... På natten så vaknade jag med en idé som jag inte kunde få ur skallen, så det blev dåligt med sömn, men idén kändes så rätt att nu måste vi nog rita om huset en del....inte lätt att vara entreprenör alla gånger..... Onsdagen flöt på med en miljard telefonsamtal om konkursen, under tiden hann jag i alla fall hämta min bil från Stockholm, där den varit hos Land Rover doktorn och blivit ompysslad efter attacken av Skodan. Hur som helst blev det till slut torsdag, upp kl.5 för att hinna till jobbet och lämna ut en bil kl.6, när jag sedan stod på Ögir och lassade upp dagens lunch ringde telefonen, det var ett sånt där samtal man inte vill ha, en mycket när och kär som inte mådde bra, bara att ta fram Kuratorkunskaperna och försöka äta samtidigt.

På kvällen skulle det i alla fall bli fest. Ingress Media bjöd på kalas för sina annonsörer. Vi bussades till Avesta. Där träffade jag Bert Karlsson, man kan tycka mycket om den mannen men jag måste säga att jag tycker han är en skön typ. Men varför kunde han inte lära sig vad jag heter, han kallade mig bara för tjockisen.....hmmpf. Kvällen rullade på i goda vänners lag, det var verkligen jättetrevligt. Kom hem halv två på natten, kunde inte somna för det var för mycket som hänt under veckan, dessutom var jag liksom övertrött och skulle upp före kl.6. När klockan ringde var jag mer död än levande.... Det blev en seg dag idag....

Sms:a KAMP10215 till 72900

Idag tänkte jag blogga ett slag för (eller är det emot?) cancer. I det här fallet prostatacancer, som ju kan drabba alla oss män. Cancefonden har dragit igång "Mustaschkampen" igen, samma insamling som jag var med och startade förra året, kolla http://sederowsky.blogspot.com/2007/04/ive-got-look.html, men i år är skillnaden att även vi som redan har mustasch kan vara med och hjälpa till att samla in pengar. Därför ber jag alla bloggläsare att sms:a KAMP10215 till 72900 för att supporta mig och indirekt Svenska Mustaschklubben som är med i den s.k. Företagskampen. Men mest för att Cancerforskningen behöver alla bidrag den kan få. Kolla in www.mustaschkampen.se.





Måste också tycka till lite om diskussionen som varit om Nationaldemokraterna. Jag tycker Ragnar Larsson på Karlbergsskolan gjorde helt rätt, samtidigt som jag har förståelse för JK's ställningstagande. Ragnar har som chef och ansvarig för en arbetsplats all rätt i världen att se till säkerheten på den arbetsplatsen. Jag tycker nämligen inte att skolan är en allmän plats, där JK kan hävda att yttrandefriheten står över. Lika lite som jag skulle bry mig om, om JK hade synpunkter på att jag inte skulle tillåta Nationaldemokraterna, eller något annan parti för den delen, att dela ut reklam på mitt företag. Sen tycker jag det är larvigt av somliga att ha synpunkter på att Nationaldemokraterna vill demonstrera imorgon. Man kan tycka vad man vill om den (jag tycker t.ex. inte om dem), men det är ändå deras fulla rätt att i ett demokratiskt samhälle berätta om sina ståndpunkter. Sen får man lindrigt hoppas att folk är intelligenta nog att genomskåda deras tyckanden.

Världen är full av dårar, och den sista blir aldrig född

Jag fick lite på skallen av en bloggläsare häromdagen. Han undrade om jag slutat blogga? Nejdå, men tiden har bara inte räckt till. De som följt bloggen vet att i vintras höll min mustasch på att gå till de sälla jaktmarkerna, allt beroende på att jag hade en massa skog att ta hand om. Ända till nu har jag hållit på med denna skog på all ledig tid. Nu är allt kluvet och klart, det blev omkring 30 kbm, nu håller jag på att städa upp efter mig och ska väl förhoppningsvis få lite tid att blogga.

Hörde att det går rykten på stan att jag inte ska bygga någon tvätt...... Då kan jag dementera dessa rykten. Byggstart är satt till medio maj. Vilket på svenska blir mitten av maj, alltså om ca 2 veckor. Ska bli riktigt spännande och roligt. Hoppas bara det går ihop sig ekonomiskt i slutänden. För att finansiera det hela håller jag på att sälja min andra mack, i Fagersta. Det jag säljer är själva fastigheten, eftersom macken som sådan drivs av en annan kille. Någon som är sugen på en fastighet i Fagersta, med bästa tänkbara trafikläge? Hör av er i så fall.

Det har ju hänt en del sedan senaste bloggen, egentligen för mycket för att jag ska hinna kommentera allt, men för egen del, eller kanske för företagets del har det roliga hänt att vi blivit en dal av MABI Hyrbilar. MABI är en kedja som jobbat på ungefär samma sätt som jag. Jag brukar säga att vi hyr ut allt från moped till Rolls Royce, medan MABI bruker säga att man har både vanliga och ovanliga bilar. Tycke uppstod och vi har ingått äktenskap, eller nä, men i alla fall ett samarbete. Någon som vill hyra nya BMW M3 eller en Mini Cooper cab?
En annan kul grej var att vara med på inspelningen av SVT's storsatsning Selma och Sophie. Det var mycket tråkigt väntande, men häftigt att vara med om en så stor satsning. Kolla in SVT i jul.

I den stora världen har det ju hänt mycket tråkigheter, först morden i Arboga. Som verkligen grep mig, det är verkligen otäckt när det kommer så nära. Hoppas mamman orkar gå vidare och att mördaren får ett passande straff, livstids hängning på vatten och bröd, känns för lindrigt.... Sedan den stackars flickan i Dalarna, den idioten till mördare sitter ju i alla fall bakom lås o bom. En sån idiot har fan i mig inget existensberättigande! Nu det som hänt i Österrike, hur kan man göra något sådant? Dessutom mot sitt eget kött och blod! En sån ond människa borde spärras in i en liten mörk jordkula utan möjlighet att se vare sig ljus, eller få ha kontakt med andra människor. Hoppas det finns någon slags rättvisa.....

Mer flygOtur

Efter en härlig helg med mustaschvännerna, där det under torsdag och fredag var härligt vårväder med 17-18 grader blev det lördag och svinkallt. Men ändå klart och fint, på lördagen skulle vi egentligen varit på studiebesök på Shepheard Neame Brewery, men av olika anledningar kunde de inte ta emot oss, istället tog vi The Romney, Hythe & Dymchurch Railway till Dungeness. Det var en mycket speciell resa i ett tåg som var 1/3 av storleken på ett vanligt tåg. Helt fantastiskt faktiskt, in i minsta detalj var lok och vagnar skalenliga, det var inte helt enkelt att ta sig in i vagnarna men väl där gick det fint. Just vårt tåg drogs av ett ånglok, men det fanns diesellok också. Läs mer på http://www.rhdr.org.uk/rhdr/home_flash.html. Men nu var det söndag och dags att åka hemåt, min kompis Bo från Trelleborg skulle med ett tåg vid 14.20 medan mitt inte skulle lyfta förrän kl.18,40. Jag tog det lugnt och körde från Hythe strax efter kl.15, nu hade det börjat snöa(!), detta i en del av landet där det växer palmer vilt...... Det blev värre och värre vartefter jag närmade mig Gatwick Airport, men det var på plus-sidan så det smälte i stort sett direkt, och var nog aldrig mer än någon centimeter i "plogvallarna". När jag kom fram till flygplatsen var det fruktansvärt rörigt, dessutom höll de på att bygga om, så jag hade svårt att hitta till hyrbilsåterlämningen. Väl där var det så mycket folk så jag såg inga skyltar, men gick dit det var mest folk. Kom in i terminalen och såg skyltar med Departure, när jag kom till våningen för Check-In var det värre än en myrstack med folk överallt, jag tittade på skärmarna som visar flighter, tider och incheckningsdiskar men mitt flyg fanns inte med, faktiskt ingen Sterlingflight fanns med. Jag kände mig lätt förvirrad men hittade till sist en tavla som visade vilka flyg som gick från vilken terminal. Självklart var jag på fel terminal. Hittade skyltar som ledde till nästa terminal, följde skyltarna ner en våning och fick syn på skyltar med Check-In, tog rulltrappan och började leta efter en Sterling-disk. Hittade ingen den här gången heller, när jag tråcklade mig mellan allt folk och tagit mig till andra änden av hallen insåg jag att jag var tillbaka där jag började, på fel terminal....... Gjorde ett nytt försök och kom till slut till rätt terminal, här var det om möjligt ännu värre. Tittade på skärmarna men något Stockholmsflyg syntes inte till, faktum var att den senaste flightens tid var kl.16....? Nu började jag bli orolig. Då fick jag syn på Sterlings flight till Köpenhamn som kompisen Bo skulle åka med. Tänkte att Stockholmsflyget checkas säkert in på samma ställe, och mycket riktigt. Incheckning gick ganska fort och jag tog mig mot Security, där var det Stureplansdörrvaktarkollegor som såg ut att bara släppa in dem som var mest hippa, eller nåt. Jag närmade mig med bävan men blev insläppt efter att de kollat mitt boardingkort. Kom igenom Security och hamnade i en ännu värre myrstack, nu var det inte bara trångt syret verkade också vara på upphällningen, fortfarande syntes inget på skärmarna och jag drog mig mot informationsdisken, där var myrstacken om möjligt ännu värre och att ta sig fram för att ställa en fråga verkade alldeles omöjligt. Just då var det någon som skrek i högtaleriet att alla Easy Jet-flighter var minst två timmar försenade och att man inte behövde fråga något tidigare än en timme efter ordinarie tid..... Då förstod jag att även mitt flyg var försenat, som vanligt alltså, bara att gilla läget. Jag gick till Whiskyaffären för att kolla läget, medan jag stod där är det någon som klappar mig på axeln, det är Bo som borde åkt för fyra timmar sedan..... Medan vi står där kommer äntligen Boarding upp på skärmen för hans flyg, och han fick åka hemåt. Nu försökte jag hitta någonstans att sitta, men allt var överfyllt, till slut hittade jag ett ståbord vid en bar, alltid något. Jag köpte en svindyr fika, och ställde in mig på att vänta. Då kommer nästa klappp på axeln, det var en familj från Stockholm som kände igen mig som svensk och undrade om jag skulle till Stockholm? Det slutade med att vi gjorde sällskap och hjälpte till att passa varandras bagage och springa till baren för påfyllning, jag blev bästkompis med deras lilla 3åring, Amanda, underbart charmig liten tjej. När vi stått där och snackat skit några timmar tycker jag mig höra ordet Stockholm och något om 22 i högtaleriet, det står fortfarande inget på skärmarna men vi drar oss till Gate 22 och mycket riktigt nu var det Boarding. Det var ett himla jagande innan alla kommit ombord, eftersom det inte stod något på skärmarna och det inte är helt enkelt att höra vad som sägs i utropen. Halv två på natten rullade jag upp på gården och halv sex rullade jag ut från densamma, det blev en kort natt.... Tänk vad lite snö kan ställa till med....