Trött men glad.

Då var det över för den här gången. Pre Summer Meet 2006, lika kul som alltid, lika kaotiskt, men ändå på något sätt ännu mer, ännu roligare än förra gången. Dagen började med utrustning av servicemopparna som skulle rulla, sedan var det upp och kolla om radion var på gång, spänd förväntan. Ska allt fungera? Hann med en snabbrunda på utställningen innan det var dags att äntra scenen och presentera uppträdanden och sedan dela ut priserna, jag hade god hjälp av min dotter Ccilia som skötte prisutdelningen till vinnarna i lådbilsrallyt och till vinnarna av det s.k. Kidz Choise. Äntligen lite mat, en toast på Hantis, nu anslöt nästa dotter med pojkvän. Sedan rullad Cruisingen igång. Gissningsvis var det som mest ÖVER 2000 bilar som rullade i stan samtidigt, OTROLIGT. Då ska vi heller inte glömma några hundra motorcyklar. Nytt för i år var ju det här med radio, Köpings Raggarradio, där jag agerade flygande skjutjärnsreporter, kanonkul. Eftersom jag springer runt med armen bruten kunde jag inte både sköta mikrofon och bil samtidigt, så jag rekvirerade en kompis med en Lincoln Town Car, en sån där som är hur lång som helst med svarta rutor, och som man alltid undrar vem som åker i. Det var riktigt häftigt att smyga runt med den och referera från Cruisingrundan. Stort tack för hjälpen Jonny. Sedan var det ner till macken och dela ut luktgranar till alla mer eller mindre avklädda människor. Nytt för i år var en tjej som blev möhippad av sina väninnor, och fick sköta granutdelandet, mycket uppskattat av de manliga kalsongbärarna. Tillbaks till radion och ut i svängen igen. Nya nedslag i verkligheten med direktsända referat. Nu är klockan 2,30 och det är fortfarande en strid ström med människor som står i kö för ett nattamål. Trött men sprudlande glad.

 

Dags för träningsläger...

Brottsligheten fortsätter! Eller rättare sagt, försöken fortsätter. Igår var det dags igen, samma dåre, samma lager och samma kamera som han försöker undkomma. Straxt före kl. 8 igår kväll kommer två suspekta typer in på macken, den ena går på muggen, medan den andre står å bläddrar bland skivorna. Konny ginar genom lagret när han varit ute och kommer in i butiken. När Konny sladdar in i butiken smyger den ena busen in bakom Konny och in på lagret. Nu insåg han att lagret var ganska belamrat för tillfället, han börjar flytta lite grejer, kompisen utanför börjar ställa frågor för att uppehålla Monica i butiken, nu har han på lagret röjt undan lite, men han vänder sig om och ser kameran som stirrar på honom, då hukar han sig för att undkomma kameran….!? Smyger/kryper fram och hoppar upp mot kameran som sitter nästan 2,5 meter upp i luften, han lyckas slå sönder fästet så kameran blir hängande i sladden. Men tittar rakt in i den medan han hoppar runt. Snygga bilder. Nu har kompisen dessutom fått psykbryt av nervositet, så han drar. Monica som fattat misstanker går ut på lagret och ser kameran som hänger i sladden. Men ingen gubbe. När jag kollar filmen ser man att det är samma snubbe som vart här två gånger tidigare….. Antingen är han vidskeplig, tredje gången gillt. Eller så är han dum på riktigt…. Vi fick i alla fall reg. numret på bilen de åkte i, så förhoppningsvis ska vi slippa dem ett tag.

Idag ringde Kanal 5 och ville göra ett reportage om mustascher. Vilken tur för dem att de ringde till mig. Jag har ju viss erfarenhet. Det var Fredrik o Filip som ville ha ett inslag till något program. Det är ju typiskt att man går runt med en bruten arm och inte kan fixa mustaschen ordentligt. Det blir till att lägga hustrun i hårdträning över helgen.

Brottsligt...

Det finns brott, och så finns det brott. Själv har jag armbrott. Många tycker synd om mig, men det verkar inte vara för att jag brutit armen och den är jättesvullen. Nä, de flesta verkar ha mer bekymmer om att jag inte kan åka hoj på ett tag. Också ett sätt att visa omtanke. Det år å andra sidan inte bara negativt att vara enarmad. Min hustru var tvungen att hjälpa mig i duschen. Mycket trevligt, det var ett tag sedan. Barnen bär fram allt jag ber om. Folk öppnar dörrarna. Frågar om jag behöver en hand, o.s.v. Dessutom har jag räknat ut att konvalecensen när det gäller städning, diskning och annat är uppemot 3 år. Rätt skönt faktiskt.

Sen finns det andra brott. Kriminella sådana. Igår var ljushuvudet jag bloggade om i min allra första blogg tillbaka och försökte på samma sätt ta sig in på tobakslagret. Lika bra bilder den här gången, och lika misslyckat. Hur enveten kan man vara...?

Nästa misslyckade brott var vid 18-tiden i kväll. En välkänd typ satt i en bil utanför medan kompisen var inne o handlade. Medan Monica servade kompisen passade han på att sticka ut armen genom rutan och sno åt sig en engångsgrill. Syntes klart o tydligt på övervakningskameran. Jag ringde Polisen, talade om vad som hänt, och vem som gjort det. De blev riktigt glada, de ville ha så mycket som möjligt på den här killen. Efter bara några minuter stod på mitt kontor och kollade på gärningen. Ytterligare någon timme senare ringer de och berättar att han erkänt. Tagen på bar gärning när han och polarna satt och grillade. Maten hade de "köpt" på Willys och tändvätskan på grannmacken. Undrar om de tror på tomten också...

Nästa brott är kanske inte ett brott...eller jo....men konstigt är det. Har en polare som suttit häktad ända sedan 28 januari, de första femtio dagarna med restriktioner. Utan att han egentligen begått något brott.... Även om domstolen tyckte annorlunda. Efter en del strul i förhållandet bad han damen i fråga att flytta, vilket hon gjorde under vissa protester. När han sedan i frid o fröjd satt och tittade på tv ihop med sonen, knackar det på dörren. Utanför står två poliser och undrar om han vill följa med till Västerås på förhör. Intet ont anande följer han med, i tron att det gäller en anmälan han själv gjort tidigare. Det visar sig att damen i fråga har anmält honom för grov kvinnofridskränkning. Han blir anhållen, sedermera häktad med restriktioner. I Tingsrätten vill ordföranden, som är den enda juristen i sammanhanget, fria, medan nämndemännen som är politiskt tillsatta lekmän vill fälla. Han fick 1,5 år på kåken för att damen hittat på en historia det inte fanns ett enda bevis för. Man måste ju undra om inte en jurists överväganden borde väga tyngre än lekmännens? Under tiden vill damen ha tillträde till huset för att hämta sina prylar. De bestämmer med försvararen att ses då och då för att bli insläppta. När försvararen kommer dit är huset redan tömt, utan åverkan och ingen "försmådd" dam som väntar. Hon har alltså i sin tut gjort sig skyldig till hemfridsbrott eller olaga intrång eller så. Men min polare får fortsätta sitta i häkte i väntan på att komma till Hovrätten. Ska det verkligen behöva gå till på det viset? När killar som de ovanstående kan gå fria? Vi behöver mer poliser, med större resurser till utredningar. De du GP....

Det där med tid. Igen....

Så tokigt det kan bli. Jag har åkt motorcykel i snart trettio år, med ett o annat avbrott för barnafödsel, hjärnblödning och liknande. 1979 gick det lite fort och jag landade på sidan av vägen med kompisen hoj, men annars har jag varit förskonad från annat än att man tappat hojen vid stopp eller att foten glidit undan. Men i torsdags var det dags för den klassiska olyckan, Jag har ju tidigare haft synpunkter på trafiken Stockholm, och nu fick jag det definitivt bekräftat. Jag kom åkande på Birger Jarlsgatan på väg till ett ovanligt viktigt styrelsemöte i OKQ8 Affärsmannaförening. Jag åkte i högerfilen i ca 30 knyck, vänsterfilen gick saktare, kanske 10 knyck. Helt plötsligt är det en dåre i vänsterfilen som bara svänger över mot mig i tron att det var en lucka mellan bilarna, det var det inte, det var jag. Pang, bom o brak så ligger man och biter i asfalten, det gick ju sakta så fallet blev inte så långt eller stort, men när jag försöker resa mig upp och ska dra fram armarna för att balansera så känner jag att armarna rör sig, men jag ser ingen vänsterarm i ögonvrån. Konstigt tänkte jag, och tittade en extra gång, jodå armen hängde där men jag kunde inte känna den och den ville inte röra sig när jag försökte. Då förstod jag att armen var bruten, minst. Nu kommer bilföraren utfarande och tjoar, OJ OJ, FÖRLÅT, VAD HAR JAG GJORT, HUR GICK DET FÖR DIG? VAD SKA VI GÖRA? VILL DU HA ETT GLAS VATTEN? O.s.v. han var helt hysterisk, det var jag som fick försöka lugna ner honom och berätta att jag vore tacksam om han ringde en Ambulans för jag brutit armen. Tur i oturen så kom en kollega, på väg till samma möte förbi och undrade vad som stod på. Tack o lov att en normal människa dök upp, nu kunde jag instruera honom om vad han skulle göra och att han kunde ta min dator och alla papper i hojen, som skulle till mötet. Han reste upp, rullade undan och låste hojen åt mig, sedan drog han på mötet och informerade de andra. Nu kom ambulansen och killarna ombord var riktiga proffs de kollade att jag var vid medvetande och allt möjligt, eftersom vänster arm var dubbelt så stor som normalt så insåg de också att den troligen var bruten. Nu kom Polisen också och de brydde sig inte så mycket om mig utan kollade med vittnen, medan jag fick åka ambulans. I ambulansen blev jag utfrågad om vilka mediciner jag åt och hur ont jag hade, vill du ha morfin? Nej tack, jag vill inte ha morfin. Jag har bara brutit armen. Ja men, det gör ont att bryta armen! Det är möjligt men jag har inte ont, mest bara irriterad att jag skulle missa mötet. Kanske jag skulle hinna tillbaka och vara med på de viktigaste frågorna på eftermiddagen. Ambulanskillarna fortsatte tjata om att jag borde ha ont och plötsligt var vi på akuten på Karolinska. De satte mig på en säng och drog vidare till nästa utryckning, kanske någon som hade mer ont så de fick användning för sin morfinspruta. Nu kom en sköterska och skulle skriva in mig, hon förklarade att om det var ok för mig så kunde jag låta ett gäng aspiranter som utbildar sig på Karolinska ta hand om mig, det skulle finnas en riktig läkare som övervakade det hela, men jag skulle troligen få vård snabbare. Helt ok för mig, full fart spar tid. Medan jag väntade kom Polisen och tog min version av det hela, de kollade också om jag var nykter, det tror jag att jag var. Nu kom en jättesöt tjej och hämtade mig, hon berättade att hon snart var färdig sjuksköterska och sedan förhörde hon mig om allt som hade med min hälsa att göra. Hon undrade om jag fått en morfinspruta mot värken, men jag fick återigen förklara att jag inte fått någon spruta och att jag inte hade ont, bara en konstig molande känsla, ungefär som att stå med armen uppåt i en timme. Hon tittade konstigt på mig, men sa inget. Troligen stod det inget i hennes studiematerial om envisa människor som vägrar ha ont. Hon skulle ta ett blodtryck för att se om jag levde, hon ville jag skulle ligga ner, och när man normalt sett lägger sig sticker man ju fram armarna för att balansera, det kändes konstigt så jag tittade till på vänsterarmen, som ju inte ville följa med rörelsen, då såg jag att benstumpen var på väg ut genom muskeln, det blev sittande blodtryckstagning. Nu kom nästa människa, hon hade dessutom ett helt gäng i släptåg. Presenterade sig som blivande läkare och de andra som både blivande läkare och sköterskor, samma visa igen. Gick igenom min medicinska historia, konstaterade att jag troligen hade en fraktur och tyckte det var konstigt att jag inte hade ont. Nu fick jag komma till röntgen och blev tvungen att ta två Citodon och en Stesolid, för det skull göra ont när de röntgade. Jag blev bara trött, inte gjorde det ont heller. Tillbaka på akuten fick jag sitta o vänta att bilderna skulle bli klara, under tiden passade jag på att ringa o lugna hustrun, sedan ringde jag kollegorna och förhörde mig om hur mötet har gått, berättade vad jag tyckte i vissa frågor, sedan ägnade jag mig åt att läsa en 5 år gammal Båt-nytt, resten av tidningarna var Allers, Allas o.s.v. inte speciellt intressant. Nu kom bilderna och den blivande människoreparatören kom och förklarade vad som hänt, överarmsbenet var av, men de behövde inte skära upp mig, allt låg där det skulle. Numer får man tydligen inte gips, utan en sköterska kom med något plastliknande som hon lindade runt överarmen, när den var nästan genomhärdad klippte hon upp den och satte dit kardborreband, så nu kan jag ta av det som en slags hylsa när jag ska duscha. Nu var klockan 14.30 och jag hade inte ätit sedan frukost, sköterskan kom med juice och en macka, sedan kom mina kollegor och undrade om jag levde. De följde med till hojen, hjälpte mig att ställa in den på en mack i närheten och sedan skjutsade John hem mig, ända till dörren. Tack för det John. Han tyckte inte det var någon större omväg, han skulle ju hem till Sälen…. Äntligen hemma fick lite att käka, sen åkte jag till jobbet.

Igår åkte jag och sonen till Stockholm och skulle hämta hem hojen, den var bara lite repig och fästena till vänstra väskan var sönder. Konstigt med tanke på mina skador. På vägen hem ringde telefonen, det var Polisen som kom efter smällen, han frågade hur det var med mig, jättesnällt gjort, sedan frågade han hur det gått mig hojen. Då kom det fram att det var hans drömhoj, och hur djävligt det var att köra på den…

Nu sitter jag och skriver detta med en hand, fan allting tar dubbelt så lång tid….

 

Vänsterprassel eller...?

Det hände något lustigt i lördags/söndags. Jag var borta och höll en Whiskyprovning med LRF, mycket trevlig tillställning. Även om det blev bråttom dit, när jag körde hemifrån och hade kommit 5-6 km kom jag på att jag glömt sätta på mig flugan. Bara att vända, nu hade jag 17 minuter på mig att ta mig från Jägaråsen i Kungsör till Tängsta i Odensvi. Det gick! Jaguars V12´or kan man lita på. Efter uträttat värv rullade jag hemåt, spelade mycket och högt på stereon så jag hörde inte att telefonen ringde. När jag kom hem såg jag att det var 3 missade samtal från okänt nummer. För ovanlighets skull var dottern hemma och när jag kom in sa hon att någon Eva eller Emma hade sökt mig vid 10-tiden. Konstig tid att ringa, men det kanske var en nöjd kund som ville gratulera… Jag tänkte inte mer på det men fick konstiga blickar av hustrun under hela söndagen. Ända till jag läste Aftonblade.se där de skrev om Tyska mästerskapen i skägg och mustasch och där de hade en hänvisning till Svenska Mustaschklubben. Eftersom jag är webmaster i densamma kunde jag inte låta bli att mejla journalisten som skrivit reportaget och fråga var hon fått uppgifterna ifrån. Det visade sig att hon hette Emma och hade sökt mig på alla möjliga sätt på lördagen för att få en livekommentar. När jag berättade det för dottern såg jag hur hon och hustrun utbytte blickar. Sedan var hustrun snäll hela kvällen….

 

Vart blev tiden av....?

Åhh vilka veckor. De går så fort nu för tiden så jag vet inte hur jag ska hinna med? Telefonen ringer ideligen, fullt krig med OKQ8, kollegor som är oroliga, personal som ska fråga om det ena eller andra, barn som ska hämtas, bilar levereras, whiskyprovning, förberedelser inför Cruisingen, möten, trasiga hyrbilar att hämta i Stockholm och Mora, bevaka whiskyauktioner, sova… PUST! Mitt i alltihop trodde jag dessutom att jag låg bra till med tiden, men då hade klockjäveln gått sönder så jag visste inte vad hon var…? Man kan bli tokig för mindre… Gick inte veckor saktare förr? Säkert GP’s fel! Det finns ju i alla fall ljuspunkter, när man väl fått ihop presentationerna till whiskyprovningarna och får hålla provningen på riktigt då känns det bara bra. Provningarna på Ögir är bara så roliga. Kul och frågvissa gäster som verkligen tycks njuta av stunden. I morgon ska jag dessutom hålla en provning för LRF norr om Köping, jättekul.

Förresten är det inte bara veckorna som går fort, igår satt jag på kontoret när jag hörde ”Hej, Pappa”, det var Ccilia 10 år som kom med en kompis. Fan, det var inte länge sedan man bytte blöjor på ungen o nu kommer hon till stan för egen maskin. Betyder det att man blivit äldre? Eller är det bara barnen som växer upp? Är det kanske som med hundår där hunden blir sju år äldre på ett människoår? Det går kanske 10 barnaår på ett vuxet…? Nu kom sonen hem från lumpen, han är 20 år, men blöjbytena känns inte speciellt avlägsna där heller. Hur kan alla bli äldre runt omkring en?

Jag kom att tänka på en händelse för några år sedan, jag stod och pratade med en kund, han tillhör inte direkt intelligensreserven, vi pratade just om ungar som blir äldre och jag skulle skämta till det med att ungarna växer upp men jag tycks inte bli något äldre. Då tittade han mycket allvarligt på mig och sa lite stammande; Men, men har du inte sett dig i spegeln på länge….? Jaaa, vart tar tiden vägen….

 

 

Vårdande...

Vilket hektisk vecka der varit! Diverse olika möten, massor med strul på jobbet inkl. sjuk personal. Dessutom har OKQ8 hittat på en massa skit för oss återförsäljare, så vore jag inte flintis skulle jag blivit gråhårig,,, Eller slitit mitt hår i förtvivlan... och idag trampade jag dessutom in en spik i foten, suck. Men det finns tack o lov ljuspunkter, ett av alla möten denna vecka handlade om Pre Summer Meet med tillhörande cruising. Det är så fantastiskt roligt att  sitta med dessa eldsjälar som verkligen brinner för det de gör. Hoppas bara vädrets makter är med oss, för i år blir det nog bättre än någonsin. Tack vare Köpings Scoutkår och DJ Bollen kommer Pre Summer Meet att få sin egen radio, Köping RaggarRadio. Ska verkligen bli kul, skulle inte förvåna mig om RUAB som mäter radiolyssnande, kommer att märka ett stort dropp i lyssnandet av rikskanalerna.

Har sett att Per Nuder fått mycket utrymme i media, visserligen har man presenterat sin rödgröna budget, men han har fått ovanligt mycket utrymme. Undrar om GP snart ska dra sig tillbaka.... o Nuder ta över.... hemska tanke. Han verkar ju inte ett dugg vidsyntare är GP, dessutom lika arrogant.

Nu ska jag släpa mig in i duschen, ikväll blir det Ögir och konserten med Torsten Flink. Undrar hur han är i verkligheten? Kanske han har ett gäng vårdare med på scen....

Tid för trängsel

Åhh, vilken lång skön ledig helg det varit. Välbehövligt. Jag stängde av telefon och bara tog det lugnt, eller nåja, det kanske var en sanning med modifikation efter snö kommer tö, och då kommer allt möjligt skit fram. Helgen gick väl mest åt till trädgårdsskötsel. Det var bara kalabalik på jobbet en gång, och då med kassamaskinen, men det löste jag per telefon. Annars har det vart lugnt. Första turen med hoj har jag hunnit med också och det var inte dumt.

Idag var det Stockholm som gällde. Jag var förbi jobbet först och meddelade att jag skulle till Fjollträsk. Ta det lugnt sa Konny, det kan vara nog så jävligt på småvägarna där ikring…. Undrar var han var på geografilektionerna…? Fattar inte hur folk orkar bo där, det tog över två timmar innan jag var framme. Normalt brukar man köra på en timme och 15-20 minuter. Vilken jävla trafik! När jag stod i kön utanför Kista rullade jag förbi en Volvo som hade satt insynskydd på nummerplåtarna, vi som var i normal höjd såg registreringsnumret, men inte kamerorna till trängselskatten. Kul med civil olydnad. Det är för lite sånt i Sverige.

Imorgon ska jag dit igen, ska vara på plats kl. 8,30. Måste nog åka redan vid 06,00 om jag ska hinna parkera. USCH…

 

En vit dag...

Då var det slut på det roliga för den här gången. På frukosten försökte vi analysera vad som gör dessa helger så sköna. Vi gör ju egentligen ingenting, men ändå rusar tiden iväg. lI fredags skulle vi möta upp med vännerna från tyskland, vi bestämde att ses på en pub i Newnham. Vi blev sittande i över fyra timmar snackandes skit och drickandes öl. Sen fick vi skynda tillbaka för kvällens middag, med mer öl. För att runda av i hotellbaren med ytterligare öl, och en o annan Whisky.
Lördagen kom alldeles för tidigt och vi gick att kolla in Canterbury Cathedral. Sedan gick vi på puben, snackade skit och drack öl. Samma stress tillbaka för att byta om till middagen, mera öl och avrundning i baren med ännu fler öl. Det var ett bröllop på samma hotell och framåt småtimmarna kom bruden och ville bli fotograferad med alla mustascher, jag trillade i säng vid kl. 3, då höll hon fortfarande hov med ett gäng mustascher. Undrar om brudgummen satt på rummet och försökte odla?
Söndagen kom tyvärr ännu tidigare än lördagen, aj aj. Vad göra? Jo vi åkte till en liten håla som heter Copthorn, gick på puben, drack öl och snackade skit till det blev dags att åka tillbaka för middag med tillhörande avrundning i baren. Men nu blev det bara Whisky, allt för att slippa gå på muggen allt för många gånger på natten. Behövde lite kvalitetssömn.
Nu är det måndag, och jag har just ätit frukost. Idag blir det en vit dag...
Nu är vi på väg till flyget. Stannade vid en pub och skulle äta lite. Det blev ingen vit dag...

Behövande...

Nu sitter jag på StockholmVasteras Airport, vilket konstigt namn. Incheckningen gick bra men paret före mig var lite roliga. Tror det var första gången de flög. De hade en resväska, varsin kabinväska och tjejen hade dessutom handväska. Oj vilka bekymmer de hade. Kan jag ta både handväskan och kabinväskan? Tänk om vi måste checka in kabinväskorna, vi har ju inga namnlappar, o.s.v. Det var ett under att de inte svimmade före incheckningen. När jag gick till säkerhetskontrollen irrade de fortfarande runt och visste inte vart de skulle gå. Det blev ju en roande start på dagen...
Då var man ombord på planet, konstigt men det är samma visa varje gång man ska ombord. Ingen panik, alla på en gång. Förstår inte folk att det finns plats åt alla och planet lyfter inte förrän alla är ombord. Själv tog jag det lugnt, gick ombord bland de sista, och fick sitta vid mittgången längst fram. Varför ska man stressa? Stress ger ju bara magsår eller nåt... Malaria kanske....? Plötsligt tänds "fasten seat belts"-lampan och flygvärdinnorna ropar ut att alla måste sätta sig genast. När alla satt sig öppnas dörren till cockpit, ut kommer chauffören, glider in på muggen, kommer ut från densamma, går tillbaka till cockpit och släcker lampan. Den killen har makt! Har i alla fall haft trevligt resesällskap. Suttit med två killar från Lövsta Bruks Hembrygdsförening, verkar vara en jättetrevlig förening. De hade mycket tips om vissa brygder.
Efter sju sorger och ett antal bedrövelser är jag äntligen på hotellet. GPS är nog bra men man måste programmera rätt. Jag slog in adressen och fick en varning om betalvägar. Naturligtvis slog jag fel och bad apparaten skippa betalvägar, det slutade med en omväg genom London på ca 4 mil, sedan visade den förbi alla skyltar som visade Canterbury, men jag följde anvisningarna. När den visade att vi var framme, var vi i fel ände av rätt väg. Vägen var ca 3 mil lång och hotellet låg naturligtvis i andra änden. Nu ska jag duscha, gå till puben och beställa en pint. Den behövs...

Så skönt...

Så skönt! Nu ska jag vara lite ledig. Imorgon åker jag till England och ska vara med på engelska mustaschklubbens årsmöte. Sedan ska vi snacka, skit umgås och dricka a few pints of bitter. Men jag har faktiskt med mig ett par svenska bitter´s. Talade med en kompis i England i söndags och han hånade mig för våra taskiga öl. Nu har jag med två stycken Bedarö Bitter till honom. Han ska få se att de svenske kan de också… Mindre skönt är att det förmodligen är sista gången jag åker från Västerås. Ryan Air ska ju lägga ner nu när GP och hans kompisar ska införa en ny flygskatt. Tror de fullaste allvar att miljön blir bättre för att vi resenärer betalar 100 spänn mer för biljetten? Då är de ju dumma på riktigt…

Så skönt! Våren är på G. Även om det kom några flingor i natt så tycker jag det känns att något är på gång. Om inte annat så är det ju så mycket ljusare. Det kliar i MC-tarmen, snart är småvägarna isfria, då kan man åka igen.

Så skönt! Hustrun är opererad och klar. Människoreparatören tog bort drygt två kilo cysta. Blödiga jag har naturligtvis varit orolig som f… Men nu är det klart. Puuhh...

Så skönt! Intog lunchen på Ögir i gott sällskap med Lotta, Per och Anders Nilsson, alltid trevligt och kalasmat, men idag var det bättre än annars. Vi luktade oss igenom de Whiskysorter vi ska ha på provningen den 27/4. Ni som kommer har en njutningsfull stund att se fram emot.

Mindre skönt var det för kunden som fick punka på hyrbilen. Han hade fått en spik i däcket och tyckte på fullaste allvar att sånt minsann skulle ingå när man hyr en bil. Det var inte han som hade kört på spiken. Han hade minsann sett sig för… Hur kan man vara så enveten och tro på det själv? Det nog några telefonsamtal och nästan en timme innan jag fått kunden att förstå att han själv måste fixa det. Undrar hur han gör om han hämtar en ny bil? Skäller ut bilhandlaren för att han säljer bilar med spikar i däcken….?

Begravningsfunderingar... igen..

Då har man gjort det igen. Varit på whiskyauktion. Den här gången blev det några raringar. Bl.a. en flaska från Glenforres-Glenlivet, som numera heter Edradour och är Skottlands minsta destilleri. Kul att hitta något så ovanligt. Lyckade också ropa in en flaska Glenmorangie från 1963, samma år som hustrun är född. Undrar om jag törs föreslå samma upplägg som jag tänkte till mig själv...

Jetlag

Visst är det härligt med sommartid. Tycker man märker direkt att man är mycket piggare när man får mer ljus. Sommartid förresten, på engelska heter det daylight savingtime, säger egentligen mycket mer om vad det handlar om. Samla på dagsljus. Tänk om man kunde spara ljuset i en burk och ta fram på vinter, när det är mörkt och trist. Jag var på Ögir och käkade lunch, då kom vi in på det här resonemanget och, jag tyckte det var skönt och var så mycket piggare. Då ojar sig Per och berättar hur mycket han lider och att hans stackars kropp inte gillar att röra sig en timme tidigare. Fan. Människan har ju jetlag…

Katastrof...

Måndagar kan vara ett h…te. Eller jättekul. Idag var det kul, Jag har just varit i Västerås och debatterat med Näringsminister Thomas Östros, mycket intressant. Killen var visserligen trevlig och social på många sätt o vis, en jätteduktig retoriker, men politiker ut i fingerspetsarna. Först berättade han om hur bra det går med företagandet i Sverige och hur duktiga sossarna är på näringspolitik. Sen blev det vår tur att plocka sönder hans resonemang. Han såg ut som om han lyssnade, och höll faktiskt med i vissa frågor. Kändes lite som om han ville ta till sig det vi sa. Men han raserade det lilla förtroende han byggt genom att på slutklämmen beskylla oss som var där för att vara någon slags undergrupp till Moderaterna som försökte politisera våra frågor. Ska det komma från en som företräder ett parti som får tiotals miljoner i stöd av LO…?

Det var dessutom en bra dag, för Posten kom med en flaska till samlingarna. En 29 år gammal Whisky från North Port Brechin, som är ett av de destillerier som är nedlagda och därför lite svår att komma över. Undrar om jag ska öppna den? Man blir ju så nyfiken.

Tvättrollet tycks ha flyttat hemifrån för den här gången i alla fall. Slambrunnen är tömd och alla filter rengjorda. Nu kan man luta sig tillbaka och vänta på nästa katastrof…

Nya kunder

Nu har jag fått en blogg-kollega. Välkommen in i cybervärlden John. Hoppas du får lika mycket synpunkter från läsarna som jag. Jättekul.

Tvättrollet fortsätter att spöka. Ny är det en backventil som sagt upp sig, och allt vatten till underspolen rinner tillbaka hela tiden. Inte får jag tag på någon som kan tömma brunnen så jag göra rent ventilen heller. Underbart. Varför måste saker och ting alltid gå sönder på fredagseftermiddagar. Att måndagar jävlas kan man kanske stå ut med, men varför ska saker och ting gå sönder såna här dagar.

Nu ska jag åka hem och duscha, vira in mig i kilten och åka till Karmansbo Herrgård och hålla en whiskyprovning för Sveriges Trafikskolors Riksförbund. Bäst att hålla sig nykter så man inte tappar kortet på vägen hem. Vill ju inte bjuda dem på en ny kund…

 

Tvätttroll

Så var det dags igen, Haveri i tvätten. Det börjar bli rena följetången. När jag kom till jobbet igår var tvättmaskinen mer lik en igloo än något annat. Tyckte jag snubblade på en pingvin, men är inte säker. Det som hänt var att den nya fina infartsporten av någon anledning inte gått ner. Nåja, bara att gilla läget, stänga porten och ta fram slangen med varmvatten och försöka tina upp eländet. Men icke. Varmvattnet hade också frusit. Efter någon timme började det i alla fall droppa och sedan släppte det. Nu kunde vi tina upp maskinen. När det var klart trodde vi att det bara var att köra igen. Men icke. Nu ville inte porten gå ner med automatik. Vi lyckade instruera kunderna hur de skulle stänga och efter någon stund gick porten automatiskt igen. Ingen vet varför. På eftermiddagen åkte jag på en kurs i Örebro. På väg dit ringde portreparatörsmänniskan och undrade vad som var fel? Nja, just nu är det nog inget fel. Jaha, sa han, kanske isbildning på fotocellerna. Jag ställer på förstärkaren lite så får vi se. När jag slår på telefonen efter kursen har jag ett meddelande från Monica om att porten inte går igen. Ringer jobbet och pratar med Mogge. Nja, det small till i styrenheten och luktade konstigt. VA? Jo det small… Ja ja, kolla propparna. Ja en propp har gått. Är den till porten? Ja. Jaha, du får väl frikoppla och stänga då. I morse kom portreparatörsmänniskan igen. En kontaktor i automatskåpet hade brunnit ihop. De bytte den och vi trodde allt var frid o fröjd. Det tog inte fem minuter innan jävelskapet började igen. Ring, ring. Kom tillbaka, fort som f.n! Nu var det avbrott i slingan som känner av om någon vill köra in. Om det kan gå troll i saker och ting. Så sitter det nog ett i tvätten…

 

Stor i käften

Vilka hektiska dagar det varit!! Hela förra veckan var stressig, mest p.g.a. att jag och några kollegor var ansvariga för årsmötet med tillhörande konferens och utbildning för OKQ8 Affärsmannaförening, som gick av stapeln i Göteborg i helgen. Är allt klart? Har vi missat något? Finns hotellrum åt alla? Är det rätt datum på middagsbokningen o.s.v. När vi kom fram till onsdag var hustrun till människoreparatör Borgholst på Familjeläkarna i Kungsör, hon har haft ont i magen några veckor men nu var det nog. Onsdag eftermiddag ringde hon mig och talade om att hon hade en cysta på två kg i kistan, och hade fått en akuttid till Västerås på torsdagen. Oj ojoj, vad innebär det? Inte kan jag åka bort om hon är sjuk, hon kan ju behöva mig…. nåja. Å vem ska se efter barnen? Jag ringer hem stora dottern. Hej Anna, kan du komma hem och hjälpa till med småsyrrorna? Mamma är lite sjuk och jag har häcken full. OJ, vad är det med mamma? Jo, hon har en stor cysta i magen och ska till Västerås och…. Men vadå? Nu förstår jag inget? Ni kan väl inte få fler barn? Nej lilla gumman, mamma har en cysta, inte en syster i magen… Blödiga jag började naturligtvis att fantisera om allt möjligt. Vad är en cysta? Dör man? Går det fort? Ska jag köpa en 63:ans Macallan? Om hon lägger näsan i vädret? Det kanske är en tumör… Oj vad jag målade djävlar på väggarna! Jag ringde mina kollegor och förvarnade att jag kanske inte skulle komma. De blev naturligtvis bekymrade men förstod att jag hellre var hemma. Torsdag eftermiddag kom hon från Västerås och berättade att det inte var något farligt, alla får cystor då o då, även om de inte brukar vara så stora. Snacka om att ett grustag föll från mitt hjärta. Jag hann t.o.m. med att ha en irländsk whiskyprovning på Ögir innan jag lättad åkte till Göteborg. Kom fram 02,15 och ställde bilen utanför hotellet, tänkte att jag kan försöka sova lite så flyttar jag den på morgonen. Nog f..n hann jag få p-avgift. Men vid närmare kontroll var det visserligen mitt reg. nummer, men det stod att det var en Jeep. Känn er blåsta! Jag har aldrig haft någon Jeep. Årsmötet och konferensen gick i alla fall jättebra. Jag fick nytt förtroende som ordförande, och alla verkade haft några trevliga, roliga och lärorika dagar i Götet.

Nu har mina auktionsinropade flaskor anlänt, alltid lika spännande att sprätta upp kartongen för att kolla om det stämmer. Å det gjorde det självklart. Så nu har man begravningsdrickat färdigt. Varsågod mina barn.

Det verkar vara ännu många fler som läser min blogg. Idag fick jag en inbjudan till Aros kongresscenter på måndag. Då kommer Näringslivsminister Thomas Östros dit och ska naturligtvis prata om hur ”bra” sossarna är i allmänhet, men säkert ska han berätta om hur ”småföretagarvänliga” de är i synnerhet. Någon har i alla fall läst vad jag tycker. Så nu är man inbjuden att vara med o debattera. Ibland lönar det sig att vara stor i käften…

Engagerande

Att många läser min blogg, det visste jag. Men att de var så många, hade jag ingen aaaning om. Men tydligen så blir man extra engagerad när det handlar om sprit. För så många som anmält sig att komma till min begravning det visste jag inte att jag kände. Jodå, jag lyckade ropa hem flaskan från 1960, t.o.m. för överkomliga pengar, men tyvärr alla som vill komma. Jag räknar med att hänga med många år till. Statistiskt bör jag ju ha 32 år kvar.... Förövrigt ropade jag in några andra intressanta flaskor också. Kul med auktioner....

Det tog slut på ström idag. Kul uttryck, det var sonen som sa när han var liten och strömmen gick. OJ! Suut stöm. Tänk att vissa saker biter sig fast i minnet. Det var väl det enda roliga med strömavbrottet. Man blir ju ganska ställd utan. Telefonväxeln sa upp sig, alla datorer, utom kassan som har backupbatteri dog, tvättmaskinen stannade mitt i ett program och kunden kunde inte komma varken framåt eller bakåt, portarna är ju elektriska, kunderna som stod och skulle tanka fick ett ofrivilligt stopp när de inte vågade åka vidare med nästan tom tank. Jag lyckades faktiskt hyra ut en bil till en kille som hade bråttom, men just när han började plocka över sina grejer till hyrbilen kom strömmen tillbaka. Typiskt...

Hörde på radioreklamen att sossarna i Västmanland lovade "riktiga jobb" och inte några plusjobb eller liknande. Hur kan de lova de? Visst är jobb i stat och kommun riktiga, men de är ju mer anpassade efter kassan än behovet. Ingen har ju frågat mig eller andra arbetsgivare om vi kan fixa några "riktiga" jobb. Framförallt har inte sossarna i Västmanland frågat vad som behövs för att vi ska våga anställa fler. Konstig valrörelse... Undrar om de frågat HSB i partiet om de får göra den här typen av reklam...

Begravningsplanering

VILKET VÄDER! -3 grader i luften och full dagsmeja. UNDERBART! Har just kommit ut ur garaget där jag snart har hojen hopskruvad, Nu har jag vårkänslor. Suttit ute i solen en stund med jackan på vid gavel. Ibland är livet underbart trots att underlivet inte är bart...

Har haft en något stressig vecka med sjuk personal och tid som inte räckt till, men av någon underlig anledning så är det bara kul. Undrar hur jag är funtat...? Betraktare bara ruskar på huvudet när jag far runt.

Har i alla fall hunnit reta upp mig ytterligare på GP´s arrogans. "Visst har jag skulder på uppemot 20 miljoner, men nog kan jag hålla isär arbete och fritid när jag talar om räntor." Vilket skitsnack. Vem tror på något sådant? Alla som haft en nybyggd eller nyköpt villa vet väl att man oroar sig för räntorna mest hela tiden. Undrar om man kan söka politisk asyl i Skottland.....?

Ikväll smäller det. Då menar jag inte melodifestivalen. Nä, det är en whiskyaktion jag ska bevaka. Där finns bland mycket annat en flaska MacAllan från 1960, samma som jag. Den ska jag försöka lägga vantarna på. Inte för att jag känner mig lastgammal men det är väl inte fel att planera sin begravning. Tänkte nämligen att låta den stå ograverad till det är dags att gräva ned mig. Efter utfört schaktningsarbete tycker jag att de som bevistat min begravning ska knäcka och avsluta flaskan. så får både den och jag gå i graven samtidigt. Dessutom får gästerna en kul stund, och ungarna kan sälja resten av samling och göra något kul för pengarna...

Ritkul

Jag fick ett mail från Thailand igen, om man läser mellan raderna var det nog meningen att jag skulle bli lite avundsjuk på värmen och vädret. Men idag bet det inte, nog är Sverige vackert när det ligger kritvit snö och det är dagsmeja. Underbart.

Hörde på nyheterna att GP gett lakejerna uppgift att "smörja" småföretagarna genom att ge oss bättre möjligheter att få bidrag. Är de dumma på riktigt? Eller? Det minsta jag som företagare vill ha är bidrag. Jag är nog en av väldigt få som försökt slippa barnbidrag. Tyckte inte vi behövde, och ville inte att några myndigheter skulle lägga sig i min inkomst. Förstår inte stollarna att de flesta företagare hellre vill ge sin affärsidé en möjlighet att utvecklas, att enkelt kunna anställa medarbetare, bygga upp sin egen lagställning, kunna driva sitt företag och utveckla sina idéer på ett sunt sätt. Utan inblandning av myndigheter. Snacka om smygsocialisering. Jaså du vill starta företag? Varsågod, här får du lite bidrag. Vi tar naturligtvis tillbaka det skattevägen, men vi kan i alla fall hålla reda på dig. Ska det vara Sverige 2006?

Mina yngre barn 10 å 12 år gamla brukar sno Expressen av mig när jag läst klart. Sedan färglägger de och ritar på bilderna i tidningen. Igår satt jag och såg på tv, programmet handlade om Fredrik Reinfeldt. Då kommer Ccilia 10 år in och undrar vad jag tittar på. Kollar in FR på tv'n och säger. Åh, han är jättekul att rita på.... Kan ju vara kul för en politiker att duga till något...

Snö o ännu mer snö...

Då har man överlevt ännu en arbetsvecka. En riktigt trevlig vecka, faktiskt. Jag har sålt en bil som har stått nästan ett år, jag fick t.o.m. betalt! En mindre omtyckt människa har försvunnit ur mitt synfält, för gott hoppas jag, och jag vann 50.- på Triss. Som sagt bra vecka. Det är klart, all snö är ju jobbig, och idag blev bilen som ett flipperspel igen, hela familjen är magsjuk, och hunden har gjort illa tassen. Egentligen är det nog en ganska jämn nivå.

Det har vart mycket ståhej runt 20-årsdagen av mordet på Olof Palme. Visst, jag tyckte då och jag tycker det idag. Det är för j…gt att svenska Statsministrar ska bli mördade på öppen gata. Men att framställa honom i en rosenröd dager tycker jag är lite fel. Han var en fantastiskt duktig politiker, men han hade ju fullkomligt fel inställning till det mesta. Så har det ju gått som det gått också….

Idag var det en rallystjärna i vardande som lyckades sätta sin Volvo 740 i en av snövallarna utanför macken. Jag gick ut och skulle dra loss honom. Han skämdes lite och skyllde på bilen, men loss kom han. Medan jag kopplade ifrån hör jag ett hasande ljud och tittar upp. Då har nästa rallyaspirant satt sig i en vall vid Lidl! Tur för dem att man är en snäll människa med bogserlina.

 

Himlen ligger neråt....

Jag har varit i himlen! Inte så att jag haft en nära-döden upplevelse eller så. Då hade jag nog hamnat på annat håll. Däremot har jag varit och hälsat på en Whiskysamling med stort W. Det var himmelriket för mig. Samlingen låg i en källare, så himlen ligger nog neråt… Jag har hållit i, och öppnat en flaska som legat på havsbotten i hundra år, och som var gammal redan när den hamnade där. Inte nog med det, jag har smakat och luktat den också. Den luktade svavel och råolja och smakade ungefär som många upplever doften av surströmming. Men känslan, KÄNSLAN! Det är såna stunder som kan få en att bli religiös.

Hade en trevlig stund framför tv’n igår. Vilket OS! Nu har det varit kul att vara Svensk. Synd att man inte hade en finne att se matchen tillsammans med, hade gett det hela ytterligare en dimension….

Intressant det sossarna håller på med. Om en kille som är en av åtta som GP tar med till Frankrike för att jäsa på en vingård, kan han väl inte ”bara vara någon i organisationen”? Nä, det måste vara sanktionerat. Även om ingen någonsin kommer att erkänna något sådant. Utvecklingsmotståndare Ulvskog tyckte ju inte det var något att prata om, så hon drog på semester. Jag önskar faktiskt Sverige bättre än så….

Nu är det förkylt. Igen...

Jag är normalt sett förkyld eller så vartannat eller vart tredje år. Men nu är jag förkyld för andra gången på en månad. Imorgon är jag bjuden till en riktig Whisky-samlare vars samling är värderad till upp emot en miljon. Han är typen som inte gärna släpper in folk annat än i undantagsfall. Men nu är det ett sådant. OCH JAG ÄR FÖRKYLD! HUR I H…E SKA JAG KUNNA DOFTA, SMAKA OCH NJUTA!

 

 

Blandade erfarenheter

Läste i Expressen att Fredrik Reinfeldt fått elaka mail, skickade från sossarna partihögkvarter. Underligt sätt att bedriva politik. Eller är det ett sätt att skyla över avsaknaden av en? Har inte GP något vettigare att göra….?

Mitt hem håller på att rämna. Eller något ännu värre, i höstas dog kylskåpet. Som inte var mer än 5 år gammalt. Lite senare drog tvättmaskinen sin sista suck, vilket uppmärksamma bloggläsare känner till. Igår var det dags igen. Nu var det tumlarens tur! Ett lager skar ihop, hustrun på sitt bästa humör och massa ny snö att ta bort från gården. Roligare dagar kan man ha. Nu har jag en ny i bilen, när jag berättade det för hustrun fick jag en puss. Det ni gubbar, varför slösa pengar på blommor, köp en torktumlare då och då. Undrar vad som går sönder härnäst? Taket kanske faller ner? Undrar om inte GP har ett finger med i spelet här också….?

Det regnar vatten, rätt skönt egentligen. Bortsett från att försäljningen av spolarvätska och torkarblad går för högtryck så blir alla bilar smutsiga, och så fort det blir lite torrare blir det kö i tvätten, härligt! Men det bästa är ändå att vi går mot ljusare tider, snart får man ta fram hojen.

Jag är som representant för klass 9C på Scheeleskolan 1976 med och drar ihop en skolträff för oss som slutade för 30 år sedan. Det är konstigt men när man sitter ner med dessa gråhåriga kamrater, känns det nästan som om man är 16 år igen. Som sagt visst är vi gråare och har lagt på oss lite pondus, men det är samma personligheter, bara lite mer erfarna. Ska bli kanonkul….

 

Förvirring

Igår var jag som en ko mellan två hötappar. Spendera ett par trevlig timmar i telefon med mustascher från hela världen eller titta på partiledardebatt. Jag valde det första, men tittade en stund på partiledarna. GP var i vanlig ordning lik en Niveaflaska medan Ohly mest framstod som mindre begåvad, Miljö-Peter hade väl vissa förmildrande drag åtminstone när han erkände att deras politik för studenter inte var så lyckad. Alliansen har visserligen en del goda idéer men det vete f..n om det känns som ett alternativ. Ska det vara så svårt att förstå att vad Sverige behöver är en politik som gör att folk törs starta nya företag och att det ska vara enkelt att anställa och avskeda folk, ungefär som i Danmark. Kan man starta ett mustaschparti….? MUSTASCHER I HELA VÄRLDEN! FÖRENEN EDER!

SCOOP

Var i Fjollträsk idag. ”Underbart” med dessa trängselskatter. Mina farhågor besannas. Det är hur omständligt som helst. Idag hade T-banan brutit ihop, så de som inte har råd med trängselskatt de hade ett h…te att ta sig till jobbet. Undrar om det var vad GP tänkte sig? I andra änden är det också åt skogen. Skattemyndigheten har bestämt att uthyrare och andra som fakturerar avgiften vidare ska ta upp avgiften som omsättningsgrundande. Det betyder att jag först har en kostnad för hanteringen på ca 30.- dessutom måste jag p.g.a av detta lägga på bolagsskatten och sedan moms. Om jag håller mig till kostnadstäckning betyder det att jag måste fakturera min kund minst 87.- för en trängselskatt på 20.-, d.v.s. staten får in ytterliggare 37.- i skatt, och jag har haft en massa merarbete. Hoppas bara det inte blir permanent. Vilken idioti…
Står på löpsedlar, pratas på radio och tv om kändisen som ville ta sig in i 10000-meters klubben på väg hem från Goa, sedan spydde hon ner övriga passagerare och gillade inte att personalen ville hålla henne i schack. Jag vet vem det var! Det var Camilla Henemark! Det måste ju vara någon form av scoop? Förresten…. är inte hon sosse? Fina polare han har, GP. Undrar om jag ska börja frilansa på Se & Hör……?

Trasig

Idag var det dagen R. R som i rättegång efter det farsartade rånförsöket för några veckor sedan. En av killarna har suttit häktat på gamla meriter hela tiden och hans rättegång började igår. Halv 11 idag skulle delen som avsåg själva rånförsöket börja. Det hela kom igång kvart över med att åklagaren presenterade sin sakframställan och de tilltalade fick säga sitt, sedan tittade vi på min övervakningsfilm. Efter det var det dags för 1,5 tim lunch. Väl tillbaka kvart över ett, alla bänkar sig. Men var är åklagaren. Jo, hon hade måndag. På lunchen stod hon på öronen och lyckades bryta en arm och skaffa sig en hjärnskakning, det sista jag hörde var att hon var på väg i ambulans till Västerås Lasarett. Vad gör man när åklagaren gått sönder? Spännande fortsättning på fredag….

Fick ett mail från en förtjusande kvinna i Norge. Hon berättade att bortsett från henne så hade hon en kompis i Spanien som gärna läste mina bloggar. Undrar vilka länder jag har kvar att erövra…?

Idag var jag med om något hemskt. Min bil var hos Björkmans Glas och fick rutan ihoplappad. Vid sex-tiden var den klar och Anthony skulle komma och hämta mig. Vilken bil hade han? Jo, den där för…e Renaulten som jag körde hem från Malmö för tio år sedan. FLAPP FLAPP. Snacka om omskakande deja-vu upplevelse, jag var skakig i flera minuter…

Att vara först...

Nu är äntligen tvätthallen fit for fight igen. Skönt. Nya portar som går alldeles tyst, och ingen som ringer på snabbtelefonen och talar om att porten inte går upp eller ner. Egentligen har inget krånglat idag, konstigt. Där ju ändå måndag.

Hade den krigande sonen hemma i helgen. Han hade bl.a. med sig lite av den suveräna gourmetmaten de har med sig i fält. Frystorkat. Nyfiken som jag är började jag titta på innehållsförteckningen. ALLT VAR TILLVERKAT I NORGE! Hur kan man ge våra svenska soldater norsk frystorkad mat? Tänk om norrmännen får för sig att de vill anfalla Sverige och helt enkelt bestämmer sig för att förgifta det Svenska försvaret. Huuu. Säkert GP’s fel…

I torsdags hade vi whiskyprovning exklusiv på Ögir, kanontillställning. Jag tror alla som var där var nöjda med de exklusiva droppar vi provade. Men tyvärr det var såna rara flaskor så dem får vi aldrig smaka igen. Livet är hårt ibland….

I fredags såg jag fram emot att återigen få bevista Ögir och njuta av Henrik Levys musik, men ack vad jag bedrog mig. Jag hade en nybörjarprovning med LRF i Kungsör och det drog ut på tiden så jag kom inte därifrån förrän vid midnatt, visserligen jättetrevligt men jag missade ju Henrik. Det var tydligen bra som alltid. Man får väl glädjas med de som var där…

Det våras! Idag har jag haft flera förfrågningar på både MC-hyra och bröllopsstyrningar med Rollsen. Äntligen kan man börja se framåt och förhoppningsvis planera för en skööön sommar. Det är minus 5 grader ute…

Nu ska jag straxt iväg på något som kan bli kul. Vi är ett gäng som ska försöka få ihop ett 30-års jubileum. Alla grundskolans avgångsklasser från 1976. Det blir nog en fest som sent ska glömmas.

Jag chattar. Det vet väl de flesta att jag kan prata länge utan att säga något, men varje söndag kl. 20 har jag och mina mustaschvänner runtom i världen en internetchat. Vi sitter i respektive länder med varsin öl och snackar skit i timmar. Tidigare har vi använt Yahoo! Voicechat men nu har vi gått över till Skype. Fantastiskt! Vilken ljudkvalitet. Det lät som om Bruce från USA satt i garderoben bredvid mig. Jag hade också äran att tala med killen som startade Microsoft…. En av mina engelska vänner har varit i databranschen länge, redan 1973 startade han och en kompis ett dataföretag i London. Tyvärr gick det inte så bra, datorer var ju inte riktigt så populära då som nu. Gissa vad företaget hette? Just det! Microsoft…. Släng dig i väggen Bill Gates… Du var inte först…

Vårkänslor

Tvättportarna fortsätter att jävlas, nu är i alla fall nya på ingående skönt. Hade en lätt kaotisk helg, det började med att vi hade massor med tvätt både torsdag och fredag så vi hade inte så lätt att komma till med våra bilar. Snäll som jag är lovade jag grabbarna att fixa bilarna på söndag, tyckte inte jag hade så mycket annat att göra. Jo hej du! Både Maria och Heli, som skulle jobbat i söndags ringde sig sjuka och extrapersonalen var redan utnyttjad. Bara att gå upp i ottan, åka till jobbet och ställa sig i kassan, vid lunch kom min dotter och hjälpte till så jag fick börja tvätta bilar, ett tjugotal. Härligt, kön var fyra-fem bilar hela tiden, så fort jag skulle köra till hade jag en lång radda framför mig. Efter 3 timmar hade jag lyckats tvätta fem bilar… Då kom hjälpen som på beställning, två killar som inte såg ut att ha så mycket att göra kom och verkade nyfikna. Jag kan vara ganska auktoritär ibland. Så de tog varsin bil och hjälpte till. Tack Johan o Kjelle!

När det väl blev måndag ringde Pelle och var sjuk. Jag ringde Peter som lovade att ta nattpasset, ensam för första gången. Han klarade det galant, men fick sin första krångelkund. Klassikern, kunden som tankat, kommer in till kassan och har varken kort eller pengar. Peter grejade det och tog alla uppgifter på kunden inklusive reg.nr och en beskrivning av bilen. Den var vit med blå och gula fält. Ja, det var en polisbil….

Det är väl ganska känt vad jag tycker om GP och hans politik. Häromdagen fick jag ett mail från en kille med dåligt perspektiv på livet han skrev som följer. ” Hej! Dan Sederowsky...Göran Perssons fiende nr 1!! Men alla som har mycket och vill ha mer är ju GP:s ovänner. Med Moderaternas politik så blir det mer över för företagarna...som om det skulle gå nöd på dessa? De "driftiga" företagarna som gnäller har klarat sig ganska bra under sossarnas politik...men som sagt, mycket vill ha mer. ANNARS en bra blogg av DS. Ciao !!” Jag trodde i min enfald att uttryck som denna tillhörde en svunnen tid. Mailskrivaren förstår ju inte sambandet mellan att de företag som ges möjlighet att växa ger nya jobb, som i sin tur genererar nya jobb när efterfrågan kommer igång. Tror inte många företagare har inställningen att ”mycket vill ha mer”, snarare så jobbar nog de flesta småföretagare mycket mer än lagstadgade 40 timmar till en mycket lägre lön. Dessutom har vi en administration som tar knäcken på mycket av nyföretagandet. Strindbergh hade en poäng när han skrev att. ”Det är synd om människorna…”

Satt nyss och gjorde en presentation av de Whiskysorter vi ska testa på exklusiv-provningen på Ögir på torsdag. Lyckliga de som har biljetter det är riktigt rara tappningar.

Det har ju kommit ”lite” snö. Igår var jag till Avesta och hämtade/lämnad motorcyklar till/från service. Det var en spännande resa, speciellt mellan Fagersta och Hed. Jag såg inte vägen, fick köra efter snöstolparna. Tyckte jag tog det lugnt, körde 70-80 km/t men likväl kom jag ifatt en massa människor som masade sig i 30 knyck. Det är gott att åka i riktigt bil, 30 km-åkarna var nog avundsjuka när jag rullade förbi med fyrhjulsdrift och släpkärra. Den sista hoj jag lastade av var min egen, när jag fått in den i garaget kunde jag inte låta bli att torrbryta lite. Åhh, vilka vårkänslor…

Äntligen fredag

Fy vilken jobbig vecka, sjuk med feber och massor med jobb. Jag tror det är sant som det sägs. En kvinna har ingen aning om hur sjuk en man kan bli, de klagar om att föda barn men försök att vara man och förkyld. Usch! Nåja, nu börjar det kännas bättre. Var lite orolig igår när det var whiskyprovning på Ögir, jag var inte säker på om rösten skulle hålla men det gjorde den. Satt kvar ett tag och ljög lite med en kollega som var här och hälsade på. Kom inte i säng förrän vid 00,30. 04,30 ringde telefonen. Hej, det är Emma, tangentbordet till kassan har lagt av. Mmmöööäää, försök med det eller det. Nähä! Ok, jag kommer! Skönt att vara på jobbet i tid…. Nu går kassan igen.

Fick en hälsning från Thailand igen, det verkar vara lika varmt och lika kalla öl och trevliga grillkvällar som sist. Tänk vad de missar därborta, vi som har så mysigt väder...

Kan inte låta bli att vidga mina tyckanden lite utanför Köping och Sverige, jag tänker på hysterin över karikatyrerna av Profeten Muhammed i Jyllandsposten. Det är konstigt att muslimer runt om i världen reagerar på detta vis när de själva ofta förnekar att förintelsen skulle ha skett. Tänk om alla kunde förstå att det är mycket lättare att vara snäll…

Det är väl ganska känt vad jag tycker om GP och hans politik. Därför var det roligt att få mail från en bloggläsare som förärade mig nedanstående historia.

 

Göran Persson är död och kommer till paradiset där han möts av S:t Per. S:t Per är lite förlägen men hälsar honom försiktigt välkommen...

- Tack! sade Göran. Jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!

- Mjah, sade  S:t Per. Du har ju på det stora hela uppfört Dig mycket

anständigt och i betraktandet av din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha Din själ här. Men förstår Du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän..

- Jaja, det blir bra. sade Göran. Släpp in mig bara!

- Jamen, ser du, sade S:t Per, det var lite konkurrens om att få tag i dig. Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen...

- AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.

- Det är inte så farligt, sade S:t Per, men han menade att de flesta av dina vänner ändå bor hos honom. Så vi avtalade att Du får lov att tillbringa ett dygn i helvetet och ett i himlen. Sedan får Du välja var du vill vara resten av evigheten. Göran protesterade en del men avtalet var på plats.

Så S:t Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på "Helvete". Han körde nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port. Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.

- Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Satan och Göran steg på. Här stod han då, på en gigantisk övertäckt golfbana. En massa av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf. Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt

(som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter. Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till himlen. Då han kom in i himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen. Han fick änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden. Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig. Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet. Nästa morgon berättade han om sitt beslut för S:t Per, han skulle välja helvetet.

S:t Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Han ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner. S:t Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Satan

lika snabb att öppna. Nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden.

- Men! Sa Göran. Var är golfbanan, drinkarna och maten?

– Då var det valtider, sade Satan. Nu har Du röstat på oss...

 

Undrar om GP läser bloggar? Nu ska jag rulla in mig i kilten och åka till Karmansbo Hergrård och förmedla lite whiskykultur. Kul!

Måndag....

Hå ja ja måndag igen. Tvätthallsportreparatören kom efter mycket om och men på förmiddagen, stängde av tvätten en lång stund, bankade, bunkade och slog. Såg ut som om han arbetade. Medan jag var upp på stan en sväng hade han stuckit och talat om för tjejerna att nu kan ni tvätta igen. Porteländet gick väl i 20 minuter, sedan var det stopp igen. När jag försökte ringa reparatören igen fick jag veta att han bara jobbade halvtid och inte skulle vara tillbaka förrän imorgon. Undrar om de vill ha kvar serviceavtalet?

Det var lite måndag över hela helgen. Hade fixat en svit med jacuzzi och hela tjillevippen på Reisen i Fjollträsk, middag och show på Hamburger Börs, sen skulle det bli åka av. Trodde jag… När jag vaknade i lördags hade jag feber och ont i halsen. Jag är sjuk ungefär vart annat eller vart tredje år, så varför just nu!!??

Vet inte om det räknas som tröst när andra har som h..te som en själv. Men det står ett släp från Preem i Hovmantorp vid Hans Persson Bil’s parkering. När jag sett det några dagar ringde jag och frågade om de saknade ett släp med nummer si o så? Jodå, det var uthyrt men kunden verkade inte ha ambitionen att komma tillbaka. Kul för dem, åka 90 mil t.o.r. för att hämta en kärra. Jag berättade om mina resor med framför allt hyrbilar. Då tyckte de att deras problem inte var så stora… Allt är ju relativt. Kul bransch.

På tal om detta så var det en måndag förra hösten. Vi saknade en hyrbil sedan några veckor, kunden hade inte hörts av och inga telefoner fungerade, släkten vill inte veta av hyresmannen och… ja helt enkelt ett jobbigt fall. Men en dag ringde telefonen, det var en glad Norsk gutt (varför låter alla norrmän så glada?). Han ringde och undrade varför vår hyrbil stod på hans parkering vid Fiskuniversitetet, tyckte jag han sa. Den hade tydligen stått där länge och han var lite bekymrad eftersom han inte fick plats. Jodå, det var den försvunna bilen. Jag ringde Politin i Oslo som var väldigt hjälpsam, åkte ut till bilen och säkrade den, fixade bärgning, ringde tillbaka och gav mig telefonnumret till bärgaren. Jag ringde dit, fick allt bekräftat och åkte dagen efter med ett släp för att hämta bilen. Nycklarna var borta så jag tog reservnyckeln. Efter mycket letande och felkörande kom jag fram till bärgaren. Hittade min bil och det fanns inte en rak plåtbit på bilen. Den såg ut som om någon försökt köra genom ett grindhåll som var en decimeter smalare än bilen. Kul. Näväl, lastade på bilen och rullade hemåt. Väl hemma ringde jag försäkringsbolaget och förklarade vad jag visste om händelseförloppet. Ojdå, vet du inte vad som hänt och vet du inte ens ven som körde! Ja då kan vi inte betala ut någon ersättning. Hmph. Vad göra? Vi snyggade till bilen så gott vi kunde och fortsatte hyra ut den. Lite billigare den här gången. Vem vill betala för att åka i ett vrak. Men tro det eller ej. I första halkan i november lyckas en kund sätt bilen i vajerräckena mellan Köping o Västerås. Det blev både nya plåtar och ny lack. Snacka om tur i oturen…. Förresten så klarade sig kunden utan några skador. Jag bjussade t.o.m. på halva självrisken.

En lugn vecka...

Det har varit en ganska lugn vecka. Jag har fortfarande kul åt lilla Idas beskrivning av Nessie.

Idag pajade utfartsporten till tvätten igen. Utslaget per år tvättar vi 60 tvättar/dag, idag var en sån dag som håller upp statistiken, och alla måste backa ut, kul. Servicekillen kunde inte komma förrän på måndag, så här står man.

Fick hem den krigande sonen igår på första permisen. Kul att se honom igen, jag tror han tappat 5 kilo, det är nog inte så dumt att röra på sig. Själv vägde jag 62 kilo när jag muckade, har bara gått upp 30 pannor på 25 år….! Bara ett drygt kilo/per år. Kan väl inte vara så farligt….

Såg att koping.nu fick nationell uppmärksamhet idag. Skulle kolla nyheterna om den hemska bussolyckan. Jag gick till Sveriges Radios hemsida och bilden de visade hade de lånat från koping.nu. Kul att Köping syns, även om det finns roligare sammanhang.

Hade besök på förmiddagen av en kvinna som vill göra ett reportage om mig för någon affärstidning. Hon vill bra gärna att jag skulle annonsera också men där fick hon tji. Undrar om det reportaget kommer med? Hon glömde dessutom att ta kort. Konstigt sätt att sälja…

Jag!? Expert...?

Det är mycket med rånförsök. Man kan kanske skratta åt dåren som gjorde bort sig, men det har varit några jobbiga dagar för oss andra. Inte minst tjejen som blev utsatt. Stackaren! Men det är inte kul att vara arbetsgivare i ett sånt här läge heller. Helst vill man ju vara medmänniska och hjälpa personalen, men så fungerar inte GP’s Sverige. Nejdå, man ska skicka incidentrapport till Arbetsmiljöverket, kopia till facket, försäkringsbolag och annat. När man tror man är färdig ringer Arbetsmiljöinspektören och talar om att jag dessutom måste göra an utredning av händelsen. Nu har jag gjort det, blev 3 sidor. När ska jag hinna med att jobba och stötta personalen. Tror GP och hans kompisar har slagit knut på sig själva i sin iver att krångla till det för arbetsgivare. Borde det inte vara väsentligast att personalen har det bra?

Min dotter Ida, 12 år, kom häromdagen och berättade att de skulle ha ett skolarbete om valfritt land i Europa där de skulle berätta om landet med ord och bild. Hon frågade mig vilket land. Självklart svarade jag Skottland, för då kan ju pappa vara behjälplig. Hon tände på alla cylindrar. Jag berättade för en henne om Loch Ness och vem som eventuellt bor där, och hur man får syn på henne. Igår kom jag hem från jobbet och hon visade vad hon gjort så här långt. Jodå, hon hade skrivit om Loch Ness och ”The exhibition Center”  som ligger i Drumnadrochit, allt var imponerande rättstavat. Det lustiga var när hon skrev om hur man får syn på Loch Ness-odjuret, så här skrev hon. En expert har sagt att om man vill se odjuret ska man sätta vid slottet Uruqhart Castle och så ska man ta en Whisky och dricka upp den sen så ska man ta en till när man druckit upp den tredje brukar man se Nessie komma upp till ytan. Pappa vet bäst….

Rån... eller kex?

Då var det dags igen. En dåre som kommer in på macken, viftar med något pistolliknande, ursäktar sig och ber om pengar! Visst finns det underliga människor. Detta var en. Han går in på macken, ställer sig sist i kön. Tittar rakt in i kameran vid ingången. Väntar snällt på sin tur. Köper det han ska ha, OCH BETALAR MED BANKKORT! Sedan fumlar han i fickan, drar upp något som liknar en pistol och säger. Ursäkta, men jag vill ha dina pengar. Självklart en otäck upplevelse för kassapersonalen! Men vad är det för rånare som ber om ursäkt? En riktig rånare hade aldrig gått in. Han hade känt igen våra säkerhetsarrangemang och insett att oddsen var ganska dåliga. Men den här försökte inte ens dölja sitt utseende. Den sista idioten tycks aldrig bli född... Nåja, när han väl kommer fram till kassan och framför sitt ärende är han inte sist i kön längre. Bakom honom står en uniformerad polis.... Ridå!

Det har ju snöat och blåst en del, jag kom att tänka på när jag för 10 år sedan skulle till Malmö och hämta en hyrbil. Det var ungefär samma väder som nu, jag tog tåget från Köping vid sex-snåret och räknade med att vara i Malmö vid lunch-tid. Strulet började redan i Norrköping, mitt tåg var något försenat så jag missade bytet och fick vänta ett par timmar på nästa tåg. Efter mycket om och men, stopp och promedfart kommer tåget fram till Lund. då är klockan fem... Jaha, hur tar man sig till Malmö då? Efter ytterligare en stund hittar jag en buss som tar mig till Malmö central sedan taxi till adressen där jag ska hämta bilen. Bilen i detta fall är en Renault Trafic med flak och kapell, eftersom den kom från Skåne var det dessutom sommardäck på. Nu var klockan bortåt 18 och jag började rulla hemåt i snöyran. Ingen radio i bilen så jag sjöng för mig själv och lyssnade på kapellet som slog mot hytten, FLAPP FLAPP FLAPP. Lite osäker på vägen försökte jag läsa på skyltarna för att hitta ut på E6 mot Helsingborg, i en rondell hade en långtradare lagt sig på sidan och blockerade vägen så vips så var jag på E22 istället. När jag kom på det började jag fundera på att vända men såg då en skylt som visade Bjärred 32 eller något liknande. Perfekt, Bjärred ligger efter E6 så jag åker ditåt. Det blåser och yr snö som fan men vägen är ganska fri. FLAPP FLAPP FLAPP. Kommer fram till avfarten, men här är det stopp. Jag hamnar så klart sist i kön av de som vill svänga ner på E6, ingenting händer. Då kommer det förbi en kille i Vägverkskläder, jag ropar på honom och frågar vad som är på g? Vi håller på att röja upp, kanske tar någon timme eller så. Jag sätter mig tillrätta, öpnar en Coca-Cola och försöker sjunga. Efter några minuter börjar det kännas kallt, jag kollar på temp-mätaren och jodå, fanstyget kokar. Varvar till lite och tempen sjunker, samtidigt som det kommer värme i bilen. Fem minuter senare, samma grej. Det slutade med att jag i över en timme fick sitta och hålla gasen lite över tomgång för att vattnet skulle cirkulera. Kul att sitta blick stilla, gissa om benet började krampa. Efter en dryg timme kommer Vägverkaren igen. Hur går det? Åt helsike vi klarar inte att hålla vägen öppen. Tack för den! Eftersom jag fortfarande står sist backar jag tillbaka och kör in mot Bjärred, funderade på om jag skulle våldgästa min kusin som bor där, men när jag kom en bit från E6 var vägen mycket bättre. Hittade någon gammal landsväg och fortsatte den, FLAPP FLAPP FLAPP, mot Landskrona. Väl där gick det att köra ut på E6 som såg lite polerad ut, men jag hade ju hemlängtan. Efter en del slirande och FLAPP FLAPP FLAPP, kom jag upp i hisnande 50 km/tim. Nu ringde jag hem, Carina var gravid i åttonde månaden, och berättade att jag äntligen var på väg. Jag hann inte avsluta meningen förrän en vindpust tog tag i kapellet, FLAPP FLAPP FLAPP, och skickade iväg bilen rätt över vägen. Jag skrek till släppte telefonen och försökte styra åt rätt håll, tänkades att nu fick hon väl missfall. Snöplogvallen var stenhård så jag for ut på vägen igen och fortsatte i 30 km/timme. FLAPP FLAPP FLAPP. Väglaget fortsatte och när jag skulle svänga in på E4 gick fanstyget rakt fram, trots den modesta hastigheten. Jag lyckades i sista stund komma åt rätt håll och fortsatte uppåt landet. FLAPP FLAPP FLAPP. Vägen var snorhal hela tiden och när jag kom till backarna vid Vättern blev jag omkörd av några långtradare som tydligen hade bättre grepp. Men i suget efter dessa sögs min halkiga bil med och ställde sig på tvären, kanade säkert 50 meter innan jag fick stopp. Inte förrän jag kom till Linköping blev vägen bättre och jag kunde fortsätta lite snabbare. FLAPP FLAPP FLAPP. Klockan halv sex på morgonen rullade jag in på gården för någon timmes sömn, med FLAPP FLAPP FLAPP ringandes i öronen. Vilket j...la resa! Carina fick inte missfall, Ccilia fyller 10 om en dryg månad och bilen bor numera hos Björkmans Glas, säkert lugnare för den än att vara hyrbil....

Responser

Kul med folk som reagerar på det jag bloggar om. Idag har jag varit i Fjollträsk hela dagen, inte något att bli upphetsad av men resan dit var intressant. Jag skulle vara på ett möte kl. 10 och åkte straxt efter 8 i morse. Gick bra fram till Västerås, sedan började det REGNA samtidigt som det var -3 grader. Jag fick stanna ett antal gånger och spetta loss is från torkarna, när jag väl kom fram, i tid, hade jag ett 2 centimeter tjock lager av is på hela fronten, backspeglarna, a-stolparna och där torkarna inte kom åt. Inte konstigt att alla andra körde så sakta…

Som sagt, kul med respons. När jag kom hem hade jag ett mail från Tony som enligt honom bor på framsidan d.v.s. Täby (inte Fjollträsk), han var noga med att påpeka detta om framsidan. Han skrev följande angående min förra blogg. ” Hej , läste Din blogg om grabben i lumpen. 1 tim bort från Dig, ja Du är nog hönsig!!

Min grabb, den yngsta skulle precis som sin bror ( muckade efter 1 år som Sergeant i Flygvapnet Uppsala ) rycka in till F 21 i Luleå Norrbotten Lappland minus 20-35 grader på vintern i busken i måndags 16:e. Nä fan tänkte jag , ett helt jävla år i Lappland. Det kan man väl kalla avstånd. Du får trösta Dig med att Din grabb kan känna lukten av bratwurst från macken på det avståndet!!!”  Tja, vad säger man…. Den andra responsen kom från ett varmt Thailand han hade synpunkter om både det ena och andra. Så här skrev han ” Tjena Dan e nån tvättmaskinshatare hemma hos dig, de va inte länge sen du hade den på släpet om jag minns rätt. Allt väl i Hua Hin 30c sol bris 22´in på V75 i år så nu e de lugnt ett tag på medlemmarna, det bästa med Köping.nu e din blogg sen e de fan så tunnt med nyheter, tittade igenom Bbl också lite mer men nja.En nyhet att riva i e ju att få Kabel till Malmön-Jägaråsen från Köping ihop med larm från YARA och kamera till småbåtshamnen, marinan ,men det ska väl brinna ett par ggr till innan nån hajar att vi måste bli larmade på nåt vis innan badplatsen blir katastrofområde,din groggveranda blir också drabbad om vinden ligger på men det får väl bli en flyckt mot Kungsör,vi på Malmön får väl köpa gasmasker(min förra "dog" 5 år sen)och gå via Mälartorget och likhögarna där.Alltså kabel med tv,inet,larm kamera,så blir det lugnt att bo igen.” Spännande och tänkvärda synpunkter, eh…….

 

 

Vemod

Så var det måndag igen. Idag var det inte ”värre” än att en motor i tvättmaskinen brann upp, Morgan försov sig och missade att värma några hyrbilar samt att jag aldrig tycks komma ifatt med tiden kontra arbetet. Nåja, inget att göra med tvätten, bara att ringa till reparatörsmänniskan. Hej Stickan det är Dan, nu står maskinen still! Ok, jag skickar en kille på en gång. Klockan blev lunch och ingen reparatör hade kommit, ringde igen. Hej, Dan igen. Har ni dött? Eller? Nja, det var lite problem i Örebro, men han kommer straxt. Tog väl en timme sedan kom han, bytte motor och lite annat. Sedan var det dags för provkörning. Men eftersom det är måndag så gick naturligtvis inte motor nummer 2. Han fick ringa en kollega som kom över med motor nummer 3. Nu var kl. 16 och maskinen var igång. DESSA MÅNDAGAR!

Det var lite vemodigt idag. Äldsta sonen skulle rycka in i lumpen, en de få utvalda. Kommunikationen till Uppsala den tiden på dygnet var inte den bästa, så snäll som man är lovade jag att skjutsa honom. Vi åkte straxt före 8 i morse och straxt efter 9 var vi framme. Han tog sin bag och lommade iväg till vakten. Hustrun och jag konstaterade igår att det inte var länge sedan vi bytta blöjor på honom…. Det var faktiskt vemodigt att se honom försvinna. Jag är nog en riktig hönspappa…

 

Tid

Igår var jag och hustrun bjudna till Ögir för att se generalrepetitionen av Hagateaterns nyårsrevy, Scent!d. Det var kanonkul, hoppas det går bra för dem. Den röda tråden i föreställning var just tid. Tid är ju ett relativt begrepp, dessutom kan man använda tid på olika sätt. Man kan som förälder sätta av t.ex. kvalitetstid med sina barn. Eller som Maria här på jobbet igår, missa en tid. Hon hade tagit ut Vård-av-barn ledighet halva dagen för att följa sin lilla Linnéa till Farbror doktorn. Enligt Maria skulle de vara där kl. 12, enligt sköterskan kl. 10. Det blev inget läkarbesök. Tid kan ju också vara en hopplös väntan, eller gå alldeles för fort eller…. Det är svårt att inte tycka något om tid.

Jag bloggade ju tidigare om att min stora dröm är att bli professionell tyckare. Idag träffade jag en kille som var värre än jag. Jag åkte tåg till Stockholm och tog sedan en taxi till Sätra där jag skulle hämta min bil. Den chauffören hade synpunkter om det mesta men Trängselskatter i synnerhet. Han berättade att det fanns en sak han ångrade i sitt liv. Han hade kört Peter Eriksson i Miljöpartiet, och han ångrade djupt att han inte ”råkade” tappa ut honom mitt på Essingeleden. Sympatisk kille, helt i min smak… Jag kom i alla fall fram och hämtade min bil, de hade rivit ned halva bilen och gått igenom varenda jordpunkt. Ända till husse hoppade in och glad i hågen skulle åka, fungerade allt. Men när jag for iväg flimrade det i instrumenten. Men inget flipperspel!! Kanske, kanske den här gången.

 

HJÄLP! Måndagen fortsätter

Våra små problem med Bussgods från gårdagen fortsätter. Fast i annan form. När kunden löser sin försändelse mot efterkrav dag 1 plockar vi pengar ur kassan dag 2 för att skicka med chauffören. Ibland är det ganska mycket pengar och de gångerna måste den som plockar ut pengarna säga till den som ska redovisa kassan att vänta lite, så inte växelkassan tar slut. Det glömde Majsan idag, så när jag skulle redovisa blev det ungefär som en jackpot i Las Vegas. Mynttornet i Cash Guarden blev rena kulsprutan, det formligen spolade ut mynt och Majsan som stod på kundsidan var något förtvivlad. Ooooh, den tömmer allt! Det kommer hur mycket mynt som helst! Gissa vem som fick sätta sig och sortera alla mynt och hälla tillbaka i maskineriet?

Anna var och besiktade Land Rover´n igår. Gick bra sånär som att Bilprovningen sa att det var fel färg på blinkersen, höger bak. Jag kollade och jodå, det var ett vitt glas med orange lampa på höger sida, och orange glas med vit lampa på höger sida. Konstigt, någon kund har väl gjort något och bytt utan att vi tänkt på det. Nåja, får väl ringa och beställa rätt grejer. Killen på lagret frågade efter reg.nr och årsmodell och upplyste mig om att det ska vara vitt glas på en 03-a. Jaha, då är det alltså fel färg på vänster sida…. Enligt besiktningsprotokollet är bilägaren ansvarig för att felet åtgärdas snarast. Men… det är ju inte fel på höger sida. Det är ju vänster som…. Vad ska jag nu göra?

 

J..la måndag

Nu var det dags igen. MÅNDAG!! Kom glad i hågen med en begagnad tvättmaskin på släp till jobbet vid halv sju. Var inställd på att börja dagen med en kopp kaffe och Bärsingen, men ack vad jag bedrog mig. Konny mer eller mindre mötte mig i dörren och ojade sig om att tvättmaskinen hängt sig. I Konnys värld har maskinen hängt sig oavsett vad som hänt. Men jodå, den hade hängt sig… Eller nåt… Han hade bytt lampor i dörrarna och sen fick han inte igång den. Det stod felkod 01 i datorn, vilket betyder att det är något fel på närspänningen. Ok, kollade proppar, kablar, säkringar, jordfelsbrytare och fan vet vad. Inget fel. Du chefen, sa Konny, det står E-1 i kunddisplayen. Underbart, mer galenskaper. Fortsatte mitt felsökande men hittade inget. När klockan blev efter sju ringde jag servicekillen som inte heller förstod något. Jag skickar en gubbe sa han, han kommer om en timme. Jaha, det får väl vara avstängt så länge. Konny gick ut och skulle stänga av porten. DÅ GICK MASKINEN SOM OM DEN ALDRIG GJORT ANNAT!! Jag tror t.o.m. att den flinade lite åt honom… Det är ju måndag så det slutade inte där. Maria var så glad, äntligen hade hon fått igång SMS-aviseringen till Bussgodskunderna. Vi har försökt detta sedan i våras, men nu fick vi alla parametrar som skulle till i datorn. I dag kom det bara två paket, hon scannade in dem och skickade sms-avisering. Då frågade datorn om hon ville skicka alla, ja eller nej. Självklart klickade hon på ja, vilket fick till följd att ett antal hundra sms gick iväg till alla vi försökt avisera sedan i våras. Gissa om det varit kö i butiken och på telefon idag…. Måndagen fortsatte med att telefonen ringde. Hej detta var trafikpolis NN jag söker Dan Sederowsky. Jaha ja, det var jag det. Jo, det är så att vi stoppat en Land Rover med reg. Nr RTE 245, det är körförbud! Ojdå, har jag glömt att besikta. Ja, det har du. Jaja, det är inte så lätt alla gånger, vi har ett sjuttiotal bilar att hålla reda på och det har bara hänt en gång tidigare. Jo jag vet, sa polisen. Vi har samma problem med våra bilar…. Efter någon timme kommer en någon ilsken dotter in på jobbet. Gissa vem som körde bilen. Jo, stackars Anna med ett 6 dagar gammalt körkort. Hon blev en erfarenhet rikare….

Dagen lyste i alla fall upp på eftermiddagen, då kom posten hit med en efterlängtad kartong från Mr Kumar Singh i London. Det var en av mycket få kvarvarande flaskor Macallan Gran Reserva. En av de absolut godaste Whisky’n som sett dagens ljus. Denna Mr Sing är en riktig klippa i Whiskyvärlden, han kan snoka rätt på nästan vilken udda och slusåld whisky som helst.

I lördags var det lite västmanländskt tröökigt i det Sederowsky´ska hemmet, så jag å hustrun åkte till Köping och tog en öl. Minnesgoda bloggläsare kanske minns vad jag skrev tidigare om Magnus Broman och vilket evolutionsnivå jag ansåg honom vara på. Såklart var han också ute, han är ju lite svår att missa. Fyller synfältet liksom. Jag tog ingen vidare notis av honom även om jag såg att han stirrade på mig. När det var dags att åka hem och jag just satt mig tillrätta i taxin kommer han fram och drar upp dörren för mig och säger i lagom hotfull ton. Danne, vad fan håller du på med? Tror du att du är någon jävla kung eller? Nu bad jag taxichauffören köra så vi hann inte avsluta denna utsökt intellektuella diskussion. Där visade han åter ett tecken på en nivå i höjd med primater. Men å andra sidan…. jo, lite kung var jag nog. Kung i baren…

En dyrdag..

Fredag men en röd sådan, skönt. I morse tog jag hunden med på en långpromenad på sjön, jätteskönt. Visserligen mulet men ack så vackert när frosten hänger på träden. I veckan ringde min exalterade kompis med datorn, han hade lyckats göra en utskrift och faxade den till mig för att visa. Kanon Nacka, fortsätt i samma stil så är du snart lika beroende av datorer som jag.

Dottern tycks klara sig bra ensam i trafiken, ännu inga olyckor rapporterade. Undrar om hon tänkt köpa egen bil, eller om hon ska fortsätta snylta på mig? Hon är ju dessutom inne på sjätte dagen utan tobak. Bra! Lycka till, Anna!

Fick ett samtal i onsdags, det var från Lions i Kolsva. De ville att jag skulle komma och ha en Whiskyprovning med dem. Kul att intresset för det kulturella sprider sig. Självklart får man ställa upp för kulturen.

Hade en intressant kund, han undrade om vi fått in de där billiga cigaretthylsorna? Jo, de står där... bakom godiset. Han gick dit och tittade, kom sedan tillbaka och sa att det var fel, han ville ha de där bruna, inte röda kartongerna. Det var inte lätt att förklara att vi aldrig haft andra och att det måste bero på en viss färgblindhet hos somliga. Han köpte inget...

Hörde på radion att det går lite livat till på V-kongressen, det verkar ju ändå finnas några förnuftiga människor där. Jag menar det var ju ändå 25 stycken som inte röstade på Kamrat Ohly. Undrar vem de röstade på? Det fanns ju bara en kandidat.

När jag och barnen var i Eilat på semester ringde hustrun och berättade att tvättmaskinen sagt upp sig. Vad ska jag göra åt det då? Jag är 1000 mil hemifrån! Ring en reparatör! Det gjorde hon. Två stycken. Den ena kom en timme före den andre så den andre kom så att säga i ogjort väder. Jag fick betala bägge... För ett par veckor sedan hände det igen, tvättmaskinen skrev motorfel i displayen. Ring en, säger en, reparatör den här gången. Jodå, han kunde komma 10 januari som tidigast. Men hallå, vi är sex stycken i familjen hur ska vi klara oss? Ok, han kan komma den 3 januari. Han kom, han såg, och han grejade en liten seger. Maskinjäveln höll till idag. Nu går proppen så snart motorn ska starta. Jag skruvade isär den och vad hittar jag i el-centralen? Jo, en död maskinist! Nej, sa ungarna, det är ju en mus, fy vad äckligt! Jag tror i alla fall att det var maskinisten, efter begravningen skruvade jag ihop eländet igen i tron att utan maskinist borde det väl fungera hjälpligt. Men icke sa nicke! Nu ger jag upp. Maskinen står på hallgolvet. Imorgon köper jag en ny, med eller utan maskinist, bara den fungerar. Det blir en dyrdag..

Små barn små bekymmer...

Då har man överlevt ett nyår till. Jättetrevligt på nyårsafton, vi åt och drack en massa gott. Tyvärr fick jag ingen mousserande Whisky, men det gick bra ändå. Visst är det konstigt att alla nya år börjar med att man är jätteseg, har blykeps och längtar efter något fettdrypande till middag. Undrar egentligen varför man önskar varann ett gott nytt år, när man i nästa andetag ropar skål och indirekt medverkar till att ens vänner får en tung början på nyåret… Vänta bara till nästa år, då infaller 1 januari på en måndag, oj oj oj. Alla dess nyårslöften kan ju vara lovvärda, men roligast är ändå sätten att komma förbi dem. Äldsta dotterns löfte var att sluta med både rökning och godisätning, hon tyckte det var lika bra att lägga av med godis också eftersom hon var rädd att gå upp i vikt om hon la av med rökandet. Nyårsdagen var inte kul i hennes sällskap, allt man sa var fel, men jag frågade om löftet gällde även snacks, eftersom jag i mitt dagliga värv skiljer på godis och snacks undrade jag om hon också gjorde det? Äntligen fick man ett sådär gulligt Annaleende. Menar du det? Kan man äta snacks? Är det inte godis? Glufs! Fick ett samtal från min kusin Anne i Stockholm, hon var arg är för att jag inte bloggar något om henne. Men, sa jag, du har ju inte gjort något värt att blogga om. Det ska man inte säga till en kvinna! Så nu är det gjort. Anne, du är bloggad och ja du är snäll o rar, ha det skönt på semestern. Det var kallt idag. Termometern visade -17 grader när jag åkte till jobbet. Rätt oskönt så dags måste jag säga. Har inget emot en fin vinterdag, men att komma från sängvärmen är inte kul, usch. Idag var det premiär för Trängselskatterna i Fjollträsk, verkar ha blivit den soppa alla förutspådde, här på macken har vi blivit av med nummerplåtarna till en hyrbil, så de är säkert i Stockholm och blir filmade. Undrar hur mycket byråkrati man ska behöva stå ut med för att reda ut det. Som vanligt är det Göran Persson och hans polare som ställt till det. Tur att det är val i år. Hoppas svenska folket inser vilken nötter som sitter i regeringen och röstar bort dem. Monterade i alla fall min egen transponder idag, får se om det funkar. Min numera icke rökande dotter Anna klarade sitt körkort idag. Jättekul för henne!! Kanske mindre roligt för hennes far. Pappa!! Jag klarade det!! Vilken bil får jag låna….?