Fredagsmys

Så var det fredag igen, full fart in i ihelgen skulle somliga säga. Men fredagar är ju också dagen då saker och ting, enligt Murphys lag, ska gå sönder, speciellt efter stängning av alla reparatonsställen och reparationsmänniskorna har gått hem. Idag var det takets tur. Ccilia ringde; Hej Pappa, vet du var mamma är? Njaä, på jobbet kanske? Jo förresten vårt tak har gått sönder. VA!! Jo det hänger ner nånting utanför mitt rum. Jag försökte får ur henne vad som var sönder, men det är kanske inte så lätt att förklara när man är knappt 12 år. Just nu sitter jag på jobbet, men ska hem snart och ta reda på förödelsen..... Tänk om det hänt i onsdags, då kunde jag lyft luren slagit lämpligt nummer (112?) och ropat på hjälp.

Jag fick ett scoop idag. En god vän kom och berättade att han ska dra igång en verksamhet i stan. Ansluten till en av världens största kedjor i sin bransch. Jag lovade hålla klaffen t.v. men ville bara på det här sättet önska honom lycka till! Köping rules!!!!

Usch vad det går segt med mitt nybygge. Jag hade hoppats vara igång nu, men Murphys har tydligen ett finger med i det här också..... På måndag ska jag i alla fall träffa arkitekten och ändra på några streck. Hjälp mig att hålla alla tummar så vi kommer i mål den här gången.

Och på radion är det fredagsmys....

Bilar, bilar överallt bilar...

Att arbetsdagarna kretsar kring bilar är kanske inte så konstigt, i alla fall inte om man är biluthyrare. Men det slog mig att myckat av det som händer med andras bilar blir på något vis mitt bekymmer. Kanske fel ord bekymmer, men mitt i alla fall.... I helgen hade polisen plockat några pundare i en oskattad bil, så polisen gjorde bilen "obrukbar" genom att plocka av nummerplåtarna. När Robin kom till jobbet i söndags visade det sig att vi saknade nummerplåtarna till DUB947, tror inte man behöver vara Nobelpristagare för att gissa vilken bil de sitter på nu.... Igår brann det i en bil på Östra Långgatan, bilägaren är en gammal polare till mig, han ringde i morse och behövde hyrbil. Det som förvånar mig är att han inte hade en aning om varför det började brinna, medan man kan läsa på Magazin24.se att det setts ungdomar med fyrverkerier vid bilen, vilket också får en att tro att det var anledningen till branden. Medias makt....
Det här får mig att tänka på något som hände för säkert 10 år sedan, det var en kille som snurrade runt i stan i en gammal 245:a och stannade till på macken då och då. Vi insåg ju att den där han hade inte alla celler hemma och skulle inte köra bil, någon gång kom han in, då såg vi att han lindat kättingar runt bilen.... Det var ju ingen idé att säga något till honom, men vi ringde i alla fall polisen. De upplyste oss om att det tyvärr inte var olagligt att vara dum i huvudet, så de kunde inget göra....Nästa gång han kom in köpte han en flaska 556, en falukorv och så skulle han ha en kopp kaffe. Han betalade, stoppade falukorven under armen, tog flaskan 556 i ena handen och kaffekoppen i den andra och knallade ut till bilen. Lyckades på något vis böja sig in i bilen och öppna motorhuven, fortfarande med korven i armhålan, kaffekoppen i ena handen och flaskan med 556 i den andra. Nu gick han till fronten och skulle vicka upp huven, fortfarande med alla grejer i händerna. Vi på macken stod och tittade ganska roade på spektaklet. Till slut fick han i alla fall upp huven, ställde ifrån sig kaffekoppen, la falukorven med plast och allt på motorn, sedan sprayade han 556 över alltihop, tog kaffekoppen, slog igen huven och körde vidare............Jag undrar vad som rörde sig i huvudet på den gubben?

Nostradamus...jag?

I min förra blogg gissade jag att årets första blogg skulle handla om Hagateaterns Nyårsrevy, och det ska den. Tänk vad jag kan förutse.... Jag och Nostradums, vilket par...

Idag var jag på gen.repet av årets revy, På en annan scen av Köping, allt var mycket bättre än förra året, och med tanke hur bra det var då så,,,, Jag har bara superlativer att säga om aktörerna själva, det märks att de har minst lika kul som vi, ska jag kritisera något så var det att vissa scener inte var så lokala som man kanske kunde önska, men de var å andra sidan lika roliga så det gjorde inte så mycket. Nu häcklade man även rikspolitiska beslut, och det var onekligen i min smak, så det blir bara plus. Att man nämnde mig och mina göranden fyra gånger var nog mer än jag förtjänade, jag är ju typen som bara blir taggad och känner att jag måste göra något mer för att leva upp till sånt, å andra sidan blir det nog inte så svårt bara vi kommer igång med nybygget. Så ni som eventuellt inte köpt biljetter ännu, gör det! Ni kommer inte att ångra er. Nu ska man ju aldrig lyckönska skådespelare så....spark i arslet på er Hagateaterngänget!!!!

Min nyårsrevy

Det verkar som allt man läser i tidningarna, ser på tv-nyheterna och hör på radion dessa dagar mest handlar om det som varit, en summering av 2007. Självklart ska en blogg med självaktning ha sin nyårskrönika. Här kommer min.....

Januari

Månaden började med en recension av Hagateaterns Nyårsrevy, jag tror det finns risk att nästa år börjar ungefär likadant. Det handlade också mycket om bristen på poliser i Västra Mälardalen, det har ju tack och lov löst sig, tackar vi speciellt för. Självklart handlade mycket av bloggandet om våra hjältar i En anna del av Köping, och hur det gick vet ju. Nu börjar snart nästa omgång, en extra statist finns med den här gången, snygg mustasch har han också…. Annat som det bloggades om var att sossarna fått MS…. Självklart var det ett antal hyrbilsjakter, men det är liksom mer av vardagsmat. En annan händelse av världsformat, i alla fall i min värld, var att jag fick erbjudande om att vara fotomodell… En erfarehet rikare.

Februari

Här började det med mer vardagsnära ting, problem med att få in veden och annat. Den stora händelsen i början av februari var att Lotta och Per på Ögir blev ett äkta par, mycket trevlig fest. En del bloggande gick åt till att förklara för er läsare vad Rotary är för något, och att vi inte är ett gäng gubbar och gummor som käkar lunch och kliar varandra på ryggen. Fonus som beklagade sig hos länsstyrelsen om att de har dödsäsong (!?), fick sin beskärda del av min blogg. I februari började jag också berätta lite av mina planer som snart blir verklighet. Följetonget flipperspelet-i-bilen blev självklart omnämt också….flera gånger. Dessutom bloggade jag om problemen med att kvinnor och män inte förstår varandra alla gånger.

Mars

I mars kom en trevlig inbjudan till en TV-gala, jag och dotter Anna bevistade den. Där var fullt med kändisar och så vi, men vi fann oss tillrätta. Gratis är ju gott…. Jag hade också synpunkter på diskriminering, gissar att det var någon som läser bloggen, för de otrevliga telefonsamtalen det rörde sig om slutade efter att min blogg kommit upp. Bloggen handlade också om att jag gick på en blåsning utanför Ljungby. En blogg handlade om riksbankschefen och hans mustasch…. En annan om hästskit… Ja just ja, så bloggade jag ju att jag försökte reta Anna Sjödin, hon som slåss, men det gick inte så bra. Hon var alldeles för snäll…

April

Den stora händelsen för min del var Engelska mustaschklubbens årsmöte tillika det 60:nde, galamiddag och ett alldeles underbart charmigt hotell som nog inte renoverats sedan det byggdes………………för en 400 år sedan. Blev också en erfarenhet rikare på hur man inte ska göra när man hyr ut bilar. I april vann jag också en fotbollsresa, men eftersom jag inte hade tid att åka skänkte jag bort den. April var ju också månaden när våra efterlängtade poliser började jobba, skönt för oss, mindre kul för somliga, men de förtjänade det säkert… Mina mindre lyckade skådespelartalanger kom upp till ytan i en blogg. Passade i någon blog på att tycka till om bristande respekt för demokrati i Sverige. Gissa vilket parti jag kritiserade? MS gjorde sitt första större framträdande, så hon fick sig en känga i en av bloggarna, fast det var nog mest en liten sandal…. Månaden avslutades med ett framträdnade i RixFM´s Morgonzoo. En erfarenhet rikare….

Maj

Nu handlade det en hel del om årets första resa till Skottland, och vad vi råkade ut för, men också om fördelen att resa med handikappade, och om viss språkförbistring. I maj visade också GP sitt rätta jag….vilket jag kände som tvingande att kommentera. Självklart blev det mycket bloggande om Pre Summer Meet med tillhörande cruising, det är ju sååå kul. Tyvärr blir det inget nästa år, men den som väntar…. Dårar var ett frekvent tema i bloggen denna månad, den sista tycks ju aldrig födas…. Maj var också den månad när jag trodde varenda server som är inblandad i bloggandet skulle haverera av ilskna kommentarer. Bara för att jag tyckte en brud jag skjutsade var rent ful…. Å andra sidan var det många som skyndade till mitt försvar.

Juni

Nu var det den otäcka dödsolyckan i korsningen Bergslsagsvägen/Rosenlundgatan som tog plats i bloggen. Följetongen med min bil nådde sin kulmen och den blev inlagd hos Land Rover-doktorn i mer än två månader. Glädjande saker var att få åka runt och dela ut Rotary-stipendier tlll Bra kamrater i högstadieskolorna. Juni blev också en spännande månad när servrarna höll på att krevera igen, jag skrev om patroitism, och det satte fart på debatten, jävligt kul faktiskt. En nätt arbetsdag på 33 timmar hamnade i bloggen, kul att vara företagare… Självklart var det också en del hyrbilsjagande.

Juli

Sommarmånaden gick mest åt till att försöka få ordning på en trilskande bloggdator och ett nytt administrationsprogram för uthyrningen.

Augusti

Nu var min bil frisk, äntligen!!! Även om den börjat med vissa irriterande tendenser nu igen… Bloggandet handlade om min nominering till att bli världspresident, som jag dock avböjde. Det handlade också om tappade oskulder…. Men allra mest handlade bloggandet om det kommande VM:et i mustasch, och vilket otroligt mediadrev som jagade mig…. Det enda jag ångrar i detta fall är att jag inte riktigt fick fram att det handlar om välgörenhet, men jag skriver det igen så kanske det går in. Välgörenhet. Bloggandet handlade också om det lilla, en bra dag tilsammans med barnen.

September

Nu handlade mycket av bloggandet om årets andra resa till Skottland. Ni som var på Ögir i torsdags den 27 vet mer. Det handlade också om det första beundrarbrev jag fått, troligen också det sista…. En annan händelse jag bloggade om var att MS och hennes polare parkerade illa, och att de inte åkte i svenska bilar. Det handlade också om adoption, hur jag blev adopterad, och självklart om att jag lämnade över macken i Köping till nästa lycksökare.

Oktober

Nu var det fokus på nybygge och framtid, även om den kommunala byråkratin har ställt till det, men nu börjar det släppa. Det handlade en del om nya vänner, både hemma och utomlands. Den 13:e var bloggen en hyllning till Land Rover och den 14:e om Robins problem med att komma med flyget till Dublin. Månadens ”kors-i-taket” blev när vi hittade Köping i Dublin…. I slutet av månaden var det dags för semester med mina favoritflickor, den här gången blev det Maspalomas på Gran Canaria…

November

Eftersom semestern avslutades i november handlade en del bloggande om detta. Tankar på att flytta till Köping fanns också bland bloggarna. En stor händelse var årets Rotary-konferens i Skoghall, de hade mustascher på väggarna….!!? Kattmatsvarning på fars dag fick också ett visst utrymme. Senare i månaden var det läge att åka till Schweiz för några dagars skön avkoppling, och frossa. Årets insändare i Bärsingen var dessutom införd under november, ”Slopa skadlig sommartid”, hihi, vilken stjärna… Bloggandet handlade naturligtvis också om VM i Maltwhisky där jag hade förmånen att vara med i juryn. En del översättningsproblem i mustaschvärlden fick också utrymme.

December

Nu avslöjades att jag har en ny förälskelse, tänk att känna sig som en hormonstinn 20-åring i min ålder….! Jag gjorde också en antydning till avslöjande om centerns egen OJ, men ingen murvel hakade på, så jag håller väl informationen för mig själv så länge. I flera bloggar har jag ondgjort mig över större organisationers underliga ekonomisysytem, och det är inte över än…. En mycket traumatisk händelse utspelades i december, jag höll på att förlora min stolthet, mustaschen, hu så otäckt. Självklart har jag också tyckt saker om våra politiker.

Det var i mycket korta ordalag min 2007årsammanfattning, vad 2008 har i sitt sköte vet ingen av oss men jag vill passa på att önska alla trogna bloggläsare, och alla andra också för den delen ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2008

Politik(er)......

I dagens Bbl/AT fanns en insändare som tog parti för en friskola i Köping. Jag är inte insatt i alla turer, men kan ändå inte låta bli att hålla med skribenten. Varför ska det vara så svårt för vänsterorienterade partier att förstå att föräldrar rimligen vet vad som är bäst för sina barn. Det tycks som om "fri företagssamhet" bara ska finnas där det "passar" för dessa grupper. Det var ju likadant med vårdhemmet som ville etablera sig på Mälartorget. Bara motgångar och kalla händer. I samband med det hörde jag på radio, att RE uttalade sig i termer som att "vi kan inte tillåta en vård där man stoppar pengarna i fickan", vet inte om det är rätt citerat, det var ett tag sedan, men med den inställningen är det inte förvånande att fri företgsamhet blir motarbetad. Jag tror också att de som driver dessa inrättningar stoppar eventuellt överskott i fickan. Vad gör RE själv med sin lön? Jag tror också, nej jag vet också, att vissa månader finns inget att stoppa i fickan, vissa månader får man istället plocka ur den egna fickan för att hålla verksamheten igång.... Nu verkar det som om man istället försöker med byggtekniska petimeterparagrafer för att hindra friskolan att komma igång. Hoppas verkligen många läst insändaren och regaerar på det.

På tal om fri företagsamhet så antyddes det också i dagens Bbl/AT att alla tomtar som spelar musik på stan är organiserade. Det vore kanske en sak om de var organiserade i något slags branschförbund, men tydligen är de organiserade på ungefär samma sätt som horor brukar vara, via en hallick.... Någon sitter alltså och skjutsar runt dessa musikanter, ställer ut dem på lämpliga platser och hämtar hem dem på kvällen. Låter i mina öron som någon slags modern slavhandel... Undrar hur mycket musikanten själv får behålla? Undrar också vem som betalar skatten? Har de F-skattsedel? Men den kanske viktigaste frågan idag.... Varför inte ställa arbetsmiljökrav o.dyl. på dem, när man kan "terrorisera" andra företag som vill etablera sig i kommunen???

Eftersom jag ändå är inne på politiska spörmål idag så fick jag följande text via sms idag: Fredrik Reinfelt var ute och åkte i den skånska landsbygden. Plötsligt sprang en gris upp framför bilen, och chauffören hade inte en chans att väja utan körde på grisen som dog på fläcken. Fredrik sa åt chauffören att gå upp till bondgården och berätta vad som hänt. En timme senare kom chauffören tillbaka med kläderna i oordning rökande en cigarr och med en vinpava i ena handen. Vad hände? Frågade Fredrik. - jo, bonden gav mig vinaren, hans fru cigarren och sen fick jag otroligt skönt sex med deras 20-åriga dotter. - herregud, vad har du sagt till dem? Sa Fredrik. -jo, jag sa bara: -jag är Fredrik Reinfelts chaufför och jag har haft ihjäl svinet!!

Ännu en idiot....

Julen ska väl vara en lycklig tid... Förhoppningsvis var det nog det för de flesta. Men så händer det otäcka saker, som på Vretlundavägen. Då kan i alla fall inte jag tycka att julen var så lycklig. Jag vet inte vilka de drabbade är men jag har som barn och´även senare haft några av mina bästa vänner boende på området. Måste säga att det är otäckt när det kommer så nära. Jag ber att få framföra mitt djupaste deltagande till de drabbades familj och vänner.

Livet går ändå vidare, imorgon är det dags för Whiskyprovning på Ögir. I mina hjulspår, är temat. Måste säga att jag är lyckligt lottad som får terrorisera betalande gäster med mina semesterbilder. Konstigt vad lite Whisky i goda vänners lag kan få folk att stå ut med.....

Idag har vi försökt tvätta ikapp alla skitiga hyrbilar som blivit eftersatta för de har varit ute och snurrat så mycket. Jag har skämts för att lämna ut dem ibland, men vad ska man göra när man bara har några minuter mellan hyrorna. Egentligen en variant på lyxproblem, men ändå. Nu är de i alla fall rena och fina.

Min gamla mack börjar se lite sliten ut tycker jag. Eller är det att man ser det med andra ögon nu... Känns lite tråkigt tycker jag. Det hade i alla fall varit som vanligt i helgen, hörde jag. Massor av glada lätt rusiga människor, och korkade pundare. MB hade plockat en pundare som snattade, ställd inför faktum, fick pundaren ett ultimatum. Lämna tillbaka grejerna, eller jag ringer polisen, sa MB. Ring polisen då för fan..!! Sagt och gjort, polisen kom och plockade in henne, hon torskade dessutom på narkotikabrott och fylleri. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta...?? Hur korkad kan man vara...?

Funderingar...

Det har varit lite si och så med bloggandet på sista tiden, det har dessutom varit lite si och så med att få tiden att räcka till. Det är inte lätt när man aldrig lärt sig innebörden av att säga nej, eller att ens uttala ordet. Men jag ska inte klaga, det är kul att hjälpa till, oavsett vad det är. Men ibland blir man besviken, häromdagen kom en representant för en av stadens välgörenhetsorganisationer in, jag brukar sponsra dem med lastbil när de har mycket. Tycker att jag kan dra mitt strå till stacken på det viset. Han undrade om en drivmedelsfaktura och hyran kring den. Det visade sig efter lite utredande att en kvinna som jobbat åt dem tidigare lurat mig att hon fortfarande gjorde det, och hade fått låna bilar åtskilliga gånger för egen vinnings skull. Hur lågt kan man sjunka egentligen? Tror Glocalnet funnit sin överman....

En annan tidstjuv har varit skogen, vi eldar ju med ved, och när man får några träd fritt måste de ju tas om hand, men nu var det nog en 15 kbm, det tar sin rundliga tid. Speciellt när man har mustaschen sittande i dragkedjan...

Jag såg i dagens Bbl/AT att ND ska stämma Ullvigymnasiet för att de inte får sprida sina idéer. Det är onekligen en svår fråga.... Hur illa jag än tycker om deras nazistiska idéer så är det väl ändå ett pris vi måste betala för att leva i en demokrati... Samtidigt ska väl skolan skydda eleverna från att råka illa ut. Lite grann som att välja mellan pest eller kolera. Men en tänkbar lösning vore väl att bjuda in alla partier till en debatt på skolan. Jag skulle älska att vara moderator..... Torgny, mitt telefonnummer står i matrikeln...

Nu ska det bli skönt med lite långhelgsledighet, det blir säkert några repor till jobbet ändå, men korta. Det är ju annars en av fördelarna med att vara sin egen, man får komma först och gå hem sist....

Det är ju snart nytt år med allt vad det innebär, bland annat innebär det att drivmedelskatterna höjs. Hur verklighetsfrämmande kan politikerna vara? Sverige består väl för jösse namn av 90%, eller nåt, glesbygd utan möjlighet att ta sig fram utan bil. Nu har ju också debatten kommit igång om Etanolens verkliga miljöpåverkan. Nej hur man än vänder sig har man arslet bak. Det vore väl bättre med en jättesatsning på forskning, tänk om Sverige kunde bli världsledande på verkligt rena motorer, tänk om svenska forskare kunde utveckla bränslecellen till något som skulle kunna bli ekonomiskt försvarbart att stoppa i var mans bil. Då skulle jag stå ut med höga priser på fossila bränslen, de få mil mina entuiastbilar rullar kan jag offra några spänn på. Ta den bollen FR...

Tanken full av jul

Så var det juletider igen. Idag var vi i Köping och julhandlade, det är i princip samma hysteri år från år. Visst är det vackert med allt ljus som tänds, speciellt om vi haft snö. Men annars tycker jag julhysterin börjar bli lite jobbig, ju äldre jag blir ju jobbigare känns det. Jag pratade med en kompis från USA i går kväll, och han hade precis samma syn på det, även där alltså....Det är ju självklart barnens högtid, med paket och allt. Men varför utvecklas inte julen på något sätt? Den religiösa delen av julen är ju som den är. Men det vi i gemen märker av julen är ju det kommersiella... Finns det ingen drivkraft i tomtarna att utveckla julen på något sätt? Kanske man kunde dricka Whisky istället för glögg? Käka Tofu istället för skinka? Eller ha vart annat år en stressjul och vart annat år en mer lugn-å-ro jul.... Dagens handlande blev känslomässigt en billigare variant i alla fall. Jag betalade kontant, känns nästan som gratis när det inte kommer surt efter på korträkningen...

Mer ekonomiavdelningar

Jag börjar känna mig som en gammal gringubbe, eller i alla fall bete mig mig som en. Idag har jag rykt ihop med nästa ekonomiavdelning. Den här gången var det Bingolotto. När jag skulle göra mig av med macken valde vi att inte sälja några Bingolotter sista veckorna, av den anledningen att de är lite krångliga i sin redovisning. När så min efterträdare tog vid och skaffade ett kundnummer så började de via Autogiro dra pengar från mitt konto...?! Jag ringde genast och gav dem en avhyvling, de lovade dyrt och heligt att sätta tillbaka pengarna.... Men inget hände. Jo, de drog mer pengar. Lagom irriterad ringde jag igen.samma svar! Nu ringde jag banken och stängde av Autogirot, så skulle de ju i alla fall inte kunna dra mer. I förra veckan ramlade det till sist in en kreditfaktura på de pengar jag skulle ha, det stod t.o.m. vilken dag pengarna skulle komma... Inte fan kom det några.... Då ringde jag igen, knappade mig fram till ekonomiavdelningen, fick prata med en visserligen trevlig kille, men han kunde inte hjälpa mig, men lovade att kolla upp det. Idag, en vecka senare ringde jag igen. Nu fick jag prata med Pauline, hon ska vara glad att jag är så mycket gentleman att jag inte stryper kvinnor trots att jag har lust.... Hon förstod ingenting, mitt kundnummer fanns ju inte kvar så hon kunde inte göra något...!!!!!??? Hon hörde nog min irritation och lovade att tala med ekonomiavdelníngen...???? Men va? Vem pratar jag med då? Jo, vi har en ekonomiavdelning till! ?????? Jaaahaaa.....kan jag få telefonnumret till dem då? Nej, det vet jag inte! VA! Vet inte, eller vill inte? Vet inte! Men hur kontaktar du dem då? E-mail!
Vad är det med företagens ekonomiavdelningar? Ska de inte kunna serva kunderna, och kunna svara på frågor!!!!!!???

Att min musatsch höll på att gå åt fanders häromdagen var ju jobbigt, men än värre, i alla fall fysiskt var att min rygg protesterade, så idag var jag till människoreparatör Männikö hemma i byn. Jag läste för flera år sedan att ett av de vanligaste felen med folks dåliga ryggar är att man har plånboken i bakfickan och på så sätt snedbelastar ryggen. Det verkar stämma, han gjorde nämligen min plånbok ordentligt tunnare, och vips så var ryggvärken och stelheten borta.....

Våra vänner "I en annan del av Köping" blev Årets Västmanläningar, det var ju kul. Jag ber att få ansluta mig till den gratulerande skaran, Mats var just här och hade problem med moppen jag sponsrar honom med. Han höll på att tappa avgassytemet, att vi inte kunde släppa allt och fixa det på en gång var lite svårt att förstå.....men det löste sig, han skulle komma tillbaka senare.

Nästan naken

Så har det då hänt. Vet inte hur många gånger jag blivit varnad för att hålla på med skogsarbete på egen hand. Du kan få ett träd över dig, tänk om du slinter med motorsågen o.s.v. Jag har alltid avfört sånt snack som trams, jag är väl odödlig eller nåt... Sånt händer bara andra, inte mig.... Men idag var det dags. På förmiddagen var jag en sväng till jobbet sedan skulle jag hem och byta om innan jag skulle iväg och ta hand om mina träd. Började med en t-shirt, grova byxor utifall att...sedan var det en fleece-tröja och det var nu det hände. Eftersom jag var ledig från jobbet hade jag inte rullat upp mustaschen.....när jag drog upp dragkedjan på fleece-tröjan......SATT JAG FAST! Ont gjorde det också. Vad gör man nu? Försökte dra ner dragkedjan, men den släppte inte greppet om mustaschen, istället var det bara att snällt följa efter, så nu stod jag med huvudet böjt, mustaschen satt fast, det gjorde ont, och jag hade alldeles för varma kläder för att vara kvar inne. Cissi kom, men skrattade bara avfärdande, Ida försökte samma som jag, vilket fick till följd att nu var jag nästan dubbelvikt, dragkedjan var nere på magen och mustaschen hängde med. Ansiktet är ju liksom i andra änden av mustaschen, så det var lite jobbigt..... Nu började Ida dra i strå efter strå och sedan fick saxen ta det sista. Jag blev något tunnhårigare och fick någon centimeter kortare mustasch. Tänk om vi vart tvungna att offra allt. Hu.... Jag ska på Svenska Mustaschklubbens julfest imorgon. Då kan man inte komma naken......

Telia, suck....

Idag fick jag en betalningspåminnelse från Telia. Den var på 1212.- och avsåg "Avdrag Rambo", jag fattade mindre än vanligt och ringde telefonnumret som stod på lappen. Efter lite knapptryckande kom jag fram till en lätt grinig dam som som förstod ännu mindre, det var inte hennes reskontra, sa hon. Men hon skulle göra ett försök i alla fall, jag hörde hur hon knappade på tangentbordet och upplyste mig sedan om att något sådant fakturanummer finns inte, och definitivt inte kopplat till mitt organisationsnummer. Men jag hade en kreditfaktura som jag dragit av två gånger, sa hon. Nej, sa jag. Jag har bara använt den en gång, den 15 november. Hon stod på sig, blev grinigare och grinigare, för att till slut återigen berätta att det inte var hennes avdelning. Men jag slog telef.... Jag kopplar vidare, sa hon! Ny väntan, tog väl sådär en 10 minuter så svarade en glad flicka. Jag berättade åter mitt ärende, bara det tog en stund, sedan sa hon; Men varför har du blivit kopplad hit? Jag har ju bara hand om reskontran för privatkunder.... Men jag kan koppla dig vidare! Hon lät åtminstone glad och trevlig så jag orkade inte bli irriterad, men jag kände blodtrycket stiga. Nu hamnade jag efter en stunds väntan hos kvinna nummer tre, hon satt visserligen på företagsreskontran, men efter att jag fått förklara mitt ärende en tredje gång, så fick jag samma svar som tidigare, det fanns ingen sån faktura...? Nu började mitt tålamod tryta, hon hörde det nog på tonfallet, så hon bad mig vänta lite. Det tog en herrans tid, men varannan minut ungefär, klickade det i luren och hon bad mig vänta lite till efter ett par klickanden och bad-mig-vänta-lite upplyste hon mig om att det inte finns något sådant fakturanummer i hela deras system.... Men kanske om hon kopplade till... Jaha, så fick jag tala med kvinna nummer fyra... Henne var det lite bättre koll på. Hon förklarade för mig att kreditfakturan, jag dragit av från faktura si och så redan var kvittad mot en faktura i september, en faktura de inte skickat ut p.g.a. att de hade kvittat den, men de skickade ändå ut kreditfakturan...??? Som jag naturligtvis drog av på nästa debet. Vilket j..la system!! Men vad är det för fakturanummer på påminnelsen då? Ja, det är ett fiktivt nummer vi sätter på påminnelser som egentligen inte finns.... Men, men varför vet inget något då? Hon visste inget. Det är ju sanslöst, hur kan ett så stort företag ha såna rutiner? Vad har de för revisorer? Och vem fan är Rambo?

OJ

Magazin24 skrev idag att bloggen lever, jodå den här bloggen lever i alla fall, men det var nära ögat på förmiddagen... Igår lastade Konny och jag en lastbil och ett släp med motorcyklar som skulle till Avesta. Glad i hågen for jag norrut i morse. Vädret var på plussidan och det regnade lite. Men när jag närmade mig Fagersta blev det vitare och vitare och sedan var det lappmögel som regnade ner, nu började dessutom temperaturen visa minus. Nåja, jag tog det lugnt. Men mellan Norberg och Avesta i en lätt vänstersväng vred jag på ratten, men det hände inget. Förbannade franska bilar, tänkte jag, har ratten gått sönder nu.... Men nej då, det var snorhalt, både bil och släp närmade sig stupet på högersidan, eller i alla fall diket, men precis när höger framhjul går utanför asfalten får det fäste och jag kommer upp på vägen igen, ser släpet lite på trekvart i backspegeln, men det rätar snart upp sig. Det var nära att denna blogg aldrig blivit skriven.
Hem gick det bättre, då hade det tinat och straxt efter tolv var jag hemma. Då var det årets första julbord som gällde. Mycket trevligt och gott, dessutom gick jag därifrån med en gigantisk Toblerone som jag vann på lotteri. De du MS....

Det har varit mycket tugg på radion om den s.k. bordellhärvan från sjuttiotalet, jag har lite vaga minnen, minns mest att det var ett himla rabalder, men inga detaljer. På radion hörde jag att Centerns OJ hade blivit anklagad för att varit med. Jag vet inte om det ligger någon sanning i det, men självklart nekade han kategoriskt i intervjun jag hörde. Däremot vet jag en del annat om honom, och hans leverne Jag känner nämligen någon som vet, och som sagt mer än hon borde......

Varma rekommendationer

Jag fattar inte att veckorna kan gå så fort. Det är bara en vecka sedan Ida dribblade om att hon ville ha en stake och trodde det var första advent. Nu är det nästan första advent… Veckan har varit omtumlande på flera sätt, brorsan har åkt in på sjukan med trasig pump, och jag har fått många av pusselbitarna i mitt byggprojekt att falla på plats, mitt i alltihop fick jag en DVD där en gammal bekant fört över gamla Super-8 filmer till DVD, Jag var en riktigt söt bebis enligt mina döttrar. Föräldrar tycker väl alltid att just deras barn är sötast, men tycker barn att deras föräldrar som barn är……?

I torsdags spelade jag in en julhälsning till Magazin24´s julkalender, ni som är trogna bloggläsare vet ju att jag tycker om och respekterar de flesta människor men det finns några jag har svårare för, vissa politiker t.ex. De fick ingen hälsning, men alla andra är välkomna att klicka på ”min” ruta den 3 december.

Igår gjorde jag både en samhällsinsats och något jag själv tyckte var kul, tur man kan kombinera detta. Jag var och träffade ett antal elever på Scheeleskolan, det är väl vida känt att det är en del på problem på skolan, i alla fall är det ju vad man hört ryktesvägen. Men det gäng jag träffade var faktiskt intresserade av vad jag hade att berätta om det liv de ska ta klivet in i snart, vuxenlivet. Jag hade en bitvis rolig dialog med dem och några elever var riktigt pratsamma, de hade drömmar om livet och jag försökte förklara hur de måste skapa någon form av handlingsplaner för att komma framåt och nå sina mål. Jag delgav dem min egen livsfilosofi, Var snäll! Livet blir mycket enklare då, och vi bytte e-mail-adresser med varandra ska bli kul att följa upp dem. Kanske man kan göra lite nytta bara genom att finnas som en vuxen övertrycksventil när det blir jobbigt.

Jag har dessutom fått en ny vän, en alldeles sagolik sådan. Efter förra helgens jury-arbete angående VM i Maltwhisky där jag s.a.s. stiftade en ny bekantskap har bekantskapen utvecklats till en vänskap på gränsen till förälskelse. Objektet för mina känslor är bara 16 år men har en kropp som är något av det fylligaste jag träffat på, rund och mjuk men samtidigt stadig och stark, doftar gudomligt med en fräschör jag inte känt på länge, att sedan låta tungan få del av dessa fantastiska smaker är som nektar för gudar. Att sedan luta sig bakåt, blunda och känna eftersmakens sötma fylla en är en känsla svår att beskriva i ord. Objektet heter Mortlach och är en Whisky från Speyside i Skottland, kan varmt rekommenderas.

Jag vill ha en stake....

ÄNTLIGEN! Nu börjar det lossna, i fredags kom det formella bygglovet med posten, så nu kan vi snart köra igång. Ska bli hur kul som helst att få sätta tänderna i detta. När man är som jag, d.v.s. van att vara den som ser till att saker o ting händer. Då är det fruktansvärt frustrerande att inte kunna påverka såna här saker, att behöva vänta på en seg byråkrati, kan ju ge vilken entreprenör som helst magsår. Tänk om det fanns ett politiskt parti för entreprenörer, fan vad vi skulle kunna uträtta mycket, dessutom på halva tiden jämfört de politiker vi får dras med. De du FR....

En kul grej hände häromdagen, jag är ju som de flesta vet inblandad i WBMA (World Beard and Moustache Association). Vår President Mr Bruce Roe borta i USA behövde lite hjälp med översättning till Italienska och frågade mig om hjälp. Jo, det kan jag väl ordna... Har ju inte lärt mig att säga nej på Svenska än mindre på Engelska. Han e-mailade texten, som var ganska kort, jag åkte med den till den enda Italienare jag känner, Adriano på Pizzerian hemma i byn. Började med att köpa en Pizza åt mig och Robin, sedan frågade jag snällt om han kanske kunde.... Jodå, det kunde han. Medan Pizzorna låg i ugnen skrev han den Italienska texten, läste upp den för mina döva öron och gav mig lappen tillbaka. Efter att vi ätit tog jag lappen och skulle renskriva den f.v.b. till USA. Då inser jag att hans artistiska ådra även smittat av sig på hans handstil, det påminde mest om Egyptiska hieroglyfer.... Jag skriver ändå av dem men tycker, utan att kunna ett ord Italienska, att det ser lite konstigt ut. På kvällen dagen efter åker jag tillbaka med svansen mellan benen, laptopen i handen och ber honom korrekturläsa.... Han formligen bubblar av skratt när han läser igenom texten som tidigare handlade om skägg och mustascher, den handlade tydligen om tvättmaskiner numera....... När han slutat hoppa o bubbla fick jag det skrivet direkt i datorn. Tack för det.
Om någon vänlig bloggläsare känner att de skulle kunna hjälpa till med Italienska översättningar skulle både jag och min håriga vänner vara tacksamma. Hör av er.

Tog lite sovmorgon i morse, det var ju skönt. Vid tio-snåret satt jag fortfarande och drack kaffe, läste morgontidningar och hade det ganska bra, nöjd med gårdagen som jag var.
Ida knappt 14 år kommer ner och ska ha lite frukost, säger inte så mycket på tonåringars vis, men tittar som om det var något speciellt. Vad är det? Pappa, är det inte något speciellt idag? Ingen aning? Jag är ledig det är väl lite speciellt! Men Pappa, jag vill ha en stake......! Eeeehhh, va? Vad säger man till en tonårsdotter som har såna krav? Jaaa, fortsätter hon. Det är ju första advent, vi måste ta fram adventsstaken.......

Världens bästa Whisky

Japp, nu vet jag vilken Whisky som är bäst i världen. I alla fall just nu, just i denna sinnesstämning, just vid denna temperatur. Nu är det ju inte så enkelt, eftersom olika Whisky smakar olika beroende på sinnestämning och annat, men jag var i alla fall med i juryn som idag tog sig an finalfältet i Maltwhisky-VM. Efter ett antal deltävlingar och semifinaler återstod 12 destillerier. 5 rökiga, 3 s.k. Sherrised och 4 Maltiga. Vid ett sånt här tillfälle dricker man inget, utan allt spottas ut och munnen rengörs mellan varje glas. Vilka de tolv var syns på bilden. Problemet blir ju vad man gör med slatten som är kvar i glaset, man kan inte dricka den, hur god den är, för du blir man lätt förvirrad, samtidigt bär det ju emot att hälla ut den i spottkoppen….så vad göra? Arrangören hade naturligtvis tänkt på detta och försett juryn med små flaskor att blanda slattarna i. Så nu har jag en Blended malt bestående av de 12 bästa Whiskies som finns. Dessutom blev den jättegod, testade lite på tåget hem. De tre främsta platserna totalt togs av Lagavulin, Mortlach och Bowmore. I respektive klass vann Lagavulin bland de rökiga, Mortlach i sherrised och en japansk Whisky, Nikka15yo, vann maltklassen, faktum är att en japan även kom tvåa i den klassen. Mediauppbådet var inte som på mustasch-VM men TV4 och Aftonbladet var där. Själv blev jag intervjuad av TV4, enligt journalisten skulle det vara med på Nyheterna i kväll, men jag har inget sett.

Det finns ju andra glädjeämnen i världen, allas vår Jösta Hagelbäck ligger ute med en trailer på YouTube. Följ länken http://www.youtube.com/watch?v=9jZbqB7mb98.

Bra svar sökes...

Jag har lite morgonritualer för mig, bl.a. vill jag dricka kaffe äta en macka och läsa bärsingen innan jag börjar jobba, eftersom jag ändå ska till jobbet, brukar jag göra allt på plats och är därför på jobbet ganska tidigt. I morse när jag som vanligt avslutat mackan, hade en slatt kaffe kvar och var i slutet av tidningen hittar jag denna insändare på dialog-sidan. Först trodde jag att det var vännen Granberg som via pseodonym skicka in ett klagomål, han brukar få jet-lag eller liknanade. Sedan började jag fundera på om insändarskrivaren hade fått hjärnsläpp eller något ännu värre. Eller är det någon som försöker driva med oss läsare? Det är ju ändå inte första april. Man kan ju också fråga sig hur tidningen kan ta in en insändare som i princip driver med sig själv.... Hur som helst fick jag mig ett gott skratt, speciellt om man tänker sig situationen att insändarskrivaren verkligen menar allvar. Med Ida-vokabulär uttryckt så är insändarskrivaren "snygg i huvet".

I skrivande stund har Sverige just tagit sig till slutspel i EM-fotbollen. Känns naturligtvis jättebra, tyvärr gick det ju inte så bra får mina andra favoriter, Skottland. Men eftersom jag antagit en skotsk hållning i det hela så håller jag bara på tre lag. Sverige, Skottland och alla lag som spelar mot England. Eftersom England för tillfället ligger under mot Kroatien får det väl ses som en halv skotsk seger... Medan vi tittade på matchen hade Ccilia en intressant reflektion, hon undrade varför alla spelare kallas vid efternamn, men inte Zlatan. Han heter mest bara just det. Jag hade inget bra svar....

Nu vet jag...

Dagen började som gårdagen slutade, grått. Det var runt noll grader och lite slaskigt. Vi gick ner till frukost och trodde vi skulle välkomnas av ett ''guten morgen'', men icke. Istället sa flickan som tog emot, godmorgon....på klingande svenska. Det visade sig att hon hette Caroline, var från Kista och pluggade hotellmanagment, men var här på praktik. Jätterar tjej, hoppas det ska gå bra för henne. Vi gick i alla fall ut i slasket, det blåste smådjävlar och var allmänt oskönt, gick till busstationen och tog en buss som satt fast i snören.... dessutom hade den en släpkärra efter där man också kunde hoppa in och åka med. Ganska betryggande med dessa snören, det innebär ju att chauffören inte kan få tokspel och köra vart han vill.... Vi följde med i en kvart till något som hette Kirsen, där var det kallare och mer snö. Hoppade av och insåg att jag inte var klädd för vinter. Tunna skor, jeans, pike-tröja och en tunn moccajacka med trasigt blixtlås. Nåja, det var väl bara att bita ihop, vi skulle till toppen på ett berg, Pilatus. Nu började den första prövningen, en klättring upp till en liftstation, svinkallt, halt och brant, dessutom var jag kissnödig.... Tog nog fem minuter.... Väl framme tog vi plats i en pyttelift, plats för tre, vi var fyra, svinkallt dessutom, nu påbörjades färden uppåt. Efter 10 minuter var jag fullständig stelfrusen, fönstren var igenimmade så man såg ingenting, spelade förresten ingen roll det var både dis o dimma ute. Efter en kvart saktade den lilla tortyrkammaren in, vi tänkte, äntligen. Så fort dörrarna öppnades rasade vi ut, hann säkert flera meter innan en mycket trevlig vakt förklarade att skulle vi till toppen, var det bara att hoppa in igen, nu var vi inte längre upp än barnens pulkabacke... Oj då, bara att hoppa in i konservburken igen. Ytterliggare en kvart senare och om möjligt ännu mer stelfrusen kom vi till slutstationen. Vi gick ur, och nu var det ännu kallare. Jag vet inte vad vi förväntade oss, men vi följde skyltarna mot Pilatus, vilket slutade i en kö, hur lång som helst, dessutom var vi 1700 meter över havet, det blev kallare o kallare, och blåste smådjävlar. Det visade sig efter ytterliggare 15-20 minuter att kön var till en annan lift, som skulle ta oss sista biten. När det äntligen var vår tur kom en jättestor lift, fullständigt igenisad. Det framgick av skyltarna att det var plats för fyrtio, men det kändes som om vi var 140, värmde lite i trängseln i alla fall. Äntligen uppe efter en enorm stigning i sista liften. Vi stapplar ur och följer strömmen genom en tunnel, nu framstår kylan efter bussen som en het sommardag...att det kan vara så kallt. Så kommer vi ut ur tunneln, solen skiner, vi är 2132 meter upp i luften och det är sååå vackert....helt klart värt alla strapatser....
I motsats till bloggen häromdagen, vet jag nu vad man gör i Schweiz...

Jo, det strulade...

Jaha, det blev som vanligt. Strul. Inte så farligt kanske, men flyget var försenat en stund. Vad som var värre var att vi inte alls skulle till Lausanne...vi skulle till Luzern! Jag visste inte ens att det fanns något som hette så... Nu är vi i alla fall på plats. Det ligger i alperna och är kallare än hemma. Usch. Men fantastiskt vackert invid en sjö och med bergen omkring. Hoppas på klarare väder imorgon. Vi tog i alla fall en promenad, gick över en träbro från 1500-talet, då får jag i alla fall se något som räddade min dag, Rathaus Braueri, Rådhusbryggeriet. Det var som brukligt, en restaurang i rådhuset, men här gjorde de sin egen öl, mycket trevligt. Sedan gick vi vidare o kollade in gamla stan. Ikväll blir det middag på en hjulångare.........Nu är vi tillbaka från hjulångaren, vi åt Raclette, som tydligen är en schweizisk specialitet. Jättegott i sin enkelhet faktisk. Båtturen som sådan var inte mycket att blogga hem om. Under de tio minuter vi var kvar kring stan var det väldigt vackert, men sen var vi ute på sjön, vi hade lika gärna kunnat åka in i ett svart hål, vi såg inte ett skit.
Fick ett e-mail från Thailand. Skrivaren var bekymrad över ev. vinstskatt på resan. Jag ser det nog mer som den dagen den sorgen.

Vingbruten-avbruten

Mediadrevet som jagade mig inför och efter VM i mustasch har lugnat ner sig. Nu får man hålla tillgodo med journaliststuderande som använder mig som försökskanin. Faktiskt ganska kul, jag blev intervjuad av en Köpingstjej som pluggar på Journalisthögskolan. Det var roligt att se hur "hungrig" man är innan man kommit in i jobbet. Det var mycket udda frågor om färgen på väggarna i Brighton Centre och såna saker. Blir spännande att se slutresultatet. Mer luttrade journalister skriver ju oftast deras egen version av saker o ting, inte alltid den som intervjuoffret berättar....
Idag var det Whiskyprovning igen, jag hade ett 25-tal PM från RT som samlades och ville ha en guidning i dryckeskultur. PM betyder i det här fallet Past Members, och RT betyder Round Table. Vi var på Ögir där Per och jag hade plockat ihop en kul samling flaskor. Några av gästerna verkade inte förstå att Whisky är kultur, utan såg det mer som ett berusningmedel. Medan somliga var riktigt pålästa och t.o.m. kunde pricka in ett o annat destilleri som vi provade. Riktigt imponerande faktiskt. Vi skulle börja vid halv åtta-tiden trodde jag, men de kom inte förrän klockan var lite över åtta, så det blev sen middag, trots att jag kortade ner min presentation rejält. På tal om VM här ovan så ska jag vara med i VM i Maltwhisky den 24 november i Stockholm, jag har varit med i en deltävling men nu är det final och nio hemliga destillerier återstår. Ska bli riktigt roligt att vara med i en så kunnig jury, man får en del att leva upp till.
Imorgon är det dessutom dags att flyga igen. den här gången bär det av till Schweiz. Undrar vad jag ska göra där? De har ju varken Whisky eller Öl-kultur så vitt jag vet. Kanske man kan hitta lite vackra vyer att fotografera. Hur som helst så är det business-class till Zürich, första-klass tåg till Lausanne och sedan incheckning på ett värstinghotell. Allt för den facila summan av 240.-, det är vad Benstocken tar för några dagars parkering. Resten är en tävlingsvinst. Eftersom det har varit minst sagt struligt vid mina övriga flygresor under hösten undrar jag vad som ska bli knas den här gången? De kanske avbryter flygningen....? Vad händer då? Blir man hängande i luften? Eller? I samband med SAS problem med Dash-planen talade man nämligen om avbrutna flygningar på radion. Låter onekligen konstigt.....

Tankfull..T

Det kommer ju mycket jox i inkorgen, men ibland kommer vissa ord som är mer tänkvärda än andra…… Följande hade smitit förbi mitt spamfilter i morse.

Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.

Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.

2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.

3. Räkna upp de fem sista Fröken Sverige vinnarna.

4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.

5. Räkna upp de sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.

6. Räkna upp de tio senaste vinnarna av VM i hockey.

Hur gick det?

Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.

Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är de absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:

1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.

2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.

3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.

4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.

5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.

Lättare?

Sensmoral: De människor som gör ditt liv värt att leva är inte de med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.

Det är de som bryr sig som räknas.

Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag.

Det är redan imorgon i Australien

Fars Dag

Japp, idag är det alla pappors dag. Undrar varför egentligen? De pappor jag känner får ofta fixa något matnyttigt för att barn o barnbarn ska komma och hälsa på, eller på annat sätt hjälpa till hemma? Borde det inte vara så att pappa får sitta med armarna i kors och bli uppassad av övriga familjen...? I vår familj finns i alla fall några barn kvar hemma och de skulle naturligtvis fixa en tårta till pappa. Pappa själv gick ut för att köra fram ved så vi får lite värme i huset, men när jag kom in en sväng såg jag att Ida och Ccilia höll på i köket, men gissa om jag blev fundersam när jag såg en av "ingredienserna"..... Lika bra att blogga innan vi ska äta. Man vet ju aldrig....
Det var i alla fall en vacker vinterdag. Nog för att jag föredrar sommaren, men det kan vara väldigt vackert den här tiden på året också.

Mustascher igen.....

Tänk att man kan ha så mycket muskler man inte kände till. Igår var det hjulafton. Vi la om till vinterhjul på hälften av hyrbilarna, Konny skruvade och jag bar. Räknade ut att det blev totalt 272 hjul som jag släpat in o ut ur förråd 1 till lastbilen, sedan ur lastbilen in i förråd 2. Om vi gissar att genomsnitssvikten på ett hjul är 30 kg, lättare på personbilar och tyngre på transportbilar, betyder det att jag släpade runt på 8160 kg!!! 8 ton!! Tror fan att man är stel överallt….utom….

Idag var jag på Rotarys distriktskonferens i Skoghall. Jättetrevligt, med alldeles underbara människor. Men döm om min förvåning när jag tittade upp på väggen och fick se en jättestor mustasch. Hade Ida varit med hade hon sagt att ”mustascher äger”…. Kolla bilden, tyvärr hade jag bara mobilkamera med mig, men ändå.

Flytta till Köping?

Konstigt det här. Jag har sålt ca 35 miljoner av min omsättning, men inte fan blir det några kortare arbetsdagar för det?? Men å andra sidan är jag ju så lyckligt lottad att jag har ett jobb jag tycker om, det är ju inte alla förunnat. Mitt byggprojekt tar ju onekligen en hel del tid, även om inte så mycket syns ännu. Mycket teori blir det...innan praktiken. Jag konstaterar att årets första lappmögel trillade ner igår. Helt plötsligt ska ALLA ha vinterhjul på bilen. Varför det? Man kan ju faktiskt anpassa hastighet och körsätt till underlaget, i väntan på att få tid för omläggning av hjulen. Dessutom är det just nu 4 grader varmt och regn… på tal om arbete så hade jag en annorlunda Whisky-provning igår. Det var ett gäng från Atlas Copco som konfererade på Färna Herrgård, de var från tio olika nationer, Indien, Ryssland Tjeckien o.s.v. så det var inte lätt att välja språk för presentationen… Eller… Jo, det var det jag kan ju inte så många olika. Först tänkte jag ta de på Gaeliska, för då skulle ju ingen förstå, vilket kanske hade varit mest rättvist, men det fick till slut bli svengelska med några tyska ord här o där. Jag tror alla blev nöjda? Eller så var de bara förvirrade, applåder blev det i alla fall.

FANTASTISKT! Köping ska få ett nytt hotell och en av Sveriges absolut bästa pub-kedjor. Jag har många gånger bott på olika Elite-hotell, hotellen är väl som de flesta andra, men att jag valt dem har varit p.g.a. deras pubar, Bishop Arms. För de som inte vet vad det är så har de ett suveränt sortiment av ädla drycker tillverkat av mältat korn…. Just det, Öl och Whisky. Hoppas de tar hit Fullers öl-sortiment och en del av Whisky-sortimentet från puben på S.t Eriksgatan i Stockholm. Jag har tidigare läst om och imponerats av Bicky Chakraborty, som äger företaget. En riktig entreprenör i ordets rätta bemärkelse. Han kom till Sverige från Indien 1966 för att studera, men reagerade då på att studentbostäderna stod tomma över sommaren och drog i gång en hotellverksamhet för att hyra ut dem. Senare gick han över till att köpa nedslitna stadshotell och rusta upp dem. I dag är Bicky Chakrabortys hotellverksamhet den enda svenskägda hotellkedjan i Sverige!!! Faktum är att jag som Kungsörare blir lite avundsjuk på Köpingsborna, man kanske skulle flytta tillbaka….finns det något ledigt i närheten av puben?

 

Glada färger

Så var man tillbaka till ”fattigdom och elände”, nåja, så illa kanske det inte är man duktigt mycket kallare är det. Usch. Självklart skulle hemresan krångla, varför är jag förföljd av Murphy? Vi gick upp redan kl.4 för bussen skulle komma straxt före kl.5. Kvart i hade vi checkat ut och betalat allt, sedan gick vi ut och väntade. Några minuter senare kommer en buss, stannar, chauffören hoppar ut säger något på spanska och tar våra väskor. Jaha, vi hoppar väl in då. Det satt lite folk ombord redan, men ingen vi kände igen från nerresan. Bussen rullar vidare till nästa hotell, plockar upp ytterliggare morgontrötta resenärer. Men….de talar ju tyska?! Vi kanske är på fel buss, säger Ccilia. Nja……det verkar ju underligt. Nu har vi stannat på fler ställen och inte en svensk röst hör vi. Ja ja, vi åker väl med så får vi se var vi hamnar? Kanske vi landar på någon lyxkryssare i Las Palmas? Bussen tar i alla fall autopistan mot Las Palmas. När vi närmar oss flygplatsen och han inte släpper av börjar jag fundera…men när vi är alldeles vid avfarten trycker han till bromsen och svänger av. Pust.  När vi stannar utanför terminalen hoppar en hurtig tyska ombord, och förklarar vilka incheckningsdiskar som är aktuella för respektive flyg, till Stuttgart, Frankfurt och…..nä, ingen flygning till Fjollträsk. Vi får väskorna och knallar in i terminalen, visst finns det en disk för incheckning till Stockholm. Jag undrar om det blev tre tyskar akterseglade vid vårt hotell….nog borde väl chauffören veta hur många han ska plocka upp på respektive stopp??? Undrar också om ”vår” buss stod och väntade på oss? Eller om de plockade upp några tyskar istället? Incheckning och security gick bra, vi hade inte beställt något käk på flyget eftersom jag har ganska bestämda åsikter om hur flygplansmat smakar, dessutom sitter man ju som i en sillburk i charterplan, så vi köpte några mackor och drickor att ha om hunger skulle sätta in. Döm om vår förvåning när de börjar dela ut mat till alla ombord…? Det verkar vara lite manyana med hela flygbolaget, Iberworld. Nåja hem kom vi, vi satt näst längst bak och kom följaktligen av planet bland de sista. Jag tänkte att det kan ju vara bra, då är väskorna på G, när vi kommer fram till bandet. Men icke, det tog närmare en halvtimme innan väskorna kom, tur i oturen så var vårt bagage bland det första. Vi gick ut och bort till hållplatsen där parkeringsbussen skulle komma, ingen buss. 10 minuter senare kom den i alla fall, men inte räckte det att vi kom ombord. Nejdå, halva planet skulle tydligen med på samma buss, tog närmare en halvtimme ytterliggare innan alla fått sitt bagage och var på bussen. Bilen startade i alla fall och vi fick börja rulla hemåt, halvägs började mitt berömda flipperspel i light version, jag blir snart tokig…

Det är tydligen problem med att jobba åt statsminister FR, är det inte tv-licenser så är det hångel med journalister eller svart barnpassning. Mellan raderna i tidningarna tycker jag man kan uttyda ”typiskt moderater”. Det intressanta är väl de som gör svartjobben, det är väl de som brukar kallas sossarnas kärnväljare. Svenskarna är ett färgglatt folk……..

Krigsvarning

Igår ville tjejerna göra något roligt, sa de. Jaha, vad ska vi hitta på? Bada tyckte båda. Som om vi gjort något annat de senaste dagarna. Hur som helst, vi drog till Agualand, som är en variant på Skara sommarland, med den stora skillnaden att man kan bada med stora fiskar. Sjölejon enligt tjejerna, men jag tyckte de var som stora fiskar. Väl där hittade vi några solstolar, jag gjorde det bekvämt för mig medan tjejerna hoppade poolen närmast. De såg jättelyckliga ut, jag tog min bok och började läsa. Tre timmar senare kommer de tillbaka och undrar om jag också vill bada, så kan någon av dem passa kameror och annat. Tack för den, efter några timmar var jag mer eller mindre kokt. Jag tror det fräste om vattnet när jag hoppade i. Vilka omtänksamma barn man har..
Jag har tidigare bloggat om den taskiga maltkulturen, bara underjästa lageröl, och knappt någon maltwhisky. Men igår kväll hittade vi i alla fall något som utgav sig för att vara en Irländsk pub. Mycket riktigt, de hade både Gunniess och Kilkenny, dessutom en riktigt hygglig bluesgitarrist som lirade. Medan vi satt där tittade jag på inredningen, som försökte likna en pub. Döm om min förvåning när jag ser att de har skylt som skriker Whisky. Jag vet inte vem som rår om stället, men får en renlärig Irländare syn på den, kan det bli krig...

Länge leve...

Ha ha, jag fick en kommentar på min blogg om Gin o Tonic. Kommentören undrade om det inte var en bil, Aston Martin DB5. Det finns väl många bilar med tillägget GT, Opel t.ex. Men som menat i förra bloggen, G är Gin och T är Tonic. Jag minns när jag var på ett EM i mustasch, då tog T slut i baren. Så istället för GT blev det GG... Det kom en kommentar från Puffeltufflan...!? Vem det nu är? Gissar i alla fall på en kvinna, hon önskade oss fortsatt skön semester, det var ju rart gjort. Jodå vi har haft det riktigt gott. Första dagarna låg vi mest runt poolen, badade och solade, åt och drack. Igår var Atlanten i uppror så vi drog till stranden istället. Kolla bilden Ccilia är någonstans inne i vågen som är på G att dränka Ida. Riktigt kul var det. Idag tyckte vi att vi skulle ta det lugnt med solen. Vi tänkte ta en promenad efter stranden, västerut mot Arguineguin. När strandpromenaden tog slut hamnade vi vid en mindre strand där det enligt mig fanns mycket vackert att se, enligt tjejerna var jag en snuskgubbe, tänk så olika man kan uppfatta saker o ting. Där fanns i alla fall ett vattenhål... Vi knallde vidare, i fjärran såg vi en massa hus och master, jag tänkte att det är nog en marina med hotell kring, finns säkert ett vattenhål när vi kommer fram. Det var nog inte mer än 4-5 km bort så vi knatade på. Problemet kom när det tog slut på sand. Nu var det bara en massa lösa stenar, inte helt enkelt, tjejerna i flipp-flop och jag i foppatofflor... Det blev inte bättre av att det inte fanns tillstymmelse till skugga, och jag dessutom släpade på några kg kamera. Efter någon halvtimmes vinglande och svettandes kom vi runt en krök, där var det stopp, ett mindre berg i sandsten stog i vägen. Medan vi pustade, frustade och kliade oss i huvudet kommer en tysk nedklättrande, kollar på oss och våra skodon, sedan säger han att det nog är bättre att simma runt hindret. Inte så enkelt med kamera, mobil, plånbok o.s.v... Skam den som ger sig, det blev en spännade klättring, med mycket hasande och krypande, väl nere på andra sidan pustar vi ut, vänder oss om och tittar upp på den besegrade toppen, då ser vi ett pensionärspar komma som värsta bergsgetterna nedför branten... Hmmpf, de hade väl bättre skor. Nu var det någon km med lösa stenar igen, sedan kom vi fram till en liten strand där det endast var några infödingar. Trodde inte det fanns såna kvar på Gran Canaria. På andra sidan såg vi husen och masterna vi sett förut. Skönt, vi var både trötta o svettiga, nu skulle man väl hitta ett vattenhål. När vi kommer upp på gatan är det alldeles stilla, ingen trafik, ingenting. Jo en kommunalarbetare som klipper en gräsmatta, och hans kollega som tömmer uppsamlaren i en soptunna. Två man för att klippa en gräsmatta på kanske 30kvm! Vi pustar ut på en parkbänk, och går sedan vidare mot båtarna, men det är alldeles stilla, konstigt. Vi kommer ner till marinan. Där ligger den ena tio miljoners båten efter den andra, men inte ett vattenhål så långt vi kunde se. Vi tittar oss omkring, det finns inga hotell heller, bara hus i paritet med båtarna. Vi tycks ha ramlat rätt in i det ''fina'' folkets kvarter. Tur vi hade ett par flaskor vatten med oss, annars vet man hur det kunde gått. Nu var frågan om vi skulle trassla oss samma väg tillbaka, eller försöka ta en normalare väg. Det såg ut som den gick långt upp i nästa berg, så det blev samma väg tillbaka. Nu var kl.14 och det var typ 100 grader varmt, och ingen skugga. När vi äntligen hittade en oas var jag helt slut, kamelen bar in två öl och de försvann fortare än en avlöning. Nu gick vi tillbaka till hotellet, tjejerna drog till poolen, men jag blev kvar på rummet. Länge leve Baltzar von Platen.... eller vem som nu uppfann AC'n.

GGG o lite t...

Om vi i vanlig ordning hade oflyt på nervägen, så vände det på plats. Till o börja med lyckades flygplanschauffören landa, bara en halvtimme sen, trots att vi var en och en halvtimme sena vid start! Hur nu det gick till? I bussen från flygplanet till terminalen var det en kvinna som överföll mig och minsann berättade att hon kände igen mig från Bingolotto, högt o tydligt, så hela bussen hörde oss. Hon var som klippt o skuren från filmen Sällskapsresan... Väl vid hotellet hade de gjort en felbokning så istället för rum o frukost, hade vi rum, frukost och middag. Kändes lite som om det vände nu. De hade t.o.m. sparat mat så vi kunde få en middag direkt, om vi var hungriga. Det var ju vänligt, men vi var inte så sugna, kl.1 på natten, svensk tid. Igår var det poolen som gällde, vi låg och gottade oss ända till kl.5, tjejerna badade mest, medan jag höll mig i skuggan med en bok, en otroligt spännande sådan. Sedan blev det en promenad längs strandpromenaden. Tillbaka till rummet för dusch o relax, innan gratismiddagen gick vi till hotellbaren, Ida o Ccilia tog varsin San Fransisco, utan sprit, fy vad sött. Tyvärr är man inte så civiliserad här så man har inte något större utbud av vare sig öl eller whisky, det fick bli en GT, döm om min förvåning när kyparen kommer med ett glas med is, en flaska tonic och hela Ginpavan. Inget fånigt centilitermätande här inte, nehejdå han hällde rätt i glaset och det tog en stund innan jag fattade att jag skulle säga stopp... Det blev snarare en GGGt....

Varför just jag?

Jag fick lite kommentarer om att några saknade mina bloggar. Någon tyckte att jag borde ha mer tid nu när jag sålt macken... Det tycker jag med men förra veckan var det hektiskt värre, vi hade som mest 73 bilar uthyrda. Då ska man veta att vi ''bara'' har 68 stycken. På helgen flyttade jag dessutom ut kontoret från macken, det tog två dagar, fan vad mycket bråte man samlar på sig. Väl på plats har det varit fullt upp med uthyrning, projektering för nybygget, planering för gårdagens Whiskyprovning på Ögir, som för övrigt var fantastisk. Vilken Whisky! Jag har dessutom försökt jobba ihop lite tid, eftersom jag lovat mina smådöttrar att vara ledig och åka på sol o bad semester när de har lov.
Det har ju också varit en politiskt späckad vecka. Jag tänker närmast på GP's nya bok. Jag har visserligen inte läst den men av kommantarerna att döma har han inte förnekat sig den här gången heller. Lika självgod som vanligt. Jag säger många gånger att vi är världens bästa biluthyrare, men jag gör det med glimten i ögat, och tillägget i Köping. GP däremot tycks tro att han verkligen är världens bästa.... någonting... Moderaterna har ju partistämma i Gävle, tydligen ska de besluta om homosexuella ska få gifta sig. Jag tycker inte det. Har de inte lidigt nog. Ska de behöva gifta sig nu också...
Som jag skrev tidigare ska jag, Ida och Ccilia på sol o bad semester. Just nu sitter vi i ett flygplan ovanför Portugal på väg till Gran Canaria. Men det var tydligen inte nog med strulet när Robin o jag var till Dublin. Tjejerna hade lite resfeber så vi drog hemifrån redan vid lunchtid, trots att flyget inte gick förrän kl.16. När vi kom till Arlanda började jag med att koll tavlan, för att kolla vilken disk vi skulle gå till. Jag hittade en flight med rätt flygbolag, rätt tid och rätt destination, men fel flightnummer. Där det skulle stå ett nummer på incheckningsdisk, där var bara ett streck...? Vi tog en lov runt terminalen men hittade inget... Då frågade jag en kvinna i flygplatskläder om hon visste något om vår borttappade flygning? Njae, tyvärr, men kolla vid Novairs incheckningsdisk. Jaha, tack då. Vi gör 180 grader och knallar dit. Killen bakom disken suckar och berättar att vi är de trettioelfte, minst, som frågat samma sak. Jaha, tack då. Nu börjar jag känna en viss förvirring!? Vi är lite törstiga så vi sätter kurs på Pressbyrån. Då passerar vi Apollos informationsdisk, eftersom vi köpt resan av dem så... Det är några före i kön, men när jag är nästan framme hör jag att damen före har samma problem som vi. Förklaringen är att flygbolaget inte informerat något av de företag som sköter incheckningen om att de ska hämta 200 soltörstande svenskar, men han tror det kommer att lösa sig, och att det bir incheckning vid disk 22-23. Aha, det förklarar varför det stod så mycket folk där. Damen drar ilsket dit, medan vi fortsätter till vattenhålet. Efter inköpt dricka går vi bort och väntar, nu är kl.15 och det är bara en timme kvar... Nu ändras plötsligt tavlan och trots fel flightnummer står det nu disk 22-23. Någon uppmärksammar det och i ett huj startar tjurrusningen. Jag tar det lugnt och vi hamnar i kön. Så tittar jag upp på tavlan och nu finns inte en bokstav om flyg till Gran Canaria...? Vad i h..te? Nåja, vi står kvar och en stund senare kommer det upp igen, den här gången med rätt flightnummer. Vid tjugo över tre kommer Apollomänniskan och berättar att om ca 10 minuter kommer incheckning att öppna. Vi står kvar, tittar till på tavlan och nu har ett tillägg kommit upp, försenat till kl.17,30. Grattis! Àntligen börjar i alla fall incheckningen, det är lite djungelns lag och alla vill fram först, vi tar det lilla lugna och släpper fram några, men det är ett par till vänster om oss som är så där irriterande buffliga och hela tiden försöker komma före oss, nu är det ju många bakom oss och flyget är försenat, så det finns ju ingen anledning till stress. Men vi håller jämna steg och när vi kommer fram till disken låter vi dem gå före. Vi är snart incheckade och går mot säkerhetskontrollen. Där är värsta kön, säkert 75 meter in i Sky City. När vi avancerat ca 10 meter ser vi det buffliga paret komma och ställa sig sist... Inte utan att vi kände en viss skadeglädje... Varför ska jag jämt råka ut för flygstrul...? Så snart vi landat ska jag skicka detta.

Så va dä mä dä

Nu har vi löst gåtan med Köping i Dublin. Det var den lokala Volvo-handlaren som tyckte Köping skulle vara ett kul namn på hans företag, det hände för 15 år sedan och uppmärksammades av Bärsingen. Artikeln satt t.o.m. på väggen i hallen. Så det blev lite av ett antiklimax. Inte hade de Gevalia heller... Nu är vi i alla fall på väg hem.

Köping rules!

Eller som min tonåriga Ida skulle sagt, Köping äger... Till o börja måste jag säga att efter strulet med pass och klampar på hjulen har lillsemestern verkligen artat sig till en riktig höjdare. I alla fall gårdagskvällen/natten. Det började med att vi strålade samman med Dara och hans kompis Con, jättehärliga personligheter som har gett sig f..n på att de ska åka runt Europa och träffa så många mustaschklubbar som möjligt, allt för få kompisen John att skaffa mustasch. Ett hedervärt syfte i sig kan man tycka. Kolla in bilden med texten. Hur som helst, vi träffades i baren på vårt hotell, tog några öl och bekantade oss. Sedan bar det av ut i Dublins nattliv. Vi gick från pub till pub, alltifrån puben med bäst musik till puben med äldst anor o.s.v. Efter att pubarna började stänga blev vi ''tvungna'' att uppsöka ett mer modernt påfund. En nattklubb. Medan vi satt där o hade trevligt med många skratt, kommer en kille fram till mig och frågar: Excuse me, are you from Sweden? Jag svarade med ett utdraget och frågande, yeees? Åh, sa han då på klingande Svenska, är du kanske t.o.m. från Köping...? Nu blev jag nästan, men bara nästan, mållös. Översatte snabbt för våra nya Irländska vänner, innan jag vände mig till svensken igen. Men? Va? Hur? Det visade sig att han hette Andreas och var Köpingsbo i förskingringen, bodde i Dublin sedan 18 månader. Han kände förstås igen mig på mustaschen och berättade att han själv försökte odla en men det gick inte så bra. Han fortsatte med att hans syrra precis hade flyttat till Dublin, och de var ute och firade något, jag minns inte vad. Två minuter senare hade vi satt ihop ett långbord, så där satt vi, ett gäng människor med Köpingsanknytning, tilsammans med ett gäng underbara Irländare och försökte komma på vad sannolikheten för detta kunde vara. Den gemensamma nämnaren var ju förstås mustascher, det var ju vad som tog oss samman. Men det bor 1,5 miljoner människor i Dublin, det finns tusentals pubar och nattklubbar. Hur många människor med Köpingsanknytning det kan finnas visste ingen. Men sannolikheten att dessa skulle hamna på samma ställe, kan inte vara stor. Det blev verkligen en kväll att minnas. Självklart var jag tvungen att fråga om någon visste något om den där bilen vi såg, som det stod Köping på? Jodå, Andreas kände till det, det var tydligen ett område med bilhandlare som kallades för Köping. Varför visste ingen. Nu har jag kollat in Gula Sidorna, och hittade en Volvo/Hyundai-handlare på Naas Road 12 som heter Köping Motors. Imorgon ska han få besök. Undrar om han har Gevalia hemma...?

Det är dyrt att handla billigt...

Jag brukar säga till alla som jagar priser att det lönar sig sällan att handla billigt. Eftersom man oftast får vad man betalar för. Nu känns det som om jag själv råkat ut för något liknandets. Resan tur o retur för oss båda gick lös på 400.- med skatter. Det är billigt... Hotell i tre nätter med frukost i centrala Dublin gick på 1500.-. Det är billigt... Drygt 3 dygn hyrbil i mellanklass kostade oss 1700.-. Det är billigt... Men nu börjar det bli jobbigt, först Robins klantande med passet och kostnader för det, när jag sedan tittar ut på bilen i morse har den en gul o fin klamp runt bakhjulet. Bara att gilla läget och hosta upp nästan 800.- för att få bort den. Så var det med den billiga trippen... Vädret är i alla fall bra...