Tid och otid

Så var det fredag igen, var tar tiden vägen egentligen? Jag har ju under årens lopp haft lite bloggningar kring det här med tid. För inte allt för länge sedan hade vi ett år med 0 sex.... Tid är väl egentligen något relativt, eftersom det tycks upplevas olika av olika människor. Ett år för mig går ju ganska fort, men för en liten 5-åring är det en evighet, för 5-åringen är det ju 20 procent av hans liv, medan det för mig bara är 1/48-del. Men frågan kvarstår, var tar tiden vägen? Sekunderna sedan jag skrev första ordet var är de? Kan de försvinna ut i något tomt ingenting? Eller ligger de någonstans för någon att plocka upp och återanvända? Ganska kul liten tankenöt. Var tar tiden vägen?

Idag var det kallt, när jag for till jobbet var det -14 grader när det var som värst. Eftersom mitt kontor av någon anledning brukar vara rena rama bastun tänkte jag att det skulle vara skönt att komma in, döm om min förvåning när jag kom in och det bara var marginellt varmare än ute, det visade sig att det var slut på olja och pannan stod naturligtvis still. Tankbilen kom vid 11-tiden och sedan var det ett riktigt ståhej att få pannan att starta, efter en stund var den igång, men det tar tydligen en stund att få upp värmen i gamla hus, framåt 17-tiden gick det att i alla fall att ta av sig jackan..... Kan det ha med tid att göra? Det är ju fredag 13.....

Det är också den tiden på året när man man märker att dagarna blir längre. Det var faktiskt ganska ljust vid 07.30, härligt. Nu kan man snart börja fundera på att åka hoj, plocka ut finbilen, sjösätta båten, sitta på verandan och njuta av soluppgången, klippa gräset, rensa stranden, röja ogräs, få myggbett, bli anfallen av getingar, snubbla i brännässlor, kissa på elstängsel..... Tjaaa, sommartid kan ju onekligen upplevas olika.