Fulingar

Det var förskräckligt vilket liv det blev om min blogg igår. Hur det än är så sitter alltid skönheten i betraktarens ögon. Jag har aldrig påstått att jag skulle vara särskilt vacker, och jag kan garantera att de flesta av er som skrivit kommentarer, någon gång har kommenterat en annan persons utseende. Om jag tycker någon är ful eller snygg, är helt upp till mitt ideal. Det är inget konstigare än att jag tycker om Surströmming, medan andra rycker det smakar skit. Det ligger alltså helt i den personens ideal. Ruggugglan i baksätet var trevlig på alla sätt o vis, men såg ut som ... Som svar på Lindas inlägg kan jag säga att jag inte gjort narr av någon, det är väl ingen som vet vem som åsyftas, eller om historien överhuvudtaget är sann.... Jag förstår faktiskt inte varför jag inte skulle kunna skriva detta. Jag kan garantera alla som är oroliga, att det brudparet fick precis samma goda service som alla andra. Jag ser dagligen hur folk gör skillnad på folk och folk. Men det kan jag lova att jag inte gör, skulle inte falla mig in att döma en människa innan jag vet vem de är. Därmed inte sagt att man inte kan vara ful eller vacker. Det är ju ganska underordnat, åtminstone i min värld. Någon tyckte att jag med judiskt påbrå skulle vara mer tolerant än andra. Varför det? Jag är ju jag, det har väl inte med religion att göra? Att ha Den inställningen är väl snarare en inskränkthet där man tycker att folk borde vara på ett visst sätt. En gång för alla, jag tycker om och respekterar alla människor som förtjänar det oavsett hudfärg eller religion eller något annat. Men jag förbehåller mig rätten att tycka att någon eller något är fult eller vackert. Likväl som jag förbehåller mig rätten att inte respektera de människor som gör mig eller andra illa.

Gårdagens whiskyprovning var mycket trevlig, tack Staffan och Tage. Efter att vi provat och diskuterat fyra sorter blev det andra diskussioner bl.a. politik. Det visade sig att PM hade vissa böjelser åt sossehållet.. hmmm. Dessutom såg han inget konstigt i att LD hade ljugit om sina förehavandet vid tsunamikatastrofen. Det var en ganska intressant diskussion, jag hävdar bestämt att en kille i hans ställning inte ska sitta i Konstitutionsutskottet och ljuga medan PM tyckte att det var en bagatell i sammanhanget eftersom det knappast hade någon betydelse för katastrofen som sådan… Må så vara, men det är fult att ljuga, det har jag i alla fall försökt lära mina  barn.

Så där ja, då var dagens uppdrag slutfört. Idag var det ett riktigt klassikt vackert brudpar. Lycka till, Karin och Johan. Vigseln var i Axbergs kyrka utanför Örebro, medan jag står och vaktar bilen ser jag bland alla gäster Marika Lagertkrantz! Hon hade varit där och spelat och sjungit, när hon skulle gå gick hon förbi mig och kommenterade mig med, OJ, vilken mustasch! Eller vad det kallas… Ööhh? Nåja, efter att ha fått brudparet i bilen åkte vi en vända för att sedan återvända till kyrkan och fotografering, det slutade med att jag fick putsa brudgummens skor och hjälpa honom sätta flugan på plats, bruden hade bättre koll och behövde ingen skoputs, inte hade hon fluga till klänningen heller… Sedan bar det av till Ånnaboda och kvällens fest. Det hela kunde inte ha slutat på bättre sätt. Jag fick en kram av bruden….

 

Pingst=Bröllopstider

Så var det fredag igen…. Skönt! Visserligen ska jag jobba en stund i morgon men det är kuljobb, jag ska skjutsa ett brudpar från kyrkan och till festen.  Sånt är alltid skoj. Glada, förväntansfulla, nervösa o.s.v. människor som dessutom är på festhumör, för att inte tala om hur vackra de brukar vara. Men ibland kan det slå fel. För några år sedan körde jag ett par från deras hem, till en hembygdsgård någonstans i Tjottahejti, jag blev först lite fundersam när jag skulle hämta upp på Mälartorget, som väl inte brukar bebos av de som åker Rolls Royce. Hur som helst kommer det ett par i yngre medelålder där bruden i fråga var klädd i någon slags hembygdsdräkt och brudgummen i en för stor, troligen ärvd, kostym. Bruden var dessutom lättare att hoppa över, än gå runt….. Nåväl, jag la på stora flinet och släppte in dem i bilen, jag tittade inte så noga på dem annat än på kläderna. När de satt sig tillrätta och jag tagit plats bakom ratten, lagt i driven så tittar jag till i backspegeln. Då får jag se bruden rätt in i ansiktet och det är tur det är engelsk kvalitet i backspegeln, för annars hade den spruckit… Så ful var hon…..

I kväll är jag bjuden på Whiskyprovning. Ska bli kul. Hoppas man får bli riktigt glatt överraskad.

 

När föds den siste....

Träffade en gammal god vän idag, han uppmanade mig att gå hem och blogga… Nu har jag gjort det. Hej, Erik.

När ska det ta slut på dårar..? Aldrig, antagligen. Det är ju ett känt faktum att den sista dåren aldrig blir född…. För ett par veckor sedan hyrde Anna ut en bil till en kille som normalt sett är välkänd och skötsam, efter någon dryg vecka börjar vi sakna bilen och göra lite efterforskningar. Jag fick tag på hans tjej som var övertygad om de inte hade någon hyrbil…? Ytterliggare efterforskningar visade att han minsann inte är så skötsam längre, går på diverse droger o.s.v. Jag anmälde det hela till polisen, och höll tummarna för att de skulle hitta den. Under tiden hyr Maria ut en bil till en tjej som hade ett register hos både polis och kronofogde så om man skrev ut det skulle man kunna tapetsera en större tvåa…Han som körde hade inte ens körkort, men lyckade ändå lura Maria att han hade det… Jaha…. Kul två bilar på villovägar. Bil nummer två kommer ganska snabbt tillrätta för polisen uppmärksammar vilka som åker i den och larmar oss. Stoppar den och får efter mycket om och men nycklarna av föraren, som säger sig ha tappat dem… Anna o Peter åker över till Västerås och hämtar den, full med blodiga kanyler och liknande, men tom på bensin, reservhjul, verktyg, mattor m.m. Nåväl bilen var i alla fall tillbaka. Under tiden kör jag med telefonterror mot killen med bil ett. Äntligen får jag tag på honom… nä jag har tappat bort bilen…. VA?! Eller i alla fall nycklarna, och någon har tagit bilen. Johodu, tror du på jultomten också? Nåja, tipsar polisen om detta, utan någon större reaktion. Efter ytterliggare någon dag ringer han tillbaka och vet plötsligt var bilen finns…. Men inte nycklarna…. Bilen skulle finnas i Bjurhovda Centrum i Västerås. Morgan o Tommy åker över med reservnyckeln och mycket riktigt hittar de bilen. Polisen kommer och lyser av bilen, kollar igenom den och hittar…. Grejer som saknades i den försvunna bil nummer två… Det är uppenbarligen en liten värld… Igår var det dags igen. En kund ringde och ville hyra bil och släp i ett och ett halvt dygn. Hon rabblade upp organisationsnummer, adress o.s.v. som ett rinnande vatten, jag gjorde en kreditkoll och allt såg bra ut. Men när Maria lite senare lämnade ut bilen blev hon lite fundersam, kom till mig och sa att det inte kändes bra. Jag kollade då den som hämtat ut bilen, det visade sig att hennes register säkert skulle räcka till att tapetsera en mindre trea. Hon hade heller ingenting med företaget som hyrde att göra. Så var cirkusen igång igen. De hade inte hunnit mer än 20 minuter iväg när jag ringde och efterlyste bilen. Så min förhoppning var ett det snart skulle lösa sig, men ingenting på hela dagen. I morse däremot så ringde polisen och berättade att de hittat bilen på Malmgatan, var annars, i Köping. Fick med mig sonen och åkte dit. Polisen stod och vaktade när vi kom och berättade att de tyckte det var lika bra att vänta, ut i fall att jag skulle springa på pojkvännen i sammanhanget som tydligen inte skulle vara så kul att ha att göra med. Bilen var tom på soppa och skitig, men annars var det ingen skada skedd. Men vi saknar förstås en nyckel. Som sagt. När föds den sista dåren?

Nu är det över....

Så har man ridit ut stormen för den här gången. Jag menar naturligtvis Pre Summer Meet 2007 med tillhörande cruising. Det var som vanligt en alldeles underbar folkfest som bjöds. Massor med fina hojar och bilar på utställningen, massor av glada Köpingsbor, och kanske också tillresta som flanerade runt och njöt av glansen. Köping Cruisers grillade hamburgare så det stod härliga till och alla var så härligt glada. Prisutdelningen gick som en dans och de rättmätiga vinnare var glada. En liten plump i protokollet var att killen som skulle underhålla från scenvagnen inte dök upp, han hade råkat ut för bilhaveri på vägen så det var bara killen med ljudet som kom. Tur väl det, annars hade vi stått oss slätt. Istället tog allas vår Jösta Hagelbäck ton och sjöng hej vilt, lite grann som Egon Kjerrman, hellre än bra.... Men kul var det, med roliga improvisationer.Efter prisutdelningen väntade själva Cruisingen som invigdes av Köpings "kändiselit", http://www.magazin24.se/?p=main&mode=all&id=8711, sedan bar det av. Själv tog jag tillsammans med son, två döttrar och liten valp och körde ett varv. Kul att fä sticka ut med en riktig bil, tillverkad i det gamla imperiet, bland alla amerikanare, men vi var tack o lov inte själv. Bortsett från min Jaguar var det i alla fall ett par stycken Ford Popular, en Triumph TR7 och en GT6 så vitt jag såg. Kanske ytterliggare någon men bland två tusen bilar är det inte lätt att se alla. Fascinerande att det kan ta 1,5 timme att köra ett varv runt lilla Köping, och kanske än mer fascinerande att nästan varenda meter av vägkanten var kantad av idel glada människor som hade picknick och njöt av kavalkaden. Efter att ha ställt sonen på macken, återbördat döttrar och valp till hemmet så var det dags att slita för brödfödan. Gissa om det är råddigt runt macken? Hur mycket bilar och människor som helst och de allra flesta är glada och vill handla. Men tyvärr, för en del rinner vettet ut samtidigt som spriten rinner in, så mitt jobb var att hålla reda på att alla som gick in tog vägen förbi kassan när de plockat åt sig varor. Jag tror att jag bara misslyckades vid ett tillfälle. En kille plockade med sig ett par fasadflaggor att pryda bilen med, men jag tappade bort honom bland allt folk. Å andra sidan var han lokal så han ska nog få betala. En annan kille somnade, inget ovanligt med det en sån här kväll, men han somnade stående! Med stöttning av tuggummistället vid kassan stod han och sov, och var dessutom omöjlig att väcka. Jag tog honom under armen och skulle försöka leda ut honom, men fötterna var som fastvuxna!!?? Nu fick jag hjälp av en annan kund, som tog honom under den andra armen och med förenade krafter lyckades vi få loss fötterna från golvet, släpade ut honom till en parkbänk där han fick fortsätta sova. Han sov säkert en halvtimme och när jag tittade till igen var han borta. Straxt efter kommer Emma och hämtar mig, berättandes att nu var han inne på macken igen. Den här gången hade han tagit stöd av korvmodulen och stod sovandes vid den. Konstigt karl som har en längtan till att stå o sova, eller var det kanske värmen? Hur som helst gick han att väcka den här gången och följde "snällt" med ut. I år hade vi ingen utmaning, som tidigare år. D.v.s. att ingen behövde handla i bara kalsonger för att få en Wunderbaum. Men vissa traditioner är svårare än andra att bryta så det dök upp några kalsongkillar under kvällen ändå. De var lika glada för det trots att de inte fick någon väldoft. Dessutom var det en tjej från Fagersta som hade laddat för det här och skaffat en jättefin tatuering på ett ställe vi killar inte kan tatuera..... Hon fick en Wunderbaum... Framemot 3-tiden började det lugna ned sig och jag tog fram sopmaskinen och skulle sopa gården, som verkligen såg ut som ett slagfält. Efter att ha sopat drygt hälften, under 1,5 timme, började batterierna i maskinhelvetet ta slut. Så det var bara att ge upp, köra in till laddstationen, och ta fram sopsäck och plockpinne. Efter ytterliggare någon timme hade jag fått bort det värsta och kunde börja fundera på hemresan. Jag visste att Köping Cruisers skulle komma med en städpatrull på morgonen, men man vill ju inte det ska se för skitigt ut. Kollade med Maria lite senare på dagen och enligt henne har det aldrig varit så fint på gården som efter deras städning. Tack ska ni ha! Så var som sagt årets Pre Summer Meet till ända, tack till Köping Cruisers för ett välordnat arrangemang med endast några mindre fadäser som jag kunde upptäcka. Orkar ni ett år till? Det gör i alla fall jag!!

GP igen

Det rör sig i politiken… eller så.. Nu har GP varit på löpsedlarna igen. Den här gången för att han skaffat sig ett civilt jobb med bl.a. moderaterna som uppdragsgivare. Rätt lattjo, att en kille som han går raka vägen till att bli konsult åt, förmodar jag, i första hand näringslivet…. Knappast vad MS och gänget hade hoppats, skulle jag tro. Blir ju svårare med trovärdigheten för dem. Å andra sidan hörde jag att deras traditionella väljare i stor utsträckning hade röstat på SD… Jo som sagt, det är inte lätt med trovärdigheten. Arbetsmarknadsminister SOL hade det också hett om öronen, han är visst med i någon herrklubb, samtidigt som han propagerar för jämställdhet. Vad är det för trams…? Det är väl ingen som bråkar med kvinnor, som är med i kvinnliga nätverk dit vi gubbar inte är välkomna. Själv är jag medlem i Svenska Mustachklubben, inte lätt för en kvinna att bli fullvärdig medlem där inte, i och för sig hindrar vi ingen att försöka….

Nu har man snart gjort en vecka i grottekvarnen sen senaste Skottlandsresan, jag längtar redan tillbaka. Undrar om man ska slå till på den där MC-uthyrningsfirman som är till salu?

Imorgon smäller det! Då är det Pre Summer Meet med tillhörande cruising runt i stan. Hoppas det blir lika lyckat som vanligt. En riktig folkfest i ordets rätta bemärkelse. I år är tyvärr Köping Cruisers ensamma arrangörer, hoppas de mäktar med. Det är ju en ganska stor apparat att hålla koll på. Själv har jag som vanligt bidragit med lite priser och godis till barn och vinnare i de olika klasserna, alltid lika kul att dela ut priserna. En nyhet för i år är att jag ska få en pärm att ha prislistan med motiveringar och allt i. Förra året var lätt kaotiskt när vinden drog iväg med mitt lösbladssystem. Tekniken går framåt…. Baksidan av det hela är om ”svansen” spårar ur, det brukar ta åtskilliga timmar att städa gården, så jag hoppas de är skötsamma i år….. Hoppas att få se många glada bloggläsarleenden som möjligt imorgon. Kl.14 på Hökartorget är det prisutdelning.

Urhurra- Dromflrtblort.....

Det blev inget bloggande igår. Det blev lite sent i säng i stället. Men dagen var trevlig vi åkte på små vägar snett ner mot Fort Augustus och följde sedan Loch Ness upp mot Urquhart Castle, där vi stannade för att titta på det som återstår. Drog en fika och bara njöt av vädret och utsikten över Lochen, tyvärr såg vi inget av Nessie, men nästa gång kanske... Sedan körde vi vidare mot Drumnadrochit där jag passade på att köpa lite presenter till flickorna därhemma. Vidare genom Inverness och så rullade vi tillbaka med Pitlochry och Atholl Palace Hotel, på vägen gjorde vi en avstickare till Tomatin Destillery samt en närliggande pub. Det var en typisk Skotskt landsortspub med lika härliga gäster som Landlords, d.v.s. pubägare. En pint och lite flottiga stripes senare var vi på rull. Moster o morbror var lite trötta efter dagen men jag o kusinen gick ned i puben och fortsatte pintandet. När de vilat kom de ned till oss, satt en stund sedan var middagsdags. Just när vi satt o väntade på maten trodde jag min telefon ringde, men icke sa nicke, det va en livs levande Piper med full Höglandsdress som kom in på hotellet. Anledningen var ett födelsedagsparty som skulle firas på hotellet, mycket trevligt inslag. Roligaste var ändå när servitrisen frågade kusinen om vi ville ta ett fotografi tillsammans med The Piper. Det roliga var nämligen att när man uttalat Piper på Skotska så låter det ungefär som paper på engelska, så hon trodde att frågan var om vi ville vara med i tidningen.... Sedan var det dessutom en bröllopsfest på hotllet så det gick ingen nöd på trevliga människor den kvällen. I morse åkte så nedåt Edinburgh och flyget hem, jag tänkte visa dem Edinburgh Castle och lite annat kring The Royal Mile, men av någon anledning var det avstängt, så det blev bara en skymt av slottet. Själv hade jag som roligaste på vägen ner när de andra försökte uttala namnen på orterna vi varit i. Ska det vara så svårt att uttala Urquhart, Drumnadrochit.... o.s.v.....?

Handikapp

Det kanske är jobbigt ibland, med ett handikapp. Men de senaste dagarna har det bara varit till fördel, i alla fall för oss utan. Som jag skrev igår fick vi ju speciella fördelar på Arlanda, och idag har det fortsatt på samma väg. Vi började med att åka till Edradour destillery, eftersom jag ville visa dem ett destilleri från insidan. Väl där blev vi extra omhändertagna p.g.a att andra går så mycket fortare, så det blev en egen visning, bara för oss inkl. en wee dram. Dessutom fick jag se Signatorys planerade nybyggnad på området. Kanske man skulle ta efter. Bygga för whisky istället för tvätt? Sedan drog vi vidare till Balmoral Castle, jag gissade att min moster skulle gilla att vara på kunglig mark. Självklart var det bara att vifta med handikappkortet, och vips var vi inne på området och fick köra fram ända till slottet. Alltså ett litet tips till er som ska ut på resa, ta med en släkting med ett lagom handikapp...

Welcome

Så var man i Skottland igen. Jag förstår inte de som säger att Skottland är grått o regnigt? Som vanligt var det ett underbart väder. 19 grader och strålande sol. Dagen började inte så bra, det var extrema köer på Arlanda, men tack vare att min moster o morbror är lite taffliga lyckades vi få gå före till både incheckning och säkerhetskontroll, inte så dumt. Jag hann inte med någon frukost, så jag såg fram emot kaffe o en macka. Väl inne på terminalen visade det sig att flyget gick från gate F65, hur långt bort som helst, med två gamlingar som inte är några sprinters och bara 50 minuter till flyget ska gå, började kaffet kännas lika ouppnåeligt som en miljonvinst. Men på väg till gaten passerade vi ett fik, jag fick mitt kaffe o macka. Petade i mig i farten, bara för att upptäcka att flyget var en timme försenat. Hmph..! Till slut var vi framme, fick vår hyrbil och rullade mot norr. Efter en stund började magarna kurra och i Dumfernline hittade vi en sån där härlig inpyrd pub och fick oss en flottig publunch. Nästa stopp blev Glenturret Destillery och The Famous Grouse Experience, jag som vart där förr tog det lugnt men moster o morbror var impade. Vi rullade vidare via underbart vackra vägar till Pitlochry och vårt hotell. Väl på plats tog de äldre sängen i besittning... Medan jag o kusinen gick till puben. Efter några timmar var det dags för middag, morbror Allan beställde Fresh east coast Haddock någonting och vi andra Kalkonbröst någonting. När maten kom började de med fisken, jag visade vem som skulle ha den, men han såg lite frågande ut. När kyparen gått sa han att han inte beställt fisk. Men, sa vi andra, beställde du inte Haddock? Jo... Det är inte lätt med språket alla gånger... Imorgon ska jag visa dem Edradour Destillery och Balmoral castle.

Skottland nästa

Äntligen, dags att åka till Skottland igen. Den här gången med min moster och morbror. Hoppas det ska gå bra, Det kliar liksom i Whiskytarmen eftersom det råkar vara Speyside Whisky Festival denna helg. Undrar hur jag ska göra för att lura med dem dit? Eller ska jag släppa av dem på Balmoral Castle, som de säkert vill se, och ljuga ihop något om att jag måste åka ett ärende, så kan jag smita dit. De tröttnar säkert på att vänta och tar en taxi tillbaka..... Eller...? Nåja, det löser sog säkert.

I måndags var jag och snackade Mustascher och välgörenhet i Rix Morronzoo, det var en kul och annorlunda upplevelse. All MTG-radio satt på samma ställe, i mitten var en stor redaktion med dator på dator på dator o.s.v. Runt alltihop var det olika studios varifrån det sändes på olika kanaler, alla kanaler utom RixFM hade studios i storlek med en större grderob, RixFM's studio var väl i storlek med en större klädkammare. Där satt vi så fyra stycken runt ett bord som var belamrat med elektronik, jag satt mellan Titti och Gert och hade Roger mitt emot, men honom såg jag knappt för alla apparater. En lite speciell arbetsplats får man nog säga. Det var också lite lattjo att deras röster irl inte lät som vi är vana att höra dem på radio, möjligen att Gert Fylking var sig lik. Ni som hörde kanske tyckte att min röst också lät annorlunda. Man kaske samplas på något vis? Jag lämnade i alla fall en fräckis till Gert att dra på fredag, eftersom jag är på "studieresa" kan jag inte höra den, men någon bloggläsare kanske har stora öron och kan tala om ifall han drog den.

I´ve got the look

Vilka härliga dagar det varit, varmt o skönt. Men vad mycket skit det kommer fram i solen. Man ser hur smutsiga alla fönster är, man ser varenda repa i billacken. Det är tur jag är pollenallergiker med igenmurade ögon. Då kan jag njuta av värmen utan att se hur smutsigt och repigt det är….

Det var några riktiga snyggingar med i finalen av 100 Höjdare!, som sändes i måndags. Tänkte närmast på killen i kilt och den sköna dam han hade vid sin sida. Vi fick inte så mycket tid i etern men skymtade förbi då o då. Var kul att se att de inte klippte bort när de gjorde bort sig.

Jag har blivit morfar…. eller något liknande. Anna kom med världens gulligaste hundvalp. En vägkorsning mellan Pudel, Phal'ene och … ja. Han var sååå gullig att man bara smälte.

Har ni hört talas om The mystery bus? Jag fick ett e-mail från en kompis i England. Enligt honom finns det en mystisk buss som stannar vid pubarna på fredagskvällen, just efter att man tagit sin tionde öl och kommer ut från toaletten, har den varit där. Alla mindre vackra människor är som bortblåsta och i stället har en massa snyggingar klivit av och kommit in på puben….  Något för VL att ta efter kanske…

Att vi människor ser olika ut är ju ett faktum, och tur är väl det. Vore tråkigt om alla såg likadana ut. Jag var ju iväg och provfilmade för Cancerfondens reklamfilm om Mustaschkampen mot prostatacancer. Men jag var väl för ful för att visas upp i tv, även om de skyllde på att jag inte kunde ta regi, så det bidde inget. På måndag ska jag istället till Rix FM´s Morgonzoo och hjälpa Gert Fylking och Roger Nordin att odla mustascher, jag har nog ett riktigt radioutseende….

 

 

Inget gott....

Någon skådespelare blir jag nog aldrig. Jag är nog bäst på att vara mig själv, visserligen är det somliga som tycker jag är en karikatyr av en normal människa, men det är i alla fall jag. Varför denna mening? Jo, jag blev ratad från att spela Österrikare i Cancerfondens reklamfilm, mustaschen var ok, men han i andra änden av hårstråna kunde inte ta regi…. Å andra sidan funkar det ganska bra att vara sig själv också, på måndag är det final i årets säsong av 100 Höjdare!, jag vet inte om jag och Anna kom med i den slutgiltiga klippningen, vi får väl se. Men en kul fest var det. Dessutom var allt gratis. Gratis är ju som bekant alltid gott….

Igår var det Whisky på programmet, en provning för ett drygt tjugotal på Kungsörstorp och sedan vidare till Färna Herrgård och en provning för 11 personer. Bägge provningar var mycket trevliga, jag fick både frågor, kommentarer och applåder. Det är kul att göra andra människor glada. Ger någon slags inre tillfredsställelse.

Efter Färna åkte jag till Ögir för att kolla in Torsten Flink. Vilken skön lirare han är på scen. Ser ut som, och beter sig som, ett riktigt ufo utanför scenen. Men vilken närvaro när han väl drar igång. Tyvärr tog tröttheten ut sin rätt efter en dags trädgårdsarbete och Whiskyprovningar så jag åkte hem innan det var slut. Hoppas för de som var kvar att det fortsatte i samma sköna tempo resten av kvällen. Så vitt jag förstod var det knappt det blev någon spelning, jag träffade LH som berättade att när han var på väg till Ögir sprang de på Torsten som svävade runt i stan utan att riktigt veta var han var, så de fick hjälpa honom tillbaka….

Häromdagen bloggade jag om hur skönt det är med alla poliser vi har i stan numera. Det är det väl visserligen fortfarande men det ställer ju till det för oss som bara är lite vardagskriminella…. Nu kan man inte ställa bilen där det finns plats längre… Nu kan man inte kör igenom Kungs Barkarö eller Majaskeka på rull, nä nu måste man bromsa ner till rätt hastighet…. Kostar tydligen 1500.- spänn annars har jag hört…. Inget gott som inte….Herrf

 

Matchning

Igår var det debatt på TV4. MS vs JÅ. Jag trodde en proffspolitiker som MS skulle vara som en ångvält på en gröngöling som JÅ, men ack vad fel jag hade. Att JÅ i sin första stora debatt i tv var lite nervös av sig kan man väl förstå, men att MS skulle ge ett lika nervigt intryck, det trodde jag inte… Bägge framstod som nervösa varianter på katter kring het gröt. Den enda som dessutom lyckades få in en poäng på den andre var JÅ, inledningsvis fick de nämligen berätta vad de tyckte om den andre. MS började med att spy galla över SD i allmänhet och deras partisekreterare i synnerhet, medan JÅ var aningen mer nyanserad och i detta fall mycket lugnare när han beskrev vad han inte tyckte om hos SAP, men också vad han tyckte om hos dem, speciellt det de gjorde i startskedet. Vidare försökte MS mest bara racka ner på SD istället för att framhålla sitt eget partis fördelar. Medan JÅ försökte försvara sin inställning till saker o ting. Mest förvånande var ändå att de saker JÅ tog upp och ville ändra på var de vardagliga saker som man träffar på i dagliga livet, i det fallet var han duktigt mycket mer verklighetsnära än MS, som mest svävade iväg i det vanliga politikertugget utan verklighetsförankring. Skulle tro att SD var de som ”vann” debatten i vanligt folks ögon….. Vad månde bliva…?

I onsdags fick jag äntligen tillbaka min bil. Numera friskskriven och går som aldrig förr. Skönt. Men ingen lycka varar ju för evigt, nu har blåtandsanslutningen till telefonen gett upp, det fungerar ihop med sonens Nokia men inte med min SonyEricsson, jag fattar ingenting??

I onsdags var jag dessutom på en s.k. typecasting, eller rättare sagt min mustasch var där. Men resten av mig sitter ju liksom fast i andra änden så hela jag fick åka och typecasta. Det var dessutom inte bara mustaschen som skulle visas upp, utan andra änden var tvungen att visa sina skådespelartalanger och agera. Det gick väl så där, är inte riktigt typen som tar regi av andra. Vill hellre själv regissera och gärna peka med hela handen. Fortsättning följer…

 

Filmtajm

Nu börjar det röra på sig i politikerkretsar i Köping, det var ju kul. Nationaldemokraterna vill demonstrera på 1 maj. Kan väl inte påstå att jag med mitt judiska påbrå är någon större anhängare av ND. Däremot är jag en stor anhängare av demokrati. Jag tycker det i allra högsta grad är demokratiskt att vem som helst får tycka vad de vill. Självklart kan inte alla tycka lika, även om det verkar vara vissa som skulle önska det. Sossarna är bekymrade för att det är ”deras” dag och att ND kallar sig ett arbetarparti. Det beror väl på vad man lägger för värdering i ordet arbetarparti. De kan vara ett parti som består av arbetare…? Eller ett parti som arbetar sig fram…? Eller som alliansen, som säger sig vilja skapa arbete…? Det är väl annars ganska logiskt att vilja demonstrera på en röd dag, när man ändå är ledig. Skulle tro att det kommer mer folk då…

I morgon är det dags igen. Jag ska till Fjollträsk och visa upp mustaschen för ett filmbolag. De ska visst rendera i en reklamfilm för Cancerfonden, där mer eller mindre kända personer under en viss tid ska försöka odla en likadan mustasch i syfte att främja cancerforskningen. Som den vekhjärtade person jag är ställer jag naturligtvis upp på något sådant. Eller är jag en linslus…….?

Poliser, poliser och åter poliser...

Våra nya lokala poliser gör bra ifrån sig. Helt plötsligt ser man poliser och polisbilar stup i kvarten. En kund som var in sa att nu kände hon sig mycket tryggare. Själv tycker jag det är jätteskönt att se dem snurra kring i stan, hoppas det blivit lika bra i hela Västra Mälardalen och inte bara i Köping. Natten till fredag märkte vi verkligen av det. På nattkröken hade vi några elektriker som skulle dra om elen till bensinpumparna. Vid midnatt bröt de strömmen och allt blev svart. Jag hade förvarnat Securitas eftersom jag visste att larmet skulle säga ifrån, men annars tyckte jag inte det var så mycket att göra. Jag parkerade min bil framför butiken med lyset på, så vi skulle se något, dessutom stod elektrikernas vita buss utanför. Robin gjorde så gott han kunde, att serva kunderna genom nattluckan, och jag satt på kontoret och skrev ett mötesprotokoll, tack o lov för batteridrivna datorer. Efter ungefär en kvart hör jag plötsligt en massa röster från butiken och famlar mig ut i mörkret. Där står polisen och ser allmänt bekymrade ut, de trodde det värsta hade hänt när allt var svart och bilar stod mystiskt uppställda. Jag vet inte om någon ringt eller om de själva uppmärksammade det. Men det var gott att se att de ändå kom så snart efter att vi släckt ljuset. Tänk vad fort det skulle gått om det verkligen vart skarpt läge.

Jag läste att GP ska dra sig tillbaka helt och hållet. Det var ju inte en dag för tidigt. Jag har i efterhand tittat igenom tv-programmen om honom. Kan ju inte påstå att han framstår som någon lagledare precis. Kanske man inte ska vara det som Statsminister och partiordförande, men nog tror jag att det är bästa sättet att vara chef. Att coacha andra till rätt beslut och göromål, och vara en i teamet. Jag kanske inte heller lever upp till det, det får andra avgöra, men så borde det vara i alla fall. Jag fick en gång frågan om vilket valspråk jag försöker leva efter. Det var en lätt fråga att svara på. VAR SNÄLL! ALLT BLIR MYCKET LÄTTARE DÅ! Det borde GP också levt efter.

Läste också att det går bra för MS och sossarna i opinionsmätningarna. Undrar varför? Varken hon eller någon annan har ju uttalat sig om sin egen politik, inte på något sätt som gått fram till mig i alla fall. Det enda jag hört är klagomål på Alliansen skattepolitik, samtidigt som man säger att om man vinner valet 2010 kan man inte återinföra sina högre skatter. Som Strindberg sa, det är synd om människorna. Kan någon förklara för mig vad som gör att fler röstar på vänstern nu?? Är folk så tokiga att de hellre vill ha bidrag än jobb? Dessutom umgås ju Ulrica Messing med en kapitalismens företrädare, och Anna Sjödin kramade mig på en fest härförleden. Kanske det gamla skämtet om svenskarna som ett färgglatt folk inte är ett skämt….

Det är stort intresse kring mitt köp av en tomt vid Entré Köping, rätt kul att medierna är intresserade, men varför tjata. Våra lokala medier borde väl veta att när jag gör något får deras reklamavdelningar, f.v.b. till allmänheten, veta det. Kanske man skulle göra en dokusåpa av alltihop??

Vinnare

Det var ju riktigt roligt att läsa kommentarerna på gårdagens blogg. Kommentarer har det kommit förr, men då har folk mestadels skällt på mig, nu var det annat ljud i skällan. Själv tyckte jag det blev lite svårt på slutklämmen så jag gav Maria ledigt från kassan en liten stund så fick hon agera enväldig domare. Nu är det alltså dags att avslöja vem den lycklige vinnaren är……. De nominerade var Ron, som just konverterat till anglofil, Notisören som hade all tid i världen men dålig syn, Margareta som tycker det räcker att vara kvinna (nåja, i vissa fall så…), Pelle Pucko som till och med lyckades rimma på ett kul sätt, Danne Donadoni som onekligen var ärlig, Nicke som försöker höja sin lön, Svanberg som tyckte misshandlade Gustav (om han nu var sista offret) borde få en resa att trösta sig med samt Jo som ville premiera brorsan. Men tyvärr bara en plats fanns det och den vanns av…. riiiiiipppppp (så låter det när man drar snöret ur ett kuvert)…………………………. PELLE PUCKO. GRATTIS!

Vinna o försvinna

Idag kom en av mina leverantörer på besök. Hon såg lite full i fan ut, jag tänkte att hon kanske hade något klipp på gång. Men inte, istället hade jag vunnit en säljtävling. Tävlingen bestod i att sälja massor av cigaretter. Vilket vi alltid gör, så det var ju en promenadvinst. Vinsten bestod av en fotbollsresa till England den 28-30/4, med mat och boende betalt. Matchen är Arsenal – Fulham på Emirates Stadium. Jättekul, att se en match i ett fotbollstokigt land som England är en speciell upplevelse. Men tyvärr, min tid räcker inte, dessutom åker jag till Skottland ett par dagar senare. Så jag tänkte låta någon lycklig bloggläsare få åka istället. Den som lämnar den bästa motiveringen till varför just denne någon ska få resan, får den. Lämna motiveringen bland kommentarerna nedan, men gör det före klockan 12 i morgon den 5/4. För då måste jag lämna in namnet på den som ska resa.

 

Förhinder, försenat, förbannat

Just nu är det fredag 30/3 och jag sitter i England och skriver detta. Jag är här på Engelska mustaschklubbens årsmöte och 60-års jubileum. Det var några exeptionellt stressiga dagar innan jag åkte, men väl på plats infinner sig ett riktigt skönt lugn, speciellt som vi befinner oss på ett hotell i Lewes som byggdes på 1600-talet, och inte har genomgått några större moderniseringar sedan dess. Men självklart har allt inte varit gnisselfritt. Jag åkte hemifrån vid 8-tiden i torsdags, planet gick i tid, och vi landade på Heathrow som vi skulle. Nu började krånglet, efter ett mindre maratonlopp till passkontrollen, Heathrow är stort, skulle jag äntligen få ta mig vidare. Men var är väskorna? Efter sisådär 45 minuer kom de i alla fall. Skönt, nu skulle jag bara hämta hyrbilen och rulla vidare. Via mina kontakter hade jag bokat en bil hos Hertz, efter lite letande hittade jag deras disk, men inte en människa syntes till, bara en skylt som hänvisade deras VIP-kunder till en busshållplats. Lätt förvirrade tittade jag mig omkring och alla diskar såg lika övergivna ut. Kanske någon galopperande sjukdom hade slagit ut alla...? Till slut var det en kvinna som såg min förvirrade uppsyn och kom till undsättning. Hon jobbade på National och kunde fixa en bil istället. OK, samma pris och större bil verkade bra. Efter pappersjobbet hänvisade hon till en busshållplats ett halvt maratonlopp bort. Väl på plats i bussen börjar en resa som tar en 20 minuter, men till slut var vi framme och jag fick min bil. Efter att ha trocklat mig ut från flygplatsen var jag ute på M25 som går runt London, normalt är hastighetsbegränsningen 70 miles/h på motorvägarna men nu var totalt 8 filer mer att likna vid en parkeringsplats, suck. Efter några timmar i krypfart var jag till slut framme. Checkade in och fick mitt rum, tog bagaget och gick upp. Rummet var cirka 7,6 kvm stort höjdskillnaden på golvet var någon decimeter mellan sängen och dörren, en sträcka på 2 meter! Dessutom var dörrposten ca 180 cm vid gångjärnen och 190 cm på andra sidan...! De har en viss karaktär på hotellen i England. Jag tog en snabbdusch och gick ned för en "Pint of bitter" och för att träffa några andra mustascher. Efter en stund blev vi hungriga och gick och åt. På såna här gamla hotell lever fortfarande mycket av gamla traditioner kvar, så vi fick ta med det vi ville dricka från puben... Konstiga traditioner!? Sedan blev det ytterliggare några öl innan det var dags att gå till sängs. När jag släpat mig upp till mitt lilla rum, satt i nyckeln, som ser ut som något till en stupstock från medeltiden, skruvat och vridit och till slut fått upp dörren höll jag på att skita ner mig... Jag hade fått en sambo. Hade väl inte gjort något om det varit en riktig puma eller något annat vackert. Men en liten, grå och allmänt korkad var inte vad jag såg fram emot att spendera natten med. Det var en duva... Hur den tagit sig in genom en minimal springa i fönstret fattar jag inte, men där var den i alla fall. Om jag höll på att skita på mig när jag öppnade dörren var det inget emot vad fågeljäveln gjorde. Den hade bajat ned allt den kunde, tror jag. Jag gick ner till nattportiern och berättade om min sambo, hans min var obetalbar, något mitt emellan Mr Bean och Prins Charles. Efter bara någon minut kom han tillbaka och ursäktade sig tusen gånger, sedan fick jag ett nytt rum och han hjälpte mig flytta. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur han så snabbt kunde bli av med duvan. Undrar om det blir duva till frukost på fredagen...? Fredagen startade bättre än torsdagen slutade. En rejäl engelsk frukost med den ena rätten flottigare än den andra och inte en duva så långt jag kunde se... Vid 10.25 skulle jag hämta några vänner från Tyskland på Gatwick Airport utanför London. Vid 9-tiden ringde han och sa att flyget var inställt och de istället skulle flyga till Heathrow via Paris, sedan skulle de ta sig till Lewes med tåg. Jag och några andra åker då till Brighton, bl.a. för att kolla in lokaliteterna där VM i skägg & mustasch ska hållas i september. Det vilar ett tungt ansvar på oss i Svenska landslaget, vi ska nämligen tävla från samma scen som ABBA gjorde när de vann Melodifestivalen med Waterloo. Lokalen rymmer 4500 personer... Häftigt! Släng dig i väggen Forum. Vi tog en promenad i det normalt sett jättemysiga Brighton, men eftersom vädret var typiskt engelskt så... Genomblöta gick vi till en pub för att fylla vätskeförrådet från insidan istället. Då ringer vår tyske vän från Paris och berättar att nästa flyg också är inställt... Grattis... På väg tillbaka slinker vi in på BBC's lokalkontor och frågar om vi kan få vara med i radio? Det gick bra, så Hans och Rod får 5 minuter att berätta om VM-tävlingarna. Nöjda med det åker vi tillbaka till Lewes. Där väntar TV och några tidningar på oss. Självklart ville de ha en vacker Svensk med så nu vet hela England vem jag är. Kul! En dusch och sen var det baren som gällde. Efter några pint var det dags för själva årsmötet som inte bjöd på några överraskningar. Efter detta var det trerätters middag som gällde, mitt i förrätten kommer så våra tyska vänner inramlande det tog "bara" 14 timmar att ta sig dit. Lördagen började med en likadan frukost som fredagen, sen skulle vi kolla in Lewes Castle. Som vanligt när det gäller engelska slott var det en både blodig och spännande historia vi fick höra. Efter slottet skulle vi kolla in ett hus där den enda överlevande av Henrik VIII's fruar hade bott, men jag och några till fastnade på en pub, så vi missade alltihop. Väl tillbaka på hotellet ringde jag hustrun som fyllde år, hon blev jätteglad, eftersom jag avstod från att sjunga... På kvällen var det stort kalas, för att fira sextio-åringen. Det var en 5-rätters middag och diverse tal, sedan blev det återigen puben till långt in på natten. Nu är det söndag och morgonen var lite tung, men en flottig frukost hjälpte upp det hela. Vid lunchtid var vi ett gäng som åkte till Copthorn för att träffa några andra vänner. Jag, Bo och Hans åkte i förväg. Jag hade för mig att förra gången vi var där hade jag slagit in Copthorn centrum i GPS'en och på vägen hade vi passerat Copthorn hotel, där vi skulle ses. Jag gjorde likadant den här gången men av någon anledning missade vi hela hotellet och virrade runt i samhället en stund. Nu sitter jag på Heathrow Airport och fick just veta att mitt flyg är försenat, minst en timme. Undrar om jag ska bli värre än tyskarna...?

AS-läckert

 

Jahaja, GP förnekar sig inte. Först är han med och lotsar fram MS till ordförandeskapet, sedan sitter han TV-rutan och talar om för hela svenska folket att hon inte kan tänka…. Tänka sig….! Han måste väl ha vetat vad som skulle komma i TV??? Men han kanske är bitter….? Och vill ta någon slags hämnd på partiet. Sedan har han tydligen suttit och ljugit om en massa andra politiker som samtliga nekar till hans anklagelser. Man kan ju fråga sig om han verkligen kan ljuga ihop så mycket? Eller är det så att karlen har sin egen uppfattning om rätt och fel? Eller helt enkelt tror att det han tycker o tänker är facit för resten av oss?? Så vitt jag förstår har han väl som politiker propagerat för kollektivism och inte individualism i hela sitt liv. Men själv verkar han mest ägna sig åt egoism…..

I förrgår var det fest. Eller freakshow om man så vill. Det var avslutningsgala i säsongens upplaga av 100 Höjdare! På Kanal 5. Jag var inbjuden som gäst och i inbjudan stod att man skulle ta det finaste man har, eftersom det var en riktig gala med röda mattan, limousiner o.s.v. Det finaste jag har är min kilt och mina barn, så det blev jag, kilten och Anna som igår åkte till Stockholm. Det började med att jag hämtade Anna och skjutsade henne till Frissan för renovering. Två timmar senare ringde hon och sa att hon var klar. När jag kom in för att hämta henne trodde jag inte mina ögon. Att min dotter kunde vara så underskönt vacker…. Nåväl, vi kom fram till hotellet, blev avprickade av Lovisa som var ansvarig för gästerna, fick vårt rum och sedan var det lunch. När vi kom in i lunchmatsalen satt redan gästerna från årets säsong och ett antal från förra årets redan där. Den ena mer muppig än den andra, Anna och jag kände oss lite utanför… Eller är jag också en mupp? Nåja, det skulle ju komma några hundra andra gäster till själva galan så det skulle väl gå bra. Kl. 3 var det gemensam skjuts till Södra Teatern där galan skulle gå av stapeln. Nu började en ganska tråkig väntan, de ville ha alla på plats för att det skulle rulla på utan att behöva jaga folk. Så där satt vi, den ena muppigare än den andre, medan vi väntade kom Ille och Lasse från modelljärnvägsklubben inglidande. De tyckte som jag, bara muppar i församlingen…. Medan vi väntade fick jag kontakt med en grekisk kille som skulle vara med i ett kommande program av 100Höjdare!, han blev så förtjust i Anna att han halade upp kameran och visade bilder på sin son var 23, och tyckte vi skulle arrangera ett bröllop. Efter lite konsultationer med värdparet fick jag klart för mig att det kunde vara ett bra kap, i alla fall ur ekonomisk synvinkel… Så nu har man snart släkt i Grekland…. Äntligen fick vi sätta oss tillrätta i limousinen och glida fram till röda mattan, Anna tog ett stadigt grepp i mig och vi skred makligt in. Häftigt med gala! Nu var äntligen baren med tillhörande buffé öppen. Det är konstigt, men konstiga människor blir än mer konstiga när de häller i sig alkohol… I något hörn satt Ukelelemannen och sjöng för glatta livet, när jag gled förbi växlade han snabbt om till Skotska visor, kul kille. På annat håll rev Disco-Kjelle av en enbent dans medan, Raggarhatarberit gick runt och hade synpunkter. Prinsessan Madeleine-mannen gjorde vad han kunde för att likna just Prinsessan Madelene o.s.v. Nu började mer normala människor droppa in, eller kanske det var professionella festare från Fjollträsk? Hur som helst såg man många kända ansikten. Undrar om de tyckte det var kul att vara på samma fest som jag o Anna? Efter minglande, ätande och drickande satte vi oss i salongen och galan startade. Filip o Fredrik i högform och bara känt folk bland prisutdelarna. Det delades ut priser i alla möjliga konstiga klasser, men vinnarna var nöjda. Tacktalen lämnade en del övrigt att önska kanske, men kul var det. Prinsessan Madeleine-mannen avslutade i alla fall sitt tacktal med något i stil med ”Ta ur amalgamet ur munnen, det är farligt”….. ÖÖHH? Efter prisutdelning blev det såklart efterfest, det var fullt drag ända in i natten. Anna ville naturligtvis känna o klämma på så många kändisar som möjligt, medan jag satt och diskuterade det Skotska språket med Ukelelemannen, och grottforskning med Grottmannen, James Bond-mannen gled förbi ibland med två vackra damer vid sin sida. Efter ett tag fick jag syn på Anna Sjödin, ja just det, förra SSU-basen och GP’s kvinnliga motsvarighet. Hon satt lite för sig själv, såg mycket bättre ut i verkligheten än på de bilder man sett efter cirkusen på Crazy Horse, riktigt vacker faktiskt. Jag var beredd på det värsta men frågade om hon kunde tänka sig att umgås med en kapitalismens företrädare? Hon blev inte ens lite arg, bara skrattade och gav mig en kram. Så nu har man kramat AS…… Det var TV-kameror överallt så man vet ju aldrig om det fastnade någonstans…..Vem som vann tillställningen…..? Ja, det håller jag för mig själv. Tror jag kan få bättre odds om jag spelar på den personen då…..

Hundskit

Så har då sossarna fått sin MS. Om man ska tro tidningarna är det ett splittrat parti, där hälften tror på henne och den andra halvan inte. Tiden får väl utvisa om hon lyckas, men inte tycker jag hon har de kvalifikationer som krävs för att bli Statsminister, man får ju hoppas att fler än jag tycker så. Sverige får väl ändock anses ha ett ganska gott anseende i Europa och kanske även andra delar av världen. Jag tror inte hon skulle kunna leva upp till de kravs som ställs, kanske om hon varit 20 år yngre. Det är ju som bekant inte lätt att lära gamla hundar att sitta. Där lär jag ju inte bli motsagd, jag talar ju av erfarenhet eftersom jag är nästan lika gammal som MS.

Vi har Israelbesök, igår kväll var vi hos brorsan och käkade rökta räkor och talade om livet. Det är tufft att bo i Israel idag. Robert som kör både buss och ambulans går inte hemifrån utan att vara beväpnad, med tanke hur det varit de senaste åren kan man kanske förstå det, men med Svenska ögon känns det konstigt. Tänk att behöva leva under den pressen hela tiden. Hoppas saker o ting ordnar upp sig snart.

Före räkätandet var jag i Uppsala och hade en Whiskyprovning med Elitdomarförbundet. Alltid lika kul att prata Whisky, men det höll på att gå illa. Jag hade gett arrangörerna en lista på vilka sorter vi skulle ha med på provningen och vilka tillbehör som krävs. I fredags ringde de och hittade inte alla sorters Whisky, jag fick sitta vid datorn och via Systembolagets hemsida lotsa dem mellan de olika bolagen i Uppsala där jag såg att flaskorna fanns. Det gick till slut, så igår var jag mindre orolig när jag rullade mot Uppsala. Väl på plats kom jag inte in i lokalen vi skulle vara i, jag hade ändå en aning om att jag behövde vara där i tid eftersom ingen hade några erfarenheter av arrangemanget. Efter lite väntande kom jag i alla fall in, med en timme till godo började jag ställa upp mina presentationsgrejor och lägga ut provningsunderläggen, 55 st. Nu skulle krögaren komma med glas, eftersom jag tar ganska allvarligt på det hela vill jag gärna ha riktiga provglas, men när han kommer skramlande med gigantiska s.k. Tumlare höll jag på att bryta ihop. Fem tumlare framför var o en skulle ju bara det ta upp två sittplatser, dessutom hade vi behövt A5-ark att täcka glasen med, för att inte tala om hur snabbt aromerna skulle rymma ur glasen. Det slutade med fyra champagneglas och en liten Tumlare till var o en. Ett par minuter före utsatt start var vi dukade o klara…. PHUUU….

Jag, Ida och Ccilia har just varit ute på en skön söndagspromenad med hunden, skön o skön förresten, det blåste smådjävlar så det var kanske inte så skönt… egentligen. Men det var säkert värre för tjejerna på häst hundra meter framför oss, de satt ju högre upp. Hur som helst, barn är ganska roliga de har liksom ett mindre perspektiv på saker o ting. Medan jag gick och funderade på hur det ska gå om MS blir Statsminister, vad man kan göra för att få bort världssvälten och uppnå fred i världen…. Så säger plötsligt Ccilia; Pappa… mmmm. Du vet man måste ju ta upp hundbajset efter sig….. mmmmm. Men varför är den ingen som tar bort hästbajset….??

Mustaschen gör det...

Oj, vilken stressig vecka det varit så här långt. Egentligen kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Undrar när jag ska lära mig att säga nej? Idag var jag bl.a. på ett mycket intressant frukostmöte. Det var Riksbankschef Stefan Ingves som berättade om hur Riksbanken jobbar och om deras prognoser för framtiden. Jag blev först lite förvånad när jag såg honom. På TV ser han ut att vara både längre och kraftigare än han var i verkligheten. Han var snarare rena motsatsen. Vad han också var, i jämförelse med de Riksbankschefer jag tidigare lyssnat till, så var han en mycket god pedagog och förklarade sambanden i ekonomins olika delar så vem som helst skull förstå. T.o.m. jag förstod. När jag efter frukosten stressade vidare till ett möte i Fjollträsk, slog det mig varför han framstod som både karismatisk och en god pedagog. Han har ju mustasch........